99% av rikedomarna ägs av 1%

[Varney]

ja, de siffrorna jag nämnde kommer från vår lärarinna professor ståhlberg ( ^^ ) hon menade att de kom från miljöpartiet, de 520miljarderna.
de kanske 200 miljarderna man får om man lägger ihop alla bidragen är nog inte särskilt hemliga heller. de borde gå att hitta lite varstans, jag blev dock lite förvånad över att administration endast går på en nätt liten summa idag, kanske 20 miljader, men det kan ha varit 12, eller 28 (jag var inte så duktig elev och har inte skrivit ner det)
men nej, enligt ann-charlotte iaf, så går det _inte_ runt..

hjälp vad mycket överflödiga socialjobb det skulle bli. oj vad fel min utbildning skulle va, och jag röstar på de lymmlarna i mp O.O

[Varney]

libertin.
det finns ju ett (utbrett?) bidragsberoende, men ärligt talat, så har jag hört att det beror mer på andra faktorer (som psykosociala (självförtroende.. sociala kontaktnät..). det är svårare att komma upp ju längre tid det går. en vana är en vana..) än de ekonomiska.. det är inte särskilt lönsamt att gå på soss, du får ju inte äga nånting, och det räcker inte till särskilt mycket utsvävningar utanför mat, om du inte lär dig fuska kanske.. det är ju ett jädra jobb för de som faktiskt är ofrivilligt utsatta att få sin del mot byråkratimuren, medans de som lärt sig trivas med skattepengarna tillslut inte möter något motstånd, då de blir vassare på saken än sina "motståndare"/gräsrotsbyråkraterna..ä jag vet inte, men en kille jag kände, levde i frid, gått på soc i snarare 20 än 10 år, jobbar lite svart, de orkar inte bry sig om honom mer helt enkelt.han har nog psykat ut dem. han får sin månadspeng som ett barnbidrag...vilket eg inte är fel..då han Är som ett..

[offe]

Debatten om medborgarlön går alltid över i "vill folk jobba eller kommer de att lata sig". Ingen vet svaret, sedan strandar hela debatten. På det viset kommer vi ingenstans. Varför inte bygga ett system som täcker upp båda möjligheterna?

Mitt förslag är medborgarlön med motprestation, en motprestation som alla kan klara av, sjuk som frisk, så att ingen blir utförsäkrad. Det går ut på att alla medborgare måste delta i arbete/studier motsvarande minst halvtid. Arbetet/studierna ska ske inom en verksamhet där man träffar människor och där man gör något för att förbättra samhället (alla skolor och nuvarande arbetsplatser räknas dit). Om man inte kan hitta en verksamhet som man trivs med kan man starta en egen ideell verksamhet (enklare än att starta företag, inga vinstkrav, liten byråkrati). Verksamheterna styrs demokratiskt och deltagarna håller koll på varandra vad gäller närvaro, rapporterar den till en kommunal myndighet och gör hembesök hos den frånvarande personen.

De som har ett traditionellt arbete får också medborgarlön, så deras merlön från arbetsgivaren är lägre, och mellanskillnaden tas in i ökad arbetsgivaravgift. (Hälften för en halvtidstjänst.)

Steget från att arbeta i den ideella föreningen halvtid till att ta ett arbete på halvtid är inte så stort, och varje arbetad timme på ett "riktigt jobb" ger mer i plånboken.

[Wintran]

Den som lever på socialbidrag kan aldrig förmå sig att ta ett arbete då en minimilön skulle innebära en ekonomisk belastning genom högre skatt, uteblivna bidrag och indraget bostadsbidrag. "Klivet upp" blir därigenom ett bisarrt "kliv ner", med minskat livsutrymme som följd; Sisyfosarbeten är inte belönande.

Ja, detta är givetvis problematiskt. Det handlar i mina ögon om att bidrags- och skattesystemen inte är balanserade med varandra. Annars ser jag det som ytterligare argument för en tydligare exponentiell skattebetalning, där de som jobbar för minimilöner knappt betalar någon procent i skatt alls medan de som är miljonärer betalar en rejäl procentsumma. Då kan övergången mellan överlevnadsbidrag och minimilön ske mer smärtfritt, samtidigt som vi motverkar att folk blir onödigt rika.

För övrigt finns det många andra problem som försvårar det för människor i de lägsta skikten att arbeta sig uppåt. Idag baseras anställningar både på folks officiella utbildning, personlighet, ålder, kön och även bakgrund. Vissa delar är säkert nödvändiga eller svårfrånkomliga, men en anställningsintervju som låter: "Jag ser här att du har varit arbetslös i tio år, och hemlös i två" så kan man fråga sig hur lätt det är för en sån person att ta sig tillbaka in i yrkeslivet. På samma sätt som att en person med stabil heltidsinkomst har mycket lättare att få tag på bostad än t.ex. en yngre person som studerar, även fast den sistnämnda kanske mycket väl har pengar till hyra. Kanske måste vi ha vissa integritetsskydd för att undvika orättvis diskriminering, då det annars just försvårar ytterligare för människor i de lägsta skikten?