Jbig skrev:Hejsan!
Hej.
Jag har läst John Pilger. Tro det eller ej, men för några år sedan var jag vänster. Inte en fullfjädrad, flummig, etnomasochistisk frankfurtskolesocialist som ville se statliga näringar och verksamheter precis överallt, utan istället strikt keynesian. Det hela började med undermåliga lektioner i samhälle i framför allt gymnasiet. Dessvärre hade min annars utmärkte samhällslärare fått tag på helt fel läromedel och han lärde ut det keynnesianska evangeliet. Grunden att vara vänster lades i en lektionssal i Stockholm. För några år sedan blev jag mer än vad jag varit tidigare intresserad av politik och samhälle, så jag råkade snubbla över diverse skrifter ifrån Ordfront och andra förlag. Då bekräftades min så kallade "medvetenhet", ett stadium man tydligen får när man läser vänsterskrifter, att nyliberalismen var något som manipulerats fram av girighet hos högern, girighet i kombination med korruption och dumhet hos vänsterpolitiker, vilka trots allt suttit i regeringsställning i åtskilliga västeuropeiska nationer. Jag läste flera böcker av John Pilger, John Kenneth Galbraith, Noam Chomsky, John Maynard Keynes, Mikael Nyberg med fler vänsterflanörer. Och kände mig "medveten".
En avgörande dag sprang jag på Milton Friedmans Kapitalism och frihet och Free to Choose i ett antikvariat. Senare följde Diane Kunz Butter & Guns; Diane är nu inte alls nyliberal på det minsta sätt, så hon ska inte behöva utstå hätska hatbrott, men däremot presenterar hon ekonomisk historia på ett bra sätt. Flera andra böcker följde, inte alls höger utan vanliga skrifter från t ex Klas eklund vilken knappast kan ses som ultraliberal. Steg för steg hackades dem skribenter jag tidigare läst brutalt i småbitar, även om det inte var författarnas mening). Jiohn Pilgers Den dolda dagordningen läste jag två gånger och tyckte den var bra just när jag hade den i min hand. Men senare kastade jag den pga faktafelen, han sade t ex att Marshallplanen innebar att USA lånade ut dollar till "ockerräntor". Fel! USA lånade ut en miljard dollar i ingen hög ränta alls till västeuropeiska nationer, medan tio miljarder faktiskt gavs bort.
Sedan min politiska tvärkantning har jag läst några andra vänsterskrifter, några från Ordfront, några från andra förlag, emn de imponerar inte alls längre. Jag ser bara arrogans och mycket extrema halvsanningar. Den senaste boken från Ordfront jag läste krävde enormt tålamod från min sida, så jag tror inte jag kommer läsa någon sådan mer. Jag avskyr Ordfront, större lögnspridare har jag nog inte sett. Kanske ETC.
Man ska å andra sidan vara lite försiktig när man läser antagonisten Timbro, kanske inte så mycket när man läser Ratio, i och med att det är främst ekonomisk historia de sysslar med, men Ordfront är totalt hopplösa.
Hur kommer det sig tror du att jag först läst vänsterskrifter, sedan högerskrifter, vilket är det korrekta vetenskapliga sättet att gå tillväga, men funnit att vänsterskrifterna duger endast att göra kaffefilter av?
Christian Bratt gavs ut på Norstedts, inte timbro, och han besökte flera av NUM's möten och upptäckte att han själv råkade applådera ett av Scargills eldande tal. :lol:
Förresten, Berlusconi vann igen i Italien. Ytterligare högermanipulationer? Eller ser vi bara dåliga förlorare i dem som yttrar något sådant? :roll:
