PopJimmy skrev:Ursäkta att detta kanske inte följer trådtema, men varför anser du att det är en pseudovetenskap? Du kanske råkvar vara psykolog? Det revolutionerande med Freud var att han pratade med sina patienter, tidigare hade man ställt upp olika teorier genom att gissa vad det var för fel på patienten. Men du kanske anser att det är mindre pseudovetenskapligt att objektivt gissa vad patienten lider av, än att undersöka vad subjektet, patienten ifråga tror sig lida av? Eller är inte inte tillräckligt "Objektivt"?
Här är din fråga i huvudsak varför jag anser att psykoanalys är en pseudovetenskap. Du motiverar din fråga med felaktiga påståenden som jag bemöter. Jag försöker vara saklig emedan din ton redan från ruta ett är insinuant och uppfordrande. Är jag psykolog kanske? Anser jag att det är vettigare att gissa sig till vad patienten lider av än att faktiskt fråga denne?
PopJimmy skrev:Jag är nyfiken vad du bygger detta påstående på. Kan du inte förklara lite om hur denna "Samhälls- och humanistisk vetenskapsmetodik" går till?
Din följdfråga följer jag upp genom att förklara sakligt att jag inte ser något ovetenskapligt i samhällsvetenskaplig metod men att Freuds arbete var direkt ovetenskapligt eftersom han bl.a. redigerade sina patientjournaler i efterhand. Jag gissar inte att han gjorde det. Jag kommer inte heller med något revolutionernade påstående eftersom det är ett sedan länge känt faktum.
PopJimmy skrev:Så vad tycker du om gamla filosofer? Är alla gamla filosofer som fått sina teser falsifierade helt enkelt pseudofilosofer?
Plötsligt lämnar du helt frågan om Freud och försöker dra en parallell till gamla filosofer -- antagligen är det här det historiska sammanhang du senare åsyftar. Jag svarar med att så sakligt jag kan förklara vad jag anser att de gamla filosoferna gjorde och hur det kan tänkas hänga ihop med vad Freud gjorde och varför det Freud gjorde var pseudovetenskap emedan vad de gamla filosoferna gjorde inte behöver vara pseudofilosofi.
Ditt svar på detta är:
PopJimmy skrev:Jag har aldrig tidigare hört det du påstår om Freud, så jag har ingen uppfattning om sanningshalten i det. Det jag därmot har en uppfattning om är din attityd.
Ursus skrev:De gamla filosoferna presenterade sina teorier som förslag på hur vi skulle betrakta världen och oss själva i den.
Jag tror också att Freud utgick ifrån detta, men med fokus på människans psyke.
Dina argument är det inte fel på, men med din attityd så får du det att låta din som du har en uppfattning att hela hans medvetna avsikt var att vilseleda människor.
Genom dina inlägg så uttrycker du en ton som lyckas återspegla en form av översittarattityd, en attityd som ofta förekommer hos människor som med stor övertygelse tar sina egna kunskapsteorier på för stort allvar, vilket inte ger ett vidare seriöst intryck inför den enligt mig viktiga egenskapen: ödmjukhet inför sanningen. Sen verkar det som du inte försöker ta hänsyn till historiska sammanhang, vilket för mig känns väldigt naivt och barnsligt, speciellt om du är påläst.
Du kanske har rätt det du säger om Freud, men det spelar ingen egentlig roll eftersom du låter så enormt trångsynt genom hela ditt sätt att diskutera på.
Här inleder du med att konstatera att du inte tidigare har hört det jag påstår om Freud och inte har någon uppfattning om sanningshalten i det. Men i stället för att försöka utröna sanningshalten i det så övergår du till att nu ifrågasätta min attityd, vilken du menar är en översittarattityd som i sin tur implicerar avsaknad av ödmjukhet inför sanningen. Själv är du emellertid helt ointresserad av sanningen men eftersom jag har mage att påstå något som du inte har hört förut är jag oseriös.
Den enda spillra av saklighet du presenterar är att du tror att även Freud utgick ifrån en teori om hur vi skulle betrakta världen och oss själva i den men med fokus på människans psyke. Sedan hittar du på att jag har en uppfattning som jag inte har: att Freuds medvetna avsikt var att vilseleda människor. Det är ingen uppfattning jag har och jag har inte heller påstått att det var det Freud gjorde. Man behöver inte heller medvetet vilseleda människor för att kvalificera sig till vetenskapsman i pseudofacket. I själva verket är min uppfattning att de flesta som ägnar sig åt pseudovetenskap har ett fulkomligt "ärligt uppsåt" men är så övertygad om riktigheten i sina teorier att verkliga omständigheter och data blir underordnade dessa teorier och fabricerandet eller förvanskandet av data blir en slags "nödvändigt ont" i syfte att övertyga andra om riktigheten i teorier som man "vet" stämmer, som man är övertygad om måste stämma! Men det är just det som kännetecknar pseudovetenskap.
Eftersom jag inte riktigt ser din koppling mellan de gamla filosoferna och det faktum att Freud fuskade med data så kallar du mig naiv och barnslig istället för att själv förklara vad det är för koppling jag missar. I det här sammanhanget är jag påläst, vilket du också konstaterar, och du är inte påläst, vilket du på några ställen indikerar. Varför du ska slippa förklara vilket sammanhang jag, som är påläst, har missat är för mig en gåta. Det verkar som om du resonerar enligt principen att den som inte är påläst kan hävda vad som helst utan att argumentera för det, emedan det är diskvalificerande för den som är påläst att komma med bra argument -- att ha rätt i sak är översitteri; att ha rätt därför att man inte vet vad man säger och oavsett vad säger är upphöjd visdom.
