Ytrrandefrihetens gränser

[Zokrates]

Denne perverterade fotograf lockar fram min olust och går klart över gränsen för normalitet. Men lite credit åt en som kan försörja sig på sin morbiditet, de flesta hamnar ju antingen i fängelse eller på ett mentalsjukhus.

http://www.alltomstockholm.se/start/article860950.aos

[seekeroftruth]

Zokrates...

Varför är det emot normalitet?

[Andreas]

Vad gäller Islam så undviks den verkligt Sverige Demokraterna genererande frågan. Dvs att en muslimsk kvinna i praktiken till skillnad från en muslimsk man inte får gifta sig med en icke muslimsk partner. Frid vare med de religiösa symbolerna, frid vare med Muhammed, men hur ska det svenska samhället förhålla sig till Islams patriarkala tillväxtsystem?

Har exempel på där så skett. Men gubben måste bli muslim då - så barnen blir det...

Men vad hände med islam som var ledande kulturbärare på medeltiden - vad gick fel? De förmedlade vidare grekernas kultur och skrifter... Utan dem ingen renässans...

Vad med Frankrikes förbud och hot om fängelse om kvinnor bär slöja? I Iran tvingas kvinnor bära slöja, i Frankrike tvingas de gå utan. Patriarkatet råder men med olika yttre former, ibland rentav motsatta...

/Algotezza

Jag ser ju här ett utrymme för något parti, folkpartiet tex att föregå de här negativa strömmarna som minaretförbudet i Schweiz och burkaförbudet runt om Europa. Börja med att erkänna Islams förbud mot kvinnor att gifta sig med ickemuslimska män som ett problem. Stöd deras moskebygge och Somali och Arab-town byggande, men ge också särskilt stöd och skydd till de av deras kvinnor som vill välja en svensk man. Sätt hårt mot hårt mot hederskulturen, utfrysningen, uppmaningarna till självmord och hoten som 10'000-tals kvinnor boende i Sverige får mot sig om de vill bilda familj med en svensk.

[Justin Case]

Har du också tyck att veckas debatt om Vilks varit lite tråkig?

Det är ju mest lovtal och standardargument kring yttrandefrihet.

Är det inte mer intressant att diskutera yttrandefrihetens gränser? Att problematisera och sätta i ett sammanhang.

Sett i ljuset av yttrandefrihet:
Varför har vi tex lagstiftning om förtal? Uppvigling vad är det?
Säg att du är konstnär och ska demonstrera grekernas hållning till pojksex genom att visa bilder med antika Grekland som fond där småpojkar blir påsatta av visa filosofer. Bara för att visa var dagens normer går. Vad skulle hända då? Osv osv.

Det är ju mer intressant att fundera kring än standardhyllningarna till yttrandefriheten som just nu florerar.

I svensk lagstiftning finns som bekant ett antal undantag från yttrandefriheten. På vilka åsikter, värderingar, principer och bedömningar man grundat sina beslut på när man vid stiftandet av våra lagar valt att göra just de undantag från yttrandefriheten man valt att göra (och inga andra), det är mer än jag känner till, men även en sådan lagstiftare som gör allt för att stifta "sådana lagar som folk vill ha", och inga andra lagar (om nu sådana lagstiftare finns eller ens går att föreställa sig), måste en del lagar (och undantag från lagar) bli inkonsekventa i förhållande till varandra. Folket har ju inte en vilja utan massor av viljor, och lagstiftningen i en parlamentarisk demokrati som vår är en produkt av vilka partier folk röstar på. Det som ger störst antal röster för ett parti är då ofta inte att skapa en inbördes logiskt konsekvent lagstiftning, utan snarare att acceptera inkonsekvens och tillgodose motstridiga kombinationer av viljor hos väljarna utifrån hur mycket de enskilda väljarna "kan acceptera att andra får igenom sina viljor i utbyte mot att själva få igenom lite av sina egna viljor". Om en större andel av Sverige befolkning tycker att offentlig nudism är mer stötande än offentligt slöjbärare än vad som tycker tvärtom, kan således offentligt slöjbärande tillåtas men offentlig nudism vara fortsatt förbjuden, trots att det inte finns någon logisk konsekvens i en sådan lagstiftning annat än att det är en sådan lagstiftningen som blir resultatet av kombinationen av parlamentarisk demokrati och viljorna hos de röstberättigade svenskarna i vår tid.

