Vad pratar du om? Har tanken bakom skolplikt helt och hållet slunkit förbi din hjärna? Tanken med denna är ju att alla, genom detta, ska bli goda samhällsmedborgare. Skolan är alltså instrumentet för att vi ska utvecklas, om du nu vill slänga ut alla "stökiga elever" så försvinner ju hela poängen med skolan och skolplikten! Hur tänker du egentligen hovnarr?hovnarr skrev:Dom som bara vill snacka skit, klottra, leka med mobilen, ge folk spö eller annars inte bidra konstruktivt till samhällsutvecklingen kan väl krypa ner i nån kloak och skapa sig ett eget samhälle där? Varför ska dom förstöra för andra, och varför ska vi förstöra för dem? Vi är tydligen inte ett dugg intresserade av varandra, och har inget att erbjuda varandra, så låt oss gå skilda vägar.
Det är ju orättvist mot precis alla att tvinga dem att sitta där. Det borde vara en ynnest att få sitta där, inte nån förbannan pseudo-plikt. Dom som inte vill utbilda sig kan väl bli trälar istället och vara nöjda med det då.
Lärarutbrott
Moderator: Moderatorgruppen
Poängen är att 68-tänkandet ligger för nära Sokrates och Platons ideal och att det samhälle vi lever i inte är redo för detta. Skolan går inte att isolera från andra samhällsinstitutioner eftersom det bara slutar i pankaka då. Dock så älskar ju borgarna att såga ner alla sociala resurser, dvs strypa all näring för att ett värdigt skolklimat ska kunna frodas så att skolan kan bli den konstruktiva resurs, den i teorin, är tänkt att vara.Stefan skrev:Jag tror att lösningen återfinns i den skolpolitik den nya regeringen nu håller på att implementera: fler medel åt lärarna att handskas med störiga elever, skolk i betyget, renodlat praktiska linjer på gymnasiet, att man får gå om man inte lärt sig läsa, etc. - kort sagt mindre - 68-tänkande.
Platon grundade akademin för att stimula människans mognad och tillväxt. Problemet är bara att praktiska och sociala angelägenheter (dvs privata intressen) hela tiden ska komma och lägga sig i och hämma individers sunda utveckling i ett gemensamt socialt rum.
Moderaterna vill dock stöjda skolan, men inte ur ett "humantistiskt"/kulturmedvetet perspektiv, bara i form av att detta kommer generera mer "produktion".
Skola för livet eller för fan!
PopJimmy skrev:Vår misslyckade skolan är som sagt bara en spegling på hur misslyckat vårat samhälle i grund och botten är.Kiifen skrev:Ska det vara sâ svârt att tänka om vad gäller skolan? Finns det bara ett enda sätt att lära ut saker pâ eller?
Rom byggdes ju inte på en dag men kan likväl drickas med cola en fredagskväll i lagom mängd.
Skolans utveckling: två steg fram, ett steg tillbaka, ibland ett steg fram och två tillbaka.
Vilket ansvar för skolan har politikerna? Till exempel högsta tuppen Jan "Mera Disciplin" Björklund?
Skolan är ett eldorado för dem som vill skapa till intet förpliktigande allmänt snömos, och då använder man titt som tätt ordet "viktig" i denna snömosproduktion kring skolan. Att ha delvis ha hand om det uppväxande släktet tycks inbjuda till detta.
A (själv gammal skolfux - började som elev och klättrade uppåt; blev dock aldrig rektor)
Algotezza aka Algotezza
Katana skrev:
Lärare/förebild
Hur är en god förebild och är inte det alla vuxnas ansvar att vara en förebild.
En förebild är väl något man väljer själv egentligen.
Sen är det inte per automatik som man lär någon respekt, lr har du receptet?
Du som lärare/förebild bär ändå det yttersta ansvaret för det ?
Kan inte ungarna respekt får man väl lära dom det likaså.
Lärare/förebild
Hur är en god förebild och är inte det alla vuxnas ansvar att vara en förebild.
En förebild är väl något man väljer själv egentligen.