Du avslutar med att jag kanske har rätt om det jag säger om Freud men eftersom jag "låter så enormt trångsynt" spelar det ingen roll. Det är väl kanske det du avser med "ödmjukhet inför sanningen" -- att helt enkelt strunta i den eftersom du ändå inte är insatt i sakförhållanden och istället fundera över hur du känner inför sättet att diskutera.
PopJimmy skrev:Ursus skrev:Jag förstår inte riktigt vilket historiskt sammanhang det skulle vara.
Nej det är precis det jag menar.
Ursus skrev:Så egentligen är du inte efter att diskutera Freud, utan du ser det som ett medel att uppnå ditt mål; att redogöra för vilken dålig människa jag är. Nåväl, det kanske kan ha någon terapeutisk effekt, vad vet jag.
Jag brukar inte klassa människor som bra eller dåliga. Jag resonerar utifrån perspektiv, och jag brukar skymta djupare logik bakom stora än snäva perspektiv.
Ursus skrev:Är du seriöst intresserad av Freud tycker jag att du ska läsa något om eller av honom och bilda dig en egen uppfattning. Så kanske diskussionen blir mer meningsfull.
Av mina erfarenheter så är det av mindre vikt vad man diskuterar, det som är den avgörande faktorn om en diskussion blir meningsfull eller inte beror oftare på vem man diskuterar med.
Här får plötsligt gåtan sin lösning. Jag är i allt väsentligt en motbjudande typ därför att du resonerar utifrån "perspektiv". Du anger inte vilket eller vilka perspektiv -- det räcker med att du resonerar utifrån "perspektiv". Du skymtar också djupare logik bakom stora snarare än snäva "perspektiv" (återigen definierar du inte vilka dessa perspektiv skulle vara). Vari denna "djupare logik" skulle bestå och hur den har kommit till uttryck i ditt resonemang hittills i denna tråd framgår inte.
Vidare spelar det enligt dig ingen större roll för en diskussion vad som sägs, utan vilka som säger det. Jag antar att det betyder att en diskussion mellan två icke pålästa -- men besuttna av odefinierade perspektiv -- som båda yttrar påståenden som inte har någon som helst förankring i fakta, är mer meningsfull än en diskussion mellan två pålästa som kan argumentera väl för sina påståenden. Det är möjligt att det är en outsäglig njutning för två okunniga att njuta av sina respektive okunnigheter men från mitt perspektiv utan din "djupa logik" är det föga meningsfullt.
Även i detta inlägg följer du inte på något sätt upp vad du tidigare hävdat. Du förklarar inte vilket historiskt sammanhang jag missat, anledningen till att jag missat det historiska sammanhanget är det "djupt logiska" skälet att jag inte sett det.
PopJimmy skrev:Det jag syftade på och som du verkar ha missat är att om man diskuterar med rätt person, så blir diskussionen kostruktiv, det är en form av utbyte, man lär sig något. Problemet här är att du inte är intresserad av någon form av konstruktivt utbyte. Du vill inte lära dig något eftersom du är övertygad om din egna kunskapsteoris förträfflighet. Prova att diskutera sakfrågor i naturvetenskap med en Knutbymedlem så får du se vad som händer.
Jag kan efter vår "diskussion" förstå hur det skulle vara att diskutera naturvetenskap med en Knutbymedlem, det är helt riktigt. Jag ser inte heller att denna diskussion har varit meningsfull på något sätt. Skälen är ganska enkla. Du struntar i vad jag säger, det viktiga är hur du upplever att jag är. Således för du över diskussionen till att gälla min personlighet och attityd som du ogillar därför att mina argument är bra och jag är påläst. Jag har dessutom ovanan att fråga vad du menar istället för att buga vördnadsfullt inför dina "perspektiv" och din "djupa logik".
I princip kan jag av dina inlägg utläsa att du själv har alla egenskaper du beskyller mig för att ha. Du har rätt vad du än säger. Inte därför att du kan argumentera för det, utan därför att du besitter "perspektiv" och "djup logik" (vad du nu menar med det). Du förklarar dig aldrig men om det beror på att du bara kastar ur dig saker på vägen eller anser att det är under din värdighet att behöva göra det är höljt i dunkel. Du är en klassisk översittare, grundämnet till en utpräglad åsiktsförtryckare eller despot -- du behöver inga skäl, inga argument, det du gör eller säger är rätt därför att det är du som gör det eller säger det.
Jag har också svårt att se hur det skulle vara jag som representerar naivitet och barnslighet i vår diskussion. I princip skulle jag vilja parafrasera ditt resonemang sålunda:
- Du är dum, Ursus!
- Varför är jag dum?
- Därför att du är det!
- Men varför?
- Därför!
Det kan ju vara så att du är förmögen att föra en diskussion i ämnen du är insatt men i så fall kan man ju fråga sig varför du gav dig in i denna och initialt gav intryck av att vara insatt. Det är i så fall bättre att välja diskussioner där du har något att säga i sak i stället för att välja diskussioner där du är Bambi på is och ropa ut förolämpningar så högt du kan för att skyla över dina oförmåga att stå still.
Jag är åtminstone glad att du höjer dig över Prekognitivos nivå och bemödar dig med att faktiskt skriva nya inlägg istället för att stjäla andras texter eller klistra in sådant du skrivit tidigare. Det tyder ju på att det finns någon sans i dig.
Man berättade att han en gång spärrats in på Bedlams dårhus. Man hade gjort honom hedern att ta honom för vansinnig, men man släppte honom igen när man upptäckte att han bara var poet.
