Ska papperslösa ha rätt till vård?

[seekeroftruth]

Jag menade mer eller mindre det du skrev, bara att jag inte ville låta elak...

Låter jag elak?

Om de människor, som kanske tycker att jag låter elak, de facto låter andra människor dö för att vi ska kunna ha våra universitet, och anser att det är rätt, men vägrar säga eller skriva det eftersom de är rädda för att låta "elaka", då är de falska, och man kan undra om inte det är ännu värre. Genom att försöka framstå som godare än vad de är, får de uttalade utilitarister att framstå som mer elaka än vad de är. Det, om något, är elakt!

Jag tycker inte du är elak, men jag ville inte låta elak.

Ibland är det bra att vara "falsk" om vinsten är högre än förlusten. Fast jag ser det mer som diplomati och inte falskhet. Att vara falsk är att säga en sak men egentligen tycka något annat. Det jag skrev var precis det jag tyckte, men jag skrev inte uttryckligen det du skrev även om man skulle kunna härleda det ur det jag skrev.

"Visst kan man välja att hjälpa dem som förtjänar det mest ur en utiliraristisk synvinkel enbart också..."

Innebär helt enkelt hjälp dem som kan bidra till mest lycka för alla...  oberoende om dom är Svenskar eller Afganer. Min tabbe var att jag skrev "Hjälp dina egna först... 25000 hemlösa i Sverige".

Jag är ingen nationalist, men man kan ju lätt tro det.

[Justin Case]

Jag hinner just nu ej kolla upp vad exakt det är för slags vård ni talar om, men spontant anser jag just vård vara en mänsklig rättighet.

Gentemot vem då? Du pratar om en positiv rättighet. Problemet med positiva rättigheter är att det ofta uppkommer situationer där dessa positiva rättigheter inte infrias, trots att ingen har gjort något fel. Anta t.ex. att ett land drabbas av en naturkatastrof som omedelbart dödar några hundra eller några tusen människor. Om de som dog hade den positiva mänskliga rättigheten att leva, kränktes denna deras positiva rättighet, men av vem? En naturkatastrof kan knappast kränka rättigheter, den har inget medvetande. Positiva rättigheter må vara en trevlig fantasi, men hur kan de försvaras, när det ofta inte finns någon att ställa mot väggen för det som händer? På liknande sätt: om någon som befinner sig olagligt i Sverige blir sjuk i Sverige, varför skulle just svenska skattebetalare vara skyldiga att bekosta vården för den personen? Svensk sjukvård har gott rykte i världen. Om vi skulle börja vårda utlänningar gratis hur som helst, skulle vi snart ha otroligt långa vårdköer, och skatten för svenska skattebetalare skulle, för att kunna täcka utgifterna, behöva höjas till över 100% av inkomsten (något Astrid Lindgren tydligen råkade ut för). Är det ett sådant Sverige du vill ha? Ett folk fullt av fattiglappar eftersom alla svenskars pengar går åt till att vårda utlänningar?

Därför tycker jag att man alltid har en skyldighet att ge all vård man förmår ge.

Varför ägnar du då en endaste sekund åt filosofiforum, istället för att vara ute och ge vård åt världens många vårdbehövande människor varenda sekund din vakna tid?

Jag har svårt att föreställa mig ett scenario där detta inte skulle gälla, enligt min mening...

Inte? Vad sägs om till exempel det scenario som utgörs av att du sitter och skriver ett inlägg på filosofiforum istället för att åka runt i u-länder och ge vård åt människor som behöver vård?

[Justin Case]

Jag tycker inte du är elak, men jag ville inte låta elak.

Genom att välja att inte formulera dig lika rakt (lika "hårt") som jag, fastän du egentligen menar som jag, får du mig att framstå som elakare än vad jag annars skulle framstå som, eftersom jag då framstår som mer ensam om min "hårda" attityd. Om fler formulerade sig lika rakt som jag beträffande vad vi tror att utilitarismen kräver, skulle utilitarismen framstå som rimligare, i fler människors ögon, än vad den gör idag när bara några få vågar säga rakt ut vad vi tror att den implicerar att vi bör göra. Argumentum ad populum må vara ett förkastligt argumentationssätt, men utilitarismens motståndare använder det flitigt och med framgång, och det kan de göra delvis för att många utlitarister uttrycker sig så "snällt" och till synes icke-utilitaristiskt, att utilitarism verkar ovanligare än vad det är. Det gör det svårare för utilitarismen att göra sig gällande på allvar.

Ibland är det bra att vara "falsk" om vinsten är högre än förlusten. Fast jag ser det mer som diplomati och inte falskhet. Att vara falsk är att säga en sak men egentligen tycka något annat. Det jag skrev var precis det jag tyckte, men jag skrev inte uttryckligen det du skrev även om man skulle kunna härleda det ur det jag skrev.

Jag tror det är viktigt att visa för människor i klartext att även de själva, och inte bara utilitaristerna, faktiskt offrar människoliv idag för en långsiktig framtids skull, och att de flesta faktiskt anser att det är rätt. Att låta bli att säga detta i klartext, fastän man menar det, är en diplomati som jag tror är mer skadlig än nyttig. Den låter den allmänt utbredda felaktiga föreställningen, att vi västerlänningar i allmänhet inte skulle göra rätt i att offra människoliv till vardags, förbli outmanad och därmed okorrigerad. Det gynnar bara dem som vill vilseledande utmåla utilitarister som varandes relativt ensamma om denna positiva inställning till offrande av människoliv. Det minskar utilitarismens spridningsmöjligheter, och det är inte bra.

[seekeroftruth]

Jag tycker inte du är elak, men jag ville inte låta elak.

Genom att välja att inte formulera dig lika rakt (lika "hårt") som jag, fastän du egentligen menar som jag, får du mig att framstå som elakare än vad jag annars skulle framstå som, eftersom jag då framstår som mer ensam om min "hårda" attityd. Om fler formulerade sig lika rakt som jag beträffande vad vi tror att utilitarismen kräver, skulle utilitarismen framstå som rimligare, i fler människors ögon, än vad den gör idag när bara några få vågar säga rakt ut vad vi tror att den implicerar att vi bör göra. Argumentum ad populum må vara ett förkastligt argumentationssätt, men utilitarismens motståndare använder det flitigt och med framgång, och det kan de göra delvis för att många utlitarister uttrycker sig så "snällt" och till synes icke-utilitaristiskt, att utilitarism verkar ovanligare än vad det är. Det gör det svårare för utilitarismen att göra sig gällande på allvar.

Ibland är det bra att vara "falsk" om vinsten är högre än förlusten. Fast jag ser det mer som diplomati och inte falskhet. Att vara falsk är att säga en sak men egentligen tycka något annat. Det jag skrev var precis det jag tyckte, men jag skrev inte uttryckligen det du skrev även om man skulle kunna härleda det ur det jag skrev.

Jag tror det är viktigt att visa för människor i klartext att även de själva, och inte bara utilitaristerna, faktiskt offrar människoliv idag för en långsiktig framtids skull, och att de flesta faktiskt anser att det är rätt. Att låta bli att säga detta i klartext, fastän man menar det, är en diplomati som jag tror är mer skadlig än nyttig. Den låter den allmänt utbredda felaktiga föreställningen, att vi västerlänningar i allmänhet inte skulle göra rätt i att offra människoliv till vardags, förbli outmanad och därmed okorrigerad. Det gynnar bara dem som vill vilseledande utmåla utilitarister som varandes relativt ensamma om denna positiva inställning till offrande av människoliv. Det minskar utilitarismens spridningsmöjligheter, och det är inte bra.

Jo, det är subjektivt. Ibland är det nog bra att bara vara rakt på sak ibland inte. Du kanske hade rätt i just detta fall.

Kommer ihåg när vi hade en diskussion och kom in på Hitler i skolan. Alla verkade sten hårda på att han var super elak och en tjej påstod att allt hon gjorde var riktningen "sprida mest lycka och minst lidande". Jag svarade med att det verkade för mig som att Hitlmer också tänkte precis så. Alla de människor som var en börda och en pest skulle bort och de som bidrog som mest till världens lycka skulle prioriteras. Jag fick känslan att jag inte blev så omtyckt efter detta, men det var min åsikt även om jag inte delar alla åsikter som Hitler hade.

[hermit philosopher]

Svensk sjukvård har gott rykte i världen. Om vi skulle börja vårda utlänningar gratis hur som helst, skulle vi snart ha otroligt långa vårdköer, och skatten för svenska skattebetalare skulle, för att kunna täcka utgifterna, behöva höjas till över 100% av inkomsten (något Astrid Lindgren tydligen råkade ut för). Är det ett sådant Sverige du vill ha? Ett folk fullt av fattiglappar eftersom alla svenskars pengar går åt till att vårda utlänningar?

Varför ägnar du då en endaste sekund åt filosofiforum, istället för att vara ute och ge vård åt världens många vårdbehövande människor varenda sekund din vakna tid?

Vad sägs om till exempel det scenario som utgörs av att du sitter och skriver ett inlägg på filosofiforum istället för att åka runt i u-länder och ge vård åt människor som behöver vård?

Hej Justin Case,
Ser på den typ av argument du ger att jag trots allt, nog inte behöver sätta mig in i den form av vård du talar om, för att kunna ange min ståndpunkt i frågan.

Problemet med ditt sätt att resonera tror jag uppstår ur att du ägnar dig åt makrostrukturella konsekvenser, utan hänsyn till mikrosociala interaktionen. Ser vi till denna, kan följande t ex sägas:

Den som inser sin verkliga koppling till helheten, bemöter [alltid, faktiskt – tro det eller ej] sin omedelbara omgivning med uppmärksamhet, välvilja och ödmjukhet, och hjälper därför de hon råkar på, bara för att hon kan.
Detta är innebörden i att börja hos sig själv, i det lilla.

Ingen behöver nämligen uppsöka medmänniskor i nöd (inte på andra sidan stan; än mindre, på andra sidan Jorden). Möter du folk i din vardag (kön/ålder/ursprung – irrelevant), stöter du med all säkerhet, närmast dagligen på, de som behöver dig.
Du kan välja att blunda för detta varje dag i hela ditt liv och istället slösa uppmärksamhet, tid, kraft och resurser på att vårda ditt Ego – det är trots allt ett fritt land, tror jag. Men, du bör noga beakta att det är precis därför, världen ser ut som den gör. Och så länge du och likasinnade – en majoritet, tyvärr – upptar er med sådan trams [det medges att du starkt framkallat mitt ogillande], spelar det ingen roll hur mycket politisk möda du lägger ner; alla i världen förlorar – inklusive du och de du eventuellt anser ”de dina”, naturligtvis.

Det är högst meningslöst att klaga på system, sociala strukturer och/eller politiska strategier, om man samtidigt alltid tycker att det är ”någon annan” [regeringen, t ex] som ska lösa situationen och egentligen inte, överhuvudtaget är beredd att ändra på något hos sig själv. Fråga dig istället – i alla sociala sammanhang, JC – vad kan jag göra? Och, vägra helt enkelt att godta spontana svaret om ”ingenting”.

Naturligtvis förstår jag att du här, alls inte varit intresserad av hur ”papperslösa” ska kunna ges vård. Men ändå Justin Case, skaka inte för snabbt av dig min poäng; jag tror den kan gynna även dig.

På återseende,
Hermit

[dokido]

Det där lät lite flummigt tyvärr. Vilken helhet skall man inse?

Inte för att jag tycker det är så viktigt för det som justin skriver, men det var synd att du inte hade rationellare argument, eftersom jag i sak håller med dig.

Personligen tycker jag Justin blandar bort sin egen subjektivitet i sina objektiva försök. Men jag tycker det är positivt att verka i en objektiv anda. Jag kanske blir tvungen att precisera mig här och skall göra ett litet försök senare.

[hermit philosopher]

Hej dokido,

Men jag tycker det är positivt att verka i en objektiv anda.

Så länge man är helt på det klara med att språklig objektivitet inte är objektivt.

Det där lät lite flummigt tyvärr. Vilken helhet skall man inse?

Inte för att jag tycker det är så viktigt för det som justin skriver, men det var synd att du inte hade rationellare argument, eftersom jag i sak håller med dig.

Ofullständigt; ja, jag instämmer.
Men som du [nästan] själv säger, är individens intima relation till helheten (som jag så "flummigt" utgår ifrån i mitt perspektiv), ett annat ämne och kräver i så fall egen tråd, i stil med typ: "Principer bakom Hermits moraliska syn"; vilket ju t o m få mig att somna! Vidare, bedömer jag sannolikheten i att Justin Case alls vara intresserad av att förstå vad jag egentligen talar om, mycket liten.

Poängen är ändå väldigt enkel – pröva gärna empiriskt, om du vill: när omgivningen mår bra och du är med i att se till att det är och förblir på det viset, mår även du bra! Slå nu dövöra till när filosofen inom dig genast måste ha min definition av "bra". Låt endast medge att de flesta inte anser "bra" vara något dåligt.

Då man sällan motarbetar det som inte tycks dåligt och ofta eftersträvar det som verkar "bra" [om inte annat, det som ter sig "bra" för en själv] borde man enligt ovan, i så fall dagligen vilja ägna sig mer åt välbefinnandet hos människor i ens omedelbara omgivning. Vid social interaktion skulle då uppstå en god cirkel där människors välvilja till varandra, öka och sprida sig.

Om det inträffade överallt, skulle det väl förändra världen såpass att vi inte med säkerhet veta att den situation med "papperslösa" som Justin Case finner så hotfullt, över huvudtaget fortsätta existera!

Betänk att det enbart är utopiskt så länge du väljer att inte går ut och prövar tesen för dig själv!

Flummige Hermit

[Justin Case]

Då man sällan motarbetar det som inte tycks dåligt och ofta eftersträvar det som verkar "bra" [om inte annat, det som ter sig "bra" för en själv] borde man enligt ovan, i så fall dagligen vilja ägna sig mer åt välbefinnandet hos människor i ens omedelbara omgivning. Vid social interaktion skulle då uppstå en god cirkel där människors välvilja till varandra, öka och sprida sig.

Om det inträffade överallt, skulle det väl förändra världen såpass att vi inte med säkerhet veta att den situation med "papperslösa" som Justin Case finner så hotfullt, över huvudtaget fortsätta existera!

Betänk att det enbart är utopiskt så länge du väljer att inte går ut och prövar tesen för dig själv!

Nej, det är utopiskt så länge inte tillräckligt många kommer att leva på det sätt du förespråkar för att det ska ha någon rimlig chans att ge upphov till någon större världsförbättring. Det räcker inte med att du och jag och några få till gör det. Och tillräckligt många kommer med mycket nära 100% säkerhet inte att göra det. Därför behövs en annan strategi, en strategi där vi som vill påverka världen påverkar världen mycket effektivare per person än vad var och en av de som skulle kunna förmås att följa din strategi, om tillräckligt många förmåddes följa din strategi, skulle behöva påverka världen per person för att din strategi skulle lyckas.

[Justin Case]

Den som inser sin verkliga koppling till helheten, bemöter [alltid, faktiskt – tro det eller ej] sin omedelbara omgivning med uppmärksamhet, välvilja och ödmjukhet, och hjälper därför de hon råkar på, bara för att hon kan.
Detta är innebörden i att börja hos sig själv, i det lilla.

Låt oss ta ett konkret exempel. Jag har 1000 kronor över som jag kan tänka mig att göra något altruistiskt för. Jag kan:

(1) Skänka de 1000 kronorna till wikileaks, som sprider till allmänheten hemligstämplade dokument om rättsövergrepp och liknande begångna av myndigheter, dokument som övrig media inte lyckas skaffa. Wikileaks har mycket ont om pengar, är i stort behov av mer pengar för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete, och tar bara emot gåvor från individer, och inte stater, företag eller organisationer, eftersom de vill behålla sitt politiska oberoende. Wikileaks säger sig ha haft fler scoop under sin korta existens under innevarande årtionde än vad Washington Post, med många tusen gånger större ekonomiska resurser, haft under de senaste 30 åren, och mitt intryck är att det ligger mycket i det påståendet. Wikileaks tycks alltså vara en mycket bra sak att stödja. I klass med Amnesty International, även om båda kanske behövs.

(2) Skänka de 1000 kronorna till första bästa behövande människa i min geografiska närhet, t.ex. uteliggaren jag går förbi på stan.

(Låt oss för resonemangets skull hoppa över alternativ (3) och uppåt (det finns förvisso hur många alternativ som helst, men vi har inte tid att gå igenom dem alla).)

Väljer jag (1), bidrar jag kanske till att rädda mänskligheten från framtida slaveri, eftersom wikileaks är en viktig motkraft mot den nu framväxande globala Orwell-diktatur som världens makthavare nu tycks vara på väg att bygga bakom folkets rygg.

Väljer jag (2), hjälper jag antagligen någon att supa skallen av sig i ett par dagar, men även bortsett från det, hjälper jag max en enda person. Jämfört med kanske sex miljarder i alternativ (1).

Din princip, att i första hand hjälpa de som råkar befinna sig i ens närhet (och då antar jag att du menar ens geografiska närhet), ger att man bör välja (2) framför (1). Detta därför att det vore bättre om alla människor valde (2) än om alla människor valde (1). Har jag förstått din princip rätt?

Låt säga att alla som har pengar över som de skulle kunna tänka sig att skänka till något välgörande skulle välja (2). Då skulle kanske nästan alla uteliggare försvinna (eftersom de då skulle få råd att supa ihjäl sig). Några av dem skulle kanske få ett bättre liv istället. Men framför allt skulle wikileaks försvinna i brist på pengar. Och vi skulle löpa större risk att få en globalt Orwell-diktatur, eftersom mer och mer av informationen om vad världens makthavare gör skulle kunna hemlighållas av makthavarna.

Nu kanske du säger att om även dessa makthavare gjorde (2), skulle världen bli underbar. Men det är irrelevant, för de kommer inte att göra (2) (i nämnvärt mycket större utsträckning än hittills). Nästan ingen människa kommer att göra (2) (i nämnvärt mycket större utsträckning än hittills) hur mycket jag än gör (2) under mitt liv. Observera att premissen var: "Jag har 1000 kronor över som jag kan tänka mig att göra något altruistiskt för". Frågan om vilket av (1) och (2) jag helst bör välja ställs alltså inte utifrån något antagande om att alla människor kommer att handla enligt din princip, för ett sådant antagande vore felaktigt. Du blundar för den verkligheten. Frågan man ska ställa sig är inte "vad vore bäst att göra om alla gjorde det?", utan "vad ska jag göra med tanke på hur lite de andra människorna i världen gör?". Och då tycks mig makrovärldsförbättring vara mycket effektivare världsförbättring, och därför bättre, än mikrovärldsförbättring. Hellre bidra till räddandet av hela mänskligheten än att bara rädda en person.

[seekeroftruth]

Jag tror det bästa är att enbart handla i enlighet för vad som är bäst ur ett utiliraristisk perspektiv, men man måste ändå ta hänsyn till ens känslor och andras osv. Så det blir inte enbart följa förnuftet utan en blandning utav båda.

Så en blandning utav 1 och 2 allt beroende på situation och sinnesläge... Justin Chase tror jag på. En del klarar av att vara väldigt förnuftiga andra inte i lika stor grad, men båda gör sitt bästa och det är det viktiga.

[Justin Case]

Ingen behöver nämligen uppsöka medmänniskor i nöd (inte på andra sidan stan; än mindre, på andra sidan Jorden). Möter du folk i din vardag (kön/ålder/ursprung – irrelevant), stöter du med all säkerhet, närmast dagligen på, de som behöver dig.

Nu måste vi ju inte uppsöka människor som är i nöd på andra sidan jorden för att veta att de finns och att de är i nöd. Vi får ju reda på genom media att de finns och att de är i nöd. Inte heller behöver vi uppsöka dem för att kunna hjälpa dem, det är bara att sätta in pengar på ett konto eller öppna ett autogiro. Om banken ligger geografiskt sett närmare mig än vad den geografiskt sett närmaste behövande människan för stunden gör (banktjänstemän har nog så de klarar sig, så dem behöver jag väl knappast hjälpa?), vad ger då din princip, principen att hjälpa de som är närmast en, att jag bör göra? Är det det geografiska avståndet till banken som är relevant i det fallet, eller det geografiska avståndet till de personer mina pengar skulle nå om jag öppnade autogiro? Tänk om de som behöver hjälp i min geografiska närhet behöver min hjälp litegrann, tusen gånger mindre intensivt än vad vissa människor på andra sidan jorden gör, och jag kan hjälpa dessa andra människor på andra sidan jorden tusen gånger mer, med tusen gånger mindre pengar per person, om jag hjälper dem, än vad jag kan hjälpa de som är i min geografiska närhet om jag hjälper de som är i min geografiska närhet? Om jag inte kan hjälpa båda grupperna, vilken av dem bör jag hjälpa då, och varför? Varför skulle de som råkar ha turen att befinna sig i min geografiska närhet ha mer rätt att bli hjälpta från relativt milt och sporadiskt lidande än vad några som är geografiskt längre bort ifrån mig har rätt att bli hjälpta från väldigt starkt och ihållande lidande?

[Justin Case]

Jag tror det bästa är att enbart handla i enlighet för vad som är bäst ur ett utiliraristisk perspektiv, men man måste ändå ta hänsyn till ens känslor och andras osv. Så det blir inte enbart följa förnuftet utan en blandning utav båda.

Så en blandning utav 1 och 2 allt beroende på situation och sinnesläge... Justin Chase tror jag på. En del klarar av att vara väldigt förnuftiga andra inte i lika stor grad, men båda gör sitt bästa och det är det viktiga.

Jag kan tänka mig att många gör en kombination av 1 och 2, inte för att de tror att det är det bästa (de gör alltså inte sitt bästa), utan för att de inte vill ta en viss risk de uppfattar vara förknippad med att satsa alla sina resurser på endast ett av alternativen, nämligen risken att det kan bli så att allt de gjorde var till ingen nytta. De väljer hellre på ett sätt som innebär att de med stor sannolikhet gör "åtminstone någon liten nytta". Chansen för att man gör "åtminstone någon liten nytta" är ju mycket större om man gör lite av 1 och lite av 2 än om man satsar alla sina resurser på 1 eller 2. Felet man gör då är att man i sin behandling av andras lycka och lidande resonerar som en aktiesparare resonerar i sitt aktieplacerande: att man ska sprida riskerna och inte lägga alla ägg i samma korg. Att sprida riskerna är vettigt endast i de fall då det vore oproportionerligt mycket sämre att "kamma noll" än att bara få en liten utdelning. De flesta skulle hellre med 100% säkerhet få 50000 kronor än ha 50% chans att vinna 100000 kronor. Detta eftersom varje krona man äger är mindre värd för en ju fler kronor man äger. Men när det inte är pengar, utan lidande och lycka som ligger i vågskålarna, då leder den sortens intuition fel, för det intrinsikala värdet av vilken hedon som helst (en given mängd lycka/lidande) är likadant oavsett hur många hedoner det redan fanns, medan en given värdeökning av ens aktieportfölj ger mindre lycka ju mer pengar man redan har. I utilitaristisk världsförbättring är det inte viktigare att "undvika stora förluster (eller undvika att kamma noll)" än att "statistiskt sett maximera resultatet". Där är det enda rätta att sträva efter att statistiskt sett maximera resultatet.

Ett exempel: om en brandman står ensam inför uppgiften att rädda barn ur ett av två brinnande hus (det finns inte tid för att ta sig in i båda), och antingen med 95% sannolikhet lyckas rädda ett barn ur hus 1, eller att med 90% sannolikhet lyckas rädda tio barn ur hus 2, bör han välja det sistnämnda, eller hur? Trots att chansen att han lyckas rädda någon är mindre i det alternativet. Så bör vi resonera när de brinnande husen är världen också. Vi bör inte falla i fällan att behandla världen med den oproportionerliga rädsla för förluster med vilken man brukar behandla en aktieportfölj.

Jag tror att många väljer att göra lite av 1 och lite av 2, för att de tror att det är viktigt att "sprida riskerna", men det är alltså outilitaristiskt att sprida riskerna och mer utilitaristiskt att satsa alla de resurserna på endast 1.

[Zokrates]

Ett exempel: om en brandman står ensam inför uppgiften att rädda barn ur ett av två brinnande hus

Då frågar han sig i vilket av husen det finns barn som har papper eller ej, så att han ej i onödan räddar barn utan uppehållstillstånd.  :oops:

[matahari]

Ett exempel: om en brandman står ensam inför uppgiften att rädda barn ur ett av två brinnande hus

Då frågar han sig i vilket av husen det finns barn som har papper eller ej, så att han ej i onödan räddar barn utan uppehållstillstånd.  :oops:

Det var en bra poäng och den är högst relevant då det finns läkare som
vägrar behandla flyktingar som har papper.Andra exempel under kriget
i Jugoslavien då hela sjukhus vägrade ta emot en person av annan så
kallad etnisk tillhörighet än vilken läkarna själva var av.

Det råder en slags nazzifiering av det svenska tankegodset kring
humanitet och vad den betyder i samhället och det eskalerar och inte
bara här extremhögern har framgångar ute i Europa emedans vänstern
sitter och petar sig i näsan. Varför då?

[hermit philosopher]

Hej igen,
Märker att jag måste vara extra tydlig i korrespondens med dig, Justin Case. Allt du säger är varken inkorrekt eller dumt, och det mesta du säger visar ju på väldigt vanligt förekommande synsätt, men saken är följande:

(2) Skänka de 1000 kronorna till första bästa behövande människa i min geografiska närhet, t.ex. uteliggaren jag går förbi på stan.

Ditt alternativ (2) t ex, är uselt irrationellt. Du hjälper inte uteliggare genom att skänka pengar (inte face-to-face iaf). Snarare förlänger och försvårar du vederbörandes situation, och  
d e t  VET  d u  redan dessutom!

Väljer jag (2), hjälper jag antagligen någon att supa skallen av sig i ett par dagar,/…

Jag ifrågasätter därmed starkt varför du överhuvudtaget använder alternativet i din argumentation. På vilket sätt t ex, är ditt (2) altruistiskt?
Samtidigt har det inte undgått mig att du, i det mesta du skriver runtom i forumet, har denna samma tendens; d v s. att argumentera med exempel som du vet är – i brist på lämpligare beteckning – idiotiska.

Jag inser att det är svårt att föreställa dig att du personligen, besitta annan form av resurs än din eventuella, finansiella kapital att berika och hjälpa din omgivning med. Men kontemplera lite så är jag övertygad om att du, åtminstone förmår ana din feltolkning av den "strategi" du kallat ”min”?
Det handlar naturligtvis om att ge av din uppmärksamhet, din tid, din omsorg, din tillit, din plats, etc. För nej, det är en lögn att du har begränsat med sådant och måste snåla med dig själv på det viset. Är det istället ork du saknar, kanske du prioriterar ogynnsamt för ditt eget välbefinnande? Ogynnsamt för vårt, definitivt!

Det krävs väldigt lite av dig för att bättra tillvaron för folk i din närmiljö; och det är – innan du påstår annat – av betydelse för ämnet i din tråd då det långsiktigt, kvalitativt och kvantitativt, avlastar institutionella försäkringsåtgärden på makronivå. Om du inte ser det, tittar du helt enkelt skevt!

Någon kallar mig flummig? Jag prövar i alla fall mina teser empiriskt, innan jag väljer principer för mitt dagliga förfarande. Ska inte filosofi levas trots allt?

Hermit