Moderator: Moderatorgruppen
J R Auk skrev:Ge honom stryk, våld är inte så farligt. Smyg upp bakifrån och nita skiten ur honom med kaffemuggen han sitter och flyr undan med!
Algotezza skrev:Principen
Om man påtalar ett problem får man svaret: ”Ja, det känner jag till/ det vet jag om/ ja, det är ett problem.” Men sedan händer ingenting, inga försök att lösa det. Det anses räcka att de känner till problemet för att man inte skall kräva mer, någon lösning eller försök till det.
Konkreta exempel
Från vården
Svärmor på korttidsboende hade en rumskamrat i en säng i ett annat rum – åtskilt bara med ett draperi. Denna stackars gamla kvinna (rumskamraten) skrek på hjälp hela tiden utan att personalen brydde sig. Min svärmor kunde inte sova, fick ingen ro. Jag påtalade problemet och bad dem hjälpa kvinnan som skrek så min svärmor kunde sova. Då log de och sade: ”Oja, det känner vi till. Stina (fingerat namn) är vårt lilla problem här på avdelningen!” Men de gjorde ingenting åt det, försökte inte ens. Min svärmor fick fortfarande ingen sömn. Vi fick gå ut korridoren för att prata med henne och umgås. Känner de ansvariga till ett problem – behöver det alltså inte lösas.
På mitt jobb En kollega lånade en femtiolapp häromdagen. I borgarklassens diskreta uppförandekod är det pinsamt att be kolleger/arbetskamrater betala tillbaka igen lån. När de så gör det långt om länge hör det till att säga: ”Oh, det hade jag helt glömt! Vad bra du kom ihåg det!” Så icke jag, jag som ofta är lika socialt inkompetent i mitt lilla liv men inte lika intelligent som Wittgenstein. Vi har inte allt gemensamt. Så jag sade till kollegan – men kände mig tvungen att svepa in det hela i ironins dimmor: ”Du lånade femtio spänn av mej häromdan. Kan du betala tillbaka dem nu? Det är inte principen – det är pengarna!” Han pekade på en post-it-lapp vid datorskärmen med mitt namn på och talet 50: ”Se, jag har inte glömt!” Men så hade han bara en hundralapp jag inte kunde växla så jag skulle få det sedan han käkat i personalmatsalen. Kom tillbaka dagen efter. Han hade bara sextio spänn då. ”Nej, det går inte idag – måste ha så jag kan käka lunch.” Pekade så mot post-it-lappen. Han visste om problemet – alltså behövde det inte lösas, alltså behövde han inte betala tillbak det just då. Är han allt framgent medveten om att han lånat av mig behöver han ju med denna policy som grund inte betala tillbaka det alls så länge han vet om det hela.
I vardagslivet
Folk vet om att de är överviktiga. Alltså behöver de inte banta.
I politiken
Politiker känner till ungdomsarbetslösheten. Alltså behöver de inte göra något åt det.
Självkännedom
Jag vet jag bär mig åt som ett svin och inte kan be om ursäkt för det. Alltså kan du inte kräva jag skall ändra mig.
---
Har också ni märkt denna trend? Har ni egna exempel? Den kanske inte är helt ny - bara det att jag lagt märke till den nu kanske...
/Algotezza
freddemalte skrev:Det mest kända exemplet på det du beskriver är väl hela västvärldens befolknings vetskap om hur illa det är i många länder vad gäller t.ex. fattigdom, men varken jag eller någon annan verkar göra så speciellt mycket för att förändra situationen för dem.
Hej rekojrekoj skrev:freddemalte skrev:Det mest kända exemplet på det du beskriver är väl hela västvärldens befolknings vetskap om hur illa det är i många länder vad gäller t.ex. fattigdom, men varken jag eller någon annan verkar göra så speciellt mycket för att förändra situationen för dem.
Men detta är väl inte mygelpolicy? Att inte ge pengar till fattiga i andra länder är väl inte att mygla... Man har ju ingen ansvarsuppgift att ge bort sina pengar. Vissa engagerar sig för omvärlden på diverse sätt, det uppmuntrar jag gärna, men att kalla de som inte engagerar sig för myglare tycker jag är långsökt...
Hej rekojrekoj skrev:äsch jag tycker kanske mest det är jobbigt att det ständigt är denna västvärld som ska få en massa kritik. östvärlden då? eller sydvärlden? som om de skulle va så mycket bättre..
Hej rekojrekoj skrev:är jag en myglare om jag inte donerar pengar till någon organisation i något annat land?
freddemalte skrev:Hej rekojrekoj skrev:är jag en myglare om jag inte donerar pengar till någon organisation i något annat land?
Det verkar som att saker och ting här i världen är tämligen relativa (kontextberoende och beror på vem man frågar). Men visst, i någon mening är det ju väldigt märkligt att det finns så många människor som har sådan kunskap om hur det är i världen, som sitter på resurserna, som problematiserar det hela intellektuellt, som kanske till och med har lösningarna klara för sig, som kanske tycker att det är fel att världen ser ut som den gör, som kanske själva skulle velat få hjälp om de var i nöd, som kanske hade förstått om det handlade om deras egna nära och kära, som ändå inte gör något över huvud taget. I en annan mening är det ju inte alls svårt att förstå, vi är våra närmaste och oss själva närmast, vi vill bevara vår egen bekväma situation, vi är fullt upptagna med alla projekt vi håller på med här, vi vill spendera våra resurser på spännande upplevelser, prylar och stiliga hus, vi känner inte de som har det dåligt, vi antar antagligen att någon annan tar tag i de problem som finns där ute, sådan är världen. Thats it. Eller?
rekoj skrev:freddemalte skrev:Hej rekojrekoj skrev:är jag en myglare om jag inte donerar pengar till någon organisation i något annat land?
Det verkar som att saker och ting här i världen är tämligen relativa (kontextberoende och beror på vem man frågar). Men visst, i någon mening är det ju väldigt märkligt att det finns så många människor som har sådan kunskap om hur det är i världen, som sitter på resurserna, som problematiserar det hela intellektuellt, som kanske till och med har lösningarna klara för sig, som kanske tycker att det är fel att världen ser ut som den gör, som kanske själva skulle velat få hjälp om de var i nöd, som kanske hade förstått om det handlade om deras egna nära och kära, som ändå inte gör något över huvud taget. I en annan mening är det ju inte alls svårt att förstå, vi är våra närmaste och oss själva närmast, vi vill bevara vår egen bekväma situation, vi är fullt upptagna med alla projekt vi håller på med här, vi vill spendera våra resurser på spännande upplevelser, prylar och stiliga hus, vi känner inte de som har det dåligt, vi antar antagligen att någon annan tar tag i de problem som finns där ute, sådan är världen. Thats it. Eller?
Tycker det låter som misantropiska tolkningar. Själv upplever jag sällan andra människor som myglare. En myglare är en som går bakom ryggen, ljuger, fifflar. Må hända att vanliga människor gör det ibland, men inte så himlans ofta och sällan så där utstuderat som ordet "mygel" lätt väcker associationer om.
Att söka kunskap om hur det är i världen, problematisera intellektuellt, ja det är ett intresse man kan ha. Jag ser inget mygelaktigt i detta. Jag märker dock här och var att personer intar föraktfull attityd gentemot de som har intresse för att engagera sig i samhällsfrågor, vilket ofta skapar dålig stämning i samtalet. Därför tror jag många väljer att ha "oskyldigare" intressen, till exempel schack, det väcker inte lika mycket förakt hos andra människor.
freddemalte skrev:Hej rekoj
Huruvida människor myglar eller inte har jag ingen aning om. Världen är som den är helt enkelt.
Vänligen
Fredrik
rekoj skrev:freddemalte skrev:Hej rekoj
Huruvida människor myglar eller inte har jag ingen aning om. Världen är som den är helt enkelt.
Vänligen
Fredrik
Yezz! Hoppas du inte tar illa upp för att jag bemöter dig osakligt, Fredde. Jag skriver utifrån de associationer jag får, och ibland kommer de ur "slarvig" läsning av andras inlägg...
Återgå till "Politik och samhälle"
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster
