Arbete?

[J R Auk]

J R Auk:
Missförstå mig inte, det är inget fel på ditt mål. Men du måste kunna resonera både idealistiskt och realistiskt. Dessa är två olika sfärer och du måste kunna gå in i båda.

Det enda jag försöker säga är att du måste var mer nogrann vart du sätter spadtagen - det är skillnad på att komma med förslag om att arbete bör avskaffas och att komme med förslag att arbetsdagen bör förkortas till 6 timmar. Förstår du den realistiska skillnaden i dessa två förslag? Det är fortfarande samma idealism båda pekar mot samma håll, men det är fortfarande två olika gränsdragningar. Den enda är en extremt idealistisk gränsdragning som inte vill göra kompromisser med realiteten, den andra är en mer realistisk gränsdragning som pekar mot större idealism i relativ bemärkelse. Du måste alltså börja kunna resonera mindre absolut/idealistiskt i praktiken (i teorin får du vara hur idealistisk som helst) och mer betona relatvia förskjutningar. Man måste jobba med "läget" som "är" här och nu.

Förstår du skillnaden mellan 6 timmars arbetsdag och medborgarlön? (Den realistiska menar jag). Bara för att någon kämpar för 6 timmars arbetsdag, så innebär detta inte att personen i fråga är "nöjd" när detta infrias, men nästa mål kanske då blir fyra timmars arbetsdag osv. Man måste se stegen, annars kommer man aldrig upp för trappan...

Eller är det så att du inte vill kompromissa öht? Läste i tidningen häromdagen att det rödgröna blocket är splittrat eftersom vänsterpartiet inte vill kompromissa - och det är det här jag pratar om. Det är för mycket idealister i vänsterpartiet. Inget fel om deras förslag, väldigt nyttiga, men man måste kunna kompromissa, se bara hur deras stöd sjunkit senaste tiden... de är inte förankrade i verkligheten..

Ah, vet du vad jag tror att du missar i den här situationen. Det är att om jag skulle engagera mig ordentligt. Om jag skulle göra det till mitt primära mål då skulle jag inte bara teoretisera om det ideella då skulle jag anpassa det efter situationella och jobba mot målet.

Antar att jag har det för bra, har min väg jag vandrar. Det här är vinkningar från min esplanad.
Nu är jag bara som en kritisk musa, som delar med mig av mina undringar och hoppas att det ligger något vett och sans i dom och att den idéen sprids för att manifestera sig.

Men jag skulle heller aldrig släppa målet, visst är det nog ett bygge som utvecklas, men aldrig något man kompromissar med. Man kompromissar med det situationella som målet läggs i.

[J R Auk]

Kalle jag måste säga att jag gillar inte det där med att glida runt och fika och dylikt. Fan jobb gör man tills det som skall göras är gjort sen är man ledig. Då kan man välja att ta en fika eller liknande, eller hellre en öl.

Det är hela den där grejen med att folk skall närvara, man bygger upp en slags tillvaroverkstad där man förser dötiden, uppehållet, livets stationer.
Visst får hantverkarna slita, men det är för att dom nedvärderas av pappersvändarnas hävd, eller av karismaklättrarnas egocentriska cirkussvamp.

Egentligen, så skulle det inte vara någon skatt på sådana yrken. Då skulle folk som inte kunde snickra pröjsa en snickare en 300 i timman. Och han skulle vara nöjd och alla skulle få sin miljö mer efter sitt tycke. Nu med skatter och företagsstrukturer så pröjsar man för raster, materialbeställningstider, dålig planering och massa tjafs. Allt för att timmarna skall gå ihop sig för den fakturerande parten.

Det du säger är, varför få ersättningen som gör att jag kan pysa runt och chilla hela dagarna när jag kan ha ett jobb som inte kräver mer än social anpassning, normitetsantagande och lite småpyssel då och då. Du säger att du kan lura dig till det som vi alla vill ha. Är det på någons bekostnad månne? Varför legitimerar du flykten från kampen med att du kan lura dig till målet? Är du lat och omoralisk  :wink:
Vi har ju rätt till det livet du beskriver. Men det utan att småfuska oss runt det. Det är ju ett infantiliserande av oss.

Kolla på vad vi konsumerar idag, kolla på hur mycket pengar som slussas runt för att vissa ska kunna få skumma ytan om och ingen. Varför inte bara ge dom pengar direkt. Varför inte bara ge den arbetande en redig lön direkt? Varför inte släppa det eviga nedbrytande skattesystemet.
Det är bara en cirkus. Bara för att vissa skall ha kontroll. Annars har vi allt vi behöver. Alla är miljonärer för fan.

Vi behöver bara samsas om att ta hand om våra sjuka och gamla, hjälpas åt att bygga hus och andra lokaler. Sen odlar vi potatis och brygger brännvin. Målar, sjunger, dansar och har kul. Jag kan odla hampan. Det är ju tragiskt att vi ska behöva ge gangsteridoler för att folk ska finna mening i sin sublimerade och nedvärderade vardag.

Fan skulle jag ha två gamla hederliga revolvarar skulle det bli att smacka av ett par rykare och dra igång revolutionen. Startar man tidig vår är det nog lungt och städat till vintern igen. Då vill man ju inte stå med hålskjuten värmepanna.

[Avantgardet]

Jag kan styra vapen. Dåligt insatt i hur kurserna ligger, men har kontakter, kan kolla upp det. Vem är det vi ska döda? Jag går i första led och tar på mig allt! Skyll på mig bara!

Kan ju alltid börja smått och ta över en stad, sen jobba utifrån det som centrum för verksamheten. Har funderat mycket i det här. Lovar, har slipat på det i åratal, det enda som fattas är uppslutning. Vettigast är att börja i norrländska inlandet. Vad ska de göra? Skicka insatsstyrkor, militär? Vill de ha den publiciteten internationellt? Först slår vi ut elen och mörklägger staden, detta görs relativt enkelt - sprängmedel fixar jag. Sen plockar vi bank och apotek (som garant ifall vi misslyckas - då har vi åtminstone cash och stash). Polisen lär inte vara nåt problem, i småstäderna i inlandet finns oftast inte mer än en radiobil, och i de något större bara några få. Lätt fixat. Vi bygger vallar och skyttevärn. Minerar infarter. Inkomsterna genererar vi genom att förse resten av landet med knark. Från detta högkvarter åker vi sedan ut på nattliga räder och sätter kopiösa mängde LSD i vattentorn runt om i landet - och innan detta görs så meddelar vi våra kumpaner som då står beredda att slå till i alla landets större städer. Lätt som en plätt.

Det finns ett ord för såna som Kalle, det kallas "kappvändare" eller "rövslickare". Hans "enkla-motståndets-lag-filosofi" imponerar inte. Jag blir mer än gärna snickare, ju tyngre arbetet är fysiskt desto bättre. Jag gillar att slita hårt.

Jimmys reformtänk leder bara till mer byråkrati och stagnation, sossarna och fackföreningarna är beviset. Vill man ha förändring så gäller det att sätta hårt mot hårt och kräva sin rätt.

p.s. är redigt besviken på Jimmy, tog mig säkert en timma att skriva det där evighetslånga inlägget och så bemödar han sig inte ens svara utan glider undan och söker medla i den här frågan istället. d.s.

[Kallekula]

Jo jo men vill ni slita och släpa så gör det. Ni kommer inte få något för det, men kör på ni. Tänk att ungdomen har kvar den gamla arbetsmoralen.

Dessutom om det imponerar på någon det vet jag icke. Kappvänderi är en ädel konst. Jag är inte på jobbet för att göra det chefen vill att jag ska göra, utan det jag vill göra. Vi har lite olika roller en arbetsgivare vill alltid att man ska arbeta så mycket som möjligt för så lite pengar som möjligt och själv är det tvärt om så lite (eller det man vill göra) jobb som möjligt till så hög lön som möjlgt. Det är ett spänningsfält man knappast kommer undan.

Som farsans luparpolare sa när befälen var på han; det dritter jag i (värmland) blir inte muck tidiagre för de. En bra fras att köra även i abetslivet. Det dritter jag i får inga mer pengar för det. Han hade redan i lumpen riktat  in sig på politiken. Gäller bara att smörja rätt röv så kan man klättra. Var också hans devis.

Sen blev han generaldiriktör.

Det var väl en bra förebild.

(ja det är en sann historia och hur många värmlänska generaldiriktörer har vi haft?)


Men olika äro vi.

[J R Auk]

Du har förmodligen rätt Kalle, men det du missar är att jag har min värderam. Och den korrigerar det som många andra anser som meningsgivande till livet.

Skäms du inte över att gå runt och fiffla och ljuga hela tiden?

Eller drar du till med "dritter i" också? Helt utan motivering?

Och vill du ha det så? Skit nu i om du inte tror att det kan bli annorlunda, vill du att det ska vara så?

[J R Auk]

Fan ska du inte börja styra upp då Avantgadet. Tar vi någonstans mitt i landet kanske vi kan knipa glesbyggdsbidrag för revolutionen. Och snackar vi  med fransoserna så kan vi nog få redigt med stöd, i utbyte mot nått av dom få verk som vår stat har kvar.

Fan blir mer o mer optimistisk, kanske kan vara klart på en månad eller nått.

[Kallekula]

J R Auk

Men det är helt ok vi har olika värderingar och det är väl vad det just nu handlar om. Ventilera dem.

Finns ingen anledning att ljuga. Det är amatörmässigt och ställer bara till det. Självklart skiter jag i att göra saker och ting så mycket det bara går. Med en bra motivering såklart. Koncentrerar mig på mitt.
Gör man det riktigt snyggt kan man ju bli generaldirektör (om man nu har de rätta kontakterna).

Typiskt är att det finns en del som ”tar på sig” en massa uppdrag som bara går ut över dem själva i förlängningen.
Varför? För att bli befodrade? Är väl enklare att svinga några bägare med chefen och surra om visioner så är det löst
För att bränna ut sig? Ja det är en genväg.

Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill ha fullständig frihet. Tycker jag alla är värda. Alla får bestämma vad de
vill på arbetsplasen. Ungefär lite det jbig är inne på. Bra ideer. Omöjligt att genomföra i den närmaste framtiden.
Men visst kämpa för det kan man ju göra.

[PopJimmy]

Jimmys reformtänk leder bara till mer byråkrati och stagnation, sossarna och fackföreningarna är beviset. Vill man ha förändring så gäller det att sätta hårt mot hårt och kräva sin rätt.

p.s. är redigt besviken på Jimmy, tog mig säkert en timma att skriva det där evighetslånga inlägget och så bemödar han sig inte ens svara utan glider undan och söker medla i den här frågan istället. d.s.

? Vad pratar du om Avantgardet? Jag har ju svarat på det du frågar.

Vidare är jag inte för ett uppbyggande av en meningslös byråkrati, tvärtom, jag vill fördela makten - inte centralisera den. Men för att fördela/decentralicera makt krävs en cetral institution som förhindrar att maktmissbruk/etc förekommer. Lojalitet är viktigt både uppåt och neråt. Det är för mig viktigare att man har lojalitet neråt, men man måste förr eller senare inse att det även finns andra människor som har sin lojalitet neråt, och dessa måste man vara lojala mot uppåt, annars uppstår bara meningslösa konflikter som spiller tid och energi, man måste lära sig att kompromissa lite, inte hur mycket som helst, inte när och var som helst, men ibland behövs det.

Du förenklar bilden eftersom du är fast i ditt svartvita extrem tärnkande: hierarkier = dåligt, heterarkier = bra. Detta funkar inte i längen även fast det kanske är relevant att proxa för sundare heterarkier just nu. Men så fort man går över till den andra extremen så inser man att den också har baksidor, och det är allt jag försöker säga. Reducera inte det jag säger till en extrem vars motsats du glorifierar. Det finns en anledning till varför den "Kristna moralen" ser ut som den gör, precis som det finns en anledning till varför många vänder sig bort från den och iställlet väljer konsumerism, precis som det finns en anledning till varför många väljer bort den för något annat, men man måste kunna byta våning för att inse detta, och i förlängningen är inget av dessa "fel", det handlar bara om en resa där vissa har rest längre.

[Avantgardet]

Den reaktion som är nödvändig uteblir om man stävjer den med reformer. "Ge de några brödsmulor så är de tysta ett tag till".

[J R Auk]

J R Auk

Men det är helt ok vi har olika värderingar och det är väl vad det just nu handlar om. Ventilera dem.

Finns ingen anledning att ljuga. Det är amatörmässigt och ställer bara till det. Självklart skiter jag i att göra saker och ting så mycket det bara går. Med en bra motivering såklart. Koncentrerar mig på mitt.
Gör man det riktigt snyggt kan man ju bli generaldirektör (om man nu har de rätta kontakterna).

Typiskt är att det finns en del som ”tar på sig” en massa uppdrag som bara går ut över dem själva i förlängningen.
Varför? För att bli befodrade? Är väl enklare att svinga några bägare med chefen och surra om visioner så är det löst
För att bränna ut sig? Ja det är en genväg.

Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill ha fullständig frihet. Tycker jag alla är värda. Alla får bestämma vad de
vill på arbetsplasen. Ungefär lite det jbig är inne på. Bra ideer. Omöjligt att genomföra i den närmaste framtiden.
Men visst kämpa för det kan man ju göra.

Ok men då kan man säga så att du modifierar det du sålde, säljer hela tiden, och ljuger inte för att undkomma. Skickligt

Det jag menar är att om det är så att man inte gör något konstruktivt för företaget men dom betalar en lön till en som gör att det fungerar så kan man lika gärna skippa charaden och definiera jobbet, behålla ersättningen. Och ge den fria tid som blir över till den som är anställd. Visst det funkar inte om du har en arbetsgivare som ser dig som en inkomstkälla. Samarbetet skall ju ligga i den delade vinsten.

Det kanske inte är realistiskt i dagens situation att göra så, men det är väl så det borde vara, och om det hoppas jag du håller med.

Ingen tjänar ju på att du rullar tummarna på jobbet, om det nu inte är så att du gillar det bäst där.

[Kallekula]

Tja det handlar nog om vad man säljer. Säljer du kalsonger på löpande på tel så behöver du kanske köra den stereotypa säljstilen, du vet tjata, ha tusentals motargument till invändingar, vara aggressiv på ett typiskt säljande sätt.

Nu funkar inte det om du kör B2B och säljer tekniska/systemlösningar. Varken jag eller mina kollegor gör det. Handlar mer om att fixa projektgrupper, tisdplaner, proofa, ROI kalkyler, arbeta med finaniserning. Stödja den interna prosessen till den kund man ska sälja till (så eldsjälen får stöd att sälja in det internt). Identifera hinder och lösa dem på ett rationellt sätt. Involvera tekniker, samordna med tex IT-avdelningen på det företag man ska sälja till osv osv osv.

Vad det gäller säljare är det ganska lätt definerat vad dina mål/arbetsuppgifter är. Sälj eller få kicken. Det gillar jag bäst av allt. Dock man ska inte sälja för mycket då ändas bara målen men inte lönen. Så det gäller att vara överens med kollegorna om hur man ska lägga upp det. Sen ska det se ut som man jobbar utav bara helvete för att nå målen. Då kan man ha en aktiv arbetstid på kanske 5-6 timmar (eller mindre) fast få betalt för 8. Förkortad arbetstid är väl något som är i ropet. Gäller att kämpa för det. Gör en aktiv insats för arbetsrrörelsen.

Och som sagt vad skulle hända om jag till min arbetsgivare sa; jag fixar målen genom att jobba 60-70% av tiden?

[funkyzeit]

Den som inte arbetar skall inte äta.

Den som inte har ett arbete ska ta de arbeten som erbjuds, annars ingen a-kassa, inga understöd.

Om AF inte har några arbeten att erbjuda så kan man få dispens ett tag & leva loppan en stund på bidrag. Maximalt 6 månader. Det borde skapa lite incitament för alla "levnadskonstnärer" att bidra till samhällsnyttan istället för att sitta hemma, spela gitarr, skriva dikter, skriva på sina fanzin eller kolla på TV.

För den som har lite i skallen och har engagemang, kraft och energi att skapa sin egna tillvaro & möjligheter finns alla chanser att skapa sig ett "lekande liv" där man kan tjäna stålar på att göra det man älskar med människor man tycker om.

Sälj eller få kicken. Det gillar jag bäst av allt.

Helt rätt. Så borde alla yrken vara konfigurerade. Bär dina lönekostnader på företaget, annars tack och hej.

[Avantgardet]

Den som inte arbetar skall inte äta.

[...]Det borde skapa lite incitament för alla "levnadskonstnärer" att bidra till samhällsnyttan...

Arbete är per definition samhällsnyttigt? Ser inte någon nödvändig koppling.

[Jörgen]

Löneslaveriet härstammar från livegendomen, liksom de drabbades  mentalitet.

Vi måste befria löneslavarna, mot deras vilja om det behövs.

Mer om det på Ner med husbonden!

[Jörgen]

Jag citerar mig själv...

Först ordningen: Slaveriet
Då mänskliga eller civila rättigheter inte är formulerade på sådan sätt att alla människor omfattas - då regeln gör inte mot en annan som du inte vill att en annan ska göra mot dig - då regerar våldet, den starkare tar för sig, den svagare lyder.

Andre ordningen: Löneslaveriet
Då de grundläggande mänskliga behoven (mat, bostad, sjukvård, trygghet) inte är någon garanterad rättighet - då man tvingas att utföra arbete, för att bekosta sin existens, då den mindre bemedlade måste underordna sig den mera bemedlade, då reagerar pengar.

Tredje ordningen: Välfärd
Då att arbeta inte är något tvång, men att detta medför social och politisk isolering, då skapas det människor utanför, inte värda respekten av de kvarvarande löneslavarna, då regerar högmod.

Sen så finns det den fjärde och den femte samhällsordningen, jag jobbar på det ännu.