Stefan skrev:hovnarr skrev:Stefan skrev:Det här förstår jag inte riktigt. Det naturliga är att man har nya val vart fjärde år. Partierna modifierar sin politik för att vinna maximalt med röster, och väljarna röstar. Sen följer kohandel, och man beslutar om en fyraårig policy. Sen drar sig politikerna tillbaka.
Så kan man göra, men jag tänkte mig en kortare policy med snabbare utvärderingar för att ge mer kontinuerlig kohandling. Vid val visar folk sitt missnöje och vem de tror på. Istället kan man fånga upp missnöjet oftare och omförhandla "kohandeln" med jämna mellanrum så att man når en slags missnöjesbalans på det sättet. Man kanske finner att bönderna blev alltför förfördelade, och då vore det synd att behöva vänta 4 år innan problemet kan åtgärdas. Det var det jag menade med dynamisk jämvikt av missnöje. Problemet att den som skriker mest får störst fördelar kvarstår dock. Vad kan man göra åt det?
Menar du att man ska rösta oftare än vart fjärde år? Risken är att folk tröttnar på att rösta om de måste göra det för ofta. Men visst är det ett alternativ.
Jag kom dock på ett sätt att helt avskaffa partiernas roll i detta avseende. Istället för att rösta på en serie preferenser, i form av ett parti, som sen kohandlar med andra partier, får man helt enkelt rösta på de preferenser man själv föredrar. Detta får den fördelen att man kan välja EXAKT de preferenser man har, och inte den mängd preferenser som det partiet som ligger närmast ens faktiska preferenser företräder. Exempel: Istället för att välja vänstern, som kanske vill satsa 50 miljarder på att sänka arbetslösheten, kan man välja att rösta på att satsa 100 miljarder på att sänka arbetslösheten.
Detta skulle gå till så här: det skulle finnas ett antal frågor, troligen rätt stort antal. Man skulle få först och främst få markera sin position i dessa frågor, om man har någon. Sedan har man ett visst antal poäng att fördela, säg 1000. Ju fler poäng man lägger på en fråga, desto större inflytande får man över denna fråga. T ex; om man lägger 100 p på "höj fastighetsskatten" och 50 p på "sänk momsen" har man större inflytande över den förra frågan än över den senare.
När samtliga väljare lagt sina röster lägger man ihop alla poäng och tjänstemännen skapar en policy via nån slags ekvation. Exakt hur utseendet på denna ekvation ska se ut vet jag naturligtvis inte.
Ett problem här är dock att om man får "1 poängs inflytande" för varje poäng man spenderar, så kommer sannolikt varje person att spendera alla sina poäng på en och samma fråga. För, nästan alla kommer att se en fråga som viktigast, och då blir det viktigast att påverka den något i rätt riktning. Detta kommer att medföra att frågor som väldigt få har som viktigaste fråga knappt kommer att röstas på alls, medan frågor som väldigt många har som viktigaste fråga kommer att röstas på väldigt flitigt. Dvs. vi får tillbaka problemet med särintressen: fiskarna kommer att lägga alla sina röster på att subventionera fisket, och ingen kommer att lägga nån röst på att rösta mot dom.
För att motverka detta bör man ha nån slags procedur där varje ny poäng man lägger på en fråga innebär mindre nytt inflytande. Den första poängen kan innebära 1 p inflytande, den andra 0,99, osv. På så vis kommer det att vara rationellt att sprida sina röster för de allra flesta. Men jag oroar mig över att detta kanske inte leder till nyttomaximering. Vad tror ni?
Förresten kanske detta klassiska resultat kan vara relevant:
http://en.wikipedia.org/wiki/Arrow%27s_ ... ty_theorem
Ja, det blir nog problem. Poängen med att varje ny poäng man lägger på en fråga ska innebära mindre inflytande är att resultatet av valet ska spegla summan av de individuella preferenserna. T ex, om vi har ett antal personer A, B, C som röstar på alt 1, 2, 3:
---A---B----C
1-5----7----9
2-8----5----2
3-1----2----3
så ska summan av antalet röster som individerna ger till ett alternativ delat med nyttan de får av detta alternativ, vara lika för alla alternativ. T ex är nyttan för A 21, B 15 och C 6. Då ska antalet röster till A, B och C stå i samma förhållande till varandra.
Om man nu inför en "sjunkande marginaleffekt" av röster, kommer det att leda till att väljare med jämna preferensstrukturer bättre avspeglar sina preferensstrukturer. De kommer inte att satsa alla sina röster på ett alternativ, utan kommer att sprida sina röster. Men för väljare som faktiskt har ojämna preferensstrukturer, kommer detta att leda till att deras röster räknas mindre än andras. Detta kan för det första uppfattas som orättvist i sig, och för det andra får vi inte nyttomaximering.
Är det nån som har en lösning på detta? Problemet med denna typ av val är att man vill avspegla väljarnas preferensstrukturer, men dessa är svåra att avslöja. Man kan inte bara gå och fråga väljarna. I val har väljarna en tendens att taktikrösta. Bl a därför måste man utforma ett valsystem som verkligen ser till att policyn avspeglar individernas preferenser.
Ps. Ytterligare ett problem är att man inte tilldelar det sämsta alternativet någon röst. Men det sämsta alternativet kan ha olika nyttonivåer för olika väljare, vilket det har i matrisen ovan. Det komplicerar uträkningarna ytterligare. Egentligen skulle man behöva nåt sätt att tvinga väljarna att tilldela det sämsta alternativet ett bestämt värde, men jag ser inte riktigt hur det skulle gå till.