J R Auk skrev:Om nu det är teknologin som är problemet, och framför allt nanorobotar, varför vill du då att de skall utvecklas och att vi alla skall anstränga oss, och det antar jag innebär peta in pengar i projektet, och skapa ett teknologiskt övervakningssamhälle?
Om man t.ex. är arbetslös och fattig, kan man med ditt överförenklade sätt att tänka förledas tänka så här:
"Jag är fattig och arbetslös. Jag behöver mer pengar. Folk säger att jag ska söka jobb. Men det kostar pengar att söka jobb. Det blir alltid några små utgifter när man söker jobb: frimärken, telefonsamtal, resor etc. Ska man söka socialbidrag för dessa utgifter blir det istället liknande utgifter för att söka socialbidrag, åtminstone precis i början. Alltså gör jag ingenting sådant, för det vore ju kontraproduktivt att göra av med pengar när det är pengar jag vill ha. Alltså söker jag varken socialbidrag eller jobb."
Eller anta att du jobbat övertid till sent på natten i stan och är väldigt trött och vill sova. Anta att du bor i förorten och att du inte får tag på någon i stan du kan sova hos, att du inte vill lägga pengar på att ta in på hotell, vandrarhem eller liknande, att du inte har bil eller liknande, att du tycker taxi skulle bli för dyrt, och att det enda sättet för dig att hinna med sista nattåget hem är att springa i en minut till tåget. Naturligtvis är inte att springa vad du känner för att göra för tillfället, för du är ju trött. Innebär det att det vore uteslutet för dig att springa i en sådan situation?
Så som du resonerat i vår diskussion om övervakning kan man nämligen tro det. Du frågar dig bara: hur vill vi ha samhället? och så nöjer du dig med slutsatsen att man - nu genast - ska leva som man vill ha samhället. Om den typen av överförenklat tänkande (jag vill x, alltså gör jag x nu genast) inte självklart är optimalt när man är ute på stan mitt i natten och vill sova, eller när man är arbetslös och vill ha pengar, varför skulle det då självklart vara det i frågan om teknologiutveckling, nanorobotar och övervakning?