Om miljöpartiet

[Pilatus]

Jag tycker också att det vore lämpligt att Fridolin hade avgått i sammanhanget.

Tack lynx! Det skall bli intressant att se om hans förtroendekapital växt nästa gång man gör en mätning. Det skall ju bli regeringsombildning också, har Löfven lovat. Vi får se vad det blir.

[David H]

Jag hängde inte riktigt med i alla svängarna där. Jag tycker nog inte någon av partiledarna borde fått sparken, om det inte var för nåt väldigt speciellt. Men nu var det väl inte heller riktigt så att Romson fick "sparken", utan att det snarare handlade om att hon inte ska bli omvald? I så fall tycker jag det är mer acceptabelt.

[Pilatus]

Jag hängde inte riktigt med i alla svängarna där. Jag tycker nog inte någon av partiledarna borde fått sparken, om det inte var för nåt väldigt speciellt. Men nu var det väl inte heller riktigt så att Romson fick "sparken", utan att det snarare handlade om att hon inte ska bli omvald? I så fall tycker jag det är mer acceptabelt.

Jodå, det var flera saker som var mycket speciella. Åsa Romson är en välutbildad och intelligent person, men hon uttrycker sig konstigt i media och blir mycket känslosam. Hennes förtroende som politiskt språkrör föll till absolut botten och man befarade att MP skulle få lämna riksdagen nästa val om hon satt kvar. Min kommentar avsåg att Fridolin inte ville inse att han tillsammans med Romson hade försatt MP i ett mycket dåligt läge, ändå valde att stanna kvar som språkrör. Jag är inte miljöpartist, men jag har likväl den synpunkten att han borde visat solidaritet med Åsa Romson och avgått. Nu blev hon något av en syndabock - jag tror det var fel.

[David H]

Jag hängde inte riktigt med i alla svängarna där. Jag tycker nog inte någon av partiledarna borde fått sparken, om det inte var för nåt väldigt speciellt. Men nu var det väl inte heller riktigt så att Romson fick "sparken", utan att det snarare handlade om att hon inte ska bli omvald? I så fall tycker jag det är mer acceptabelt.

Jodå, det var flera saker som var mycket speciella. Åsa Romson är en välutbildad och intelligent person, men hon uttrycker sig konstigt i media och blir mycket känslosam. Hennes förtroende som politiskt språkrör föll till absolut botten och man befarade att MP skulle få lämna riksdagen nästa val om hon satt kvar. Min kommentar avsåg att Fridolin inte ville inse att han tillsammans med Romson hade försatt MP i ett mycket dåligt läge, ändå valde att stanna kvar som språkrör. Jag är inte miljöpartist, men jag har likväl den synpunkten att han borde visat solidaritet med Åsa Romson och avgått. Nu blev hon något av en syndabock - jag tror det var fel.

Vi är inte av samma uppfattning där. Jag tror framförallt att miljöpartiet måste hitta en egen väg framåt. Det kommer alltid finnas kritiker, vad man än väljer att göra - t ex låta båda språkrören vara kvar, låta ena men inte andra va kvar, låta inget va kvar...går alltid finna argument för det ena eller det andra.
Problem kan bli om man bara gör på konventionellt sätt, följa trenden och göra så som andra tycker, eftersom man inte har någon tydlig egen linje. Kanske är det också vad mp försöker göra nu också. Hitta en egen väg framåt. På sätt och vis är det väl ett sätt att trotsa "pk-etablissemanget" att låta det manliga språkröret vara kvar, medan det kvinnliga får gå (med det menar jag inte det var ett gott beslut).
Har man en tydlig grundfilosofi, eller "ideologisk kärna" som det pratats om, kan det vara lättare att bilda inre sammanhållning och hitta vägledning när beslut måste tas.

[Pilatus]

Det kommer alltid finnas kritiker, vad man än väljer att göra - t ex låta båda språkrören vara kvar, låta ena men inte andra va kvar, låta inget va kvar...går alltid finna argument för det ena eller det andra.

Visst kan det vara som du säger att det sällan råder enighet om fattade beslut, men alla beslut är inte lika bra. Vi får se vad man tycker vid nästa Sifo-mätning.

Problem kan bli om man bara gör på konventionellt sätt, följa trenden och göra så som andra tycker, eftersom man inte har någon tydlig egen linje. Kanske är det också vad mp försöker göra nu också. Hitta en egen väg framåt. På sätt och vis är det väl ett sätt att trotsa "pk-etablissemanget" att låta det manliga språkröret vara kvar, medan det kvinnliga får gå (med det menar jag inte det var ett gott beslut).

Men det måste ju finnas en politisk grund för hur man handlar. Den som fanns var att Åsa Romsons förtroende var litet lägre än Fridolins. Vad han har åstadkommit politiskt vet jag inte. Han kanske bara är bättre på att prata med journalister.

Har man en tydlig grundfilosofi, eller "ideologisk kärna" som det pratats om, kan det vara lättare att bilda inre sammanhållning och hitta vägledning när beslut måste tas.

Ja, i det här fallet var den uttalad. Man vill inte åka ur riksdagen vid nästa val. Med så låga förtroendesiffror som Åsa Romson hade låg det i farans riktning.

[David H]

Visst kan det vara som du säger att det sällan råder enighet om fattade beslut, men alla beslut är inte lika bra. Vi får se vad man tycker vid nästa Sifo-mätning.

Jag håller om om att alla beslut inte är lika bra. Sett till den rådande situationen är det mycket möjligt att det var ett alternativ som var bättre än de andra...Den som har insikt i interna processen har bättre förutsättningar att bedöma detta tror jag.
Vad som tycks vid nästa Sifo-mätning är inget direkt kvitto på om man handlat bra eller dåligt. En långsiktig lösning är t ex bättre än kortsiktigt resultat.

[Pilatus]

Vad som tycks vid nästa Sifo-mätning är inget direkt kvitto på om man handlat bra eller dåligt. En långsiktig lösning är t ex bättre än kortsiktigt resultat.

Det skulle glädja mig om opinionen ser Fridolins handlande som osolidariskt och ger uttryck för det.

Om han verkligen gjorde rätt som ville vara kvar, det vill säga att han verkligen kommer att kunna bidra med något gott i skolpolitiken, får vi vänta med. Kanske kan det visa sig till nästa val, då har det säkert gått hundra dagar även i hans värld.

[Pilatus]

Det skulle glädja mig om opinionen ser Fridolins handlande som osolidariskt och ger uttryck för det.

I senaste Sifo-mätningen visar det sig att Gustav Fridolins förtroende har sjunkit från 38% till 25%. Det måste kännas förskräckligt att endast var fjärde väljare har förtroende för vår utbildningsminister. Det var en mycket stor fråga under senaste valet. Det går inte bra för Miljöpartiet trots att miljöfrågorna betonas så starkt av Stefan Löfven.

[David H]

Nu händer det saker inom miljöpartiet igen... man kan undra vem det är som sitter bakom spakarna egentligen. Jag tycker det är synd att mp inte har något vettigt forum för medlemsdiskussion. Nu verkar det ganska mycket som så att det finns en "elit" som kör sitt eget race.

[Pilatus]

Nu händer det saker inom miljöpartiet igen... man kan undra vem det är som sitter bakom spakarna egentligen. Jag tycker det är synd att mp inte har något vettigt forum för medlemsdiskussion. Nu verkar det ganska mycket som så att det finns en "elit" som kör sitt eget race.

Man skulle kunna tro att Fridolin m fl kände av att det knappast låg i linje med partiets feministiska linje att Åsa Romson så lättvindigt fick gå. Så maktspelet krävde att balansen återställdes, man knuffar undan ett par utmärkta politiker för att Åsa Romson åter skulle få komma in i värmen. Carl Schlyter och Valter Mutt får lämna sina poster (men behåller sina platser i riksdagen). Så kunde Åsa Romson blir ny ordförande för EU-nämnden och Pernilla Stålhammar blir utrikespolitisk talesperson.

Till det yttre elegant, men om det kan återställa Fridolins förtroende är mer än ovisst. Man får hoppas att allmänheten ser igenom fulspelet!

[David H]

Nu händer det saker inom miljöpartiet igen... man kan undra vem det är som sitter bakom spakarna egentligen. Jag tycker det är synd att mp inte har något vettigt forum för medlemsdiskussion. Nu verkar det ganska mycket som så att det finns en "elit" som kör sitt eget race.

Man skulle kunna tro att Fridolin m fl kände av att det knappast låg i linje med partiets feministiska linje att Åsa Romson så lättvindigt fick gå. Så maktspelet krävde att balansen återställdes, man knuffar undan ett par utmärkta politiker för att Åsa Romson åter skulle få komma in i värmen. Carl Schlyter och Valter Mutt får lämna sina poster (men behåller sina platser i riksdagen). Så kunde Åsa Romson blir ny ordförande för EU-nämnden och Pernilla Stålhammar blir utrikespolitisk talesperson.

Till det yttre elegant, men om det kan återställa Fridolins förtroende är mer än ovisst. Man får hoppas att allmänheten ser igenom fulspelet!

Att det skulle handla om att återställa en feministisk linje hade jag inte inte tänkt på, men det kan kanske ligga något i det. Något som pratats om är ju annars att de två som kickats var kritiska till samarbete till NATO, och det är ju typisk sån fråga som kan vara väldigt känslig.
Fokusera på kön och könskvotering tänker jag blir en ytlig form av feminism, om det inte innehåller så mycket mer.

[Pilatus]

Man skulle kunna tro att Fridolin m fl kände av att det knappast låg i linje med partiets feministiska linje att Åsa Romson så lättvindigt fick gå. Så maktspelet krävde att balansen återställdes, man knuffar undan ett par utmärkta politiker för att Åsa Romson åter skulle få komma in i värmen. [...] Till det yttre elegant, men om det kan återställa Fridolins förtroende är mer än ovisst. Man får hoppas att allmänheten ser igenom fulspelet!

Att det skulle handla om att återställa en feministisk linje hade jag inte inte tänkt på, men det kan kanske ligga något i det. Något som pratats om är ju annars att de två som kickats var kritiska till samarbete till NATO, och det är ju typisk sån fråga som kan vara väldigt känslig.

Miljöpartiet skulle fått lämna sina hett eftertraktade riksdagsplatser och ministerposter om senaste väljarbarometer (Aftonbladet/Inizio) skulle varit resultatet av ett riksdagsval. Fridolin har verkligen gjort allt han förmår för att förlora sin och partiets trovärdighet.

Dessutom har de flesta riksdagspartierna numera insett att miljöfrågorna är viktiga och på så sätt har kanske Miljöpartiet börjat förlora sin funktion som pådrivande opinionsbildare. Nu återstår det att miljöpartiet försöker förklara bort att regeringen tycker sig vara förhindrad att göra någonting åt brunkolsförsäljningen. Undrar hur det skall komma att påverka Miljöpartiets förtroende i stugorna?

[David H]

Miljöpartiet skulle fått lämna sina hett eftertraktade riksdagsplatser och ministerposter om senaste väljarbarometer (Aftonbladet/Inizio) skulle varit resultatet av ett riksdagsval. Fridolin har verkligen gjort allt han förmår för att förlora sin och partiets trovärdighet.

Dessutom har de flesta riksdagspartierna numera insett att miljöfrågorna är viktiga och på så sätt har kanske Miljöpartiet börjat förlora sin funktion som pådrivande opinionsbildare. Nu återstår det att miljöpartiet försöker förklara bort att regeringen tycker sig vara förhindrad att göra någonting åt brunkolsförsäljningen. Undrar hur det skall komma att påverka Miljöpartiets förtroende i stugorna?

Eller att miljöpartiet föreslår en annan ideologi?

Brunkolsförsäljningen, javisst. Men det ser jag mest som en detalj i det stora hela. En fråga av tusentals, som kan engagera politiker på lokal, regional, nationell och internationell nivå.

Jag startade tidigare en tråd om taoism som politisk ideologi, spontant kan jag tycka att det är något som borde kunna engagera miljörörelser att fundera kring. Taoism ger inga konkreta svar, och jag tror det är för vagt för att fungera som mer uttalad politisk ideologi, men det kan inspirera till idéer om fördelar med decentralisering, lokala kretslopp, med mer (som i sin tur kan vägas mot nackdelar...).

[Pilatus]

Brunkolsförsäljningen, javisst. Men det ser jag mest som en detalj i det stora hela.

Nej, det är en principfråga. Vad är viktigast för Fridolin, att få en upphöjd plats som minister - eller att handla i linje sin ideologi.

Taoismen är säkert bra, men den är okänd i politiska sammanhang i Sverige.

[David H]

På 90-talet vill jag minnas att miljöpartiet var en av de hetaste EG/EU-motståndarna som drev dessa frågor hårt och engagerande. Sen när Sverige till slut gick med i EU, dröjde det inte länge förrän man fick höra att mp var ett av de mest engagerade partierna inom EU, som drev frågor om att skapa gemensam EU-policy i miljöfrågor med mer. Och det var inte alls tal om att Sverige skulle ut ur EU.

Jag minns nån tv-debatt inför EU-valet, där partikandidater skulle svara med JA/NEJ-skylt för förslag de var positiva och negativa till. Har för mig att det var en fråga då om de ansåg det var ett bra förslag att man på EU-nivå (via EU direktiv) ska ha rätt att reglera/förbjuda jakt på varg. Alla partier utom mp lyfte då snabbt upp sina skyltar med ett rött NEJ, medan Isabella Lövin för mp var den enda som visade JA-skylten. Jag vill minnas att det var med viss tveksamhet hon visade sin skylt, och att hon såg något skamsen och förvirrad ut.
Det var ju ett exempel på hur mp gått från att vara mest kritiska eu-motståndare, till att ha blivit mest engagerade eu-anhängare.

Jag tänker det är något som kan hända när sakfrågor för företräde framför ideologi/helhetsprocess. Är man emot vargjakt faller det naturligt att rösta för förbud, när det endast är sakfrågan som diskuteras. Om man däremot bryr sig om att ha en mer övergripande ideologi, kan det finnas skäl att fatta beslut annorlunda - med t ex motivering om att beslutet ska fattas på annan nivå,, att andra parter behöver engageras osv.