Hejsan...
Då vi nu klarat av vinsten, dess fördelning och hur den skall användas, går vi vidare! Inte heller såg vi någon som funderade kring detta, troligen beroende på att det framskisserade systemet hittills är vattentätt! :lol:
Var kommer då detaljerna in? Hur skall demokratin verka i dessa företag? Låt oss se efter vad gäller de företag som helt drivs i en kollektiv form:
Modellen ser ut på följande sätt:
1) Alla anställda har en röst, liksom ägarna, enligt principen en röst per individ.
2) Alla har rätt att kräva omröstning, vilken måste åtlydas om en majoritet går med på det. Kan handhas och organiseras av facket. I annat fall skall en årlig omröstning företas på varje arbetsplats/företag. Som en bolagsstämma ungefär. Eller så kan man framföra kraven till en mellangrupp av betrodda, framröstade personer, som har till syfte att just lösa problem mellan golvet och taket.
3) Omröstningen gäller all ordergivning från ledningen/cheferna till de anställda. Arbetarna har endast skyldighet att lyda och lyssna på en chef som har majoriteten av de anställdas röster bakom sig. I annat fall kan de vägra att utföra dennes ordergivning.
4) Omröstningarna gäller även inom de traditionella arbetsskyddsfrågorna precis som idag. Med den skillnaden att företagets ägare/ledning är tvingade enligt lag att åtgärda sådant som majoriteten kräver. Ungefär som idag, fast snabbare.
5) Omröstningarna gäller inte den produktinriktning som ägarna/ledningen har bestämt - här gäller som idag ledningens ord. Efter att denna ledning har förhandlat med de anställdas representanter naturligtvis – på sin höjd en gång per år, eller däråt.
6) Vid behov av avsked gäller ett röstningsförfarande där de anställda plus ägarna/ledningen röstar fram en representativ grupp som sedan väljer ut de som får stanna eller inte. De som tvingas sluta skall omedelbart ersättas med en årslön, samt få ut sin andel om de äger andel i företaget - därefter skall de omedelbart få arbetslöshetsersättning. Detta kan emellertid även utföras på ett sätt som liknar ett slags medborgarlön vid arbetslöshet, se nedan.
7) Demokratin skall fungera ända in i den ekonomiska sfären. Med tiden kan även privata företag omfattas av detta. Det beror på om folkets majoritet vid valen anser detta. Här är de anställda även aktieägare, i en del fall har även kommunen en aktiepost, hur stor kan diskuteras.
8/ Bortsett från att de kooperativa/löntagarägda företagen har betydligt lägre skatt, gäller samma regler för dessa som andra företag. Motprestationen är att företaget inte får flytta från kommunen, eller privatisera verksamheten utan ersättning till kommunen, eller dem som satsat kapital i företaget! Kommunen kan kräva att de företag där kommunen är delägare vid sämre tider anställer fler kommuninvånare som är arbetslösa!
I praktiken leder detta till att de anställda låter företaget fortsätta som tidigare, och att det styrs av ägarna, eller av dem tillsatta ledningar. Däremot kan ledningarna inte avskeda eller trakassera sina anställda utan att detta godtas av de anställda. Avskedanden av övertaliga avgörs genom omröstningar bland de anställda, eller deras representanter - där de som erhåller flest röster får stanna kvar medan de som erhållit färre röster tvingas avgå. Naturligtvis mot, säg, en årslön som plåster på såren. Eller en utbyggd arbetslöshetspenning/medborgarlön på 75-90 procent av den forna lönen. På det hela taget stärks de anställdas positioner inom arbetslivet, samtidigt som ägarnas och chefernas makt minskar i samma utsträckning. Samhället i stort tjänar på det eftersom systemet drivs mot mer demokrati. Och mer demokrati är i alla lägen altid bättre än något annat! :lol:
Vi avvaktar, och därefter ser vi om vi fått några reaktioner, därefter drager vi vidare! :arrow: :wink:
MVH
jbig
Favorit i repris - den ekonomiska demokratin....
Moderator: Moderatorgruppen
Kollade lite på nätet och det är nästan gulligt rörande naivt (eller det är det) om man kollar vad som skrivs om kooperativ. Kooperativ som ska spela med övriga företag på den kapitalistiska marknaden.
Tex:
http://www.kooperativutveckling.org/
Sött :)
Förvåningen om att äger man/är man en del av ett företag så får man vara med och bestämma. Bara det säger väl en hel del om klimatet för eget företagande i Sverige.
Inte många ord om den verklighet som möter dessa företagare. Nåväl det spelar väl inte så stor roll att ta upp basic förutsättningar om man ska lyckas, var mer fascinerad över förvåningen i skillnaden mellan att vara anställd och driva något själv.
Ja säger då bara det Sverige, hur tusan ska det gå egentligen. Om vi nu inte ska lite på storföretagen.
Kör på jbig bra att du förespråkar eget företagande Tycker vi skippar detta med subventioner och kommunalt/statligt ägande det ställer bara till det utan låt oss koncentrera oss på det väsentliga (revolutionsromaniken har varit dö för nästan 40 år så den kan vi skippa med).
Mer trådar om eget företagande. Det piggar upp.
Tex:
http://www.kooperativutveckling.org/
Sött :)
Förvåningen om att äger man/är man en del av ett företag så får man vara med och bestämma. Bara det säger väl en hel del om klimatet för eget företagande i Sverige.
Inte många ord om den verklighet som möter dessa företagare. Nåväl det spelar väl inte så stor roll att ta upp basic förutsättningar om man ska lyckas, var mer fascinerad över förvåningen i skillnaden mellan att vara anställd och driva något själv.
Ja säger då bara det Sverige, hur tusan ska det gå egentligen. Om vi nu inte ska lite på storföretagen.
Kör på jbig bra att du förespråkar eget företagande Tycker vi skippar detta med subventioner och kommunalt/statligt ägande det ställer bara till det utan låt oss koncentrera oss på det väsentliga (revolutionsromaniken har varit dö för nästan 40 år så den kan vi skippa med).
Mer trådar om eget företagande. Det piggar upp.
Fast många kooperativ kan väl i och för sig ges statliga subventioner, eller kommunalt stöd. Kollar man vad det handlar om så är det hobbybaserade typ sy, klippa och klistragrupper.
Bättre det än arbetsförmedlingens parktikplatser. Ger de arbetslösa en möjlighet att komma en bit på vägen mot ett riktigt jobb.
Så det är ju knappast att snedvrida någon konkurrens. Det är inte företag som inte skulle kunna klara sig på egen hand, utan stöd.
Illa bli om revolutionen kommer och vi skapar ett sy, klippa och klistrasamhälle. Då lär det barka åt skogen. Men som sagt detta inser det svenska folket, så inga fara.
Bättre det än arbetsförmedlingens parktikplatser. Ger de arbetslösa en möjlighet att komma en bit på vägen mot ett riktigt jobb.
Så det är ju knappast att snedvrida någon konkurrens. Det är inte företag som inte skulle kunna klara sig på egen hand, utan stöd.
Illa bli om revolutionen kommer och vi skapar ett sy, klippa och klistrasamhälle. Då lär det barka åt skogen. Men som sagt detta inser det svenska folket, så inga fara.
-
Bobby Hogan
- Inlägg: 232
- Blev medlem: 29 dec 2006 02:28
Funderar själv på att starta ett litet företag. Jag och några vänner är lite inne på idrottsekonomi, typ att hjälpa sådana nötter som IFK Göteborg att undvika skattefusk och sådana saker.
Samt att hjälpa idrottsföreningar i finansiell nöd, svänga runt deras verksamhet, skapa en fungerade juniorverksamhet, få dom att gå med plus varje år och dra vårt strå till stacken för att idrottsSverige skall slippa allt vad elitlicenser heter. Alla skall kunna gå runt på sin verksamhet och därmed slippa att granskas varje år.
Vår vinst är enbart prestationsbaserad, vi tar enbart procent på deras överskott över en viss nivå. Alla vinner på affären.
Vi är några idrottsekonomer som klurar lite. Finns ju en och annan idrottsklubb i Sverige idag vars ledning är jubelidioter.
Samt att hjälpa idrottsföreningar i finansiell nöd, svänga runt deras verksamhet, skapa en fungerade juniorverksamhet, få dom att gå med plus varje år och dra vårt strå till stacken för att idrottsSverige skall slippa allt vad elitlicenser heter. Alla skall kunna gå runt på sin verksamhet och därmed slippa att granskas varje år.
Vår vinst är enbart prestationsbaserad, vi tar enbart procent på deras överskott över en viss nivå. Alla vinner på affären.
Vi är några idrottsekonomer som klurar lite. Finns ju en och annan idrottsklubb i Sverige idag vars ledning är jubelidioter.
In an average living room there are 1,242 objects Chuck Norris could use to kill you, including the room itself.
Hejsan...
Då nästan samtliga av de totalitärt troende nu tystnat pga att ej klarar av att bemöta vår framlaggda skiss av en möjlig demokratisk framtid fri från kapitalism, går vi vidare! :lol:
Vad finns det för svårigheter?
Den förväntade utvecklingen, liksom motdragen från företagarna/motståndarna till utökad demokrati, blir troligen av följande slag:
1/ Företag(privata) som har möjligheter att växa avstår från detta för att ägarna skall kunna behålla makten. Troligen anställer man enbart ”säkra” löntagare eller släktingar. Eller att ägarna sprider ut ägandet till släktingar och andra, något som till en del förtar de anställdas makt. Risken för ägarna är även uppenbar då de tvingas vara eniga vilket inte är lätt heller. Det positiva är ju att denna utveckling tvingar fram fler småföretag. Till gagn för konsumenterna eftersom konkurrensen troligen skärps genom prissänkningar och andra förbättringar.
2/ Företagen lär sig hantera situationen efter några år vilket gynnar samarbetet inom företagen och stärker vi-känslan - exempelvis genom att det arbetas effektivare från arbetstagarnas sida. Ett humanare klimat växer fram och troligen minskar åter löneskillnaderna då alla på företaget anses vara lika viktiga. På sikt något mycket gott - både för individen och samhällskollektivet.
3/ Stora multinationella företag hindras att växa fram - annat än som mycket demokratiska organisationer där de anställda utgör grunden, och garanten för alltför vidlyftiga planer som hotar människors försörjning och välstånd..
4/ Flykt till låglöneländer är en möjlighet som de större företagen kommer att både hota med och delvis också genomföra. Även mindre företag har denna möjlighet att lämna landet. Det hade de förmodligen gjort ändå, det är helt enkelt inget att göra åt - tvärtom kan det vara både nyttigt och gynnsamt för dem som stannar kvar att en del konkurrenter flyttar från marknaden. Det går även bra att öka tullen/importavgifterna för sådana ”utflugna” företag! Genom att ta reda på vilka som äger och driver dessa företag - och på så sätt tvinga dem att öka lönerna i de länder där de verkar!
5/ Valutan kommer troligen att drabbas genom att den minskar i värde gentemot andra länders valutor. Vilket samtidigt har den fördelen att vi kan konkurrera med billigare priser utomlands. Utlandsbaserade och utlandsberoende företag kommer att förlägga mer av sin verksamhet i andra länder för att motverka förlusterna p.g.a. valutaförsämringen. Något som dock inte inträffar vid en övergång till euron.
6/ Det skall bli kostsamt för företagen att avskeda de anställda om det inte finns skäl som brottslighet eller missbruk för att få bort en anställd. I övrigt skall det kosta arbetsgivarna en årslön att avskeda en anställd. Denna skall (helst) vara obeskattad liksom den inte skall ligga till grund för den ersättning som den arbetslöse sedan ansöker om. Avgångsbidraget skall alltså komma den avskedade till godo utöver den hjälp han eller hon sedan erhåller från arbetslöshetskassan. Liksom att yttrandefriheten skall vara total både inom privata och offentliga företag och arbetsplatser - inga inskränkningar över huvudtaget skall förhindra de anställda liksom ägarna att framföra kritik, sina egna tankar eller tala med olika medier angående problem på arbetsplatsen osv. Detta skall skyddas i lag, inte bara gällande den offentliga sektorn utan även den privata. Allt motstånd mot ett sådant genomförande måste betraktas som inskränkningar i yttrandefriheten - och bekämpas tills den sista motståndsmannen har gett upp.
Motståndarna är de företagare och småpåvar runt om i samhället som innerst inne hyser fascistoida föreställningar och står för det orättvisa samhället utan demokratiskt innehåll. Inte sällan finner man dem som mellanchefer i kommuner och landsting, alltså de högre tjänstemännen. Samt i de lite större företagens tjänstemannahierarkier, och bland de direktörer vars främsta intressen tycks vara att beröva sina företag på medel!
Vi avvaktar, och ser om fler surmulna kommentarer från dem som är emot demokratins utveckling inkommer, och därefter går vi vidare.....
MVH
jbig
Då nästan samtliga av de totalitärt troende nu tystnat pga att ej klarar av att bemöta vår framlaggda skiss av en möjlig demokratisk framtid fri från kapitalism, går vi vidare! :lol:
Vad finns det för svårigheter?
Den förväntade utvecklingen, liksom motdragen från företagarna/motståndarna till utökad demokrati, blir troligen av följande slag:
1/ Företag(privata) som har möjligheter att växa avstår från detta för att ägarna skall kunna behålla makten. Troligen anställer man enbart ”säkra” löntagare eller släktingar. Eller att ägarna sprider ut ägandet till släktingar och andra, något som till en del förtar de anställdas makt. Risken för ägarna är även uppenbar då de tvingas vara eniga vilket inte är lätt heller. Det positiva är ju att denna utveckling tvingar fram fler småföretag. Till gagn för konsumenterna eftersom konkurrensen troligen skärps genom prissänkningar och andra förbättringar.
2/ Företagen lär sig hantera situationen efter några år vilket gynnar samarbetet inom företagen och stärker vi-känslan - exempelvis genom att det arbetas effektivare från arbetstagarnas sida. Ett humanare klimat växer fram och troligen minskar åter löneskillnaderna då alla på företaget anses vara lika viktiga. På sikt något mycket gott - både för individen och samhällskollektivet.
3/ Stora multinationella företag hindras att växa fram - annat än som mycket demokratiska organisationer där de anställda utgör grunden, och garanten för alltför vidlyftiga planer som hotar människors försörjning och välstånd..
4/ Flykt till låglöneländer är en möjlighet som de större företagen kommer att både hota med och delvis också genomföra. Även mindre företag har denna möjlighet att lämna landet. Det hade de förmodligen gjort ändå, det är helt enkelt inget att göra åt - tvärtom kan det vara både nyttigt och gynnsamt för dem som stannar kvar att en del konkurrenter flyttar från marknaden. Det går även bra att öka tullen/importavgifterna för sådana ”utflugna” företag! Genom att ta reda på vilka som äger och driver dessa företag - och på så sätt tvinga dem att öka lönerna i de länder där de verkar!
5/ Valutan kommer troligen att drabbas genom att den minskar i värde gentemot andra länders valutor. Vilket samtidigt har den fördelen att vi kan konkurrera med billigare priser utomlands. Utlandsbaserade och utlandsberoende företag kommer att förlägga mer av sin verksamhet i andra länder för att motverka förlusterna p.g.a. valutaförsämringen. Något som dock inte inträffar vid en övergång till euron.
6/ Det skall bli kostsamt för företagen att avskeda de anställda om det inte finns skäl som brottslighet eller missbruk för att få bort en anställd. I övrigt skall det kosta arbetsgivarna en årslön att avskeda en anställd. Denna skall (helst) vara obeskattad liksom den inte skall ligga till grund för den ersättning som den arbetslöse sedan ansöker om. Avgångsbidraget skall alltså komma den avskedade till godo utöver den hjälp han eller hon sedan erhåller från arbetslöshetskassan. Liksom att yttrandefriheten skall vara total både inom privata och offentliga företag och arbetsplatser - inga inskränkningar över huvudtaget skall förhindra de anställda liksom ägarna att framföra kritik, sina egna tankar eller tala med olika medier angående problem på arbetsplatsen osv. Detta skall skyddas i lag, inte bara gällande den offentliga sektorn utan även den privata. Allt motstånd mot ett sådant genomförande måste betraktas som inskränkningar i yttrandefriheten - och bekämpas tills den sista motståndsmannen har gett upp.
Motståndarna är de företagare och småpåvar runt om i samhället som innerst inne hyser fascistoida föreställningar och står för det orättvisa samhället utan demokratiskt innehåll. Inte sällan finner man dem som mellanchefer i kommuner och landsting, alltså de högre tjänstemännen. Samt i de lite större företagens tjänstemannahierarkier, och bland de direktörer vars främsta intressen tycks vara att beröva sina företag på medel!
Vi avvaktar, och ser om fler surmulna kommentarer från dem som är emot demokratins utveckling inkommer, och därefter går vi vidare.....
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Skissa på en modell lite mer i detalj, utifrån svenska förhållanden jbig.
Märk nu kära läsare att detta kommer inte jbig klara av, lika lite som han lyckas besvara en enda av de frågor han fått i denna tråd.
En del i det jbig säger är intressant dock inte riktig som jbig tror. Vad jbig säger har de stötts och blötts i över 40-60 år, så det är inget nytt. Det mesta är förkastat, men visst kan man vara lite sådär otakt med tiden och verkligheten. Ganska gulligt. :)
Ungefär som att snacka teknik och bluddra om ångmaskiner från 1890 och dess effektivitet verkan och betydelse, eller PCns prestanda från 1995
Märk nu kära läsare att detta kommer inte jbig klara av, lika lite som han lyckas besvara en enda av de frågor han fått i denna tråd.
En del i det jbig säger är intressant dock inte riktig som jbig tror. Vad jbig säger har de stötts och blötts i över 40-60 år, så det är inget nytt. Det mesta är förkastat, men visst kan man vara lite sådär otakt med tiden och verkligheten. Ganska gulligt. :)
Ungefär som att snacka teknik och bluddra om ångmaskiner från 1890 och dess effektivitet verkan och betydelse, eller PCns prestanda från 1995
Hejsan...
Våra skisserade framtidsversion består ej av enbart problematiska detaljer, tvärtom, det positiva överväger kraftigt! :lol:
Dock…
Det kan även finnas en annan variant, att det faktiskt kan vara lättare att avskeda folk, men då skall människor ha rätt att under arbetslösheten uppbära en 75-90 procentigt bidrag. Det lägre talet för högbetalda, det högre för de lågbetalda. Närmast en slags medborgarlön, vilket vi har råd med, det existerar ju delvis redan idag! Det är nödvändigt med tanke på att ett arbete som för 100 år sedan krävde 5 personers arbetskraft idag endast kräver en persons arbetskraft. Allt fler blir med nödvändighet ”över” i produktionen av varor och tjänster i ett samhälle som drivs mot allt mer effektivitet och resursutnyttjande. Och då kan vi ju inte låta utslagningen pågå – för då, om någonsin, kan vi få en riktigt obehaglig revolution på halsen!
Fler fördelar…
Ännu mer konkret innebär omröstningarna också vilka som skall tillåtas leda och fördela den dagliga verksamheten på företaget. Genom att de underlydande anställda har denna möjlighet att välja bort sina överordnade ökar deras makt. Däremot innebär inte denna makt att de anställda ”lägger sig i” själva marknadsföringen eller företagets marknadsmål mer specifikt. Går det bra finns det ju ingen anledning att byta varken chefer eller inriktning av produktionen. Visserligen har de anställda stora möjligheter att sätta käppar i hjulen för företaget - men i praktiken gör inte människor så. I så fall skulle ju detta vara vanligt redan idag - vilket det inte är!
Skulle problemet ändå dyka upp skall förhandlingar om avsked eller omplaceringar tas mellan de anställda (eller deras representanter) och ägarna. Ägare som i många fall även är de anställda i företaget. Jag utgår ifrån föreställningen att vi bör och kan lita på varandra, därför blir de anställdas makt inget hot mot ägarna - annat än om de missköter sig i de anställdas ögon. Tvärtom innebär en sådan utveckling att de anställda säkerligen känner mycket för sitt företag - och tar i lite extra om så behövs vid kritiska tidpunkter. Kanske man till och med tar ut mindre lön under vissa omständigheter allt i syfte att behålla jobben och stötta sitt företag. Sådant svetsar samman både ägare och anställda på ett positivt sett. Och är ägarna och de anställda även samma kollektiv, då är banden närmast självklara – och viljan att klara företaget ur en tillfällig svacka. Eller att omstrukturera företaget och rent av tvingas avskeda en del anställda/ägare!
Andra målsättningar för att både öka välfärden i samhället, och delvis skapa arbetstillfällen blir att införa 30-timmarsvecka och göra den till riksnorm för full arbetstid. Vilket dock bör göras i etapper, med början med en 37-35 timmarsvecka. Motprestationen är att alla icke-fysiska arbetare istället erhåller pension först vid lägst 65 år och högst 70 år. De fysiska arbetarna skall ha rätt till pension vid lägst 60 år och ända upp till 70 år. Arbetstiden skall i görligaste mån, och efter samtliga inblandades yttranden, göras så flexibel som möjligt. Vissa skall kunna arbeta på morgnar, andra på kvällar liksom åter andra anställda har andra tider för sitt arbete. I samförstånd med ägarna skall de anställda även kunna arbeta mer vissa tider på året och mindre vid andra - beroende på den marknad som företaget befinner sig på. Övertid och liknande frågor skall regleras ungefär som i dagens Sverige.
I övrigt bör de regler som finns idag gälla för arbetsmarknaden - något som naturligtvis kan förändras med tiden. I stort skall dock dagens trygghetslagstiftning gälla även framöver, något som i längden gynnar produktiviteten i den meningen att arbetstagarna genom att stanna länge på sina arbetsplatser både är positivt inställda till vidareutbildning och blir mycket skickliga inom de områden de arbetar i. Trygghet på jobbet ger alltså i längden ökad produktivitet och effektivitet.
Andra åtgärder som drar åt samma håll är exempelvis att konsumenternas ställning på marknaden stärks gentemot företagen och säljarna. Genom förändrade konsumentvänliga lagar och regler skall fusk och fiffel som drabbar konsumenterna lättare leda till åtal och kännbara straff för dem som säljer tjänster och produkter som inte håller måttet. Tolkningsföreträdet skall förskjutas mer till konsumenternas, från säljare/tillverkarsidan. Då får vi igång en självsanering av vissa branscher och ett minskat lurendrejeri bland säljarna och tillverkarna.
Aktiemarknaden och det finansiella systemet kan fortsätta med ungefär samma regler som finns idag. Genom den utökade arbetslagstiftningen minskar aktieägarnas makt gentemot arbetstagarna vilket i längden är något positivt för alla i samhället. Vilket inte är det samma som att ta bort aktieägandet. Inte minst kommer de på tok för höga förmånerna för direktörer och andra likställda inom näringslivet åter tendera att minska - något som är synnerligen viktigt. Dessa herrar har vanligtvis inte den kompetensen som motiverar de höga förmånerna. I ett demokratiserat näringsliv försvinner dessa avarter med tiden. I ett globalt perspektiv kan man vidare tänka sig en slags internationell skatt på penningtransaktioner mellan olika länder i syfte att bromsa klippekonomin ytterligare - samtidigt som denna skatt går till en pott för att hjälpa länder och näringar i tredje världen att främja deras förutsättningar att utveckla sina näringar. Något som kommer att beröras ytterligare nedan.
Vi väntar, sedan går vi vidare....verkar som våra framföringar helt har tystat de förr så kaxiga.....
:wink:
MVH
jbig
Våra skisserade framtidsversion består ej av enbart problematiska detaljer, tvärtom, det positiva överväger kraftigt! :lol:
Dock…
Det kan även finnas en annan variant, att det faktiskt kan vara lättare att avskeda folk, men då skall människor ha rätt att under arbetslösheten uppbära en 75-90 procentigt bidrag. Det lägre talet för högbetalda, det högre för de lågbetalda. Närmast en slags medborgarlön, vilket vi har råd med, det existerar ju delvis redan idag! Det är nödvändigt med tanke på att ett arbete som för 100 år sedan krävde 5 personers arbetskraft idag endast kräver en persons arbetskraft. Allt fler blir med nödvändighet ”över” i produktionen av varor och tjänster i ett samhälle som drivs mot allt mer effektivitet och resursutnyttjande. Och då kan vi ju inte låta utslagningen pågå – för då, om någonsin, kan vi få en riktigt obehaglig revolution på halsen!
Fler fördelar…
Ännu mer konkret innebär omröstningarna också vilka som skall tillåtas leda och fördela den dagliga verksamheten på företaget. Genom att de underlydande anställda har denna möjlighet att välja bort sina överordnade ökar deras makt. Däremot innebär inte denna makt att de anställda ”lägger sig i” själva marknadsföringen eller företagets marknadsmål mer specifikt. Går det bra finns det ju ingen anledning att byta varken chefer eller inriktning av produktionen. Visserligen har de anställda stora möjligheter att sätta käppar i hjulen för företaget - men i praktiken gör inte människor så. I så fall skulle ju detta vara vanligt redan idag - vilket det inte är!
Skulle problemet ändå dyka upp skall förhandlingar om avsked eller omplaceringar tas mellan de anställda (eller deras representanter) och ägarna. Ägare som i många fall även är de anställda i företaget. Jag utgår ifrån föreställningen att vi bör och kan lita på varandra, därför blir de anställdas makt inget hot mot ägarna - annat än om de missköter sig i de anställdas ögon. Tvärtom innebär en sådan utveckling att de anställda säkerligen känner mycket för sitt företag - och tar i lite extra om så behövs vid kritiska tidpunkter. Kanske man till och med tar ut mindre lön under vissa omständigheter allt i syfte att behålla jobben och stötta sitt företag. Sådant svetsar samman både ägare och anställda på ett positivt sett. Och är ägarna och de anställda även samma kollektiv, då är banden närmast självklara – och viljan att klara företaget ur en tillfällig svacka. Eller att omstrukturera företaget och rent av tvingas avskeda en del anställda/ägare!
Andra målsättningar för att både öka välfärden i samhället, och delvis skapa arbetstillfällen blir att införa 30-timmarsvecka och göra den till riksnorm för full arbetstid. Vilket dock bör göras i etapper, med början med en 37-35 timmarsvecka. Motprestationen är att alla icke-fysiska arbetare istället erhåller pension först vid lägst 65 år och högst 70 år. De fysiska arbetarna skall ha rätt till pension vid lägst 60 år och ända upp till 70 år. Arbetstiden skall i görligaste mån, och efter samtliga inblandades yttranden, göras så flexibel som möjligt. Vissa skall kunna arbeta på morgnar, andra på kvällar liksom åter andra anställda har andra tider för sitt arbete. I samförstånd med ägarna skall de anställda även kunna arbeta mer vissa tider på året och mindre vid andra - beroende på den marknad som företaget befinner sig på. Övertid och liknande frågor skall regleras ungefär som i dagens Sverige.
I övrigt bör de regler som finns idag gälla för arbetsmarknaden - något som naturligtvis kan förändras med tiden. I stort skall dock dagens trygghetslagstiftning gälla även framöver, något som i längden gynnar produktiviteten i den meningen att arbetstagarna genom att stanna länge på sina arbetsplatser både är positivt inställda till vidareutbildning och blir mycket skickliga inom de områden de arbetar i. Trygghet på jobbet ger alltså i längden ökad produktivitet och effektivitet.
Andra åtgärder som drar åt samma håll är exempelvis att konsumenternas ställning på marknaden stärks gentemot företagen och säljarna. Genom förändrade konsumentvänliga lagar och regler skall fusk och fiffel som drabbar konsumenterna lättare leda till åtal och kännbara straff för dem som säljer tjänster och produkter som inte håller måttet. Tolkningsföreträdet skall förskjutas mer till konsumenternas, från säljare/tillverkarsidan. Då får vi igång en självsanering av vissa branscher och ett minskat lurendrejeri bland säljarna och tillverkarna.
Aktiemarknaden och det finansiella systemet kan fortsätta med ungefär samma regler som finns idag. Genom den utökade arbetslagstiftningen minskar aktieägarnas makt gentemot arbetstagarna vilket i längden är något positivt för alla i samhället. Vilket inte är det samma som att ta bort aktieägandet. Inte minst kommer de på tok för höga förmånerna för direktörer och andra likställda inom näringslivet åter tendera att minska - något som är synnerligen viktigt. Dessa herrar har vanligtvis inte den kompetensen som motiverar de höga förmånerna. I ett demokratiserat näringsliv försvinner dessa avarter med tiden. I ett globalt perspektiv kan man vidare tänka sig en slags internationell skatt på penningtransaktioner mellan olika länder i syfte att bromsa klippekonomin ytterligare - samtidigt som denna skatt går till en pott för att hjälpa länder och näringar i tredje världen att främja deras förutsättningar att utveckla sina näringar. Något som kommer att beröras ytterligare nedan.
Vi väntar, sedan går vi vidare....verkar som våra framföringar helt har tystat de förr så kaxiga.....
:wink:
MVH
jbig
Att verka för det goda...
”Det kan även finnas en annan variant, att det faktiskt kan vara lättare att avskeda folk, ”
Det förs en intressant diskussion kring flexsecurity i hela Europa. Vet inte riktigt hur facket ställer sig till frågan, antagligen vill de väl både ha kakan och äta upp den. Kanske samma sak med arbetsgivarna.
70-90% i bidrag, dvs höja a-kassan men även i detta fall luckra upp LAS. Kommer aldrig facket i Sverige gå med på.
Dock att a-kassan (som till största delen idag är skattefinaniserad, dvs ett bidrag) i praktiken för många fungrar som en medborgarlön det förnekar nog få. Men här här en ytterst stor förändring inträffat. Konstigt att vänstern är så tyst om detta. Det stora är inte sänkningen av a-kassan utan att det numera (tror det är klubbat) även är så att du inte kan förlänga din a-kassa genom praktik. Dvs du får 300 dagar sedan finito. Det är en stor förändring. Har du tex bostadsrätt eller hus så kan du inte få socialbidrag. Du är tvunget att sälja. Som sagt konstigt att det är så tyst om detta. Okej det är väl inte lika sexigt som att hata USA eller skälla på onda kapitalister, detta berör ju den trista konkreta verkligheten. Då är de som har sitt på det torra. Högavlönande vänsterintelektuella inte så intresserade. Kan inte se någon annan förklaring.
Nu är ju arbetslösheten stadigt på väg ned, så den stora utmaning för Sverige lär nog istället bli att finna arbetskraft. Flexiblare arbetskraftsinvandringslagar?
Vem som ska ha mandat och gör vad inom ett företag, hur organasisering ska ske är väl upp till ägarna att avgöra.
Det förs en intressant diskussion kring flexsecurity i hela Europa. Vet inte riktigt hur facket ställer sig till frågan, antagligen vill de väl både ha kakan och äta upp den. Kanske samma sak med arbetsgivarna.
70-90% i bidrag, dvs höja a-kassan men även i detta fall luckra upp LAS. Kommer aldrig facket i Sverige gå med på.
Dock att a-kassan (som till största delen idag är skattefinaniserad, dvs ett bidrag) i praktiken för många fungrar som en medborgarlön det förnekar nog få. Men här här en ytterst stor förändring inträffat. Konstigt att vänstern är så tyst om detta. Det stora är inte sänkningen av a-kassan utan att det numera (tror det är klubbat) även är så att du inte kan förlänga din a-kassa genom praktik. Dvs du får 300 dagar sedan finito. Det är en stor förändring. Har du tex bostadsrätt eller hus så kan du inte få socialbidrag. Du är tvunget att sälja. Som sagt konstigt att det är så tyst om detta. Okej det är väl inte lika sexigt som att hata USA eller skälla på onda kapitalister, detta berör ju den trista konkreta verkligheten. Då är de som har sitt på det torra. Högavlönande vänsterintelektuella inte så intresserade. Kan inte se någon annan förklaring.
Nu är ju arbetslösheten stadigt på väg ned, så den stora utmaning för Sverige lär nog istället bli att finna arbetskraft. Flexiblare arbetskraftsinvandringslagar?
Vem som ska ha mandat och gör vad inom ett företag, hur organasisering ska ske är väl upp till ägarna att avgöra.
Hejsan....
Vi går vidare i vårt sökande efter det demokratiska alternativet till kapitalismen och den elitism som samtidigt är fascistoid i grunden! :lol:
Den kooperativa löntagarägda företagsformen – och det offentliga systemet…
Därmed kommer vi in på den andra vägen vad gäller demokratiseringen av arbetsmarknaden och arbetslivet. Den kooperativa och löntagarägda företagsformen. Denna företagsform skall genom lagstiftning erhålla lättnader i form av lägre skatter, och som motprestation tvingas de stanna kvar i sina ursprungskommuner, dels avstå från att ta sig in på börsen. I övrigt skall samma regler som styr den övriga arbetslagstiftningen gälla även för dessa företag. Syftet är att hålla kvar verksamhet på orten och därmed både skapa och behålla arbetstillfällen i hemkommunen. Samtidigt förhindras man att växa genom att det blir olagligt för dessa företag att tränga sig in på aktiemarknaden. Ett annat syfte är att säkra viss produktion i varje kommun. De anställda skall vara delägare i företaget, inga andra delägare tillåts. Meningen är att alla anställda/delägare har lika stort inflytande genom att alla har en röst i alla frågor som berör företaget. Däremot skall ett sådant företag kunna ombildas till ett privat företag och ta steget fullt ut på aktiemarknaden och den fria marknaden om delägarna så önskar. I så fall skall en avgift erläggas statsmakten och den hemkommun som företaget befinner sig i. Hur stor denna avgift skall vara, blir föremål för diskussioner mellan de politiska partierna. Dessutom skall de förmånliga skattevillkoren försvinna vid en privatisering.
Konkret skall dessa företag i sin start erhålla ett av politikerna preciserat startbidrag och startlån när man startar upp företaget. Själva medlen skall/kan komma från en ordinär bank, en riskkapitalfond eller från kommunen, eller i en grannkommun vid extrema fall. En grannkommun som fysiskt gränsar till kommunen i fråga. Pengarna skall sedan successivt betalas tillbaks igen enligt nuvarande låneregler. Dessutom, vid lån av offentliga medel, skall allt betalas tillbaks till det offentliga vid en eventuell privatisering av företaget. Skatten skall som sagt vara lägre än för privata företag. Denna fråga blir även föremål för en politisk diskussion mellan partierna. För att ge ett exempel kan den direkta skatten (alltså icke de sociala avgifterna för de anställda, de skall vara kvar) för sådana företag ligga omkring 50 procent lägre än för de renodlat privata företagen. Sociala avgifter för de anställda skall utgå som för övriga företag. Sista avgörandet skall dock ligga hos de politiska partierna. Några möjligheter att bilda dotterföretag eller sidoverksamhet med oklart ägande skall endast tillåtas i den kommun där man är verksam.
När det gäller de offentliga arbetsplatserna och verksamheterna skall de ovan gällande lagarna också tillämpas där. Enda skillnaden är att de anställda inte kan rösta bort politiker eller politiskt tillsatta tjänstemän (annat än vid de nationella valen). I stort sett skall nuvarande lagar som reglerar och styr offentlig verksamhet även fortsättningsvis gälla. Dock bör man snarast avskaffa den s.k. ”beställar/utförandemodellen" som infördes år 1992 – eftersom den är odemokratisk och hindrar medborgarinflytandet i kommunerna. Som tidigare nämnts måste även juridiken förändras så att konsumentkraven får ökad tyngd gentemot säljare och producenter. Lagar och regler skall väga över till konsumenternas fördel och tolkningsföreträdet skall klart ligga hos denna breda grupp. Straffen för falsk marknadsföring, medvetet fuskande med produkter och tjänster som bjuds ut på marknaden liksom kartellbildningar skall vara kännbara för såväl säljare som tillverkare. Bevisbördan bör ändras så att den helt och hållet ligger hos säljaren/producenten.
Vi avvaktar, sedan plågar vi de totalitärt troende med ännu mer vattentäta inlageringar! :wink:
MVH
jbig
Vi går vidare i vårt sökande efter det demokratiska alternativet till kapitalismen och den elitism som samtidigt är fascistoid i grunden! :lol:
Den kooperativa löntagarägda företagsformen – och det offentliga systemet…
Därmed kommer vi in på den andra vägen vad gäller demokratiseringen av arbetsmarknaden och arbetslivet. Den kooperativa och löntagarägda företagsformen. Denna företagsform skall genom lagstiftning erhålla lättnader i form av lägre skatter, och som motprestation tvingas de stanna kvar i sina ursprungskommuner, dels avstå från att ta sig in på börsen. I övrigt skall samma regler som styr den övriga arbetslagstiftningen gälla även för dessa företag. Syftet är att hålla kvar verksamhet på orten och därmed både skapa och behålla arbetstillfällen i hemkommunen. Samtidigt förhindras man att växa genom att det blir olagligt för dessa företag att tränga sig in på aktiemarknaden. Ett annat syfte är att säkra viss produktion i varje kommun. De anställda skall vara delägare i företaget, inga andra delägare tillåts. Meningen är att alla anställda/delägare har lika stort inflytande genom att alla har en röst i alla frågor som berör företaget. Däremot skall ett sådant företag kunna ombildas till ett privat företag och ta steget fullt ut på aktiemarknaden och den fria marknaden om delägarna så önskar. I så fall skall en avgift erläggas statsmakten och den hemkommun som företaget befinner sig i. Hur stor denna avgift skall vara, blir föremål för diskussioner mellan de politiska partierna. Dessutom skall de förmånliga skattevillkoren försvinna vid en privatisering.
Konkret skall dessa företag i sin start erhålla ett av politikerna preciserat startbidrag och startlån när man startar upp företaget. Själva medlen skall/kan komma från en ordinär bank, en riskkapitalfond eller från kommunen, eller i en grannkommun vid extrema fall. En grannkommun som fysiskt gränsar till kommunen i fråga. Pengarna skall sedan successivt betalas tillbaks igen enligt nuvarande låneregler. Dessutom, vid lån av offentliga medel, skall allt betalas tillbaks till det offentliga vid en eventuell privatisering av företaget. Skatten skall som sagt vara lägre än för privata företag. Denna fråga blir även föremål för en politisk diskussion mellan partierna. För att ge ett exempel kan den direkta skatten (alltså icke de sociala avgifterna för de anställda, de skall vara kvar) för sådana företag ligga omkring 50 procent lägre än för de renodlat privata företagen. Sociala avgifter för de anställda skall utgå som för övriga företag. Sista avgörandet skall dock ligga hos de politiska partierna. Några möjligheter att bilda dotterföretag eller sidoverksamhet med oklart ägande skall endast tillåtas i den kommun där man är verksam.
När det gäller de offentliga arbetsplatserna och verksamheterna skall de ovan gällande lagarna också tillämpas där. Enda skillnaden är att de anställda inte kan rösta bort politiker eller politiskt tillsatta tjänstemän (annat än vid de nationella valen). I stort sett skall nuvarande lagar som reglerar och styr offentlig verksamhet även fortsättningsvis gälla. Dock bör man snarast avskaffa den s.k. ”beställar/utförandemodellen" som infördes år 1992 – eftersom den är odemokratisk och hindrar medborgarinflytandet i kommunerna. Som tidigare nämnts måste även juridiken förändras så att konsumentkraven får ökad tyngd gentemot säljare och producenter. Lagar och regler skall väga över till konsumenternas fördel och tolkningsföreträdet skall klart ligga hos denna breda grupp. Straffen för falsk marknadsföring, medvetet fuskande med produkter och tjänster som bjuds ut på marknaden liksom kartellbildningar skall vara kännbara för såväl säljare som tillverkare. Bevisbördan bör ändras så att den helt och hållet ligger hos säljaren/producenten.
Vi avvaktar, sedan plågar vi de totalitärt troende med ännu mer vattentäta inlageringar! :wink:
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Okej jbig vad du nu tar upp berör en hel del områden i modern samtidsdebatt. Till viss del ganska konkreta, till viss del, och intressanta områden/frågeställningar (kommunistsörjan köper få så skippa den).
Det skulle vara intressant med vidare belysning, tyvärr är det så att ju mer konkret det blir och nämner man ordet kommun i ett sammanhang somnar folk. I alla fall på olika forum. Vad det gäller lite mer handfasta diskussioner inom stats/myndighetssverige (tänk att myndighetssverige fanns med i rättsstavningsprog. Fascinerande. Kolla gärna) förekommer varianter av det du nu skriver. Som sagt fila bara bort kommunist/revolutionsromantiken i det hela så kommer du längre.
Hörde nu på radion (kör alltid p1 på vägen hem från jobbet, p1 underskattat) om Samhall och deras ökade vinstkrav och om hur mer socialt inriktade kooperativ tar över rollen. Som vanligt problem med koordination arbetsförmedling, försäkringskassa, kommun och sos.
Har sett vad man kan göra om eldsjälarna finns där, om man har lite kontakter och stöd från högre nivå. Storstadsatsningen i Rågsved vilket jag var involverad i.
Nåväl och hursomhelst. Bättre detta (trots att du kopierar in vad du tidigare skrivit, men skit i det) än när du kör din fåniga prestigepryl vilket i de flesta fall slutar att du måste ta på dig dumstruten . Du vet det är just därför folk läser dig, men detta är väl bättre, eller? Bättre att bli läst som seriös istället för en tomte, som nu är fallet. Nåväl jag vet inte syftet med dina alster, kanske det enbart är för att få igång trollningen och du står där och gapar fundamentalistiskt och urbota dumt. Ingen aning. Låter lite självplågeri i mina öron (om så är fallet, nix du ser det inte jbig du märker inte det alla andra ser, öppna upp ögonen skippa din hybris så kommer du se, talar till dig som en medmänsklig vänlig forumist just nu).
Varför tror du så många eldar på dig här? Får du inte PM där folk uppmuntrar dig? Här är det Avatgardet med flera. De är inte intresserade av vad du har att säga i sak. De vill ju bara se dig skirva tossiga vaninnesinlägg. Tro mig om du vill. Men så det. Denna tråd hyfsad, du är ju inte utskattad som en cirkusapa.
Det skulle vara intressant med vidare belysning, tyvärr är det så att ju mer konkret det blir och nämner man ordet kommun i ett sammanhang somnar folk. I alla fall på olika forum. Vad det gäller lite mer handfasta diskussioner inom stats/myndighetssverige (tänk att myndighetssverige fanns med i rättsstavningsprog. Fascinerande. Kolla gärna) förekommer varianter av det du nu skriver. Som sagt fila bara bort kommunist/revolutionsromantiken i det hela så kommer du längre.
Hörde nu på radion (kör alltid p1 på vägen hem från jobbet, p1 underskattat) om Samhall och deras ökade vinstkrav och om hur mer socialt inriktade kooperativ tar över rollen. Som vanligt problem med koordination arbetsförmedling, försäkringskassa, kommun och sos.
Har sett vad man kan göra om eldsjälarna finns där, om man har lite kontakter och stöd från högre nivå. Storstadsatsningen i Rågsved vilket jag var involverad i.
Nåväl och hursomhelst. Bättre detta (trots att du kopierar in vad du tidigare skrivit, men skit i det) än när du kör din fåniga prestigepryl vilket i de flesta fall slutar att du måste ta på dig dumstruten . Du vet det är just därför folk läser dig, men detta är väl bättre, eller? Bättre att bli läst som seriös istället för en tomte, som nu är fallet. Nåväl jag vet inte syftet med dina alster, kanske det enbart är för att få igång trollningen och du står där och gapar fundamentalistiskt och urbota dumt. Ingen aning. Låter lite självplågeri i mina öron (om så är fallet, nix du ser det inte jbig du märker inte det alla andra ser, öppna upp ögonen skippa din hybris så kommer du se, talar till dig som en medmänsklig vänlig forumist just nu).
Varför tror du så många eldar på dig här? Får du inte PM där folk uppmuntrar dig? Här är det Avatgardet med flera. De är inte intresserade av vad du har att säga i sak. De vill ju bara se dig skirva tossiga vaninnesinlägg. Tro mig om du vill. Men så det. Denna tråd hyfsad, du är ju inte utskattad som en cirkusapa.
Hejsan...
Då är vi snart klara med den inledande teoretiska delen, sedan binder vi ihop det hela! :wink:
Man kan nu fråga sig om allt det ovan skisserade kommer att fungera i verkligheten? Svaret
blir det klassiska - man kan aldrig sia om framtiden! Men med lite god vilja från flertalet inblandade blir det säkerligen inga större problem - även om gnällspikar och frustrerade nyliberaler säkerligen kommer att kritisera såväl idéerna och som deras framtida genomförande. Men varför inte, det är ju enbart av godo att de politiska motståndarna synar utvecklingen - bättre garanter för en balanserad och vettig utformning av politiken finns knappast! Dessutom får vi med denna utveckling fram nya politiker med både en inre styrka likväl som en inre glöd för det de tror på - karriäristerna tenderar att avslöjas och drivas bort från köttgrytorna. Samma sak sker säkert också inom näringslivet - de giriga och egoistiska fifflarna ersätts med tiden av människor som verkligen har intresse av att driva företagen på ett långsiktigt, humant och effektivt sätt.
Noterbart är ju att vi fortfarande har kvar marknadsekonomin, konkurrensen mellan företagen och hela den struktur som vi har vant oss vid. Den enda skillnaden är att hela systemet reformeras och demokratiserats. Vilket är en seger för alla, om man tänker efter en smula!
Inom arbetsmarknadspolitiken går det faktiskt att, som vi redan skisserat, ta två vägar till ett vettigare samhälle – antingen förstärka arbetsgivarnas makt och införa ett smidigt och konjunkturberoende system, utan att för den skull beröva de anställda deras ekonomiska trygghet, eller ta en väg där alla mer eller mindre delar på ansvaret, vilket kräver en fördjupad demokrati som här ovan redan har diskuterats.
I den första modellen går det hela ut på att arbetsgivarna får en ökad rätt att avskeda
arbetskraften vid nedgångar i konjunkturerna och därmed rädda företagen på en lägre nivå. Till detta skall då kopplas en arbetslöshetsförsäkring som täcker upp lönen till 75-90 procent för de friställda löntagarna. Denna politik går utmärkt att genomföra tillsammans med övriga här föreslagna åtgärder för att underlätta effektiviteten och dessutom stärka demokratiseringen av arbetslivet. Detta system är till sin natur mer defensivt ur arbetstagarnas synpunkt, det gynnar företagarna. Samtidigt blir det troligtvis dyrt vid lågkonjunkturer och billigare vid högkonjunkturerna. Risken är dock att för många vänjer sig vid arbetslösheten så att det också vid högkonjunkturer blir svårt att få ut människor i arbete. Således blir de i detta stycke föreslagna åtgärderna snarare en slags övergångslösning som kan tas till innan ett mer genomtänkt system har skapats.
I det andra fallet går man mer eller mindre direkt över till ett system som gynnar det demokratiserade näringslivet som ovan har visats. Här blir det svårare att avskeda folk, även om det ingalunda är omöjligt, men det kostar för företagen – som ovan redan visats.
Därmed äro vi färdiga med den teoretiska delen, men fungerar detta även inom den verkliga världen? Låt oss se efter......
MVH
jbig
Då är vi snart klara med den inledande teoretiska delen, sedan binder vi ihop det hela! :wink:
Man kan nu fråga sig om allt det ovan skisserade kommer att fungera i verkligheten? Svaret
blir det klassiska - man kan aldrig sia om framtiden! Men med lite god vilja från flertalet inblandade blir det säkerligen inga större problem - även om gnällspikar och frustrerade nyliberaler säkerligen kommer att kritisera såväl idéerna och som deras framtida genomförande. Men varför inte, det är ju enbart av godo att de politiska motståndarna synar utvecklingen - bättre garanter för en balanserad och vettig utformning av politiken finns knappast! Dessutom får vi med denna utveckling fram nya politiker med både en inre styrka likväl som en inre glöd för det de tror på - karriäristerna tenderar att avslöjas och drivas bort från köttgrytorna. Samma sak sker säkert också inom näringslivet - de giriga och egoistiska fifflarna ersätts med tiden av människor som verkligen har intresse av att driva företagen på ett långsiktigt, humant och effektivt sätt.
Noterbart är ju att vi fortfarande har kvar marknadsekonomin, konkurrensen mellan företagen och hela den struktur som vi har vant oss vid. Den enda skillnaden är att hela systemet reformeras och demokratiserats. Vilket är en seger för alla, om man tänker efter en smula!
Inom arbetsmarknadspolitiken går det faktiskt att, som vi redan skisserat, ta två vägar till ett vettigare samhälle – antingen förstärka arbetsgivarnas makt och införa ett smidigt och konjunkturberoende system, utan att för den skull beröva de anställda deras ekonomiska trygghet, eller ta en väg där alla mer eller mindre delar på ansvaret, vilket kräver en fördjupad demokrati som här ovan redan har diskuterats.
I den första modellen går det hela ut på att arbetsgivarna får en ökad rätt att avskeda
arbetskraften vid nedgångar i konjunkturerna och därmed rädda företagen på en lägre nivå. Till detta skall då kopplas en arbetslöshetsförsäkring som täcker upp lönen till 75-90 procent för de friställda löntagarna. Denna politik går utmärkt att genomföra tillsammans med övriga här föreslagna åtgärder för att underlätta effektiviteten och dessutom stärka demokratiseringen av arbetslivet. Detta system är till sin natur mer defensivt ur arbetstagarnas synpunkt, det gynnar företagarna. Samtidigt blir det troligtvis dyrt vid lågkonjunkturer och billigare vid högkonjunkturerna. Risken är dock att för många vänjer sig vid arbetslösheten så att det också vid högkonjunkturer blir svårt att få ut människor i arbete. Således blir de i detta stycke föreslagna åtgärderna snarare en slags övergångslösning som kan tas till innan ett mer genomtänkt system har skapats.
I det andra fallet går man mer eller mindre direkt över till ett system som gynnar det demokratiserade näringslivet som ovan har visats. Här blir det svårare att avskeda folk, även om det ingalunda är omöjligt, men det kostar för företagen – som ovan redan visats.
Därmed äro vi färdiga med den teoretiska delen, men fungerar detta även inom den verkliga världen? Låt oss se efter......
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Hejsan...
Vi har skisserat på ett alternativ till den nyliberala staten och det kapitalistiska systemet, ett alternativ som andas mer av demokrati och mer utav humanism, kort sagt, ett ekonomiskt system som mer utgår fråpn människornas behov. Helt enkelt mer från konsumtionssynvinkeln än från produktionssynvinkeln!
Fungerar då dessa skisseringar i den empiriska verkligheten? Går det att i praktiken införa ekonomisk demokrati? Kan man dessutom behålla marknadsekonomin? Går detta rent av att kombinera med en slags ”planekonomi”? Idel frågor, men kan man verkligen tilltro arbetarna en sådan tilltro som den ekonomiska demokratin kräver? Och fungerar en utökad ekonomisk demokrati samtidigt som det även existerar en demokratisk, och en av statsmakterna delvis planerad ekonomisk utveckling? Vad tror nyliberalerna? Vad tror de som ser en ökad demokrati såsom ett hot? Och inte minst – har något liknande över huvud taget gjorts tidigare? På den sista frågan kan man svara både ja och nej, beroende på vad man lägger i ord och begrepp såsom ekonomisk demokrati, arbetarstyre, lönsamhet, konkurrens, marknadsekonomi, för att ta några centrala begrepp.
Ja, det har visat sig att de faktiskt gör det, över förväntan till och med! Det har visat sig att arbetarstyrda företag är mer lönsamma än vanliga privata företag, och de är säkrare att arbeta där än på privata företag, eftersom man alltid tvingas leva med en stor osäkerhet när man arbetar under de förhållanden som råder på dessa företag.
Ja, funkar det hela? Detta skall vi nu analysera med hjälp utav verkligheten, alltså skall vi göra några empiriska tester! :wink:
MVH
jbig
Vi har skisserat på ett alternativ till den nyliberala staten och det kapitalistiska systemet, ett alternativ som andas mer av demokrati och mer utav humanism, kort sagt, ett ekonomiskt system som mer utgår fråpn människornas behov. Helt enkelt mer från konsumtionssynvinkeln än från produktionssynvinkeln!
Fungerar då dessa skisseringar i den empiriska verkligheten? Går det att i praktiken införa ekonomisk demokrati? Kan man dessutom behålla marknadsekonomin? Går detta rent av att kombinera med en slags ”planekonomi”? Idel frågor, men kan man verkligen tilltro arbetarna en sådan tilltro som den ekonomiska demokratin kräver? Och fungerar en utökad ekonomisk demokrati samtidigt som det även existerar en demokratisk, och en av statsmakterna delvis planerad ekonomisk utveckling? Vad tror nyliberalerna? Vad tror de som ser en ökad demokrati såsom ett hot? Och inte minst – har något liknande över huvud taget gjorts tidigare? På den sista frågan kan man svara både ja och nej, beroende på vad man lägger i ord och begrepp såsom ekonomisk demokrati, arbetarstyre, lönsamhet, konkurrens, marknadsekonomi, för att ta några centrala begrepp.
Ja, det har visat sig att de faktiskt gör det, över förväntan till och med! Det har visat sig att arbetarstyrda företag är mer lönsamma än vanliga privata företag, och de är säkrare att arbeta där än på privata företag, eftersom man alltid tvingas leva med en stor osäkerhet när man arbetar under de förhållanden som råder på dessa företag.
Ja, funkar det hela? Detta skall vi nu analysera med hjälp utav verkligheten, alltså skall vi göra några empiriska tester! :wink:
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Jbig skrev:
Det ska bli intressant. Hur ska du applicera ditt system på verkligheten för att kunna testa det? Var medveten om att det inte duger att ta en liten del av det.
Ja, funkar det hela? Detta skall vi nu analysera med hjälp utav verkligheten, alltså skall vi göra några empiriska tester!
Det ska bli intressant. Hur ska du applicera ditt system på verkligheten för att kunna testa det? Var medveten om att det inte duger att ta en liten del av det.
Quod nihil illi deerat ad regnadum praeter regnum...
Hejsan...
Därmed går vi vidare, och säkert låter de totalitärt troende höra av sig, nedslagna av att ännu ett instrument vridits ur deras händer - den myt som framför att ekonomisk demokrati är en omöjlighet och att arbetare inte kan styra företag! :lol:
Exempel från världen.......
Arbetarrörelserna i USA och Kanada har verkat under andra förhållanden än den svenska. Sett från en vinkel har de haft det bättre genom att de varit mer skyddade. I Kanada var företagen uppbyggda som filialer till USA-baserade företag som inte tog sig in pga höga skyddstullar gentemot grannen i söder. Även den amerikanska industrin skyddades av dels skyddstullar, dels monopol och oligopol, där storföretagen avstod att direkt konkurrera med varandra samtidigt som de slapp konkurrens utifrån. Dessa skyddande förhållanden ledde till att stora delar av USA:s och Kanadas industri hade kvar föråldrade anläggningar men ändå kunde betala höga löner och erbjuda goda sociala förmåner till de anställda. Allt detta började vittra samman under 1970-talet, och det gick snabbt.
På ett annat sätt har de amerikanska och kanadensiska arbetarna levt under hårdare förhållanden än de svenska arbetarna, mestadels beroende på att arbetarrörelsen i Nordamerika varit svagare än den i Sverige, och mer motarbetad. Dessutom kunde företag alltid flytta verksamheter till delstater där facken var svagare och skatterna var lägre. Under 1980-1990-talen har denna utflyttning blivit verklighet, och de gamla industriregionerna i östra Kanada och nordöstra USA har utarmats på företag och arbetslösheten har stigit sakta men säkert, liksom fattigdomen i dess spår. Därför har man i Nordamerika intresserat sig för nya lösningar vad gäller drift och skötsel av företagen, antingen med hjälp av fackligt styrda aktiefonder som investerar i små och medelstora företag som i Kanada, eller genom att personalen blir delägare i de företag man arbetar i, genom arbetsplatsanknutna fonder.
Den ekonomiska krisen i Argentina, som exploderade 2001, var en följd av en nyliberal modell som privatiserat och avreglerat det mesta. Medelklassen ruinerades när dess besparingar exproprierades av den borgerliga regeringen. Arbetslösheten sköt i höjden och fabriker stängdes. Argentina har en lång tradition av fascistiska diktaturer, och den sista varade till slutet av 1980-talet. Då föll de synliga kriterierna för det fascistiska samhället, men de osynliga fanns kvar, och det var delvis dessa, tillsammans med nyliberala medicineringar, som ledde till katastrofen 2001-2002. Det ledde till ockupationer av fabriker och företag där arbetarna inte fick ut sina löner. Många av dessa företag togs över av de arbetande, och idag är många av landets kooperativt ägda fabriker ekonomiskt sanerade och går på högvarv. Vi skall besöka en av dessa ockuperade fabriker, som inom parantes, lagligen tillerkändes arbetarna efter några års kämpande inom det juridiska systemet i Argentina.
Dock visar exemplen från just Argentina att det naturligtvis är rätt att göra uppror om orättvisorna är för stora, och att det samtidigt är rätt att fritaga företag/ägodelar från ovärdiga ägare! Särskilt om det gäller att klara arbeten och uppehälle för människor i svåra situationer – det är alltså viktigare att sprida välståndet till alla, än att koncentrera det till bara en del av människorna. Detta tillåter även FN:s mänskliga rättigheter, andra meningen i paragraf 17.
Vi avvaktar, ser om de bortgjorda hör av sig, eller om de håller sig borta nu när de inser vart det lutar åt? En har anmält sig, sökaren, den senaste av våra försmådda hjältar som nu också oroar sig om en av de sista nyliberala bastionerna är på G att fallera? :D
MVH
jbig
Därmed går vi vidare, och säkert låter de totalitärt troende höra av sig, nedslagna av att ännu ett instrument vridits ur deras händer - den myt som framför att ekonomisk demokrati är en omöjlighet och att arbetare inte kan styra företag! :lol:
Exempel från världen.......
Arbetarrörelserna i USA och Kanada har verkat under andra förhållanden än den svenska. Sett från en vinkel har de haft det bättre genom att de varit mer skyddade. I Kanada var företagen uppbyggda som filialer till USA-baserade företag som inte tog sig in pga höga skyddstullar gentemot grannen i söder. Även den amerikanska industrin skyddades av dels skyddstullar, dels monopol och oligopol, där storföretagen avstod att direkt konkurrera med varandra samtidigt som de slapp konkurrens utifrån. Dessa skyddande förhållanden ledde till att stora delar av USA:s och Kanadas industri hade kvar föråldrade anläggningar men ändå kunde betala höga löner och erbjuda goda sociala förmåner till de anställda. Allt detta började vittra samman under 1970-talet, och det gick snabbt.
På ett annat sätt har de amerikanska och kanadensiska arbetarna levt under hårdare förhållanden än de svenska arbetarna, mestadels beroende på att arbetarrörelsen i Nordamerika varit svagare än den i Sverige, och mer motarbetad. Dessutom kunde företag alltid flytta verksamheter till delstater där facken var svagare och skatterna var lägre. Under 1980-1990-talen har denna utflyttning blivit verklighet, och de gamla industriregionerna i östra Kanada och nordöstra USA har utarmats på företag och arbetslösheten har stigit sakta men säkert, liksom fattigdomen i dess spår. Därför har man i Nordamerika intresserat sig för nya lösningar vad gäller drift och skötsel av företagen, antingen med hjälp av fackligt styrda aktiefonder som investerar i små och medelstora företag som i Kanada, eller genom att personalen blir delägare i de företag man arbetar i, genom arbetsplatsanknutna fonder.
Den ekonomiska krisen i Argentina, som exploderade 2001, var en följd av en nyliberal modell som privatiserat och avreglerat det mesta. Medelklassen ruinerades när dess besparingar exproprierades av den borgerliga regeringen. Arbetslösheten sköt i höjden och fabriker stängdes. Argentina har en lång tradition av fascistiska diktaturer, och den sista varade till slutet av 1980-talet. Då föll de synliga kriterierna för det fascistiska samhället, men de osynliga fanns kvar, och det var delvis dessa, tillsammans med nyliberala medicineringar, som ledde till katastrofen 2001-2002. Det ledde till ockupationer av fabriker och företag där arbetarna inte fick ut sina löner. Många av dessa företag togs över av de arbetande, och idag är många av landets kooperativt ägda fabriker ekonomiskt sanerade och går på högvarv. Vi skall besöka en av dessa ockuperade fabriker, som inom parantes, lagligen tillerkändes arbetarna efter några års kämpande inom det juridiska systemet i Argentina.
Dock visar exemplen från just Argentina att det naturligtvis är rätt att göra uppror om orättvisorna är för stora, och att det samtidigt är rätt att fritaga företag/ägodelar från ovärdiga ägare! Särskilt om det gäller att klara arbeten och uppehälle för människor i svåra situationer – det är alltså viktigare att sprida välståndet till alla, än att koncentrera det till bara en del av människorna. Detta tillåter även FN:s mänskliga rättigheter, andra meningen i paragraf 17.
Vi avvaktar, ser om de bortgjorda hör av sig, eller om de håller sig borta nu när de inser vart det lutar åt? En har anmält sig, sökaren, den senaste av våra försmådda hjältar som nu också oroar sig om en av de sista nyliberala bastionerna är på G att fallera? :D
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster