Varför låta budbärarimmuniteten skrotas?

[Justin Case]

Om Anna skickar ett paket till Anders, är Posten inte ansvarig för paketets innehåll. Om paketet innehåller något olagligt, har inte Posten gjort något olagligt som levererat det. Detta kallas för att Posten har budbärarimmunitet. Internetleverantörer är vår tids Posten. Detta tycks många makthavare inte se eller låtsas om.

Sedan en tid tillbaka tycks starka krafter i den globala makteliten, med verkställare som justitieminister Beatrice Ask, sträva efter att få lagstifta så att internetleverantören görs juridiskt ansvarig för vad internetleverantörens kunder gör på internet. Denna strävan har naturligtvis mötts av skarp kritik från medborgarrättskämpar som Piratpartiet och andra kritiker till Orwell-utvecklingen, men i september anslöt sig även de stora internetleverantörernas verkställande direktörer till kritiken:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/na ... 584645.svd

Här är kanske den artikelns mest omedelbart övertygande argument för att internetleverantörer bör slippa ansvar för vad deras kunder gör med deras tjänster: "Tänk dig att Posten måste ta ansvar för att dess kunder inte skickar skadligt material, att kaféägare måste ta ansvar för gästernas samtal, eller att Vägverket skall ansvara för vad bilisterna gör på vägarna och stänga vägar där brottslingar kan tänkas fara."

Man kan göra många fler tankeexperiment i samma linje: tänk om knivtillverkare vore tvungna att ta ansvar för varje brott deras kunder begår med hjälp av deras knivar, om biltillverkare vore tvungna att ta ansvar för varenda trafikbrott som görs med deras bilar, och så vidare.

Hur kan då makthavare som justitieminister Beatrice Ask övertygande bemöta denna kritik? Varför borde/skulle internetoperatörer inte ha lika stor rätt till budbärarimmunitet som Posten, caféer eller Vägverket har?

Ett argument som justitieminister Ask framfört går ut på att internet kan betraktas som en grossist eller mellanhand. Hon verkar ha tänkt på internet mest som en marknadsplats snarare än att acceptera vad internet de facto är: en arena för lite allt möjligt, bland annat kommunikation av tankar och idéer människor emellan.

Det enda som eventuellt kan tänkas ge något nämnvärt stöd åt Asks och andra kontrollivrares ståndpunkt är om man jämför internet med papperstidningar och annan så kallad gammelmedia. Den jämförelsen tar (åtminstone skenbart) fasta på internet som kommunikationskanal åt folket. Visserligen är folkets möjlighet att kommunicera i papperstidningar begränsad till insändarsidan, (och hur är folkets möjlighet att kommunicera i tv begränsad? Lite hur som helst?), men jämförelsen är ändå inte uppenbart tokig. Om medborgaren Knut skickar in en brottslig insändare i DN, låt säga en insändare innehållande uppvigling till mord på en namngiven kändis eller något liknande, och om DN:s insändarredaktion slarvar lite med genomläsningen och råkar publicera Knuts insändare, är det inte bara Knut som blir polisanmäld och straffad, utan framför allt DN. I själva verket kanske inte Knut kan spåras och identifieras. DN blir då den enda som kan hålla ansvarig för den publicerade uppviglingen. Bör papperstidningar skyddas av budbärarimmuniteten i sådan grad att de kommer undan straff när något sådant händer? Nej, då kunde ju papperstidningar börja styra samhället som de ville genom att publicera mordhot lite hit och dit i form av "insändare", för källskyddet gör ju att ingen kan kolla att det inte är tidningsledningen själv som skrivit "insändarna". Jämförelsen mellan internet och papperstidningar tycks alltså ha en poäng. Om internet ska ses enbart som en papperstidning, och internetleverantörerna som ansvariga utgivare av denna "tidning", kan samhället naturligtvis inte låta den ansvarige utgivaren gå fri när olagliga texter "publiceras i hans/hennes tidning".

Men är den jämförelsen egentligen vettig? Är de inlägg m.m. som Lisa skriver på internet att betrakta som publicerade av Lisas internetleverantör, när denna internetleverantör varken vet eller hinner kolla vad Lisa gör på internet? Mycket lite talar för det; jämförelsen mellan papperstidningar och internet är bara en av väldigt många möjliga jämförelser.

Låt oss jämföra internet med DN:s internettidning istället. Knut skriver en brottslig kommentar på DN:s kommentarsajt, och DN slarvar med förhandsgranskningen eller har helt enkelt ingen förhandsgransning utan "låter" allt som folk skriver i kommantarfälten "gå direkt ut till allmänheten". Gäller då detsamma som gäller för papperstidningen: att DN är juridiskt ansvariga för "publiceringen"? Är det att betrakta som publicering att välja att inte förhandscensurera kommentarfält (alltså att inte censurera ett inlägg förrän efter att det hamnat på nätet)? När det inte går att peka på någon handling som DN utfört och säga: "där och då, genom att utföra den handlingen, publicerade ni just den där personens inlägg", är det för mig en gåta hur man kan säga att DN publicerat inlägget i fråga. I praktiken är det helt omöjligt för en internettidning, som inte förhandscensurerar allas kommentarer, att hålla kommentarfälten konstant helt fria från brottslighet, medan motsvarande kanske är mer möjligt på en papperstidnings insändarsida. Redan här finns en skillnad som kanske förtjänar hänsyn i lagstiftningen.

Om vi sedan jämför internettidningar med forum på nätet, är det ännu mer självklart orimligt att de som driver forum skulle hållas ansvariga för medlemmarnas inlägg; det vore fullständigt orimligt att kräva att moderatorerna på stora forum skulle sitta och kontrollera varenda inlägg som görs innan det läggs ut på forumet.

Om vi tar ytterligare ett steg i orimlighetens riktning, kommer vi till internetleverantörerna. Om ett stort forum har så mycket trafik att ingen kan sitta och förhandsmoderera det, vad ska man då säga om all den trafik som passerar genom Tele2:s eller Telias servrar? Internetoperatörer som Tele2 och Telia kan omöjligt förhandskontrollera ens en tusendel av allt deras kunder försöker posta på nätet. Alltså är det fullständigt ofrånkomligt att internetleverantörer möjliggör brottslighet genom sitt förmedlande av internettillgång till miljoner kunder; några av dessa kunder använder ju garanterat denna internettillgång till att begå brott på nätet, hur man än försöker lagstifta. Det enda sättet för internetleverantörer att slippa få polisen på sig, om det blir brottsligt för dem att "utgöra en mellanhand för brottslighet", är att, genom rent tekniska spärrar, extremt kraftigt begränsa vad kunderna överhuvudtaget kan göra på nätet. I justitieminister Asks samhälle skulle vi kunna läsa tidningen men inte kommentera i den, köpa filmer, musik, dammsugarpåsar och annat, men inte sälja något, recensera något eller diskutera något; vi skulle kunna ta emot mejl från myndigheter och andra "betrodda aktörer" (t.ex. upphovsrättsjurister) men inte skicka några mejl till någon; det skulle finnas forum, men de skulle allihop fungera precis som sådana där bloggkommentarfält med förhandsmoderering av allt som postas. Om en del forum kanske redan idag i viss mån censureras utifrån moderators politiska drivkrafter (snarare än bara utifrån vad lagen idag kräver), är det inget mot vad som skulle bli fallet om moderator måste läsa alla inlägg innan de går ut på nätet. Om moderator ändå måste gå igenom alla inlägg innan han låter dem gå ut på nätet, tar det - till skillnad från hur det är idag - nästan ingen extra tid för honom/henne att, i samband med att han stoppar allt olagligt, även passa på att stoppa allt sådant som hon/han av personliga eller politiska skäl inte gillar.

Kort sagt: internet skulle förvandlas från de oerhört många olika saker internet är idag - främst kanske en interaktiv kommunikationsplats för folket - till att enbart bli en plats där folket endast kan ta emot information och varor, och endast från aktörer som i maktelitens ögon är okej.

Om internet vingklipps på ett sådant extremt sätt, kan man tro att folket kommer att bojkotta eller strunta i att använda internet tills politikerna "återställer oordningen" d.v.s. tar bort ansvarsbeläggandet av internetleverantörerna så att internet återigen blir så underbart interaktivt som det en gång var. Men tyvärr kanske ändå väldigt många medborgare skulle nöja sig med ett oerhört vingklippt och elitstyrt internet, fortsätta betala för det och använda det. Då skulle makteliten få ytterligare mycket mer makt över medborgarna, genom att all information och alla produkter (som överförs med internets hjälp) då skulle riktas uppifrån makteliten och ned till medborgarna, och alla band mellan medborgare (på internet) skulle vara avklippta.

Makteliten skulle då ha lyckats, för sina egna syften, monopolisera en fantastisk teknik - internet - som medborgarna tidigare hade en någorlunda jämlik makt att påverka och forma. Det skulle ge makteliten ett än starkare övertag över vanligt folk än vad den skulle ha om man helt avskaffade internet. Det går alltså inte att försvara vingklippandet av internet (iscensatt genom det bakbindande av internetleverantörer som föreslagits av Ask m.fl.) med att ett vingklippt internet "fortfarande kommer att vara frivilligt för var och en att använda eller välja bort". Det vore som om alla cyklar och all kollektivtrafik skulle förbjudas och detta skulle försvaras med att folk ju fortfarande kan välja om de vill köra bil eller gå. "Visst får du använda fordon, men bara de som vi bestämt!" Visst får du kommunicera på internet, men bara på de sätt som vi bestämt.

Man kommer att tänka på komikern Bill Hicks: "you are free to do as we tell you, you are free to do as we tell you".

Kanske är det det som är planen: att makteliten ska få härska över internet genom att söndra och splittra; kapa den horisontella kommunikationen i samhället, till förmån för vertikal envägskommunikation uppifrån ned? Typ skapa en kommunikationskultur av modell "stuprännor på rad" med makthavarna på taket och med medborgarna i stuprännor (max en i varje). Man börjar med att göra internet stuprännefierat, och sedan argumenterar man att eftersom man nu gjort så med internet, kan man lika gärna fortsätta och göra likadant, bit efter bit, med resten av folkets kommunikationskanaler.

Om inte folket sätter stopp för det.

Du kan påverka sannolikheten för att så ska ske. Vill du ha ett folkstyrt samhälle där du kan förmedla till dina medmänniskor vad du känner och tänker oavsett vad makteliten tycker om det? Eller vill du ha ett Orwell-samhälle, ett toppstyrt övervaknings- och förbudsstyrt samhälle där din yttrandefrihet alltid får ge vika, mer och mer, för krav på allt hårdare brottsbekämpning, tills du inte har någon yttrandefrihet kvar?

[Liam]

Är staten ansvarig när dess invånare/medborgare begår brott?

[Justin Case]

Är staten ansvarig när dess invånare/medborgare begår brott?

Ja, men staten är väl, om något, än mer ansvarig att inte själv ställa till med ett ännu sämre samhälle i sina "försök" att hindra medborgarna från att begå brott, än vad den är ansvarig att förhindra att medborgarna begår brott? Att hindra någon från att skicka information till någon annan är ett brott - såvida det inte motiveras med att det är nödvändigt för att förhindra ett än värre brott som informationen i sig utgör eller möjliggör eller bidrar till. Vad vår maktelit nu tycks vilja göra är att gå från att stoppa enskilda händelser av informationsöverföring som kan kopplas till enskilda befarade brott, till att kontinuerligt och rutinmässigt stoppa massor av information med motiveringen att en bråkdel av denna mängd information brukar utgöras av brott eller främja brottslighet.

I den ena vågskålen har vi att några till brott kan förhindras om staten får stuprännefiera internet genom att behandla alla internetleverantörer som om internet bara vore en samling tidningar och som om internetleverantörerna vore dessa tidningars ansvariga utgivare med personligt ansvar för allt vad folk gör på internet. I den andra vågskålen har vi folkets yttrandefrihet och folkets möjlighet att införskaffa så mycket icke partiskt förhandssållad information om världen de behöver och vill ha (från media, från diskussionsfora, från bloggare, från varandra, varifrån som helst). Vilken vågskål väger tyngst?