Vidare talar mycket för att lagstiftningen i vårt land inte alls bara är en produkt av vad folket vill, utan till stor del även en produkt av vad makthavarna vill - de personer som har mer makt än övriga svenskar att påverka lagstiftningen. Dessa personer har ofta andra agendor än folket, och det faktum att de trots allt inte har diktators makt utan måste ta hänsyn åtminstone en del till vad folket vill, skapar naturligtvis ytterligare inkonsekvenser i lagstiftningen.

Sedan är ju medborgare i största allmänhet, även som individer, inkonsekventa. En tredje källa till inkonsekvenser i lagstiftningen.

Varför yttrandefriheten har de undantag den har i Sverige idag och varför den inte har andra undantag är alltså för att folk och makthavare har sådana viljor som gett det resultatet.

Men det betyder naturligtvis inte att vi bör finna oss i att ha kvar nuvarande lagstiftning (på yttrandefrihetsområdet eller på andra områden). Att förklara något är ju något helt annat än att moraliskt försvara det. Jag vill gärna att man diskuterar mer hur en konsekvent och samtidigt rimlig yttrandefrihetslagstiftning skulle se ut, om ovan nämnda källor till inkonsekvens kunde bli mer konsekventa i samverkan. Man skulle kunna få det att röra sig lite i den riktningen åtminstone. Folks åsikter är inte ristade i sten, de går att förändra. (Makthavarnas åsikter går inte lika lätt att förändra, men makthavarna går att byta ut (än så länge).

Varför får man t.ex. inte gå omkring naken på stan när det är så varmt som det är nu, t.ex. om man tycker att det är för varmt att ha kläder, vill visa upp sin kropp, är djupt troende och har en religion som säger att kläder av alla slag är syndigt och en kränkning mot Gud, eller helt enkelt vill slippa tvätta kläder? Att burka blivit förbjudet i Frankrike beror på att allmänheten där inte vill att någon ska klä sig i burka i Frankrike. Är det egentligen konstigare än att man, av i grunden samma sorts skäl, inte får gå naken på Paris gator? Även där är väl grundprincipen bakom lagstiftningen densamma. Grundprincipen tycks nämligen i båda fallen vara: "du får uppehålla dig på allmän plats endast om du är klädd på sådant sätt som andra medborgare vill, och inte på något annat sätt". Om man inte kan formulera en sådan här allmänt gällande princip utan måste hänvisa till vissa typer av åsikter om klädsel men slår dövörat till andra dito åsikter, är det fråga om åsiktsdiskriminering.

Varför ska i Sverige religiösa, och då bara (tydligen) vissa religiösa skäl godtas som grund för undantag från denna regel (alltså ovan nämnda grundprincip "du får uppehålla dig på allmän plats endast om du är klädd på sådant sätt som andra medborgare vill, och inte på något annat sätt")? Om du har en religion som säger att du inte får ha kläder på sig, måste du väl ändå ha en medborgerlig rättighet att vistas på allmän plats, och om då staten skulle kräva att du gjorde avkall på din religion för att få utöva denna medborgerliga rättighet (vistas på allmän plats), vad skiljer det i princip från om du vill bära slöja på allmän plats?

Det är i Sverige förbjudet att ha nazistiska symboler på sin klädsel på allmän plats. Detta förbud är, likt förbudet mot att vara naken på allmän plats, något som motiveras med att det "väcker anstöt". Men slöja, som många svenskar (rätt eller fel) uppfattar som kvinnoförtryck, de väcker inte anstöt då eller?

Det anses kanske inte väcka lika mycket anstöt? Det kanske inte anses "nå upp till gränsen" för hur mycket anstöt något måste väcka för att det ska vara rätt att förbjuda det?

Någonstans måste väl sådana gränser dras, i yttrandefriheten liksom annorstädes. Grovt förtal kan få allvarliga konsekvenser, den förtalade kan bli mördad. Anta t.ex. att en person A med ett videoredigeringsprogram lyckas skapa en extremt verklighetstrogen filmsnutt där det ser precis ut som att en högt uppsatt politiker B, som alla svenskar känner till, våldtar ett barn. Anta att innan några experter hunnit komma fram till att videofilmen är en förfalskning, har den spridits på nätet till miljontals tittare, av vilka många i olika grad känner B. Sannolikheten för att B råkar ut för grovt och rentav dödligt våld är då mycket stor. Anta att C, som hatar barnvåldtäktsmän och redan sedan tidigare hatade B, slår ihjäl B. Den händelsen är då naturligtvis C (åtminstone delvis) skyldig till och ansvarig för. Men ansvar är inget som kan "fördelas" som en kaka så att bitarna tillsammans blir 100%. Ansvar är inget nollsummespel. Fler än en aktör kan ha något ansvar vardera för att något inträffat, även om en av dem redan har 100% ansvar för det inträffade. Så även om C är till 100% ansvarig för B:s död, kan även A, som med sitt förtal ökade risken för att B skulle bli ihjälslagen, ha en viss skuld till B:s död, då han hos allmänheten avsiktligt skapade ett för B livsfarligt missförstånd. Om man vill återspegla sådant i lagstiftningen, t.ex. för att man med lagstiftning som redskap vill minska mängden grovt våld mot oskyldiga genom att minska mängden sådana missförstånd som det ovan nämnda, finns starka skäl för att grovt förtal som det ovan nämnda ska vara förbjudet i lag.

Vad skulle vi få för styre av landet om smutskastningskampanjer mellan politiker fick gå hur långt som helst, utan att någon kunde bli ställd inför rätta för förtal? Då skulle väl de politiker som har minst skrupler lyckas framställa sina motståndare som värsta brottslingar, men inte vice versa, eller så skulle alla politiker framstå som de värsta brottslingar (kanske inte helt fel?). Det kanske vore värt att prova på, för att se vad folket drar för slutsatser av det? Framför allt skulle det kanske få folk att bli mindre benägna att tro på vad de hör och läser. Det vore kanske bra, folk borde vara mer kritiska och ifrågasättande. Men samtidigt skulle det innebära ett samhälle där ingen trodde på någon? Det skulle kanske skapa en sådan brist på tillit mellan människor att det vore en försämring sammantaget, jämfört med hur det är idag?

Som sagt kan förbud mot förtal och andra förbud som innebär undantag från yttrandefriheten inte motiveras med några principiella skillnader mellan det man förbjudit och det man inte förbjudit, utan bara med gradskillnader i fråga om hur pass mycket/lite olika yttranden antas såra/skada någon. Icke desto mindre är det viktigt att få denna gräns vettigt dragen. Är den idag dragen mellan rätt grader av skada? Är det t.ex. rimligt att få slippa åsynen av en naken människa på allmän plats, men inte få slippa åsynen av en människa bärandes heltäckande slöja på allmän plats? Eller borde gränsen hellre gå mellan offentliga nazisymboler och offentlig nakenhet, så att både slöja på offentlig plats och nakenhet på offentlig plats är tillåtet, men inte nazikors? Eller bör även nazikors tillåtas, men inte sådant videoförtal som A utövar mot B i tankeexperimentet ovan? Ska en general i krig få komma undan med hur orimliga order som helst till sina underordnade, medan de underordnade straffas om de utför dem (och straffas även om de inte utför dem, då detta å andra sidan utgör ordervägran)? Tänk Abu Ghraib för några år sedan. Är det helt i sin ordning om alla amerikanska befäl, från lägsta till högsta, som gett order nedåt om den förnedring som ägde rum i Abu Ghraib-fängelset, kommer undan ostraffade? "De utövade ju bara sin yttrandefrihet!", kan de försvara sig med, om man inte gör några undantag från yttrandefriheten.

Nu kanske de i och för sig hade skrivit på någon form av avtal i förväg, om att inte ge vissa sorters order. Då har de begått avtalsbrott. Men varför ska inte det som kallas avtal och avtalsbrott omfattas av yttrandefriheten? Om jag lovar att inte säga "ärthjärna" till Orvar, och sedan säger "ärthjärna" till Orvar, varför ska kombinationen av det löftet och det löftesbrottet vara något som undantas min yttrandefrihet, så att dessa två saker är en kombination av saker jag inte får säga, men inte t.ex. den kombination av utsagor som jag hade gjort mig skyldig till om jag först hade gett hela mänskligheten det märkliga och orimliga löftet att aldrig mer säga "och", men några dagar senare glömt bort mitt löfte och råkat säga "och"? Hur man än vrider och vänder på yttrandefrihet, inser man till slut att det måste finnas gränser för den, och gränser för gränserna, osv.

Det är alltså inte rimligt att ifrågasätta att någon sorts gränser för yttrandefriheten behövs. Däremot kan man ifrågasätta om de som finns är dragna på rimliga sätt.

