Algotezza skrev:Anders skrev:Men vad tror ni? Går det att analysera politik helt förutsättningslöst, helt koppla bort sig från sin egen bakgrund och egna därför erhållna politiska preferenser? Finns någon politiskt filosof som lyckats med det? Rawls går definitivt in med en egen agenda. Liksom Nozick, Rand och Marx och de tidiga liberalisterna.
Nej. Man har alltid tolkningsglasögon. Finns väl inget filosofiskt eller politiskt problem man kan betrakta förutsättningslöst? Det är en myt bara, ett sätt att verka objektiv. Man försöker dölja sina tolkningsglasögon bara. Vore man helt utan dem, vore man blind.
Men skall man inte sträva efter att få av sig dem? Även om man vet att de finns där? Vet man om dem så har man åtminstone en större möjlighet att skönja det där objektiva. Annars är det de som skriker högst för sin verklighet som vinner. Att det objektiva är vagt är just dess styrka. Man får inga sexiga sanningar.
Vad jag efterlyser är människor som försöker kartlägga politiken från grunden, vilka människor finns, vilka omständigheter lever de inom, vad har de för drömmar och bevekelsegrunder. Kartlägga och lägga fram kunskap, som just kunskap, inte som sanningar. Och inga slutsatser och svar. Bara försöker vidga vyerna så mycket som möjligt. Svar inom politik är för övrigt skitlöjligt. Beslut, med stark maggropskänsla av "nu gjorde jag 49% fel" känns inte så sexigt, men är det inte det som är realiteten?
Tycker ändå Rawls går in i den politiska diskussionen hyfsat förutsättningslöst. Men bara hyfsat.
