Inläggav Avantgardet » 21 nov 2007 21:35
Ser ingen anledning för någon att tala illa om de kvinnor som lärt mig livets njutningar, Mary Jane är dock den främsta. Det har inte med kvinnor att göra. Faktum är ju att det finns ingen motsättning mellan vare sig röka och sex eller röka och starka inre upplevelser, snarare står de i ett additativt förhållande till varandra. Vad kallar man det? Afrodisiakum? Det kanske är beklagligt att jag erkänner mig vara sån torsk, men vadå? Behandling funkar inte på mig - jag är inte lättlurad, och jag skäms inte för nåt. Straff funkar inte heller, rättsväsendet är ett skämt och det vet både jag och rättsväsendet. Nog hamnar jag i trångmål alltid, men vad spelar det för roll? Det nya testamentet måste skrivas på rizzlapapper. Ni vet att jag har rätt också, det är det djävliga i kråksången. Slösar bara bort lite tid, kalla det omtanke. Jag behöver skiten, och så är det bara, men jag är låååååångt ifrån ensam om den saken.
Hade fått mig mitt smoke häromdagen, och skall till att korsa en järnvägsövergång (har skön musik i lurarna, men det är kallt som fan och halt - jag fick gå mer än dubbla vägarna eftersom fötterna bara spann runt i cirklar som nån djävla Hjulben och Gråben), jag ville som fort hem, men där var bommarna nere och världen bilköer, och fotgängarköer. Inget tåg syntes åt något som helst håll, och de hade stått där läääänge, jag såg dem på långt håll. Jag pallade som inte vänta så jag gick bara över, och då, helt plötsligt, kommer andra på att man kan göra samma sak (fattar inte om de var rädda för att torska eller nåt, och varför?). Jag fattade ingenting. Riktigt soft strapats annars, rejält med träningsvärk dock, inte van att röra på mig. Försoffad blir man rätt lätt.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
