Megaföretagen och slavens bittra livsödé
Moderator: Moderatorgruppen
PopJimmy skrev:För vem? Inte för indianerna eller alla andra mer fredliga kulturer som den västerländska imperialismen till ångvält totalt kört över och krossat.J R Auk skrev:Revolutionen kommer smygandes, ingenting kan värja den från att realiseras. Den ligger i varje ofödd tanke och varje ofött barn. Världen är ett systema av självsanering.
Men passa dig för att annama mantrat om att det var bättre förr.
Det var precis lika illa. Bara annorlunda.
Vad menar du egentligen? Jag pratar bara om mitt liv.
Tja du kan hävda dig vara på fel plats vid fel tidpunkt, jag menar bara att utvecklingen du beskriver biter sig själv i svansen.
Dialektiken kommer än en gång råda, det som var kommer följas av sin motsats som resulterar i ett sammangående som kräver en motsats, osv osv.
Inte alla indianer var fredliga, romantisera inte dessa kulturer. Det är synd att dom kördes över som du säger, men dom hade nog vandrat dit vi är idag dom med. Eller hävdar du raser? Den vita rasens dominans och korruption av omvärlden? Situationen är nog mer avgörande tror jag.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Håller helt med dig i det mesta du skriver här, PopJimmy. Tror inte det är många som vill hamna i den framtid du målar upp.
Det jag saknar i högerpolitikens budskap är just någon form av framtidsvision som kan uppvisa att även de vill undvika samhället där "kapitalismen flödar fritt", att höra dem poängtera nödvändigheten av gemensamt ägda delar av våra liv och delar som överhuvudtaget inte ska kunna ägas.
Som motvikt kan jag säga att jag även stör mig på stora delar av Sveriges vänster som enbart pratar visionärt och aldrig lyfter ner problematiken på den praktiska och vardagliga nivån, vilket kräver att man även tar in kringliggande länder och människor som de faktiskt lever idag.
Ingen av sidorna verkar inse att den slutgiltiga visionen faktiskt kan se annorlunda ut än den praktiska vägen dit.
Jag vill diskutera kapitalism och samhälle från grunden, varför det först uppkom och vad vi vill ha det till i slutändan. När detta är fullständigt glasklart kan man börja diskutera ifall det är värt att privatisera sjukhus för att våra välutbildade läkare inte ska lämna Sverige för bättre lön. Innan vi förstår konsekvenserna för både framtiden och nuet, och vad vi överhuvudtaget vill leva i för samhälle, så kommer vi tyvärr fortsätta göra misstag som bara drar ner oss allt djupare i fördärvet.
Det jag saknar i högerpolitikens budskap är just någon form av framtidsvision som kan uppvisa att även de vill undvika samhället där "kapitalismen flödar fritt", att höra dem poängtera nödvändigheten av gemensamt ägda delar av våra liv och delar som överhuvudtaget inte ska kunna ägas.
Som motvikt kan jag säga att jag även stör mig på stora delar av Sveriges vänster som enbart pratar visionärt och aldrig lyfter ner problematiken på den praktiska och vardagliga nivån, vilket kräver att man även tar in kringliggande länder och människor som de faktiskt lever idag.
Ingen av sidorna verkar inse att den slutgiltiga visionen faktiskt kan se annorlunda ut än den praktiska vägen dit.
Jag vill diskutera kapitalism och samhälle från grunden, varför det först uppkom och vad vi vill ha det till i slutändan. När detta är fullständigt glasklart kan man börja diskutera ifall det är värt att privatisera sjukhus för att våra välutbildade läkare inte ska lämna Sverige för bättre lön. Innan vi förstår konsekvenserna för både framtiden och nuet, och vad vi överhuvudtaget vill leva i för samhälle, så kommer vi tyvärr fortsätta göra misstag som bara drar ner oss allt djupare i fördärvet.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
PopJimmy
Jag hâller med dig helt och fullt. Du för ett bra resonemang och belyser problem med ett brett perspektiv. Dock sâ tycker jag du har en alldeles för fatalistisk syn pâ saken. Visst kan jag förstâ frustration om detta men det gör dig inte till en del av lösningen. Du är en duktig kritiker men det kan behöva balanseras upp av positiva alternativ. För om man enbart är en kritiker sâ kommer man i slutändan att mâla in sig i ett hörn och bara hitta ännu mer att kritisera.
Du är bra pâ självrannsakan sâ jag tror att du kan ta i detta utan att falla av stolen. Om du vâgar vara del av lösningen ocksâ sâ säger jag bara en sak, lât oss göra nâgot ât saken!
Jag hâller med dig helt och fullt. Du för ett bra resonemang och belyser problem med ett brett perspektiv. Dock sâ tycker jag du har en alldeles för fatalistisk syn pâ saken. Visst kan jag förstâ frustration om detta men det gör dig inte till en del av lösningen. Du är en duktig kritiker men det kan behöva balanseras upp av positiva alternativ. För om man enbart är en kritiker sâ kommer man i slutändan att mâla in sig i ett hörn och bara hitta ännu mer att kritisera.
Du är bra pâ självrannsakan sâ jag tror att du kan ta i detta utan att falla av stolen. Om du vâgar vara del av lösningen ocksâ sâ säger jag bara en sak, lât oss göra nâgot ât saken!
PopJimmy skrev:Äsch. Jag snackar bara skit.
Nej.
Jag känner för att spinna vidare lite:
Folk vill ha pengar. Pengar skapar överlevnad, pengar skapar lyx, pengar skapar utbildning, pengar skapar nöje, pengar skapar frihet. Kortsagt: Pengar är makt.
Ska vi tillåta enskilda personer och företag att få hur mycket makt som helst, enbart för att vi tror att det gynnar vår gemensamma utveckling och tillväxt? Gör det ens det när vi tittar efter närmare?
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Wintran skrev:PopJimmy skrev:Äsch. Jag snackar bara skit.
Nej.
Jag känner för att spinna vidare lite:
Folk vill ha pengar. Pengar skapar överlevnad, pengar skapar lyx, pengar skapar utbildning, pengar skapar nöje, pengar skapar frihet. Kortsagt: Pengar är makt.
Ska vi tillåta enskilda personer och företag att få hur mycket makt som helst, enbart för att vi tror att det gynnar vår gemensamma utveckling och tillväxt? Gör det ens det när vi tittar efter närmare?
Är det så enkelt, pengar är makt? Pengar är ena halvan av makten då det blott är ett medel, även ideer måste finnas som medel för att makten skall bli en faktor. Intellektuellt kapital? Sen är det bara makt över dom som erkänner dess strukturella makt eller i samhällen med strukturella orättvisor.
Klart att vi inte ska acceptera strukturella orättsvisor kan tyckas, men varför har vi då här på ett forum för filosofi så svårt att nå konsensus om vart våra humana ideal bör riktas, eller hur dom ens skall formuleras?
Helt enkelt därför intellektuellt kapital söker indoktrineras av dom klipska och cyniska. Intellektuellt kapital förutsätter inte ett korrekt applicerande av detta på emotioner och värderingar.
Hela militärmakten och en stor del av samhället är väl bevis på detta?
Ett första steg, lär folk leta lyckan i känslan och inte betraktelsen.
Ett förslag dock, finns säkert bättre.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Sen är det bara makt över dom som erkänner dess strukturella makt eller i samhällen med strukturella orättvisor.
Jo, det är egentligen precis det jag menar med att "tillåta enskilda personer och företag att få hur mycket makt som helst", alltså att vårt samhälle har makt att begränsa kapitalismens naturliga framsprång genom att helt enkelt inte tillåta folk att bli hur rika som helst, utan kanske istället ta deras pengar och ge dem till de fattiga.
Förstår inte riktigt vad du menar med "intellektuellt kapital", men jag kanske berör det i mitt svar till Kiifen nedan.
Kiifen skrev:Pengar är bara ett svepskäl, ungefär som klockan. En uppfinning. Ett spel.
Jag håller med om att pengar egentligen inte har ett egenvärde, men i dagens länder kan i stort sätt alla materiella ting köpas genom pengar och detta ger faktiskt makt, oavsett hur abstrakt eller konstruerad den är i grunden:
Människor är beroende av vissa materiella ting för att överhuvudtaget kunna överleva, såsom mat och kläder och kanske en bostad, och när detta är uppnåt kan även en del andra materiella ägodelar underlätta våra liv genom att effektivisera vår vardag. Om vi fortsätta att köpa prylar handlar det mer och mer om lyx och inte något vi egentligen behöver - det materiella påverkar våra liv mindre och mindre ju mer överflödiga de blir.
Kort sagt: För vissa människar skapar pengar direkt lycka (om vi nu klassar överlevnad som ett lyckligare tillstånd än döden). Ju mindre beroende man blir av de materiella tingen, desto mindre lycka hjälper pengarna till att skapa. Då pengar faktiskt kan styra liv och död för vissa människor tycker jag att pengar ger en viss sorts makt, och en riktigt stor sådan om man har mycket pengar.
Jag tycker att vårt samhälle ska sträva efter att jämna ut folks utgångslägen, att alla ska ha samma förutsättningar i livet. När kapitalismen fria tyglar inte verkar uppfylla detta mål utan snarare arbeta emot det, då tycker jag vi måste börja diskutera vad som egentligen har gått fel och hur vi kan rätta till det.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Wintran med intellektuellt kapital menar jag bara det som gör att en individ kan föda tankar av värde. Lösa problem. Luddigt begrepp, men inte så viktigt för poängen.
Jag ser det som att kapitalismens problem idag är att dom vill ha en sidan av myntet som ökad medvetenhet och utbildning ger, och måste förtrycka den andra.
Jag tänker då mest på humanistiska framgångar inom vetenskapen och inte tekniska, även om den grenen av kunskap drabbas av samma problem.
I det ökande kravet på mernytta från produktionen, nedskärningar på kompetens och spelrum för aktörerna, får vi en värdeförlust.
Alla forskare med siktet på samhällsanalys som jag läser ger medhåll för detta. Det är en debatt som pågått ända sedan slutet på 1800-talet, och det ska inte förvillas med romantikernas strävan efter "eden" naturtillståndet.
Problemet blir att den nytta som vi har av dessa landvinningar, inte kan uttryckas kvantitativt som Jimmy säger. Och kvantitativa vinningar är det vi strävar efter när resultat hela tiden skall presenteras.
Vi tillåter inte längre en bedömning utifrån privata värderingar, det är alltid experter som skall göra bedömningarna och dessa gör det med siffror och statistik. Det är ytterst lätt att få felaktiga reflektioner av det man söker klarlägga, detta kan förklaras genom psykologiska fenomen kring testgruppen.
Någonstans måste vi våga erkänna kompetens att analysera och acceptera att vi inte kommer få våra svar efter ett år. Utan kräva debatt och fortsatt analys för att klargöra det positiva, vårt värderande i dom samhällsutvecklingar vi företar oss.
Jag tror ingen kan säga att det var bättre förr. För när var det? Denna väg vi vandrat cementerades för länge sedan, hundratals år sedan. Det vi ser idag är en ökad medvetenhet och en ökad inblick i hela vår världs tillstånd. Den politik som har bedrivits alltsedan imperialismen tog fart, och erkänts av näst nog alla stater fungerar inte längre med öppen inblick i världspolitiken, tveksamt om det någonsin har varit öppet. Vi har blivit för medkänande, vi har det för bra för att vilja svälta andra eller kriga för vår dominans.
Vi har numera en kamp om att förljuga vår existens villkor, vår kollektiva existens.
Dom alternativa ideerna som florerar om hur problem kan lösas släpps aldrig ut för att ingen vill erkänna att problemet finns där från början.
Alla vill ta sin del av kakan, och en så stor bit som möjligt. Detta är helt naturligt när vi tittar på dom maktstrukturer som existerar, hela vägen upp till en plats där makt till förändring innehas kantas av åsidosättanden av humana värden, åsidosättanden av mänsklighet.
Vi måste skapa en psykologisk revolution för att komma till bukt med problemen.
En revolution likt socialismens övertagande har prövats på bred front, med sunda ideologier i ryggen men fallerade ändå. Varför då?
Därför att vi bara byter vad vi lägger i formen och inte formen i sig självt.
Men jag är övertygad om att allt rör sig till det bättre, den ökande medvetenheten kan inte förtryckas. Ju mer cyniskt vi utnyttjar våra barn i kapitalismens krav på efterfrågan desto mer luttrade blir dom.
9-10 åringar idag verkar fullt medvetna om reklamens påträngande faktor, sett i motsats till 60 talets produktinformation.
Bäst att lita till det mest humana verktyg man kan ha, den egna etiken, moralen och resonemanget. Att sträva är att göra bättre, mer behövs inte.
Men att utmåla någon "av dom där" verkar helt kontraproduktivt. Dom flesta tror sig göra gott, inte många lägger sig och sover fullt förvissade om det onda och dåliga i dagens aktivitet.
Om det är jag förvissad.
Jag ser det som att kapitalismens problem idag är att dom vill ha en sidan av myntet som ökad medvetenhet och utbildning ger, och måste förtrycka den andra.
Jag tänker då mest på humanistiska framgångar inom vetenskapen och inte tekniska, även om den grenen av kunskap drabbas av samma problem.
I det ökande kravet på mernytta från produktionen, nedskärningar på kompetens och spelrum för aktörerna, får vi en värdeförlust.
Alla forskare med siktet på samhällsanalys som jag läser ger medhåll för detta. Det är en debatt som pågått ända sedan slutet på 1800-talet, och det ska inte förvillas med romantikernas strävan efter "eden" naturtillståndet.
Problemet blir att den nytta som vi har av dessa landvinningar, inte kan uttryckas kvantitativt som Jimmy säger. Och kvantitativa vinningar är det vi strävar efter när resultat hela tiden skall presenteras.
Vi tillåter inte längre en bedömning utifrån privata värderingar, det är alltid experter som skall göra bedömningarna och dessa gör det med siffror och statistik. Det är ytterst lätt att få felaktiga reflektioner av det man söker klarlägga, detta kan förklaras genom psykologiska fenomen kring testgruppen.
Någonstans måste vi våga erkänna kompetens att analysera och acceptera att vi inte kommer få våra svar efter ett år. Utan kräva debatt och fortsatt analys för att klargöra det positiva, vårt värderande i dom samhällsutvecklingar vi företar oss.
Jag tror ingen kan säga att det var bättre förr. För när var det? Denna väg vi vandrat cementerades för länge sedan, hundratals år sedan. Det vi ser idag är en ökad medvetenhet och en ökad inblick i hela vår världs tillstånd. Den politik som har bedrivits alltsedan imperialismen tog fart, och erkänts av näst nog alla stater fungerar inte längre med öppen inblick i världspolitiken, tveksamt om det någonsin har varit öppet. Vi har blivit för medkänande, vi har det för bra för att vilja svälta andra eller kriga för vår dominans.
Vi har numera en kamp om att förljuga vår existens villkor, vår kollektiva existens.
Dom alternativa ideerna som florerar om hur problem kan lösas släpps aldrig ut för att ingen vill erkänna att problemet finns där från början.
Alla vill ta sin del av kakan, och en så stor bit som möjligt. Detta är helt naturligt när vi tittar på dom maktstrukturer som existerar, hela vägen upp till en plats där makt till förändring innehas kantas av åsidosättanden av humana värden, åsidosättanden av mänsklighet.
Vi måste skapa en psykologisk revolution för att komma till bukt med problemen.
En revolution likt socialismens övertagande har prövats på bred front, med sunda ideologier i ryggen men fallerade ändå. Varför då?
Därför att vi bara byter vad vi lägger i formen och inte formen i sig självt.
Men jag är övertygad om att allt rör sig till det bättre, den ökande medvetenheten kan inte förtryckas. Ju mer cyniskt vi utnyttjar våra barn i kapitalismens krav på efterfrågan desto mer luttrade blir dom.
9-10 åringar idag verkar fullt medvetna om reklamens påträngande faktor, sett i motsats till 60 talets produktinformation.
Bäst att lita till det mest humana verktyg man kan ha, den egna etiken, moralen och resonemanget. Att sträva är att göra bättre, mer behövs inte.
Men att utmåla någon "av dom där" verkar helt kontraproduktivt. Dom flesta tror sig göra gott, inte många lägger sig och sover fullt förvissade om det onda och dåliga i dagens aktivitet.
Om det är jag förvissad.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster
