velputte skrev:Justin Case skrev:
Märklig beskrivning att "regeringen ger sig på långtidssjuka", när de i själva verket bara vägrar ge dem pengar. Om jag vägrar ge pengar till en tiggare, är det rimligt att säga att jag ger mig på tiggaren då? Knappast.
Men kan man i så fall säga att SD ger sig på invandrare? När det enda SD gör är att hindra invandrare från att komma in i Sverige?
Min intuitiva definition av "ge sig på" är att man utför någon sorts handling, sätter molekyler i rörelse, molekyler som påverkar (stöter till) molekyler som ingår i den andres kropp, och därigenom orsakar att den andre får det sämre på något sätt. Att bara ställa något i vägen för den andre - t.ex. en gränskontroll med taggtråd eller annat fysiskt hinder - kan väl knappast kallas att ge sig på den andre. Om någon däremot lyckas ta sig in i Sverige olagligt, bosätter sig här och börjar jobba här olagligt, och sedan blir upptäckt och man beslutar att utvisa vederbörande, kan man säga att polisen (fungerandes som en förlängning av regeringen) ger sig på personen i fråga, eftersom då definitionen ovan uppfylls. Där kan man alltså tala om att ge sig på invandrare. Men jag vet inte om den här skiljelinjen är viktig. Jag har i största allmänhet svårt att se någon moraliskt instrinsikalt relevant skillnad mellan handling och underlåtelse. Huruvida man kan säga att SD ger sig på invandrare eller inte är alltså inte det viktiga, som jag ser det. Det viktiga är att titta på de förväntade konsekvenserna, och då inte bara av SD:s politik utan av alla realistiska alternativ. Och jämföra.
Om jag istället säger så här:
Vi har en regering som försämrar villkoren för långtidssjuka. Är inte det lika illa som att försämra villkoren för invandrare?
Det beror på hur stor försämring du underförstår, på de respektive områdena. Om Sverige skulle ta emot alla som vill flytta till Sverige och låta dem genast bli svenska medborgare så fort de kommer hit, så att de kan ta del av bidrag etc i samma utsträckning som svenskar, skulle våra sociala trygghetssystem paja ihop. Alla svenskar skulle bli nästan lika fattiga som genomsnittsmänniskan i världen. Visst kan man göra så, men jag tror inte att vare sig du eller jag vill det. Att ta emot
färre invandrare än idag, men fortsätta ta emot en del invandrare, är något helt annat. Då kan det vara bra att veta
hur många färre det är fråga om, innan man avgör om det är bra eller dåligt. Inget säger ju att just precis det antal invandrare man tar in idag är det moraliskt optimala.
Att "försämra villkoren för långtidssjuka" är på liknande sätt luddigt vad man menar med. Hur stor försämring åsyftas? Vad säger att villkoren för långtidssjuka var optimala tidigare? Långtidssjuka ska väl inte nekas pengar helt; det står väl inte mellan att de får (ungefär) lika mycket som tidigare eller inget alls - det finns ju mellanting att prova. Med tanke på att pengarna försäkringskassan delar ut tas från staten - snarare än från en frivillig försäkring som arbetare kan välja att vara med i och som självständigt finansierar sitt utbetalande av pengar till sjuka - förstår jag inte varför de sjuka ska få
belopp baserade på tidigare inkomst. Kan inte sjuka, arbetslösa och av andra skäl medellösa människor få socialbidrag allihop istället? Så att de får lika mycket pengar allihop. Varför inte ge dem lika mycket pengar allihop? Med tillägg för sjukvårdsomkostnader efter behov förstås. Liksom den som idag har socialbidrag och är sjuk ska naturligtvis alla som är sjuka få så mycket pengar av staten att det täcker både deras sjukvårdsomkostnader och övriga levnadsomkostnader,
men man borde inte som sjukskriven få mer pengar från staten än vad någon annan får, bara för att man, när man var frisk, hade högre lön än den andra.
De arbetande och friska medborgare, som vill säkerställa att de har fortsatt råd med sina höga huslånsamorteringar och andra självvalda onödigt höga utgifter även om de blir långtidssjuka, kan väl ta privata försäkringar. Varför ska staten betala det hasardspel de utövar? De spelar ju idag på att de kommer att bli sjuka, och de spelar med statens pengar, andras pengar.