Sen är det inte per automatik som man lär någon respekt, lr har du receptet?
"It's not a lie, if you believe it."
-
Katana
Visar man respekt så får man det oftast.
Vad som är respekt för klassens klimat varierar.
Ibland är det tystnad, ibland bara sitta och titta, ibland polisljus,
ibland räcka upp handen... iden går ut på att de ska lära sig att
ta ansvar inte sägas till helatiden. För mkt. input om du förstår.
Lär dom att lära sig att ta ansvar. Det är också att visa respekt.
Annars känner dom sig inkompetenta, nedvärderade deras
faktiska förmåga. Ge dom en ÄRLIG chans liksom.
Lärarens problem är dock oftast tålamodet. Där det brister.
Annars finns det 1000 sätt att väcka deras egna ansvar i liv.
Gutt luck.
ps. respekt är ngt. läraren skall förtjäna, inte kräva.
Vad som är respekt för klassens klimat varierar.
Ibland är det tystnad, ibland bara sitta och titta, ibland polisljus,
ibland räcka upp handen... iden går ut på att de ska lära sig att
ta ansvar inte sägas till helatiden. För mkt. input om du förstår.
Lär dom att lära sig att ta ansvar. Det är också att visa respekt.
Annars känner dom sig inkompetenta, nedvärderade deras
faktiska förmåga. Ge dom en ÄRLIG chans liksom.
Lärarens problem är dock oftast tålamodet. Där det brister.
Annars finns det 1000 sätt att väcka deras egna ansvar i liv.
Gutt luck.
ps. respekt är ngt. läraren skall förtjäna, inte kräva.
PopJimmy skrev:Poängen är att 68-tänkandet ligger för nära Sokrates och Platons ideal och att det samhälle vi lever i inte är redo för detta. Skolan går inte att isolera från andra samhällsinstitutioner eftersom det bara slutar i pankaka då. Dock så älskar ju borgarna att såga ner alla sociala resurser, dvs strypa all näring för att ett värdigt skolklimat ska kunna frodas så att skolan kan bli den konstruktiva resurs, den i teorin, är tänkt att vara.
Platon grundade akademin för att stimula människans mognad och tillväxt. Problemet är bara att praktiska och sociala angelägenheter (dvs privata intressen) hela tiden ska komma och lägga sig i och hämma individers sunda utveckling i ett gemensamt socialt rum.
Moderaterna vill dock stöjda skolan, men inte ur ett "humantistiskt"/kulturmedvetet perspektiv, bara i form av att detta kommer generera mer "produktion".
Sossarna har aldrig gjort sig kända för att gilla humanism i nån större utsträckning. Minns bara Strängs "har inte ni humanister forskat färdigt snart"? Det är sant att borgerligheten i stor utsträckning ockuperats av en slags teknokratisk ekonomism, men den traditionen är stark hos sossarna också. Sossarnas högskolepolitik verkar mer gå ut på att föra fram vissa sociala ideal om jämlikhet och som en arbetmarknadspolitisk åtgärd än på att öka bildningen. Dom saknar genuint intresse för universiteten.
Vad gäller skolan så är den föregivna bristen på resurser inte problemet. Sverige spenderar mer pengar på skolan än många andra länder, vad jag har hört. Problemet är istället attityden: att man inte får säga till elever, att bråkiga elever tillåts styra, att man är emot läxor, etc.
En svag skolledning och svaga lärare skapar inte en mer utan en mindre human skola. Då får dom bråkiga eleverna sätta sig på dom svaga utan att nån hindrar dom. Jag hörde nyligen att en undersökning kommit fram till att bråkiga killar är dom som trivs bäst i skolan medan tysta tjejer är dom som trivs sämst. Då är det nåt allvarligt fel.
Jag upplevde på min tid, och här att elever har liknande upplevelser idag, att dom bråkiga eleverna var dom som uppmärksammades och fick hjälp av rektor och annan skolpersonal, medan dom som skötte sig glömdes bort och försvann i den grå massan. Det verkade nästan som att personalen gick med på elevernas värdeskala: man såg också ner på dom som inte var "coola". På så sätt stödde lärarna hierarkin snarare än bekämpade den.
Sån är flumskolan: inte god utan full av underlåtenhetssynder från lärarnas sida. Det är en idé som utvecklats inte för att den passar eleverna utan för att den passar försoffade lärare som hellre vill sitta och dricka kaffe än faktiskt leda lektioner, lösa konflikter, etc.
Katana skrev:
Jag sammanfattar hur jag uppfattar ditt inlägg.
Att ta ansvar för sig själv föder respekt.
Jag har fortfarande inte sett filmen(youtube=svårnavigerat) men hur kan man veta att läraren inte visar eleverna respekt utifrån ditt sätt att resonera?
Ibland kan respekt vara att skrika och gorma, ungefär.
Jag har däremot svårt att se hur svaret att skicka upp det på youtube kan rättfärdigas genom att säga att han måste lära sig att förtjäna respekt.
Om man vänder på steken och en lärare hade skickat upp ett dassigt beteende från en gymnasieelev, hade ditt resonemang då varit detsamma?
Ja du vet gymnasieeleven måste lära sig att förtjäna respekt annars kan det bli såhär.
Näe, min själ,jag fattar inte vad du menar?
Visar man respekt så får man det oftast.
Vad som är respekt för klassens klimat varierar.
Ibland är det tystnad, ibland bara sitta och titta, ibland polisljus,
ibland räcka upp handen... iden går ut på att de ska lära sig att
ta ansvar inte sägas till helatiden. För mkt. input om du förstår.
Lär dom att lära sig att ta ansvar. Det är också att visa respekt.
Annars känner dom sig inkompetenta, nedvärderade deras
faktiska förmåga. Ge dom en ÄRLIG chans liksom.
Lärarens problem är dock oftast tålamodet. Där det brister.
Annars finns det 1000 sätt att väcka deras egna ansvar i liv.
Gutt luck.
ps. respekt är ngt. läraren skall förtjäna, inte kräva.
Jag sammanfattar hur jag uppfattar ditt inlägg.
Att ta ansvar för sig själv föder respekt.
Jag har fortfarande inte sett filmen(youtube=svårnavigerat) men hur kan man veta att läraren inte visar eleverna respekt utifrån ditt sätt att resonera?
Ibland kan respekt vara att skrika och gorma, ungefär.
Jag har däremot svårt att se hur svaret att skicka upp det på youtube kan rättfärdigas genom att säga att han måste lära sig att förtjäna respekt.
Om man vänder på steken och en lärare hade skickat upp ett dassigt beteende från en gymnasieelev, hade ditt resonemang då varit detsamma?
Ja du vet gymnasieeleven måste lära sig att förtjäna respekt annars kan det bli såhär.
Näe, min själ,jag fattar inte vad du menar?
"It's not a lie, if you believe it."
Stefan skrev:Problemet är istället attityden: att man inte får säga till elever, att bråkiga elever tillåts styra, att man är emot läxor, etc.
Jag håller inte med. Det handlar i grund och botten om att barnen ska vilja gå i skolan, inte att de ska tvingas gå i skolan. Så fort skolan övergår till tvång så försvinner stora delar av den utvecklande och inlärande aspekten av den, vilket ju är dess egentliga mål, och mycket av de pengar spenderade på lärare och den energi som lagts ner kastas i sjön.
Istället för att analysera ovanstående problem psykologiskt så försöker skolan kompensera bristen på inlärande genom att införa allt fler läxor, vilket tvärtom ökar känslan av tvång då skolan kräver ännu mer av individens vakna tid utan att denna har valt det själv.
Att lära ut och uppfostra genom tvång och hot är aldrig en hållbar metod. Det finns så många mentala fällor att effekten ofta blir det motsatta av vad som eftersträvas, vilket just dagens skolor är ett klockrent exempel på. Det är exempelvis många som utvecklar en reflexmässig avsky mot det påtvingande. Även fast man i grunden tycker något är intressant och vettigt så kan ett tvång skapa ett växande behov av att få uppleva att man är i kontroll över sitt eget liv, så till den grad att man i ren protest väljer att ta avstånd från det som förmedlas och snarare drar sig åt en motpol. Ju hårdare tvång desto starkare blir dessa känslor.
Jag håller med om att de stökiga och ointresserade inte ska få ta tid av de som faktiskt hittat ett eget intresse i vissa ämnen, men denna problematik kan inte behandlas genom att dra åt tyglarna hårdare utan måste förebyggas och behandlas från grunden, i huvudsak genom ökad valfrihet.
Som Katana nämnde tror jag också på att lära barnen ta eget ansvar. Att ta ansvar handlar om just valfrihet, kunna välja och lära sig ta konsekvenserna av sina beslut. Just det om något lär barnen en viktig erfarenhet till livet efter skolan.
Genom att inspirera och bidra med möjligheter utan tvång så kan vi ta till vara på barns egna intressen och engagemang, vilket leder till både minskat stök och ökad kunskap. Jag menar inte att vi ska sluta lära ut grundläggande läs- och skrivkunskap till alla, men att kanske inte alla behöver lägga fyra timmar i veckan på att nöta ekvationer och algebra utan att många skulle ha större nytta av att spendera tid på ett ämne som intresserar mer.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Jag förordar inte nåt preusseri, definitivt inte. Vad jag menar är att vad man först och främst måste fixa är en god arbetsmiljö. Det innebär att hindra eleverna från att bråka, prata när andra pratar, etc.
En lärare som har fått ordning på klassen behöver sällan använda hot och tvång. Eleverna lyder av sig själva och har ingen lust att sätta sig upp mot läraren. Detta idealtillstånd uppnås i regel genom att två saker är uppfyllda: för det första har eleverna en naturlig välvilja gentemot läraren. För det andra inser eleverna att det inte är nån idé att sätta sig upp mot läraren.
Man når inte till detta idealtillstånd bara så där. För att komma dit kan det krävas lite tuffare metoder under en övergångsperiod, så barnen inser att det inte är nån idé att bråka.
En lärare som är juste men aldrig säger till förlorar snabbt kontrollen över klassen. Barnen kommer inte lyda och kommer att sätta sig på andra barn och försvåra undervisningen. En lärare som å andra sidan är hård men som eleverna inte gillar (kanske är för hård eller saknar förståelse för eleverna) får tyst i klassen men riskerar en del av dom problemen du pekar på.
Sen är många saker faktiskt inte särskilt roliga för normala barn: hur duktig en lärare än är så kommer barnen att föredra att leka framför att lära sig multiplikationstabellen eller grammatiska regler. Man kan inte enbart appellera till barnens vilja att lära sig, även om man naturligtvis ska försöka stärka den.
En annan sak är att jag saknar varje form av konkret program från dom som kör anti-Björklund-linjen. JAg såg på Agenda, tror jag det var, nyligen, där Björklund och två motståndare var inbjudna. Jag tror att alla tre var utbildade lärare. Vad som slog mig var hur mycket bättre pedagog Björklund var. T o m ett barn skulle va kapabelt att förstå hans enkla och mycket konkreta budskap. Moståndarna däremot var extremt flummiga: det var helt omöjligt att begripa hur dom tänkte sig att problemen skulle lösas. En näraliggande tanke är att dom inte förstod vad dom själva menade heller.
Mycket av det som faktiskt införts i "den fria skolans" namn har varit rent skadligt. Ett exempel är "det fria informationssökandet": istället för katederundervisning sätts gymnasie och högstadieelever att söka egen kunskap på nätet. Lärarn går och fikar.
Förutom att det är ett motbjudande skolk från lärarnas sida innebär detta att endast dom duktiga och arbetssamma eleverna får en någorlunda OK undervisning. Övriga elever har varken disciplinen eller förmågan att genomföra den här typen av jobb. Dessutom är det ständiga hemskickandet från skolan "pga grupparbete" uselt för synen på skolan och i förlängningen för självkänslan. Eftersom man är i skolan så sällan förlorar man känslan av att man gör nåt vettigt på dagarna.
Ett annat exempel är idén att eleverna ska göra arbeten om det som "intresserar dom själva". Resultatet blir att förortsbarnen gör arbeten om Zlatan eller hip-hop, medan innerstadsungarna gör nåt som man faktiskt har nytta av i framtiden. Öht innebär denna förslappade skolpolitik inte att klyftorna minskar utan att dom ökar dramatiskt: dom som kommer från socialt och kulturellt högre samhällsklasser kommer alltid att få en åtminstone OK utbildning på det ena eller andra viset, medan dom som inte har det har behov av att skolan kliver in och ger dom kunskaper som dom aldrig annars fått.
En lärare som har fått ordning på klassen behöver sällan använda hot och tvång. Eleverna lyder av sig själva och har ingen lust att sätta sig upp mot läraren. Detta idealtillstånd uppnås i regel genom att två saker är uppfyllda: för det första har eleverna en naturlig välvilja gentemot läraren. För det andra inser eleverna att det inte är nån idé att sätta sig upp mot läraren.
Man når inte till detta idealtillstånd bara så där. För att komma dit kan det krävas lite tuffare metoder under en övergångsperiod, så barnen inser att det inte är nån idé att bråka.
En lärare som är juste men aldrig säger till förlorar snabbt kontrollen över klassen. Barnen kommer inte lyda och kommer att sätta sig på andra barn och försvåra undervisningen. En lärare som å andra sidan är hård men som eleverna inte gillar (kanske är för hård eller saknar förståelse för eleverna) får tyst i klassen men riskerar en del av dom problemen du pekar på.
Sen är många saker faktiskt inte särskilt roliga för normala barn: hur duktig en lärare än är så kommer barnen att föredra att leka framför att lära sig multiplikationstabellen eller grammatiska regler. Man kan inte enbart appellera till barnens vilja att lära sig, även om man naturligtvis ska försöka stärka den.
En annan sak är att jag saknar varje form av konkret program från dom som kör anti-Björklund-linjen. JAg såg på Agenda, tror jag det var, nyligen, där Björklund och två motståndare var inbjudna. Jag tror att alla tre var utbildade lärare. Vad som slog mig var hur mycket bättre pedagog Björklund var. T o m ett barn skulle va kapabelt att förstå hans enkla och mycket konkreta budskap. Moståndarna däremot var extremt flummiga: det var helt omöjligt att begripa hur dom tänkte sig att problemen skulle lösas. En näraliggande tanke är att dom inte förstod vad dom själva menade heller.
Mycket av det som faktiskt införts i "den fria skolans" namn har varit rent skadligt. Ett exempel är "det fria informationssökandet": istället för katederundervisning sätts gymnasie och högstadieelever att söka egen kunskap på nätet. Lärarn går och fikar.
Förutom att det är ett motbjudande skolk från lärarnas sida innebär detta att endast dom duktiga och arbetssamma eleverna får en någorlunda OK undervisning. Övriga elever har varken disciplinen eller förmågan att genomföra den här typen av jobb. Dessutom är det ständiga hemskickandet från skolan "pga grupparbete" uselt för synen på skolan och i förlängningen för självkänslan. Eftersom man är i skolan så sällan förlorar man känslan av att man gör nåt vettigt på dagarna.
Ett annat exempel är idén att eleverna ska göra arbeten om det som "intresserar dom själva". Resultatet blir att förortsbarnen gör arbeten om Zlatan eller hip-hop, medan innerstadsungarna gör nåt som man faktiskt har nytta av i framtiden. Öht innebär denna förslappade skolpolitik inte att klyftorna minskar utan att dom ökar dramatiskt: dom som kommer från socialt och kulturellt högre samhällsklasser kommer alltid att få en åtminstone OK utbildning på det ena eller andra viset, medan dom som inte har det har behov av att skolan kliver in och ger dom kunskaper som dom aldrig annars fått.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster