Ekonomin och de sociala gränserna…en analys...
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
En sak som jag tycker är konstigt är att du (Jbig) resonerar väldigt borgerligt:
Du skriver att allt är väl när enbart en priviligerad grupp har råd med bil, exempelvis, men att bilen tappar värde när den blir allmängods. Det där låter som ett blåblodigt argument i mina öron. I filmen "sånger från andra våningen" driver man med den sortens borgerliga argument; en kvinna förklarar för ett litet barn "om alla ska ha en del av sockerkakan, då får alla bara en endaste liten smula. Det skulle väl inte bli något roligt kalas?"
Som sosse tycker jag tvärtom; det är mycket bättre när det är rättvist.
På vilket sätt tycker du att jag missförstår dig? (jag vet att du är vänster - precis som jag)
Och missade du min fråga tidigare? Om informationssamhället - där det blir bättre ju rättvisare det blir? Jag är fortfarande nyfiken på vad du har för tankar om det.
Du skriver att allt är väl när enbart en priviligerad grupp har råd med bil, exempelvis, men att bilen tappar värde när den blir allmängods. Det där låter som ett blåblodigt argument i mina öron. I filmen "sånger från andra våningen" driver man med den sortens borgerliga argument; en kvinna förklarar för ett litet barn "om alla ska ha en del av sockerkakan, då får alla bara en endaste liten smula. Det skulle väl inte bli något roligt kalas?"
Som sosse tycker jag tvärtom; det är mycket bättre när det är rättvist.
På vilket sätt tycker du att jag missförstår dig? (jag vet att du är vänster - precis som jag)
Och missade du min fråga tidigare? Om informationssamhället - där det blir bättre ju rättvisare det blir? Jag är fortfarande nyfiken på vad du har för tankar om det.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kallekula skrev:Okej så det handlar om tro. Bibeln, Nostradamus, Marx... Tja varför inte. Var och en blir ju salig på sin tro.
Om nu arbetarna får det bättre materiellt ställt, hur ska man tolka det med Marx?
Värderingar i relation till klass. Inte lätt att studera det över tid, men ok. Vad är det som ändrats värderingsmässigt?
Nej, det handlar ingalunda om tro utan om omfattande analyser av samhällets mekanismer.
Inget konstigt om vi i väst fått det bättre? Anser du det? Jag tror inte heller Marx hade förvånats, snarare hade han sett en halmdocka som inte ens var mödan värd att bemöta.
Jag förstår inte sista frågan. Samhället har förändrats. Vi har haft oppurtunister som jämkat och därför bromsat den revolutionära utvecklingen - socialdemokrater, fackföreningar.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
J R Auk skrev:Kallekula skrev:Dessutom återspeglar de inte efterfrågan på arbetsmarknaden.
Spetsforsking hur hum. Finns mycket intressant att fundera kring.
Och varför skulle vi låta arbetsmarknaden styra våra utbildningar? Arbetsmarknaden uppstår ju i och med att vi förlägger våra resurser till att undersöka ett område.
Vi vill ju att utbildningarna skall styra över hur vi lägger våra resurser. Eller rättare sagt, det som utbildningarna leder till. Dom utbildades undersökningar.
Nja striden om högskolor/universitets kurser/utbildningar i sig är eftersträvansvärda eller ej är ju icke ny precis.
Sen är det luriga, eller det som är bra, med humaniora/samhällskunskap att det är ganska generella utbildningar. Passar in på lite det ena och det andra. Bara att undersöka vad gör de som är utbildade arbetar med. Finns det de som arbetar med liknande arbetsuppgifter som inte har någon utbildning.
Vidare kan man även undersöka om de som avslutat studierna skapat egna företag med anknytning till studierna.
Fast visst kan det vara så som politikerna säger vad det gäller högre konststudier. Vi vet att bara ett fåtal kommer försörja sig som konstnärer, men det höga antalet studenter motiveras av att vi på så sätt lättare kan vaska fram morgondagens konstnärer. Detta är studenterna medvetna om när påbörjar studierna.
Tja så kan man ju också göra.
Hejsan...
Misstänkte nog att vi även här ligger lite ovan det Rising tycks kunna klara av att förstå, men vad gör man? Kolla bara:
"....Du skriver att allt är väl när enbart en priviligerad grupp har råd med bil, exempelvis, men att bilen tappar värde när den blir allmängods...."
Ho ho ho....du har nog inte riktigt förstått vad du läst, vännen....ho ho ho ho....
Jaha, är du sosse nu också? Ho ho ho...men dessa är välan vanligtvis inte emot yttrandefriheten?........
Ooooops, höll på att glömma budskapet, men det kommer här:
Tidspressen i det liberala samhället
Det växande överflödet innebär paradoxalt också att den moderna människan blir mer, inte mindre, jäktad och stressad – därför att själva konsumtionsprocessen kräver längre tid. När produktionen av materiella varor ökar, medan den tid som står till förfogande för att bruka dem förblir konstant, blir tiden i förhållande till varorna mera knapp (varornas tidsintensitet ökar). Det påverkar individen på två sätt. Pressen på henne/honom att hushålla med den egna tiden, så att hon/han kan sprida den på sitt utvidgade konsumtionsområde, blir starkare, och detta i sig självt absorberar tid i större eller mindre grad. Samtidigt tvingas han/hon i ökad utsträckning att köpa tid genom att tillhandla sig personliga tjänster. Allt detta leder till rastlöshet. För att hinna med allt eller det mesta möjliga av vad man önskar göra försöker man göra många saker på samma gång.
Själva konkurrensens dynamik hindrar faktiskt att tillfredsställa alla människors vilja att komma ifrån knappheten. Eftersom konkurrensen samtidigt bidrar till att nya behov hela tiden skapas. Det blir ett slags växelspel som hela tiden ökar kraven på att öka produktionen av allting.
Många liberala företrädare påstår att de rikas mål kommer att uppnås av de fattiga efter en tid, då tillväxten ger alla möjlighet att nå målen, men att det tar en viss tid. Problemet är att när de fattiga når de mål de rika uppnådde i går, är målet förändrat, till det sämre. Ett eget hem i ett lugnt område för rika år 1900 har ersatts av enorma villaområden idag. Bilens tjusning under 1930-talet har ersatts av trafikkaos idag. Trafiken skördar stora offer dessutom. Samt kollektivtrafikens försämringar ju fler privatbilarna blir. Samma sak med massturismen, det som förr var ett ”paradis” är i dag överbefolkade stränder och hotellområden. Den tystnad som rådde förr är ersatt av buller och ljud överallt. Den natur som fanns för 100 år sedan är ersatt av skogsplantager och skövlade skogar idag. Och så vidare, tjänst efter tjänst, vara efter vara.
I en marknadsekonomi blir det svårt att tillfredsställa offentliga nyttigheter eftersom privat vinstmaximering inte kan vara ett medel för att nå kollektiva mål – därför att i de kollektiva nyttigheternas marknad är parametrarna anpassade till kollektiva behov. I effektivitetstermer skulle detta innebära att individerna maximerade sina kollektiva intressen istället för de privata vinstintressena. Därmed kommer man in på sociala normer som bör göras till sociala pliktbud. Sådant måste man vanligen läras att följa – och förstå nyttan av. Sådana kollektiva nyttigheter är tillträde till natursköna miljöer, skolor, äldrevård m.m. Paradoxalt nog innebär det att ju effektivare det liberala produktionssystemet blir – ju mer beroende blir detta vinstmaximerande samhälle av just avskildhet, lugn och fridfullhet, vård och omsorg.
I dag uppfattas sådana värden allt mer som menliga för det liberala systemets funktion, av dess förespråkare – därför att de kostar pengar och insatser som inte går att göra lönsamma om alla skall ha del i dem. När egoismen och det privata vinstintresset förstärks, så försvagas samtidigt normerna för frivillig samverkan och social solidaritet. Därmed blir den osynliga handen Adam Smith en gånga ansåg drev samhället framåt, att bli en medicin som har alltfler biverkningar ju längre tiden går mot ett ökat egotrippat samhälle.
Tillväxten i det liberala samhället som formerades i Västeuropa under 1800-talet, och även i USA och Australien, var faktiskt en rad teknologiska landvinningar parade med en inkomstfördelning mot slutet av 1800-talet ökade välfärden i västvärlden. Människor gavs ett längre liv, bättre tillgång till sjukvård, allmän läskunnighet, sanerade bostäder, mer mat och fler kläder etc. Det var frågan om ett framåtskridande som karakteriserades av både individuellt respektive kollektivt framåtskridande. Det sker främst under perioden 1875-1975.
MVH
jbig
Misstänkte nog att vi även här ligger lite ovan det Rising tycks kunna klara av att förstå, men vad gör man? Kolla bara:
"....Du skriver att allt är väl när enbart en priviligerad grupp har råd med bil, exempelvis, men att bilen tappar värde när den blir allmängods...."
Ho ho ho....du har nog inte riktigt förstått vad du läst, vännen....ho ho ho ho....
Jaha, är du sosse nu också? Ho ho ho...men dessa är välan vanligtvis inte emot yttrandefriheten?........
Ooooops, höll på att glömma budskapet, men det kommer här:
Tidspressen i det liberala samhället
Det växande överflödet innebär paradoxalt också att den moderna människan blir mer, inte mindre, jäktad och stressad – därför att själva konsumtionsprocessen kräver längre tid. När produktionen av materiella varor ökar, medan den tid som står till förfogande för att bruka dem förblir konstant, blir tiden i förhållande till varorna mera knapp (varornas tidsintensitet ökar). Det påverkar individen på två sätt. Pressen på henne/honom att hushålla med den egna tiden, så att hon/han kan sprida den på sitt utvidgade konsumtionsområde, blir starkare, och detta i sig självt absorberar tid i större eller mindre grad. Samtidigt tvingas han/hon i ökad utsträckning att köpa tid genom att tillhandla sig personliga tjänster. Allt detta leder till rastlöshet. För att hinna med allt eller det mesta möjliga av vad man önskar göra försöker man göra många saker på samma gång.
Själva konkurrensens dynamik hindrar faktiskt att tillfredsställa alla människors vilja att komma ifrån knappheten. Eftersom konkurrensen samtidigt bidrar till att nya behov hela tiden skapas. Det blir ett slags växelspel som hela tiden ökar kraven på att öka produktionen av allting.
Många liberala företrädare påstår att de rikas mål kommer att uppnås av de fattiga efter en tid, då tillväxten ger alla möjlighet att nå målen, men att det tar en viss tid. Problemet är att när de fattiga når de mål de rika uppnådde i går, är målet förändrat, till det sämre. Ett eget hem i ett lugnt område för rika år 1900 har ersatts av enorma villaområden idag. Bilens tjusning under 1930-talet har ersatts av trafikkaos idag. Trafiken skördar stora offer dessutom. Samt kollektivtrafikens försämringar ju fler privatbilarna blir. Samma sak med massturismen, det som förr var ett ”paradis” är i dag överbefolkade stränder och hotellområden. Den tystnad som rådde förr är ersatt av buller och ljud överallt. Den natur som fanns för 100 år sedan är ersatt av skogsplantager och skövlade skogar idag. Och så vidare, tjänst efter tjänst, vara efter vara.
I en marknadsekonomi blir det svårt att tillfredsställa offentliga nyttigheter eftersom privat vinstmaximering inte kan vara ett medel för att nå kollektiva mål – därför att i de kollektiva nyttigheternas marknad är parametrarna anpassade till kollektiva behov. I effektivitetstermer skulle detta innebära att individerna maximerade sina kollektiva intressen istället för de privata vinstintressena. Därmed kommer man in på sociala normer som bör göras till sociala pliktbud. Sådant måste man vanligen läras att följa – och förstå nyttan av. Sådana kollektiva nyttigheter är tillträde till natursköna miljöer, skolor, äldrevård m.m. Paradoxalt nog innebär det att ju effektivare det liberala produktionssystemet blir – ju mer beroende blir detta vinstmaximerande samhälle av just avskildhet, lugn och fridfullhet, vård och omsorg.
I dag uppfattas sådana värden allt mer som menliga för det liberala systemets funktion, av dess förespråkare – därför att de kostar pengar och insatser som inte går att göra lönsamma om alla skall ha del i dem. När egoismen och det privata vinstintresset förstärks, så försvagas samtidigt normerna för frivillig samverkan och social solidaritet. Därmed blir den osynliga handen Adam Smith en gånga ansåg drev samhället framåt, att bli en medicin som har alltfler biverkningar ju längre tiden går mot ett ökat egotrippat samhälle.
Tillväxten i det liberala samhället som formerades i Västeuropa under 1800-talet, och även i USA och Australien, var faktiskt en rad teknologiska landvinningar parade med en inkomstfördelning mot slutet av 1800-talet ökade välfärden i västvärlden. Människor gavs ett längre liv, bättre tillgång till sjukvård, allmän läskunnighet, sanerade bostäder, mer mat och fler kläder etc. Det var frågan om ett framåtskridande som karakteriserades av både individuellt respektive kollektivt framåtskridande. Det sker främst under perioden 1875-1975.
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Avantgardet skrev:Kallekula skrev:Okej så det handlar om tro. Bibeln, Nostradamus, Marx... Tja varför inte. Var och en blir ju salig på sin tro.
Om nu arbetarna får det bättre materiellt ställt, hur ska man tolka det med Marx?
Värderingar i relation till klass. Inte lätt att studera det över tid, men ok. Vad är det som ändrats värderingsmässigt?
Nej, det handlar ingalunda om tro utan om omfattande analyser av samhällets mekanismer.
Inget konstigt om vi i väst fått det bättre? Anser du det? Jag tror inte heller Marx hade förvånats, snarare hade han sett en halmdocka som inte ens var mödan värd att bemöta.
Jag förstår inte sista frågan. Samhället har förändrats. Vi har haft oppurtunister som jämkat och därför bromsat den revolutionära utvecklingen - socialdemokrater, fackföreningar.
Vad säger då Marx om samhällets mekanismer? Vad kommer hända? Kommer det bli motsättningar, eller? Vad beror dessa motsättningar på?
Så sossrna har bromsat den revolutionära utvecklingen genom att utveckla samhället, genom se till att fått det bättre? Så vad vill en revolutionär, se till att det blir sämre i samhället? Trodde jag var en process som skötte sig själv, men jag kan ha fel.
Hejsan...
Vi fortsätter vår jakt på ekonomin och dess sociala gränser......
Det individuella ”framskridandet”
Individuellt framåtskridande har varit särskilt karakteristiskt för medelklassen. För att få del av detta slag av framåtskridande är individen beroende av sina personliga prestationer och sin personliga ställning. Kollektivt framåtskridande har kroppsarbetarna i Europa och vissa etniska minoriteter och andra låglönegrupper i USA erfarit; på det planet är utrymmet för personligt avancemang begränsat genom frånvaron av karriärstegar och/eller genom diskriminering; framåtskridandet måste ske genom gruppen och parallellt med den. Likaså är marknadsmakten där av kollektiv och inte privat art. Normen för beteendet heter i detta fall lojalitet gentemot gruppen, inte konkurrens inom gruppen. De personliga förväntningarnas horisont är där begränsad, och referensgruppen som bestämmer standarden för den enskilde, hör hemma inom klassen eller i dess närhet.
Så länge det kollektiva målet endast rör förvärv av materiella nyttigheter och deras kvalitet inte försämras av att spridas till många, kan kollektiv tillväxt ske utan att medelklassens individualistiska och konkurrensinriktade tillväxtprocess blir störd.
Men just spridningen av det borgerliga synsättet till underliggande sociala skikt stärker den liberala marknadskapitalismens legitimation, så undergräver den samtidigt dess ekonomiska prestanda. Vad som sprids är ju den privilegierade minoritetens konsumtionsmöjligheter som bara kan utnyttjas av ett fåtal för att undvika ömsesidiga skada(miljöförstöringen exempelvis). Slutsatsen blir en mångfald besvikelser för enskilda på efterfrågesidan och biverkningar på den samhälleliga infrastrukturen. Allas anslutning till det kapitalistiska marknadssystemets värderingar kommer att hota hela systemet eftersom de saknar individuella avancemangsmöjligheter. Och då använda sig av kollektiva metoder som på sikt hotar hela det kapitalistiska systemet eftersom de blir allt mer effektiva ju sårbarare samhället blir för störningar, leder till katastrof. Därför måste de flesta alltid vara fattiga i ett kapitalistiskt system, det är lagbundet, och ofrånkomligt. Dessutom leder denna anpassning till det borgerliga tänkandet att efterfrågan på varor och tjänster som bara kan förvärvas av ett fåtal. Därmed utsätts medelklassen för konkurrens nerifrån om de knappa varorna. Priset ökar eller så försämras kvaliteten.
En sådan efterfrågan ökar trycket på inflationistiska tendenser inom ekonomin. Det leder till en evigt ökad realinkomst – för alla. Eller evig inflation om man så vill!
Således innebär det liberala samhället – som dess förespråkare framhävdar – att det finns en social harmoni som manifesteras i en tillväxtens dynamiska formel: ”Över tiden vinst för alla”. Men ett system som uppvisar sociala gränser för den ekonomiska tillväxten (att vissa har mycket mer än andra hela tiden, trots att tiden går), kan självfallet inte göra anspråk på moralisk legitimation, eftersom de sociala tillväxtgränserna hindrar det från att uppfylla sitt löfte: att på sikt förverkliga den ekonomiska utjämningen mellan skilda befolkningsgrupper. Därmed förfaller den moraliska legitimationen, som ju förutsätter obruten ekonomisk tillväxt.
Det liberala marknadssystemets förmåga att överföra individernas efterfrågan till producenterna fungerar med tiden allt sämre, eftersom många av kraven är oförenliga med ett kapitalistiskt marknadssystem, även med hjälp av statliga åtgärder. Efterfrågan gäller ju inte bara varor utan i lika hög grad tjänster, som tidigare var allmänna eller tillhandahållna en liten minoritet. Därför utövar de inre krafter som allt fler människor omfattar genom att acceptera den liberala marknadskapitalismen, även fröet till de ständigt återkommande kriser som skakar systemet. Ironiskt nog återkommer kriserna allt oftare ju fler som omfattas av de liberala tankegångarna.
Snart går vi vidare....
MVH
jbig
Vi fortsätter vår jakt på ekonomin och dess sociala gränser......
Det individuella ”framskridandet”
Individuellt framåtskridande har varit särskilt karakteristiskt för medelklassen. För att få del av detta slag av framåtskridande är individen beroende av sina personliga prestationer och sin personliga ställning. Kollektivt framåtskridande har kroppsarbetarna i Europa och vissa etniska minoriteter och andra låglönegrupper i USA erfarit; på det planet är utrymmet för personligt avancemang begränsat genom frånvaron av karriärstegar och/eller genom diskriminering; framåtskridandet måste ske genom gruppen och parallellt med den. Likaså är marknadsmakten där av kollektiv och inte privat art. Normen för beteendet heter i detta fall lojalitet gentemot gruppen, inte konkurrens inom gruppen. De personliga förväntningarnas horisont är där begränsad, och referensgruppen som bestämmer standarden för den enskilde, hör hemma inom klassen eller i dess närhet.
Så länge det kollektiva målet endast rör förvärv av materiella nyttigheter och deras kvalitet inte försämras av att spridas till många, kan kollektiv tillväxt ske utan att medelklassens individualistiska och konkurrensinriktade tillväxtprocess blir störd.
Men just spridningen av det borgerliga synsättet till underliggande sociala skikt stärker den liberala marknadskapitalismens legitimation, så undergräver den samtidigt dess ekonomiska prestanda. Vad som sprids är ju den privilegierade minoritetens konsumtionsmöjligheter som bara kan utnyttjas av ett fåtal för att undvika ömsesidiga skada(miljöförstöringen exempelvis). Slutsatsen blir en mångfald besvikelser för enskilda på efterfrågesidan och biverkningar på den samhälleliga infrastrukturen. Allas anslutning till det kapitalistiska marknadssystemets värderingar kommer att hota hela systemet eftersom de saknar individuella avancemangsmöjligheter. Och då använda sig av kollektiva metoder som på sikt hotar hela det kapitalistiska systemet eftersom de blir allt mer effektiva ju sårbarare samhället blir för störningar, leder till katastrof. Därför måste de flesta alltid vara fattiga i ett kapitalistiskt system, det är lagbundet, och ofrånkomligt. Dessutom leder denna anpassning till det borgerliga tänkandet att efterfrågan på varor och tjänster som bara kan förvärvas av ett fåtal. Därmed utsätts medelklassen för konkurrens nerifrån om de knappa varorna. Priset ökar eller så försämras kvaliteten.
En sådan efterfrågan ökar trycket på inflationistiska tendenser inom ekonomin. Det leder till en evigt ökad realinkomst – för alla. Eller evig inflation om man så vill!
Således innebär det liberala samhället – som dess förespråkare framhävdar – att det finns en social harmoni som manifesteras i en tillväxtens dynamiska formel: ”Över tiden vinst för alla”. Men ett system som uppvisar sociala gränser för den ekonomiska tillväxten (att vissa har mycket mer än andra hela tiden, trots att tiden går), kan självfallet inte göra anspråk på moralisk legitimation, eftersom de sociala tillväxtgränserna hindrar det från att uppfylla sitt löfte: att på sikt förverkliga den ekonomiska utjämningen mellan skilda befolkningsgrupper. Därmed förfaller den moraliska legitimationen, som ju förutsätter obruten ekonomisk tillväxt.
Det liberala marknadssystemets förmåga att överföra individernas efterfrågan till producenterna fungerar med tiden allt sämre, eftersom många av kraven är oförenliga med ett kapitalistiskt marknadssystem, även med hjälp av statliga åtgärder. Efterfrågan gäller ju inte bara varor utan i lika hög grad tjänster, som tidigare var allmänna eller tillhandahållna en liten minoritet. Därför utövar de inre krafter som allt fler människor omfattar genom att acceptera den liberala marknadskapitalismen, även fröet till de ständigt återkommande kriser som skakar systemet. Ironiskt nog återkommer kriserna allt oftare ju fler som omfattas av de liberala tankegångarna.
Snart går vi vidare....
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Hejsan...
Vi kör en sista för denna vecka.......
Överflödssamhällets problem
De lockelser som det liberala systemet erbjuder via sina massproducerande företag kan inte vara tillgängliga för alla på en gång för en mycket stor mängd människor, samtidigt som en spridning av dem förändrar både deras innehåll och deras egenskaper. När man marknadsför olika varor räknar man inte riktigt med att sådana privata varor ändå har en betydelse i den sociala omgivningen. Företagen säljer varor och tjänster för att tillfredsställa individuella önskningar – men samtidigt påverkar dessa önskningar tillsammans med varorna och tjänsterna också den sociala omgivningen, kollektivet! Ekonomiska analyser utförda av ekonomerna belyser inte tillräckligt att köparna av varor och tjänster också tillsammans påverkas av konsekvenserna av sina individuella köp. När marknadsföringen och reklamen uppmuntrar individerna att tänka på sig själva, att avskärma sig från de sociala effekterna, att ”slå sig fram” och skydda den egna positionen, innebär det ett socialt slöseri. Därmed är de socialt omoraliska och skadliga för den sociala stabiliteten. Om alla uppfordras att tänka på det egna intresset, kommer många med nödvändighet att få sina förväntningar svikna.
Överdriven konkurrens på den positionella sektorn av ekonomin har visat sig vara förknippad med stora extra kostnader. Om man låter dessa kostnader växa ytterligare, når man till sist den punkt, där de samhälleliga skadeverkningarna blir alltför stora för att den individuella handlingsfrihet, som vållat dem, skall kunna tillåtas bestå. Den individuella friheten visar sig vara alltför socialt destruktiv och i längden alltför självförstörande för att detta skall få ske. Trycket på att begränsa denna "frihet" blir oemotståndligt, och vid en viss tidpunkt kommer kraven på att begränsa dessa friheter för de priviligierade grupperna. Helt enkelt för att de inte går ihop med flertalets önskningar och humanitetens lagar......
MVH
jbig
Vi kör en sista för denna vecka.......
Överflödssamhällets problem
De lockelser som det liberala systemet erbjuder via sina massproducerande företag kan inte vara tillgängliga för alla på en gång för en mycket stor mängd människor, samtidigt som en spridning av dem förändrar både deras innehåll och deras egenskaper. När man marknadsför olika varor räknar man inte riktigt med att sådana privata varor ändå har en betydelse i den sociala omgivningen. Företagen säljer varor och tjänster för att tillfredsställa individuella önskningar – men samtidigt påverkar dessa önskningar tillsammans med varorna och tjänsterna också den sociala omgivningen, kollektivet! Ekonomiska analyser utförda av ekonomerna belyser inte tillräckligt att köparna av varor och tjänster också tillsammans påverkas av konsekvenserna av sina individuella köp. När marknadsföringen och reklamen uppmuntrar individerna att tänka på sig själva, att avskärma sig från de sociala effekterna, att ”slå sig fram” och skydda den egna positionen, innebär det ett socialt slöseri. Därmed är de socialt omoraliska och skadliga för den sociala stabiliteten. Om alla uppfordras att tänka på det egna intresset, kommer många med nödvändighet att få sina förväntningar svikna.
Överdriven konkurrens på den positionella sektorn av ekonomin har visat sig vara förknippad med stora extra kostnader. Om man låter dessa kostnader växa ytterligare, når man till sist den punkt, där de samhälleliga skadeverkningarna blir alltför stora för att den individuella handlingsfrihet, som vållat dem, skall kunna tillåtas bestå. Den individuella friheten visar sig vara alltför socialt destruktiv och i längden alltför självförstörande för att detta skall få ske. Trycket på att begränsa denna "frihet" blir oemotståndligt, och vid en viss tidpunkt kommer kraven på att begränsa dessa friheter för de priviligierade grupperna. Helt enkelt för att de inte går ihop med flertalets önskningar och humanitetens lagar......
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Avantgardet
Inget fel med olika samhällsteorier,dessutom finns det få le grande dessutom. Marx är väl i detta fall de starkaste lysande stjärnan.
Kruxet inom samhälls- och beteendevetenskap är som du vet att förutsäga. Att beskriva och tolka är en sak.
Vad jag fattar av Marx så kommer konflikten, och spänningarna mellan olika klasser leda fram till det oundvikliga, revolutionen. Det är en process som är oundviklig.
Det intressanta är om man operationellt kan mäta kraften i dessa spänningar, motsättningar. Värderingar och skiften i dessa över tid. Tja då måste man jämföra olika klasser mellan varandra. Definition på arbetsklass....osv osv.
Är måhända lite av en trist empiriker nu men Marx formligen skriker ju undersökning, mätning när dessa förutsägelser kommer på tal.
Och visst kan man säga perioden 1880-fn är en parantes, eller en nödvändig fas innan det stora dundret kommer insvepandes. Men blir det inte tro över det hela då?
För övrigt så har tex jbig en hel del poänger i det han nu säger, riktigt bra hypotesgenererenade text, ser en hel del man kunde undersöka lite närmare.
Här är dock en annan mer vetenskpsteoretisk infallsvinkel. Studera det lilla eller det stora, går det att växla i så fall hur. Det är ju en klassikser.
Inget fel med olika samhällsteorier,dessutom finns det få le grande dessutom. Marx är väl i detta fall de starkaste lysande stjärnan.
Kruxet inom samhälls- och beteendevetenskap är som du vet att förutsäga. Att beskriva och tolka är en sak.
Vad jag fattar av Marx så kommer konflikten, och spänningarna mellan olika klasser leda fram till det oundvikliga, revolutionen. Det är en process som är oundviklig.
Det intressanta är om man operationellt kan mäta kraften i dessa spänningar, motsättningar. Värderingar och skiften i dessa över tid. Tja då måste man jämföra olika klasser mellan varandra. Definition på arbetsklass....osv osv.
Är måhända lite av en trist empiriker nu men Marx formligen skriker ju undersökning, mätning när dessa förutsägelser kommer på tal.
Och visst kan man säga perioden 1880-fn är en parantes, eller en nödvändig fas innan det stora dundret kommer insvepandes. Men blir det inte tro över det hela då?
För övrigt så har tex jbig en hel del poänger i det han nu säger, riktigt bra hypotesgenererenade text, ser en hel del man kunde undersöka lite närmare.
Här är dock en annan mer vetenskpsteoretisk infallsvinkel. Studera det lilla eller det stora, går det att växla i så fall hur. Det är ju en klassikser.
Precis! Och vad innebär detta? Jo alla vi som propagerat för "socialism" etc får lägga vårat projekt på is ett tag framöver, och inse att det inte går att hejda strömmen...Jbig skrev:Den individuella friheten visar sig vara alltför socialt destruktiv och i längden alltför självförstörande för att detta skall få ske. Trycket på att begränsa denna "frihet" blir oemotståndligt, och vid en viss tidpunkt kommer kraven på att begränsa dessa friheter för de priviligierade grupperna. Helt enkelt för att de inte går ihop med flertalets önskningar och humanitetens lagar......
Hejsan...
Vi glider vidare i vårt sökande efter den analys som visar oss varför en ekonomi av kapitalistisk typ i längden är omöjlig eftersom den inte klarar av att inlemma de sociala begränsningarna som måste till.....
Motivationen i den kapitalistiska ekonomin – egennyttans ”undergörande medicin”…
I det liberalkapitalistiska systemet finns en underförstådd tes som säger att människornas motivation kan underordnas resultaten. Slaktarens och bagarens egennytta skulle mobiliseras så att folk fick den föda de behövde. Det bakomliggande antagandet var, att egennyttiga handlingar har socialt nyttiga resultat. Den kapitalistiska ekonomin sysslar med produktionsorganisation, kapitalackumulering och kommersiella byten mellan enskilda individer, som handlar fritt antingen var för sig eller i korporativa grupper, på basis av kommersiella kontrakt och motiverade enbart av sina egna penningvinster. Den kapitalistiska marknadsekonomin har en del sociala kontroller som gör att den alls accepteras av folkets flertal. Men är det så i verkligheten? :D
1) Inkomstfördelning av olika slag måste till för att de ekonomiskt sett svagaste grupperna i samhället.
2) Kontroller behövs för att marknaden skall kunna fungera effektivt i enlighet med sina egna villkor, d.v.s. sörja för att privata marknadsbeslut så långt möjligt återspeglar de sociala vinster och förluster de ger upphov till.
3) För det tredje behövs informella samhällskontroller i form av införlivade sociala beteendenormer för att marknadsprocessen skall fortlöpa. Att man följer den allmänna moralen, talar sanning och att kontrakten är legitima grunder för affärstransaktioner. Viktigt här är de tysta överenskommelser som träffas mellan parterna om deras marknadsbeteende och vilka intressen som anses legitima.
Snart går vi vidare.....
MVH
jbig
Vi glider vidare i vårt sökande efter den analys som visar oss varför en ekonomi av kapitalistisk typ i längden är omöjlig eftersom den inte klarar av att inlemma de sociala begränsningarna som måste till.....
Motivationen i den kapitalistiska ekonomin – egennyttans ”undergörande medicin”…
I det liberalkapitalistiska systemet finns en underförstådd tes som säger att människornas motivation kan underordnas resultaten. Slaktarens och bagarens egennytta skulle mobiliseras så att folk fick den föda de behövde. Det bakomliggande antagandet var, att egennyttiga handlingar har socialt nyttiga resultat. Den kapitalistiska ekonomin sysslar med produktionsorganisation, kapitalackumulering och kommersiella byten mellan enskilda individer, som handlar fritt antingen var för sig eller i korporativa grupper, på basis av kommersiella kontrakt och motiverade enbart av sina egna penningvinster. Den kapitalistiska marknadsekonomin har en del sociala kontroller som gör att den alls accepteras av folkets flertal. Men är det så i verkligheten? :D
1) Inkomstfördelning av olika slag måste till för att de ekonomiskt sett svagaste grupperna i samhället.
2) Kontroller behövs för att marknaden skall kunna fungera effektivt i enlighet med sina egna villkor, d.v.s. sörja för att privata marknadsbeslut så långt möjligt återspeglar de sociala vinster och förluster de ger upphov till.
3) För det tredje behövs informella samhällskontroller i form av införlivade sociala beteendenormer för att marknadsprocessen skall fortlöpa. Att man följer den allmänna moralen, talar sanning och att kontrakten är legitima grunder för affärstransaktioner. Viktigt här är de tysta överenskommelser som träffas mellan parterna om deras marknadsbeteende och vilka intressen som anses legitima.
Snart går vi vidare.....
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Jbig skrev:Hejsan...
Vi glider vidare i vårt sökande efter den analys som visar oss varför en ekonomi av kapitalistisk typ i längden är omöjlig eftersom den inte klarar av att inlemma de sociala begränsningarna som måste till.....
Alternativ? Vad jag sett hitintills från dig jbig är kommunism. Eller, ska inte tjata om det, tre argentinska företag, arbetareägda (eller var det ett? ska vi kolla vad du själv skrev :lol: :lol: :lol: ) som är ett är ett dödligt hot mot kapitalismen. Ops nu tjatade jag om det. Ska jag bekänna färg nu jbig eller hur var det
Det finns massvis av kooperativa företag de verkar på den kapitalistiska marknaden. Så vad är alternativet? Inga svar än. Alla väntar.
Hejsan...
Och vi drager vidare.......
Moralen i det liberalkapitalistiska samhället
Generellt sett kan regler och restriktioner för det individuella beteendet, föranledda av allmännyttiga skäl, tillämpas bäst och effektivast när individernas sociala förpliktelser är förankrade i deras eget inre. Att de tror på dem själva. Sådana förpliktelser blir allt mer nödvändiga ju mer befolkade våra befolkningscentra blir och där livet blir mer socialt rörligt. I mindre samhällen fanns en social kontroll där grannarna kunde påverka varandras sociala uppträdanden. Sådant tryck kunde också upplevas som kvävande för individen, som ju gärna lämnade sina gamla liv bakom sig och drog in till städerna där det gick att vara mer anonym. Därmed förlorade den sociala kontrollen i styrka i just städerna. Samtidigt kräver sådana befolkningscentra sociala förpliktelser av nytt slag för att kunna fungera tillfredsställande för alla.
Städernas minskade sanktionssystem och minskande grannbevakning innebär att de kollektiva intressena försummas i växande grad. Personer med privatorienterade normer accepterar hellre tillfälliga motiv för att styra sitt egennyttiga beteende åt ett mer allmännyttigt håll än att acceptera mer generella sociala beteendenormer. Därmed blir skatter och liknande subsidier den naturliga framkomstvägen om man vill stimulera till eller avskräcka från ett alltför privatbetonat beteende. Med tiden kommer detta att kräva allt dyrare kontrollapparater. En lösning som förr gick hem var att alla i samhället omfattade en allmän tro på en makt som regulator i samhället! Därmed kunde man slippa allt för dyra kontrollapparater eftersom människorna själva uppfyllde kontrollen av sig själva! I ett samhälle där människorna allt mer överger denna makt/tro, och därmed självkontroll, återuppstår problematiken med kontrollapparaten.
Det mesta pekar mot att det blir mindre kostsamt för den enskilde att agera socialt i en social miljö än att agera individuellt. Där det ömsesidiga beroendet är stort är gruppen mer effektiv som beslutsfattare än den enskilde individen. Det beror förståss på omständigheterna, ibland kan det även vara ogynnsamt för gruppen. För individen är dock kostnaderna omöjliga att beräkna om han/hon inte vet hur de andra agerar. I ett privatinriktat samhälle försöker dock individen att ta beslut som främst gynnar honom/henne själv. Ofta kommer sådana beslut att snedvrida hans/hennes beslut i antisocial riktning.
Att sätta egenintresset före allmänintresset har drag av en dynamisk process, vars drivkrafter kan spåras tillbaka till det sociala växelspelet mellan individuella beslut. Den processen kan dock kastas om. Om människor gjordes mer medvetna om de skador som samhället i sin helhet åsamkas genom det av privatintresset bestämda beteendet, skulle denna insikt främja uppkomsten av en social moral. Men så länge samhällets moral uppmuntrar ett beteende som är individualistiskt i en annars kollektiv sfär är det svårt att få människorna att tillämpa ett mer socialt anpassat beteende. Problemet är att detta privatorienterade beteende med tiden innebär hinder för att tillfredsställa också de privata intressena. Det är möjligt, vilket de religiösa dogmerna förr visade, att ge allmänintresset en högre preferens, till priset av en nedtoning av åtminstone vissa privatekonomiska intressen. Dock är inte människorna själva, på egen hand, i stånd att skapa och föra ut ett sådant preferenssystem i verkligheten. De behöver ett stöd från samhället för att ändra på sina vanor – en demokratisk process med andra ord!
Vi noterar, avvaktar, och går vidare i vårt analyserande....
MVH
jbig
Och vi drager vidare.......
Moralen i det liberalkapitalistiska samhället
Generellt sett kan regler och restriktioner för det individuella beteendet, föranledda av allmännyttiga skäl, tillämpas bäst och effektivast när individernas sociala förpliktelser är förankrade i deras eget inre. Att de tror på dem själva. Sådana förpliktelser blir allt mer nödvändiga ju mer befolkade våra befolkningscentra blir och där livet blir mer socialt rörligt. I mindre samhällen fanns en social kontroll där grannarna kunde påverka varandras sociala uppträdanden. Sådant tryck kunde också upplevas som kvävande för individen, som ju gärna lämnade sina gamla liv bakom sig och drog in till städerna där det gick att vara mer anonym. Därmed förlorade den sociala kontrollen i styrka i just städerna. Samtidigt kräver sådana befolkningscentra sociala förpliktelser av nytt slag för att kunna fungera tillfredsställande för alla.
Städernas minskade sanktionssystem och minskande grannbevakning innebär att de kollektiva intressena försummas i växande grad. Personer med privatorienterade normer accepterar hellre tillfälliga motiv för att styra sitt egennyttiga beteende åt ett mer allmännyttigt håll än att acceptera mer generella sociala beteendenormer. Därmed blir skatter och liknande subsidier den naturliga framkomstvägen om man vill stimulera till eller avskräcka från ett alltför privatbetonat beteende. Med tiden kommer detta att kräva allt dyrare kontrollapparater. En lösning som förr gick hem var att alla i samhället omfattade en allmän tro på en makt som regulator i samhället! Därmed kunde man slippa allt för dyra kontrollapparater eftersom människorna själva uppfyllde kontrollen av sig själva! I ett samhälle där människorna allt mer överger denna makt/tro, och därmed självkontroll, återuppstår problematiken med kontrollapparaten.
Det mesta pekar mot att det blir mindre kostsamt för den enskilde att agera socialt i en social miljö än att agera individuellt. Där det ömsesidiga beroendet är stort är gruppen mer effektiv som beslutsfattare än den enskilde individen. Det beror förståss på omständigheterna, ibland kan det även vara ogynnsamt för gruppen. För individen är dock kostnaderna omöjliga att beräkna om han/hon inte vet hur de andra agerar. I ett privatinriktat samhälle försöker dock individen att ta beslut som främst gynnar honom/henne själv. Ofta kommer sådana beslut att snedvrida hans/hennes beslut i antisocial riktning.
Att sätta egenintresset före allmänintresset har drag av en dynamisk process, vars drivkrafter kan spåras tillbaka till det sociala växelspelet mellan individuella beslut. Den processen kan dock kastas om. Om människor gjordes mer medvetna om de skador som samhället i sin helhet åsamkas genom det av privatintresset bestämda beteendet, skulle denna insikt främja uppkomsten av en social moral. Men så länge samhällets moral uppmuntrar ett beteende som är individualistiskt i en annars kollektiv sfär är det svårt att få människorna att tillämpa ett mer socialt anpassat beteende. Problemet är att detta privatorienterade beteende med tiden innebär hinder för att tillfredsställa också de privata intressena. Det är möjligt, vilket de religiösa dogmerna förr visade, att ge allmänintresset en högre preferens, till priset av en nedtoning av åtminstone vissa privatekonomiska intressen. Dock är inte människorna själva, på egen hand, i stånd att skapa och föra ut ett sådant preferenssystem i verkligheten. De behöver ett stöd från samhället för att ändra på sina vanor – en demokratisk process med andra ord!
Vi noterar, avvaktar, och går vidare i vårt analyserande....
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Dina analyserer stick i stäv med forskningen. Gud vad komiskt. Ge mig styrka. Det var dagens bästa. Du är en idiot jbig, det vet alla.
Se nu kära läsare. Jbig vet inte vad han ska säga nu när jag påpekar det uppenbara. Vad kan vi dra för slutsaser av det? :lol:
Kör du på jbig. Undrar varför så många läser dig. Ho ho :lol: :lol:
Se nu kära läsare. Jbig vet inte vad han ska säga nu när jag påpekar det uppenbara. Vad kan vi dra för slutsaser av det? :lol:
Kör du på jbig. Undrar varför så många läser dig. Ho ho :lol: :lol:
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster