Förhållandet människa-samhälle

[Ripper]

Humanism: När vi än tittar på den sociala verkligheten så ser vi ingenting annat än mänskliga handlingar och deras effekter: akter av produktion, utbyte och konsumtion, av röstande och skiftandet av lagar, av investeringar, av strejker, av predikan, av våld, av omsorg etc. I samtliga fall så utförs dessa handlingar av människor, separat eller i grupp. De må ibland agera under en 'artificiell person' såsom ett företag eller en myndighet men dessa 'artificiella personer' kan inte göra någonting utan att 'naturliga personer' agerar för dem. Det kan inte existera ett krig utan soldater som krigar, det kan inte existera inflation utan säljare som höjer sina priser, det kan inte existera en brottsvåg utan brottslingar som angriper och rånar människor, det kan inte existera en revolution utan människor som tar till gatorna.



Strukturalism: Vad som än sker i samhället sker som det gör eftersom sociala strukturer är såsom de är: man kan inte vara producent utan ett produktionssätt, eller en säljare utan en marknad; man kan inte rösta utan ett valsystem eller stifta lagar utan en konstitution. Och det här är inte blott fråga om möjliggörande villkor; den sociala position man besitter determinerar i hög grad vad man gör: en arbetare måste arbeta, en säljare måste sälja. Och den sociala strukturen determinerar också i stort samhällets utvecklingstendenser: en kapitalistiska ekonomi måste utveckla produktivkrafterna, måste tillväxa, måste genomgå inflation och periodiska recessioner etc. Man kan ibland förutsäga en kris utifrån tendenserna inneboende i strukturen, även fast alla försöker undvika en kris. Man kan förklara de borgerliga utfallen av de engelska och franska revolutionerna i termer av strukturen hos de samhällen som gav upphov till dem, utan hänsyn till deras 'agenters' idéer om folkens, helgonens eller de upplystas styre. Man kan utforska orsakerna till kriminalitet och villkoren för dess ökning utan att utforska 'det kriminella sinnet' och ingen kunskap om 'det kriminella sinnet' kan säga oss varför det är fler kriminellt sinnade i dag än för trettio år sedan. I allmänhet så säger fakta om mänskligt handlande oss ingenting om varför människor gör olika saker från en epok till en annan, vilket fakta om de strukturer som skiljer epokerna åt gör.



Ur humanismen följer slutsatsen att samhället inte är någonting annat än människor och att de enda koncept vi behöver för sociala förklaringar är de om avsiktligt handlande, motivation, rationellt övervägande etc. De fenomen som tas upp under strukturalism betraktas då som korta sammanfattningar som uttrycker de kumulativa effekterna av många mänskliga handlingar; eller, om de erkänns vara genuint förklarande fenomen så ses det bara som resultatet av en slags 'alienation' eller 'reifikation' genom vilka människor överlämnar sig åt i grund och botten overkliga nödvändigheter. Denna 'alienation' förstås då ungefär som ett barn som målar en bild av ett spöke som barnet sedan blir skrämd av.

Ur strukturalismen är steget kort till att helt enkelt se mänskliga handlingar, skäl och motiv som effekter av strukturen, rent av som bi-fenomen; eller till den medvetna uppfattningen att vi är målmedvetna aktörer endast som den illusion som smörjer hjulen av den strukturellt determinerade process av vilken detta är en aspekt.

[Zokrates]

Usch, jag ser mest ekonomiska motiv framsprungna av sexuell lust vara den största drivkraften
till att samhällen ser ut som de gör, mycket vill ha mermentalitet hos ett fåtal psykopater
driver på och formar vår "verklighet" för att tillfredsställa deras behov, givetvis utifrån en
struktur, men knappast särskilt humanistisk i den meningen att det gynnar flertalet, då
majoriteten i detta system offrar både sin fria vilja och frihet.

[Ripper]

Annat (utveckla!)

Humanismen och strukturalismen kan inte båda vara sanna. De har t.o.m. stora problem att engagera i debatt med varandra. Samtidigt så är det inte alls svårt för en och samma person att switcha mellan båda dessa synsätt.

Jag anser att vi måste ha en teori som kan ackommodera för båda kategorier av fakta, en "både och"-teori och inte en "antingen/eller"-teori. Båda typer av kausalitet bör ses som verkliga - meningsfullt handlande har effekter och likaså har strukturell kausalitet, människor gör samhällen och samhällen gör människor. Men de skapar inte varandra utifrån intet och de skapar inte varandra på samma sätt.
Samhället producerar oss som de människor vi är utifrån ett givet biologiskt råmaterial och fortsätter att transformera oss genom våra liv. Vi i vår tid skapar nya samhällen utifrån gamla samhällen genom våra handlingar, vare sig vi är medvetna om det eller ej och vare sig det nya samhället replikerar det gamla eller är radikalt annorlunda.

Samhället består av relationer mellan människor och följderna av dessa relationer, och kan som sådant endast existera som utfallet av mänskligt handlande. Om vi inte konstant reproducerade eller transformerade de sociala relationerna så skulle de inte existera: det är humanismens sanning. Men allt mänskligt handlande förutsätter för-existensen av samhället och skulle inte vara begripliga utan det. Dess sociala kontext bestämmer vilka handlingar som är möjliga och vad deras utfall kommer att bli. Detta är strukturalismens sanning.

Varken strukturalism (villkor utan handlingar, strukturell reduktionism) eller humanism (handlingar utan villkor, individuell reduktionism) är sann, och heller inte synsättet att samhälle och människa är två sidor av samma mynt (ingen distinktion mellan de båda, central reduktionism). Utan den sociala processen måste förstås som en interaktion mellan två sorters entiteter som essentiellt är åtskilda men existentiellt är ömsesidigt beroende av varandra.

Det finns emellertid också en dubbelhet inom både det mänskliga handlandet och den sociala strukturen. Samhället är ju inte bara det nödvändigt närvarande villkoret för, utan också det kontinuerligt producerade utfallet av mänskligt handlande. Och mänskligt handlande är såväl medveten produktion som normalt omedveten reproduktion av villkoren för produktionen, dvs. samhället.
Människor gifter sig inte för att reproducera kärnfamiljen eller arbetar för att bevara kapitalismen, men det är likväl den icke-avsedda konsekvensen av, liksom det är ett nödvändigt villkor för deras handlande.

Människa och samhälle refererar till olika aspekter av samma konkreta flöde av socialt liv och kan endast separeras i abstrakt analys, men så måste man också göra för att kunna bedriva en fruktbar vetenskap: Studiet av den sociala strukturen måste vara 'strukturalistisk' liksom studiet av det mänskliga handlandet behöver vara 'humanistisk'. Men också en totaliserande sociologi behövs, som studerar interaktionen mellan struktur och människa.