Rising skrev:I Sverige tycker jag absolut att det är enklare att vara vänster än höger. Man kan begå enorma övertramp som vänsterperson som aldrig skulle ha tolererats från liberaler eller konservativa (förutom när dessa talar om kommunister. Det är bara om kommunismen som högern tydligen kan säga vilka tokigheter som helst utan att någon bitchslappar dem). Vilket är synd, för jag tycker att vänsterideologier slutar fungera när de inte längre ifrågasätter sin egen rörelse.
Det är också synd eftersom det vingklipper högern i så hög grad. Liberalismen är en intressant ideologi som förtjänar att tas på mycket högre allvar än vad som gäller idag i Sverige. Dels är det tydligen okej för vänstermänniskor att bara vifta liberalismen åt sidan (eller dumpa ihop den med konservatismen), men det är tyvärr också så att liberalerna själva sällan tar sin egen ideologi på allvar. De verkar så upptagna med att tassa försiktigt kring alla sveriges vänsterkonventioner att de inte riktigt har kraft kvar för att ta itu med sin egen ideologi.
Som Craaford antyder är det ofta så, inte minst i ett konformistiskt samhälle som Sverige, att en åsiktsriktning mer eller mindre kommer att dominera samtalet. Avvikare tolereras inte.
Detta är farligt, av en rad anledningar. För det första leder det till att rörelsen som dominerar samtalet drar till sig en massa opportunister som hävdar dessa åsikter mer för personlig vinning än av övertygelse. Typexemplet är alla dom präster som gjorde karriär förr i tiden utan att vara övertygat religiösa utan för att det var statusfyllt att va präst.
För det andra leder det till att en massa viktiga frågor inte diskuteras, som du är inne på. T ex har "konservatism-liberalism"-debatten nästan helt kommit i skymundan i Sverige, eftersom högern hela tiden måste definiera sig i relation till dom dominerande vänsteråsikterna.
I USA, där högern leder det politiska samtalet, kopplar man hela tiden ihop andra frågor med hur "amerikansk" man är. Demokraterna antyds att inte va tillräckligt "amerikanska" eller "kristna".
På medeltiden var det också Gud som det gällde att ha på sin sida: om man lyckades övertyga folk om att den andres tanke var ogudaktig, var han rökt.
I Sverige idag har vi inte samma hegemoni, men det finns samma tendenser: en stor aggressivitet mot avvikare, som utmålas som oempatiska (jmf USA oamerikanska, medeltiden ateistiska - i varje kultur finns det vissa saker man absolut inte vill va), en tendens till att stora delar av politiken inte alls diskuteras, eftersom vänsterns åsikter ses som givet korrekta, etc.
Vad man måste ha är en öppnare politisk kultur där flera olika tankeriktningar tillåts existera. Mänskor måste helt enkelt bli justare i politiska debatter, inte ta till skamgrepp som antydningar om oamerikanism, icke-empati, etc. Sånt borgar för en repressiv och aggressiv debattkultur.