För den som vill skapa en vettig lagstiftning på yttrandefrihetsområdet gäller det alltså att först bestämma explicit hur högt den här gränsen ska dras, d.v.s. hur mycket skada ett yttrande eller uttryck (t.ex. en klädsel) måste antas åsamka för att få förbjudas, och därefter mer detaljerat göra explicita påståenden om hur stor skada olika yttranden/uttryck/klädsel etc åsamkar (detta för att komma fram till om de ligger under eller över nämnda gräns) och motivera varför man tror att de ligger så och så högt som man tror att de ligger. Men skulle man göra så här, skulle godtyckligheten i dagens lagstiftning komma i öppen dager, och det vill inte våra makthavare. Därför kommer våra makthavare knappast att ta initiativ till något vettig yttrandefrihetsreform. De måste nog tvingas till det, de måste märka att de blir bortröstade om de vägrar. De gagnas ju inte själva av någon annan yttrandefrihetslagstiftning än den som gagnar förverkligandet av just deras agenda. Och den är inte densamma som folkets.

[Kallekula]

ett antal undantag från yttrandefriheten.

Men vad baserar sig det på?

Varför yttrandefriheten har de undantag den har i Sverige idag och varför den inte har andra undantag är alltså för att folk och makthavare har sådana viljor som gett det resultatet.


Att förklara något är ju något helt annat än att moraliskt försvara det. Jag vill gärna att man diskuterar mer hur en konsekvent och samtidigt rimlig yttrandefrihetslagstiftning [i]skulle se ut, om ovan nämnda källor till inkonsekvens kunde bli mer konsekventa i samverkan.[/i]

Exakt det som är intressant. Vettigaste jag hört på en dryg vecka, inkluderat alla sk experter och div politiker som uttalar sig.

Med vad är syftet? Vad är en rimlig yttrandefrihetslagstiftning och vad är en orimlig?


Någonstans måste väl sådana gränser dras, i yttrandefriheten liksom annorstädes. Grovt förtal kan få allvarliga konsekvenser, den förtalade kan bli mördad.


Vad skulle vi få för styre av landet om smutskastningskampanjer mellan politiker fick gå hur långt som helst, utan att någon kunde bli ställd inför rätta för förtal?


Icke desto mindre är det viktigt att få denna gräns vettigt dragen.


Men skulle man göra så här, skulle godtyckligheten i dagens lagstiftning komma i öppen dager, och det vill inte våra makthavare. Därför kommer våra makthavare knappast att ta initiativ till något vettig yttrandefrihetsreform.


Intressanta frågor. Med vad är syftet med en  yttrandefrihetslagstiftning? Varför har vi den? Kan det vara så att den ska fungera som nålstick på gällande konventioner och lagar? Om så är fallet varför? (kasta in en marxist och spel för gallerierna kommer dyka upp...vem vet ...så kan det ju vara) Jag drog till med extremexempel där det självklart idag är tvärkört. Du tog upp detta med förtal och förargelseväckande beteende. Är inte det mest intressanta att vi just får en diskussion? Om det är tanken så applåderar jag det hela.

[matahari]

Det var en intervju med Lamberts på radion idag kring just detta med
Vilks han ansåg att svergie regerar med en släng av barnsjukdom på
detta med yttrandefriheten och ansåg vidare att Vilks hade trampat på
den sida om gränsen som var hets mot folkgrupp men inte kunde åtala
honom, hörde inte varför.

[matahari]

Vidare talar mycket för att lagstiftningen i vårt land inte alls bara är en produkt av vad folket vill, utan till stor del även en produkt av vad makthavarna vill - de personer som har mer makt än övriga svenskar att påverka lagstiftningen. Dessa personer har ofta andra agendor än folket, och det faktum att de trots allt inte har diktators makt utan måste ta hänsyn åtminstone en del till vad folket vill, skapar naturligtvis ytterligare inkonsekvenser i lagstiftningen.

Det är inte inkonsekvens i lagstiftningen som är problemet, det är att
man skiter i att implementera den i domstolarna, medvetet dessutom på
grund av den struktur och den förmer attityd du finner hos jurist skrået.
Dessutom det finns ingen som dömer juristerna/domarna där har du din
inkonsekvens om du vill.

Lagen är inte till för dig primärt den är sekundär. När det blir för mycket
näsbränna för makten tar den avsteg från dess eget regelsystem ta och
lär dig det nån gång. Svenskar och Sverige är inga gudar, vi är sken
heliga humanister, fråga Auk!

[Algotezza]

Denne perverterade fotograf lockar fram min olust och går klart över gränsen för normalitet. Men lite credit åt en som kan försörja sig på sin morbiditet, de flesta hamnar ju antingen i fängelse eller på ett mentalsjukhus.

http://www.alltomstockholm.se/start/article860950.aos

En artikel om en tysk konstnärs dead body art. Bilder får ni leta själva.

http://www.rense.com/general8/art.htm

Lika lik leka bäst.

/Algotezza

[Justin Case]

Vidare talar mycket för att lagstiftningen i vårt land inte alls bara är en produkt av vad folket vill, utan till stor del även en produkt av vad makthavarna vill - de personer som har mer makt än övriga svenskar att påverka lagstiftningen. Dessa personer har ofta andra agendor än folket, och det faktum att de trots allt inte har diktators makt utan måste ta hänsyn åtminstone en del till vad folket vill, skapar naturligtvis ytterligare inkonsekvenser i lagstiftningen.

Det är inte inkonsekvens i lagstiftningen som är problemet, det är att
man skiter i att implementera den i domstolarna, medvetet dessutom på
grund av den struktur och den förmer attityd du finner hos jurist skrået.

Skulle inkonsekvensen i att [nudisten som går naken på stan blir tagen av polisen medan muslimen som bär heltäckande slöja på stan inte blir tagen av polisen] försvinna bara man började implementera nu befintlig lagstiftning i domstolarna? Hur tänker du då?

[Justin Case]

Vad gäller Islam så undviks den verkligt Sverige Demokraterna genererande frågan. Dvs att en muslimsk kvinna i praktiken till skillnad från en muslimsk man inte får gifta sig med en icke muslimsk partner.

Vad blir straffet för den muslimska kvinna som bryter mot detta? Uteslutning ur familjegemenskapen? I så fall utövar väl familjen diskriminering mot den kvinnan? Varför är sådan diskriminering tillåten, när det är olagligt för t.ex. en butiksinnehavare att vägra släppa in kvinnor i sin butik? Anser lagstiftaren att det är mer av en "mänsklig rättighet" att inte bli diskriminerad av en butiksägare än att inte bli diskriminerad av sin familj? Hur tänker lagstiftaren då?

[matahari]

Justin Case

Skulle inkonsekvensen i att [nudisten som går naken på stan blir tagen av polisen medan muslimen som bär heltäckande slöja på stan inte blir tagen av polisen] försvinna bara man började implementera nu befintlig lagstiftning i domstolarna? Hur tänker du då?

[/quote]

Det där var ditt exempel, jag skulle ha tagit ett annat, men det är ganska
enkelt att svara på, Musselmamen blir inte tagen på grund av att vi inte
har en lagstiftning emot att gå med burka. Så någon inkonsekvens finns
inte i sakfrågan. Däremot gillar inte allmänheten se feta plöfsiga gubbar
med knorr pitt springandes i chark affärerna, det är liksom inte så
hygieniskt, men visst det kan säkert ändras om man vill.

Analogi; du kan tex klä upp dig i en heltäckande pappkartong som det
står INtel på och hävda att det är din din religiösa tro och som baseras
på att universum är ett dataprogram, säger att du ska gå i heltäckande
pappkartong och hojta Error 404 varje gång du passerar en stopskylt.
Lagen har inget problem med det, däremot blir du nog tagen för en
knäppgök och rolig inslag av det allmänna.

Där har du din inkonsekvens, Justin juridik är inget annat än ett uttryck
för en överenskommelse mellan två eller flera parter det är därför de
säger att när du går till en domstol så handlar det om en förhandling.

Juridik är Politik i omsättning, vad hade du förväntat dig,
att lagen skulle vara hederlig och lika för alla?

Vad kan du förvänta dig av en rådman som sover under
din förhandling? Rättvisa?

Det bästa DU kan göra Justin är att öppna en skola som lär ut cykling
för Muslimska kvinnor, på det sättet hjälper du dem att befria sig
om än bara något från sin tro.

Eller lär dom köra bil, här har dom friheten att faktiskt få göra detta.

[Justin Case]

Där har du din inkonsekvens, Justin juridik är inget annat än ett uttryck
för en överenskommelse mellan två eller flera parter det är därför de
säger att när du går till en domstol så handlar det om en förhandling.

Med den synen på lagstiftning skulle man väl kunna rättfärdiga ett samhälle där 51% av befolkningen totalt förslavar, förtrycker och gör precis vad de vill med övriga 49%. Men vår rättskänsla säger oss att ett sådant ur uteslutande egenintressen framförhandlat samhälle vore orätt. Även om de flesta svenskar inte är t.ex. homosexuella, har homosexuella i Sverige idag mycket mer långtgående rättigheter än förr. Det beror på att vi svenskar nu för tiden inte anser att majoriteten automatiskt har rätt att förtrycka minoriteten. Men vi har inte tillämpat den insikten på alla områden än. Varför inte lagstifta utifrån samma andemening när det gäller nudister?

När det gäller hygienaspekten är det väl inte konstigare än att de nudister (liksom icke-nudister) som beter sig ohygieniskt kan få böter för själva det ohygieniska beteendet när sådant förekommer, medan de nudister som beter sig hygieniskt (duschar ofta, undviker att vidröra mat med snorren, har med sig något tygstycke att sitta på i bussen, etc) inte behöver straffas. För övrigt kan väl vissa kläder, t.ex. om de inte är tvättade på länge, sprida bakterier minst lika mycket som en naken kropp. Det är godtyckligt att peka ut nudister som ohygieniska om man inte samtidigt pekar ut de personer som tvättar sina kläder väldigt sällan som ohygieniska.

Juridik är Politik i omsättning, vad hade du förväntat dig,
att lagen skulle vara hederlig och lika för alla?

Jag förväntar mig det, i den meningen att jag kräver det. Vill man att lagstiftarna ska stifta mer rättvisa lagar, måste man signalera till dem att man förväntar sig det av dem. Anser du att man ska ge upp och sluta förvänta sig något av dem? Då blir det nog som om man slutar förvänta sig något av sina barn - de slutar prestera. Den cynism du ger uttryck för har en destruktiv sida (om än säkert inte avsiktligt); den permanentar och göder ytterligare de brister den beskriver - genom att beskriva dem.

[matahari]

Med den synen på lagstiftning skulle man väl kunna rättfärdiga ett samhälle där 51% av befolkningen totalt förslavar, förtrycker och gör precis vad de vill med övriga 49%

.

Nja, OK om du ser det så,rättssystemet är ju ganska defunkt redan så visst!

Men vår rättskänsla säger oss att ett sådant ur uteslutande egenintressen framförhandlat samhälle vore orätt. Även om de flesta svenskar inte är t.ex. homosexuella, har homosexuella i Sverige idag mycket mer långtgående rättigheter än förr. Det beror på att vi svenskar nu för tiden inte anser att majoriteten automatiskt har rätt att förtrycka minoriteten. Men vi har inte tillämpat den insikten på alla områden än. Varför inte lagstifta utifrån samma andemening när det gäller nudister?

Rättsystemets primära uppgift är att sortera ut vad som är rätt i lagens mening
efter att röken lagt sig, inte att ge nån specifikt rätt. Det är därför jurister är
psykopater deras jobb kräver det av dem.

Tror du advokater vill ha mindre mängd brottslighet?

http://www2.realtid.se/ArticlePages/201 ... sAction=lk

Juridik är Politik i omsättning, vad hade du förväntat dig,
att lagen skulle vara hederlig och lika för alla?

Jag förväntar mig det, i den meningen att jag kräver det. Vill man att lagstiftarna
ska stifta mer rättvisa lagar, måste man signalera till dem att man förväntar sig det av dem.

Du menar att du som individ iklädd en pappkartong som det står INTEL på ska kunna förändra
något till det bättre? Alla förväntar sig en rättvis behandling, fråga Tomas Quick om han fick en
rättvis behandling?

Anser du att man ska ge upp och sluta förvänta sig något av dem? Då blir det nog som om man slutar förvänta sig något av sina barn - de slutar prestera. Den cynism du ger uttryck för har en destruktiv sida (om än säkert inte avsiktligt); den permanentar och göder ytterligare de brister den beskriver - genom att beskriva dem.

[/quote]

Det är ingen cynism, inte alls, snarare ett begrundande över sakernas tillstånd. Hur det ter
sig i realiteten. Vi kan kalla det för en sarkasm som pekar på perversionerna inom systemet.

Om du vill hitta de sanna cynikerna leta inom systemet.

Du är en gröngöling när det  kommer till rättssystemet Justin.
Råna en bank eller nått och få lite livserfarenhet först.

Eller bättre upp läs en bok eller två av Dennis Töllborg.

[Justin Case]

Matahari, du pratar om hur rättssystemet är nu. Jag pratar om hur det bör vara. Det känns som om du blandar ihop de här två sakerna.