Problemet med att kvinnor får delta i manliga diskussioner

[förstår mig själv]

Det är viktigt att förstå vem man är. Oavsett hur obehagligt det kan vara. Att "fantisera", att "vilja vara" osv innebär att frångå sitt förnuft. Alla måste lita på vad de själva har förstått.

[förstår mig själv]

Det är viktigt att förstå vem man är. Oavsett hur obehagligt det kan vara. Att "fantisera", att "vilja vara" osv innebär att frångå sitt förnuft. Alla måste lita på vad de själva har förstått.

[David H]

Man kan betrakta det på lite olika sätt, men vilken filosofi passar i ett socialt sammanhang där alla skall kunna känna sig delaktiga? Jag vill påstå att de samtalsämnen som tilltalar kvinnokollektivet är mer jordnära.

Det ska kännas ärligt och relevant.

Själv tänker jag på till exempel musik och litteratur, som för mig kan handla om en sorts sanningssökande. Vet till exempel, jag var på en teaterföreställning, som berörde mig, jag kände mig liksom mer upplyst efteråt. Så såg jag på facebook en tjej som sett samma föreställning, och hon uttryckte liknande beundran som jag känt, att pjäsen förmedlade sanning. Men hur kan hon tycka så tänkte jag, för annars brukar ju hon uttrycka åsikter som jag inte kan sympatisera med. Och jag tänkte liksom pjäsen måste väl gå stick i stäv med hennes värderingar. Men samtidigt kunde jag inte betvivla att hon verkligen var ärlig, hon hade berörts minst lika djupt som jag. Pjäsen kunde förena oss.

Generellt stämmer det väl att kvinnor är mer jordnära, men det finns undantag, både bland män och kvinnor.

[Algotezza]

I lärarjobbet är alla lika. Lönemässigt. Snackmässigt. Väldigt jämställt. Rentav så att jag har lägre lön än kvinnlig kollega som jobbat lika länge som jag.

Kul att snacka med folk som har humor och som kan vässa till det som dom påstår. Vad spelar kön för roll? Idioter finns överallt. Oavsett kön.