Terrorhot?

[Mr.M]

Livet är få dö.
Utan död existerar inte liv.
det är en symbios som är svår att bryta.

vi lever för att leva.. nej vi lever för att dö.
driften finns där, att göra livet så bra som möjligt för att döden hela tiden är närvarande.
Att vilja dö har nästan var människa  haft vid en depression. då livslusten är borta.

Våran kultur och religion och biologi förbjuder starkt att ta sitt eget liv, men ändå finns tankarna där.
och martyrer existerar, visserligen ett fåtal.

Krig är en form av terror. Vi har slaktat tusenfalt mer i Irak och Afghanistan än antalet offer som dog innan kriget.
är inte krigets mening att sätta fruktan hos fienden ?

[Harald Davidsson]

Vad talar egentligen för att någon människa har någon dödsdrift? Vad jag ser är snarare att människor i allmänhet strävar efter att hålla sig vid liv. Det krävs väldigt mycket för att en människa ska välja att ta sitt liv. I islamistiska terroristers fall krävs det lång tids indoktrinering i en föreställning om att det som händer när man "dör för ett rättfärdigt syfte" inte är att dö, utan snarare att få komma till si och så många jungfrur och alltså tvärtom få leva som aldrig förr. I mer normala självmordskandidaters fall är det istället ett kraftigt lidande som krävs för att överrösta den naturliga överlevnadsinstinkten, och trots massivt lidande misslyckas många självmordskandidater ändå med sina självmordsförsök, gång på gång, eftersom de helt klart har en överlevnadsvilja som är starkare än deras lidande. Jag ser livsvilja hos människor, och jag ser ingenstans någon "dödsdrift".  skriver Justin...


Det är tron som gör människan till människa
Det är tron som botar människan från hennes paranoia

Det är vetenskapen som startar alla krig
logiken är dess general som härjar överallt
med sin FÖRNEKELSE av det som verkligen är
känslan i den högra hjärnhalvan..


Döden finns i människans vänstra hjärnhalva
livet i den högra

tron i den högra hjärnhalvan

Du anammar biologerna, Justin,
konrad lorentz utredde aggressionens väsen, aggressionen är en lindrig form av dödsdrift.

Vi måste tro på varandra,
för det är denna tron som är det egentliga sociala kontraktet.

[idi]

Ha, nu kommer jag här och spär på: http://www.utrikesbloggen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=2609&Itemid=26

http://www.usatoday.com/news/world/2010 ... 2_CV_N.htm

Redan nått år efter 11e september var man tvungna att "fula sig" vid valet där, som fördömdes av olika organisationer men stöddes av framförallt USA men även FN.
[/url][/quote]

[Justin Case]

Livet är få dö.

Ni som häver ur er sådana där rena felaktigheter som att "livet är att få dö", tycker ni att ni är djupsinniga? I så fall kan jag vara djupsinnig, jag också:

Att äta är att svälta.
Att plocka upp skräp är att skräpa ned.
Att ställa sig upp är att lägga sig ned.
Att bajsa är att vara bajsnödig och hålla sig.
Att snacka skit är att tala kloka ord.

Så nu har jag anslutit mig till gänget som talar kloka ord.

Nej, allvarligt talat, jag blir så trött på sådana där dumheter.

Utan död existerar inte liv.

Och utan våldtäkter skulle inte de människor som blivit till genom våldtäkter ha existerat. Det betyder inte att våldtäkter är något eftersträvansvärt, det betyder inte att våldtäkter är onödigt att bekämpa eller ens omöjligt att få bukt med. På samma sätt: det faktum att individers frånfällen hittills har varit ett nödvändigt ont som behövts för att möjliggöra nya individer på jorden, det betyder inte att man även fortsättningsvis måste fortsätta låta folk dö för att ge plats åt nya människor. Man kan ta kontroll över mer och mer av universum istället, för att göra plats för fler och fler människor, varteftersom man utrotar döden och gör människor mer och mer odödliga. Det är den logiska strävan för mänskligheten, att förlänga livet mer och mer. Vi har redan framgångsrikt tagit några steg på den vägen, och det är bara logiskt att fortsätta, utan ände.

En sådan dödskramande inställning som du verkar företräda är som en dödlig sjukdom; vi kommer att kunna bota den till slut, men tills dess kan den tyvärr hinna ställa till med onödigt mycket onödig död.

det är en symbios som är svår att bryta.

Det är inte mer av en symbios än vad det genom våldtäkt tillblivna barnet lever i symbios med våldtäkter eller våldtäktsmän.

vi lever för att leva.. nej vi lever för att dö.

Jag ser inga tecken på det, åtminstone inte om du med "för att" (i "vi lever för att dö") tänker dig ett "för att" i samma betydelse som i t.ex. "jag skriver inlägg för att uttrycka mina tankar", d.v.s. att det skulle finnas något medvetet, avsiktligt syfte med att vi lever och att detta medvetna, avsiktliga syfte skulle vara att vi ska dö. Att varelser lever beror på att evolution sållar fram liv till slut. Att varje levande varelse som hittills existerat på jorden har upphört att leva förr eller senare är inte konstigare än att en järnspik i havet med tiden rostar sönder, upplöses och upphör att existera som just spik. Det finns ingen anledning att klämma fram några krystade förklaringar som att livet skulle ha något syfte och att detta skulle vara att man ska dö.

driften finns där, att göra livet så bra som möjligt

Driften att göra livet så bra som möjligt behöver inte förklaras med någon dödsdrift. Vi vill ha ett så lyckligt liv som möjligt helt enkelt därför att vi är programmerade att sträva efter lycka. Denna programmering har vi därför att det visade sig ha överlevnadsvärde att ha en sådan programmering, den gör att man beter sig mer överlevnadsfrämjande än vad andra beteenden visat sig göra att man beter sig. Alltsammans utgår alltså från överlevnadsvilja, från livsvilja. Inte från dödsdrift.

för att döden hela tiden är närvarande.

Döden är inte alls hela tiden närvarande. Själv upplever jag i varje fall inte döden som det minsta närvarande. Jag har rentav börjat tycka att det är konstigt att jag någonsin kunnat tänka på döden som något reellt. Är inte döden bara ett hjärnspöke? Negationen till liv, inget annat. Motsatsen till liv. En död kropp känner inget, tänker inget, alltså kan den inte vara en individ. Jag är en individ. När den individ jag är inte längre finns, finns jag inte. Alltså kan jag inte övergå till att "vara död" (om man med "vara" i "vara död" implicerar någon sorts existens), varken nu eller någon gång i framtiden. Antingen existerar jag, eller så existerar jag inte. Att inte existera efter att ha existerat är inte konstigare än att aldrig ha börjat existera. Var jag död innan jag började existera? Nä. Då fanns inte jag. På samma sätt kommer det lik som kanske kommer att ligga i min grav i framtiden inte att vara jag, och alltså är det inte en framtid jag behöver bekymra mig om. Det är ju inte min framtid. Den framtiden tillhör ett lik som ser ut som mig, det är allt. Däremot brukade jag vara rädd för att inte få leva mer - tills jag insåg att jag, tack vare oändligt många identiska kopior av mig i all rumtid, har evigt liv.

Att vilja dö har nästan var människa  haft vid en depression. då livslusten är borta.

Jag har aldrig velat dö. Däremot önskar jag ofta att livet vore mindre plågsamt. Om jag kunde hoppa över de plågsamma tidsperioderna i mitt liv utan alltför negativa effekter på den sammantagna lyckosumman i mitt liv, skulle jag göra det, och det skulle man kanske kunna kalla för att jag skulle föredra att "vara död" under de tidsrymder jag skulle hoppa över. Om jag idag kunde låta kryonisera mig (frysa ned mig till nära absoluta nollpunkten) och veta med 100-procentig säkerhet att jag kommer att vakna upp i en avlägsen framtid där alla mänsklighetens problem är lösta och där jag förses med fantastiska extremt högteknologiska förbättringar av min kropp och hjärna så att jag blir ständigt superlycklig och odödlig, skulle jag gärna låta kryonisera mig nu på stört. Enda anledningen till att jag avstår än så länge är att utsikterna för ett sådant experiment inte tycks mig lika lovande som att behålla min nuvarande existensform tills vidare.

Men att dö för gott är inte det minsta lockande för mig. Jag vet att framtiden har så oerhört mycket lycka i beredskap åt mig, så det vore bara dumt att dö för gott nu - om det ens vore möjligt (vilket jag som sagt inte ens tror att det är). Framtiden innehåller mycket mer lycka än lidande (dock kan vi påverka proportionerna i viss mån, inom ramarna för detta). Därför är det fel att vilja dö.

Våran kultur och religion och biologi förbjuder starkt att ta sitt eget liv, men ändå finns tankarna där.

Men de tankarna (om de innebär allvarlig risk för självmord) beror på att folk är sjuka. I en nära framtid kommer man nog att kunna bota sådana dumheter. Att kultur och religion och biologi skulle förbjuda människor att ta sitt liv håller jag inte med om rakt av. Tänk t.ex. på de många kristna som är motståndare till stamcellsforskning och liknande - forskning som kan komma att förlänga deras liv extremt mycket. Det ser jag som en sorts självmordsaktigt beteende, att bekämpa forskning som kan förlänga ens liv. Att vår kultur "förbjuder" människor att ta sina liv är väl för att man märkt att självmord brukar leda till svår sorg hos de anhöriga som blir kvar, och kanske även för att det blir lättare för allmänheten att inbilla sig att de deprimerade i samhället inte lider så fasligt svårt om inte alltför många av de deprimerade i samhället tar livet av sig per år.

Att biologin "förbjuder" oss att ta livet av oss är sant, och vilken del är det egentligen som är självmordskandidatens "jag", när hans tankar säger åt honom att ta livet av sig medan hans överlevnadsinstinkt säger motsatsen? Överlevnadsinstinkten är äldre än tankarna, den fanns i de första organismerna på jorden, långt innan tankar utvecklats. Det tycks mig alltså rimligt att se överlevnadsviljan som den mest grundläggande delen av vår personlighet, och tankarna som ett relativt nytt påfund som kan ställa till det för oss och ibland få oss att osunt gå emot vår grundläggande och sunda överlevnadsinstinkt.

och martyrer existerar, visserligen ett fåtal.

Nämn en dum handling, vilken som helst, en hur dum handling som helst, som i alla tider varit rent fysiskt möjlig för människor att utföra, och jag slår vad om att det finns och/eller har funnits ett antal människor som utfört den. Att martyrer existerar bevisar alltså inte alls att "dödsdrift" skulle vara något allmänmänskligt eller naturligt för människor i största allmänhet. Du pratar om undantagsfall, avarter, fel i hjärnan.

Krig är en form av terror. Vi har slaktat tusenfalt mer i Irak och Afghanistan än antalet offer som dog innan kriget.
är inte krigets mening att sätta fruktan hos fienden ?

Vi och vi, jag har inte slakat någon, vad jag kan minnas. Men du tar här upp ett bra motargument mot att "dödsdrift" skulle vara en viktig beståndsdel hos vanliga människor: krig som avskräckningsmetod för att skaffa sig territorier och makt fungerar just tack vare att fienden inte vill dö utan istället ofta hellre låter sig kuvas och skrämmas till att avstå från territorier och makt. Just för att slippa dö. Så var det med den "dödsdriften".

[Justin Case]

konrad lorentz utredde aggressionens väsen, aggressionen är en lindrig form av dödsdrift.

Det är nog sällsynt att aggressioner i första hand beror på någon dödsdrift. Aggressioner beror nästan alltid på överlevnadsdriften. Ett aggressivt beteende gav bättre överlevnad åt en mans gener på stenåldern än vad ett icke-aggressivt dito gjorde. Idag är det annorlunda, idag lönar sig istället mer subtil aggressivitet (aggressiv marknadsföring och sådant) snarare än fysiskt våld, men det har våra gener inte till fullo hunnit adaptera till, och därför kan män fortfarande ofta få för sig att ta till fysiskt våld i situationer där det är klart dumt att ta till fysiskt våld. Evolutionen kommer inte att hinna åtgärda det problemet. Istället blir det vi själva som ändrar på våra gener som vi behagar (om några årtionden, med alltmer avancerad genteknik).

Vi måste tro på varandra,
för det är denna tron som är det egentliga sociala kontraktet.

Om precis alla följde ett sådant socialt kontrakt, och om alla dessutom aldrig medvetet for med osanning, skulle allt bli fantastiskt, men nu följer inte många ett sådant kontrakt hela tiden, och därför är det dumt att själv göra det. Om du med "vi måste tro på varandra" menar att vi måste tro på alla människor, håller jag inte med. Alla är nämligen inte intresserade av något annat socialt kontrakt än ett sådant som går ut på att lura oss och på så sätt utnyttja oss och förstöra för oss. Lita inte på andra människor hur som helst. Lita på de som verkar gå att lita på. Tillit är något folk får förtjäna. Precis som du nog inte stoppar vad som helst i munnen utan att veta vad det är, ska man inte lita på vem som helst hur som helst.

[Mr.M]

Ni som häver ur er sådana där rena felaktigheter som att "livet är att få dö", tycker ni att ni är djupsinniga?

Nej det är inte djupsinnighet, jag tror på ett system med funktioner som samarbetar,
liv och död är en process som allt annat.  Döden är minst lika vanlig som att födas
Jag kommer att vara ledsen när bekanta och anhöriga dör, precis som alla andra.

Döden är inte alls hela tiden närvarande.

Varför försöker du överleva om inte döden är närvarande ?

Det är inte mer av en symbios än vad det genom våldtäkt tillblivna barnet lever i symbios med våldtäkter eller våldtäktsmän.

våldtäkt är int sammanbundet med barn eller kvinnor eller födslar.. Det handlar om makt och kontroll.
Det handlar om lust och tillfredsställelse av egna behov. Den är inte accepterad som beteende eftersom det inte gynnar någon förutom gärningsmannen. Biologiskt vet jag inte hur det eventuellt kan gynna att man för över sina egna arvsanlag.. Men jag gissar på att det inte är gynnsamt eftersom vi ser negativt på våldtäkter.

jag ska svara på resterande inlägg senare, Men jag har inte samma syn som du på livet som du.
Det finns en mening med allt, även om en generell mening inte existerar.

Men de tankarna (om de innebär allvarlig risk för självmord) beror på att folk är sjuka

Vad är en sjukdom ?
säj att du lider av så plågsamma smärtor och inte vill leva vidare, är du mentalt sjuk då ?

[Harald Davidsson]

Justin

ifall du kallar aggression-dödsdrift för överlevnadsdrift, då kan vi skrota all välfärd för så kallade svaga grupper, och säga att detta är överlevnadsdriftens sätt att uttrycka sig, vilket politiskt parti skulle ha framgång med att ha ett sådant program, Justin, jo, endast nazismen, jag vet att du inte är nazist, men ditt rotande i DarvinsDawkins rasläror får dig att tappa överblicken, du skriver bra om musik och om andlighet den del du upplever själv positiv, men när du skriver om biologi förlorar du orienteringen. Aggression är nåt negativt, gillar du att någon människa skäller ut dig för sin överlevnads drifts skull, vi ska rikta vår aggression endast emot de så kallade onda, aldrig emot barn och sjuka, gamla och svaga människor, men tyvärr bllr dessa grupper på grund av att de ej slår tillbaka soptunnor för våra aggressiva outlevda känslor. Men aggression har en positiv sida..läs om Lod Shiva, ta bort skygglapparna..

[Harald Davidsson]

CITAT

Livet är få dö.


Ni som häver ur er sådana där rena felaktigheter som att "livet är att få dö", tycker ni att ni är djupsinniga? I så fall kan jag vara djupsinnig, jag också:

Att äta är att svälta.
Att plocka upp skräp är att skräpa ned.
Att ställa sig upp är att lägga sig ned.
Att bajsa är att vara bajsnödig och hålla sig.
Att snacka skit är att tala kloka ord.  citat....





det här är faktiskt inledningen till första lektionen
om Newtons andra sats, att varje handling har
en likvärdig fast motsatt reaktion..

[Mr.M]

Jag måste bara berätta om en mycket märklig upplevelse och tanke som jag fick för några månader sedan.
När jag försökte ta bort hämningar runt döden för att förstå den bättre, så kunde jag uppleva hur jag var levande och död på samma gång. en svag känsla,
Den här debatten fick mig att försöka känna samma sak i denna minut, och den var mer klar och synlig nu.
Döden och livet finns i samma andetag. En väldigt märklig känsla : )

Jag gör följande tanke.
blundar och tänk på varje andetag,
föreställer mig att det är liv i varje andetag.
sen föreställer jag mig döden i vart andetag och låter tankarna fara iväg.
sen mixar jag lov och död med andetagen.

En märklig känsla dyker då upp i mina tankar. lite otäck på sitt sätt, men intressant.

[Harald Davidsson]

En mening med livet är att försöka förstå dess kontinuerliga dynamik
i relation till döden, ha inte döden som fiende,
men som din bäste vän efter Gud. För då börjar du
förstå den sanna dialektiken.
och som din tredje bästa vän kan du ha själen.

[Mr.M]

En mening med livet är att försöka förstå dess kontinuerliga dynamik
i relation till döden, ha inte döden som fiende,
men som din bäste vän efter Gud. För då börjar du
förstå den sanna dialektiken.
och som din tredje bästa vän kan du ha själen.

Gud gör kanske döden mer uthärdlig att acceptera.
Jag ser inte det som en fiende, jag ser det som något som kommer att ske.
Det som kanske kan vara oroligt är att inte veta hur lång tid vi får leva.
Men vid dödsögonblicket så tror jag att man kommer känna ett lugn utan dess like

när jag var liten föll jag genom isen och höll på att drunkna, jag kämpade febrilt för att överleva.
men när jag sjönk ner i det kalla vattnet, och innan jag tappade medvetandet så kände iallafall jag ett lugnt behag.
ingen panik, ingen rädsla, bara ett lugn. Jag gav upp hoppet om livet då..  Men blev räddad av en man som jobbade med sin båt vid kajen.

[Harald Davidsson]

Mr M.  

döden kan riva ut gallret från bröstet
men den kanske inte kan lysa för oss
fast den kan nog hjälpa oss finna ljuset.

[Johan Ågren]

när jag var liten föll jag genom isen och höll på att drunkna, jag kämpade febrilt för att överleva.
men när jag sjönk ner i det kalla vattnet, och innan jag tappade medvetandet så kände iallafall jag ett lugnt behag.
ingen panik, ingen rädsla, bara ett lugn. Jag gav upp hoppet om livet då..  Men blev räddad av en man som jobbade med sin båt vid kajen.

Ur biologisk synvinkel finns ingen anledning att känna harmoni och lugn när man håller på att dö i en olycka. Jag vill mena att man i dessa extrema situationer uppnår en död på ett ytligare plan, och känner livets mer innerliga tillstånd. I den tibetanska dödsboken så talas det om att vi måste dö innan vi dör.

Av samma anledning så ser jag inte att djurvärlden är så grym. Det är inte ångestfyllt att möta döden om vi kan göra det utan våra mänskliga föreställningar.