Lägervall skrev:Om ett djur - det räcker med ett - tillhörande en viss art uppvisar förståelse för rättighetsbegreppet innebär detta att det är möjligt för övriga varelser av samma art att förstå sina rättigheter,
Det där är med största sannolikhet falskt. Det finns ju gravt förståndshandikappade om vilka man
vet (med extremt nära 100 procents säkerhet) att det inte är möjligt för dem att förstå sina rättigheter.
vilket således måste innebära att de innehar de bekanta rättigheterna.
Varför
måste det det? Att det bara är
möjligt att de förstår sina rättigheter betyder ju inte att de
faktiskt förstår sina rättigheter. Således kan de väl inte logiskt antas
måsta inneha de rättigheter du pratar om - de har dem på sin höjd
eventuellt.
I frågor där etik och zoologi berörs bör man utgå från arten, eller arttillhörigheten, då detta är den gemensamma nämnaren för en grupp varelser,
Vadå
den gemensamma nämnaren? Det finns ju flera! Och en del solklara gemensamma nämnare för vissa varelser löper över artgränserna. En gemensam nämnare som löper över många artgränser, inklusive artgränsen mellan människor och andra djur, är t.ex. avsaknad av förmåga att förstå rättighetsbegreppet. Vad säger att t.ex. avsaknaden av förmåga att förstå rättighetsbegreppet inte är en minst lika viktig gemensam nämnare för (=likhet mellan) en släktinglös och vänlös gravt förståndshandikappad människa och en gris, som vad någon egenskap som delas av denna gravt förståndshandikappade människa och andra människor är viktig som gemensam nämnare för (=likhet mellan) den gravt förståndshandikappade och dessa andra människor?
och utifrån artens egenskaper måste man bedöma arten.
Ja, om man
ska bedöma arten, ja. Men varför alls bedöma just arten?
En art som inte förstår rättigheter kan givetvis heller inte inneha dem
Är det inte bara individer som kan inneha rättigheter? Om arter, som helheter, innehar rättigheter, är de något annat än (d.v.s. något som går utöver) de rättigheter som artens individer individuellt har? Är "helheten större än summan av sina beståndsdelar", så att säga, i fallet med arter? Vad är det för rättigheter i så fall, som arter har och som går utöver dess individers rättigheter?
, då rättigheter kräver förståelse och respekterande av desamma.
Om rättigheter kräver förståelse och respekterande av desamma, borde väl inte gravt förståndshandikappade ha rättigheter?
(Bara de flesta; en del väldigt gravt förståndshandikappade människor tycks ju faktiskt inte besitta X.)
Denna anmärkning är onödig i en syllogism, där man för enkelhetens skull måste utgå från att generella regler gäller.
Varför måste man det? Enkelhet är inte allt. Tydlighet är också viktigt.
Först förenklar du, rent verbalt, och uttrycker dig som om reglerna gäller även för undantagsfallen,
som om undantagsfallen inte fanns. Detta hade kanske inte varit hela världen om det hade stannat vid en rent språklig förenkling.
Men sedan tillämpar du ju denna från början rent språkliga förenkling även på verklighetens undantag, som om undantagen inte fanns i verkligheten heller! Hur kan
det motiveras???
Om den "metoden" skulle tillämpas på t.ex. fenomenet jordnötsallergi, skulle man få slutsatsen att jordnötsallergiker lugnt kan äta jordnötter eftersom regeln, att människor tål jordnötter, gäller även för undantagen, jordnötsallergikerna. Men - surprise - jordnötsallergiker bör
inte äta jordnötter. Det är livsfarligt för många av dem. Vi ser alltså att det lätt blir fel om man utgår från att de varelser som utgör undantag kan behandlas utifrån hur de varelser som stämmer in på regeln kan behandlas. Detsamma borde väl gälla när undantagen är gravt förståndshandikappade människor och regeln är friska människor, d.v.s. att det lätt blir fel om man antar att de förra har rättigheter bara för att de senare uppfyller kriterierna för rättigheter? Varför skulle det inte vara likadant där som i fallet med jordnötsallergiker?
Det är heller inte så att vissa människor måste vara förståndshandikappade; detta kan undvikas. De förståndshandikappade är, som det heter, undantaget som bekräftar regeln.
Och jordnötsallergikern är också "undantaget som bekräftar regeln", men där ledde "undantaget som bekräftar regeln"-tänkandet, som vi såg, till en farlig slutsats. Vad säger att det inte kan bli lika farliga slutsatser när man generaliserar på liknande sätt i andra sammanhang, t.ex. angående vilka som har rättigheter?
Justin Case skrev:Premiss 2:
"Att besitta X gör att man har rättigheter."
(Premiss 2 är en slutsats av att det som, enligt dig, gör att människor har rättigheter, är att "de besitter X", där "de" i satsdelen "de besitter X" underförstått syftar på endast "de människor som besitter X" (då det ju, som sagt, tycks vara så att inte alla människor besitter X.)
Du förhalar. A kan besitta X, skall det vara, och för att P2 skall ha någon relevans i sammanhanget torde det heta: "Att A kan besitta X gör att A har rättigheter" (för vilka är "man"?).
Anta att A är en gravt förståndshandikappad människa som inte besitter X. Hypotesen "att A kan besitta X" motsägs då redan av det faktum att A inte
besitter X. Det är väl knappast korrekt att säga att man
kan besitta, i betydelsen att det
kan vara (utan att vi vet det) så att man de facto i detta nu besitter, något som man de facto i detta nu inte
besitter?
En bra psykiatriker som undersökt A noga kan veta att A inte besitter X (och att det med andra ord inte heller
kan vara så att A besitter X). Om du hävdar att A:s
arttillhörighet ändå tyder på att A kan besitta X, vad psykiatrikern än säger, kan jag svara att en gris, minst lika sannolikt som A, kan besitta X, vad
etologer och andra djurkännare än säger! Inget kan uteslutas med 100 procent säkerhet, varken att A eller grisen besitter X, men anta att båda hypoteserna kan uteslutas med 99,999 procents säkerhet. Varför då anta att just A, men inte grisen, har rättigheter? (Man antar ju t.ex. inte att någon som brukar få hemska reaktioner på jordnötter tål jordnötter bara för att det normala i hans djurart är att
inte få hemska reaktioner på jordnötter och det inte kan uteslutas helt att han därför trots allt tål jordnötter.)
Förståndshandikappade är inget vapen med vilket du kan gå till angrepp mot de som hävdar att människor har särskilda rättigheter gentemot andra djur, då de förståndshandikappade dels utgör en försvinnande minoritet, dels inte nödvändigtvis alls existerar,
Vadå "inte nödvändigtvis existerar"? Hur skulle det kunna vara så att de
inte existerar, när man ju faktiskt
vet att de existerar? (Ungefär så säkert som man nu kan veta någonting alls.)
Menar du att det inte
skulle ha behövt vara så att de existerade? Varför skulle i så fall [vad som
skulle ha kunnat vara, men inte
är] vara relevant i sammanhanget?
Justin Case skrev:Slutsats S:
"Alla i gruppen A har rättigheter."
Slutsats S följer inte logiskt av premiss 1 och 2, utan förutsätter ytterligare en premiss. Den premiss som saknas, formulerad universellt, är:
Premiss 3:
Varje medlem av en grupp har automatiskt, genom sin blotta tillhörighet till gruppen, alla de rättigheter som de flesta (eller några (eller kanske bara en enda?)?) av medlemmarna i gruppen uppfyller kriterierna för att ha.
Du slår således frivilligen hål på din egen syllogism?
Nej, din. Jag visar att du behöver P3 för att du ska kunna komma från P1 och P2 till slutsatsen på ett inte genast uppenbart ohållbart sätt. P3 håller dock inte, den heller.
Justin Case skrev:Frågan är då: hur kan premiss 3 försvaras med annat än godtyckliga åsikter?
Premiss 3 kan modifieras så att den bara gäller grupper av människor, men likväl kvarstår frågan hur den kan försvaras med annat än godtyckliga åsikter.
Där har vi problemet med speciesistisk rättighetsetik (eller rättare sagt bara ett av dess problem, men ett avgörande sådant) i ett nötskal.
Som jag påvisat är en arts möjlighet att förstå rättigheter det avgörande i frågan, inte huruvida samtliga individer inom arten förstår dem (att därtill applicera ett generellt tänkande på sjuka, det vill säga från normen avvikande, individer är ett synnerligen vanskligt argumentationsknep).
Hursomhelst torde trådens huvudämne, det om varför alla rättighetsetiker borde vara veganer, vara avhandlat, då jag inte kan identifiera några argument
för varför alla rättighetsetiker borde vara veganer i de tre citerade inläggen,
Missförstånd. Att jag ställde frågan "varför är inte alla rättighetsetiker veganer?" betyder inte att jag underförstår att just specifikt rättighetsetiken, snarare än andra moralsystem, leder till att rättighetsetiker borde vara veganer. Att det är fel att, som de flesta människor idag, se alla ickemänskliga djur som intrinsikalt mindre värda än alla människor, är sant oavsett om du är rättighetsetiker, pliktetiker, dygdetiker, utilitarist eller något annat. Dock innebär som sagt utilitarism att människors instrumentella värde förändrar ekvationen, kanske eller kanske inte till förmån för ett visst animalieätande av hälsoskäl. Då rättighetsetiken (sett med utilitaristiska ögon) tycks mig vara det mest eländiga av de icke-utilitaristiska moralsystemen, riktade jag frågan till rättighetsetiker, i hopp om att åtminstone kunna motivera dem att minska sitt köttätande och därmed sin destruktiva klimatpåverkan. Frågan "varför är du inte vegan?" kan dock med fördel riktas till vem som helst. Alla utom utilitarister borde så småningom komma fram till svaret "ojdå, jag borde ju vara vegan!" - eller bli utilitarister!
Det finns inget i just rättighetsetiken som innebär någon
extra skyldighet att vara vegan, jämfört med vad de som varken är rättighetsetiker eller utilitarister har. Däremot tenderar ju den ickeveganske rättighetsetikern försvara sin ickeveganism med rättighetsetik, vilket ändå gör diskussionen annorlunda än om jag hade vänt mig till andra än rättighetsetiker.
Vad jag framför allt hoppas kunna visa med den här tråden är att utilitarismen är den enda rimliga förklaringen till varför vi inte behöver vara veganer om vi inte behöver vara veganer. Så snarare än att sprida veganism, försöker jag sprida utilitarism genom att visa hur inget annat än utilitarism kan erbjuda en moraliskt och logiskt hållbar räddning från den till en början apparenta skyldigheten att vara vegan.
Oaktat detta ser jag inte varför rättighetsetiken skulle motivera att man behandlar förståndshandikappade på samma vis som man behandlar exempelvis grisar.
Du menar "bättre än" grisar?
