Vänsterpolitik - ett hot mot mänsklighetens överlevnad?

[Justin Case]

Jag har läst vad du har skrivit, Justin. Räcker att säga så. Gillar inte att förnedra någon och speciellt inte offentligt.

Menar du att de enda argument du kan komma på i sammanhanget är sådana som du tror skulle "förnedra någon"?

Jag gillar omtanke och Robin Hood och det är du inte mogen att göra än.

Jag gillar också omtanke och Robin Hood - skillnaden är bara att jag vill rikta omtanken så att den gynnar fler mer, genom att rikta den mycket mer långsiktigt, än vad du vill. De flesta som säger sig (och säkert också anser sig) "stå på de svagas sida" står egentligen på de fås sida, genom att stå på de nu existerande svagas sida, och mer eller mindre struntar i de många fler framtida individer vars existens de äventyrar, individer som kan komma att existera i en oftast mycket avlägsen framtid men som kan drabbas hårt av hur vi prioriterar idag, beroende på hur vi prioriterar. Att rädda tärande människor som lever idag kan innebära att man offrar många gånger fler individer som skulle ha kunnat leva i en avlägsen framtid. Jag vill offra "så få som möjligt" (förenklat uttryckt). Vill inte du?

Om du svarar "jag vill inte offra alls", förutsätter du att det är möjligt att inte offra alls, men det är inte ens möjligt att inte offra alls, hur gärna du än skulle vilja och hur hårt du än skulle försöka. Därför, återigen, handlar det istället om att offra så få som möjligt*.

*) Att maximera lyckan kan förenklat uttryckas som att man offrar så få som möjligt, men det är som sagt en förenkling. En potatisodlare vill inte nödvändigtvis få upp så många potatisar som möjligt, han vill hellre få upp så mycket potatis som möjligt (mätt i vikt, inte antal), men inte heller det är riktigt korrekt uttryckt; ännu mer korrekt är att säga att han vill få upp så mycket värde som möjligt (det är nämligen inte säkert att maximalt antal kilo potatis innebär maximal vinst; kanske ger något färre kilo av mer högkvalitativ potatis större vinst). På motsvarande sätt är det inte nödvändigtvis genom att offra så få individer som möjligt som maximal lycka uppnås, men något åt det hållet torde ändå gälla i det här fallet, med tanke på det oerhört stora antal individer som möjliggörs i framtiden om och endast om mänskligheten överlever det närmaste århundradets prövningar.

[Justin Case]

Det blir bättre för mänskligheten, sammantaget, på sikt, om mänskligheten överlever i ytterligare några (exempelvis) miljoner år, än om den går under inom (exempelvis) de närmaste århundradena.

Kommer ihåg när Torbjörn Fälldin diskuterade kärnkraft så hade han ett perspektiv på 10000 år. Redan det skrattretande men du är fan 100 galaxer^1000 universum värre som planerar flera miljoner år framåt. Lite pretentiöst tycker jag.

Att oroa sig för vad just kärnkraften kan ställa till med om 10000 eller ens 1000 år är dumt, eftersom mänskligheten, om den överlever så länge, kommer att ha löst problemet med kärnkraft redan långt innan dess, detta tack vare fortsatt accelererande teknikutveckling. Men de risker jag pratar om, för mänsklighetens överlevnads del, ligger mycket närmare i tiden än så. Nanorobotar kan komma att förinta mänskligheten redan inom ett par tre årtionden från nu. Bioteknik kan göra det ännu tidigare. Det är en annan sak att jag pratar om möjligheter och lycka som ligger t.ex. miljoner år framåt i tiden. Där är jag naturligtvis medveten om att det är stor risk att dessa möjligheter och denna lycka inte kommer att finnas, då det ligger så långt fram i tiden. Men med tanke på hur duktig mänskligheten varit på att överleva hittills, är det även förhastat att utgå från att mänskligheten inte kommer att överleva exempelvis så pass länge (människoliknande varelser har ju redan funnits i ett par miljoner år, varför inte anta att människor kommer finnas i ett par miljoner år till?). Och om mänskligheten överlever så pass länge, är det med tanke på den ständigt accelererande teknikutvecklingen väldigt märkligt att tro att det inte kommer att finnas långt mer fantastiska möjligheter (till bland annat lycka) då än vad det finns nu. Man får inte blanda ihop äpplen och päron och jämföra mänsklighetens generella möjligheter att leva och fortsätta utvecklas i några årmiljoner till med Fälldins syn på kärnkraften.

[Zokrates]

Det blir bättre för mänskligheten, sammantaget, på sikt, om mänskligheten överlever i ytterligare några (exempelvis) miljoner år, än om den går under inom (exempelvis) de närmaste århundradena.

Kommer ihåg när Torbjörn Fälldin diskuterade kärnkraft så hade han ett perspektiv på 10000 år. Redan det skrattretande men du är fan 100 galaxer^1000 universum värre som planerar flera miljoner år framåt. Lite pretentiöst tycker jag.

Att oroa sig för vad just kärnkraften kan ställa till med om 10000 eller ens 1000 år är dumt, eftersom mänskligheten, om den överlever så länge, kommer att ha löst problemet med kärnkraft redan långt innan dess, detta tack vare fortsatt accelererande teknikutveckling. Men de risker jag pratar om, för mänsklighetens överlevnads del, ligger mycket närmare i tiden än så. Nanorobotar kan komma att förinta mänskligheten redan inom ett par tre årtionden från nu. Bioteknik kan göra det ännu tidigare. Det är en annan sak att jag pratar om möjligheter och lycka som ligger t.ex. miljoner år framåt i tiden. Där är jag naturligtvis medveten om att det är stor risk att dessa möjligheter och denna lycka inte kommer att finnas, då det ligger så långt fram i tiden. Men med tanke på hur duktig mänskligheten varit på att överleva hittills, är det även förhastat att utgå från att mänskligheten inte kommer att överleva exempelvis så pass länge (människoliknande varelser har ju redan funnits i ett par miljoner år, varför inte anta att människor kommer finnas i ett par miljoner år till?). Och om mänskligheten överlever så pass länge, är det med tanke på den ständigt accelererande teknikutvecklingen väldigt märkligt att tro att det inte kommer att finnas långt mer fantastiska möjligheter (till bland annat lycka) då än vad det finns nu. Man får inte blanda ihop äpplen och päron och jämföra mänsklighetens generella möjligheter att leva och fortsätta utvecklas i några årmiljoner till med Fälldins syn på kärnkraften.

En annan sak som du förbiser är hur lagar möjliggjorde t.ex för oss i Sverige en helt annan jordbrukstyp, det laga skiftet slog ut småskaligheten och bäddade väg för ett storskaligt jordbruk, vilket fick produktionen att bli skyhögt mycket större än tidigare, vilket även påverkade utvecklandet av infrastrukturen som krävdes för större och snabbare transporter från producent till konsument.
Nackdelen var däremot att det sociala livet urholkades, initialt så mycket att det infördes ett statarsamhälle för att klara produktionstakten fram till dess att arbetsredskapen och maskinerna kunde ersätta de människor som behövdes.
Så det är inte enbart teknikutvecklingen som styr, politiken gör sitt med, de går hand i hand antingen mot en bättre eller en sämre värld, men hur kan du verkligen vara så säker på att mänskligheten inte redan har nått vägs ände inom den teknologiska utvecklingen, de framsteg som kommer kanske inte alls motsvaras av det du fantiserar om?

[kab]

Hej Justin Case!
Om man nu resonerar på detta viset är förmågan att se på utveckling starkt begränsad till och sammanflätad med ständig ekonomisk ökad tillväxt. Ingen annan form av utveckling kan tänkas.
När du resonerar om närande och tärande behöver du lyfta diskussionen över det ekonomiska system vi har idag. Du behöver också lyfta det över politiska ideologiers ståndpunkter idag eftersom dessa också styrs av ekonomiska intressen, mer eller mindre.
Jag menar att vi lever i en värld där konkurrens är något vi fått för oss är livsviktigt och detta kan bara upprätthållas om människor blir rikligt belönade eller bestraffade om man inte håller måttet. Vad är det för fel på samarbete?

Med andra ord, menar du att teknik utveckling inte kan förekomma om det inte finns belöning i form av ekonomi?
Menar du att alla smarta tankar som uppstått för att senare utföras i handling inte hade förekommit om det inte hade funnits en belöning i form av ekonomi?

Samt vem avgör vad som är en smart handling, för vem? och i vilken kontext?

vem är de skickliga? och vem är de mindre skickliga? vem avgör måttet på detta? kan det ha med särintressen att göra i den globala ekonomin?  

Jag menar bara att all kunskap är viktig och vi förlorar mycket kunskap om vi låter två tredjedelar av världens befolkning självdö.  (förmodligen du o jag)

Det kanske blev lite rörigt detta men jag tror att vi behöver tänka nytt om vi vill ha vår värld så länge som möjligt. Det handlar om kunskap, erfarenhet, förståelse om allt. Då spelar det ingen roll om vi är närande eller tärande på systemet, eftersom systemet bara är intresserat av ökad ekonomisk tillväxt.

[Sceptisk]

Det främsta hotet jag ser i kommunismen och vänsterns ideologier är att de är människofientliga. Deras utopism är inte vad som gör dom attraktiva, utan vad som gör dom farliga. För att dessa ideologier ska fungera så som kommunisterna säger då får vi helt enkelt inte längre vara människor, vi får inte längre ha några fel eller brister, vi måste alla kunna likrikta oss eller kunna bli likriktade till att tjäna partiet och dess eviga revolution. Det som går mig emot och som jag inte gillar med varken höger eller vänsterideologier, är att de vill slipa till och omdana människan till något hon inte är. Vi måste fråga oss varför har inte evolutionen gjort oss perfekta? Och varför är ingenting i världen perfekt? Kanske det är så att det existerar en annan typ av ordning här än vad den som "perfektionisterna" försöker att åstadkomma.

Det tycks som att världen är ordnad, men den är inte ordnad på samma sätt som vi ordnar samhället där vi ritar upp raka linjer överallt, bor i fyrkantiga lådor, fäller ner skogar, gräver upp gröna ängar och cementerar kvadrater och rektanglar av betong eller asfalt. Det är en typ av ordning som enbart existerar på ett ritbord och dess syfte är enbart att vara så effektivt som möjligt. Men effektivitet är ingen värdering, det finns inget moraliskt eller känsligt eller etiskt med effektivitet. Krig försöker vara så effektiva som möjligt, men vem är det isåfall som krigar och mot vem?

Effektivitet är ett ledord både i höger och vänsterblocken, men framförallt i vänstern som vill vara så progressiv som möjligt. Kapitalismen är ju faktiskt inte en konservativ rörelse utan uppstod som en del av vänsterns revolution som sedan delades upp mellan liberaler och socialister. Liberaler och socialister är fortfarande vänster. Men i det längre perspektivet spelar det mindre roll. Även om de konservativa värderingarna försökte att se på livet som en helig akt, snarare än ett "arbeit macht frei" som predikas överallt idag, så var det konservativa samhället ändå ett steg in i den karusell som senare skulle komma.

Angående vänsterns övriga ideologier, att vi alla är jämlika, att vi ska vara solidariska, att vi är en mänsklighet och alla är en del av samma familj, osv är idéer som låter bra men som faller sönder så fort man tar i dom. Hur ska man bevisa jämlikhet? Vad finns det som talar emot jämlikhet? Handlar begreppet jämlikhet om att försöka beskriva verkligheten eller är det ett sätt att försöka försköna verkligheten och se saker som inte finns i den?

Är det bättre att utgå ifrån en falsk idé om jämlikhet för att sedan bli förvånad över hur olika vi faktiskt är, att gamla inte alls klarar sig själva, att barn faktiskt behöver sina föräldrar, att ungdomar faktiskt behöver vägledning och uppmuntran, att vuxna också skiljer sig åt i hur man uppfostrar sina barn, i hur pass mycket man klarar av att göra för sin familj, att vi tänker olika, osv. Att det kanske är tack vare att vi är olika, tänker olika, har olika perspektiv, olika förmågor som gör samhället berikande att leva i? Om man hela tiden motarbetar eller gör det till något dåligt att tänka, tycka eller vara annorlunda, vad är det för slags samhälle man planerar för då?

Det som tycks hända är att man tvingar de mer tänkande och kännande individerna till att se rebelliska ut så fort dom tar till orda. De blir hela tiden motarbetade och när de väl försöker säga något så har det aldrig fått träna på hur man kan uttrycka en idé utan missförstås konsekvent. Detta gör människor rebelliska och upproriska i sitt inre och om de skulle uttrycka sitt uppror så blir de kallade aggressiva, att dom "har hela sanningen", att dom hycklar och associerar på så vis andra idéer, andra perspektiv, till något dåligt och samhället blir allt tystare och ingen vågar säga något av rädsla för att bli emotsagd och missförstådd. Nästa steg blir att människor lär sig att istället för att lyssna på sina medmänniskor så försöker dom hitta falskheter i varandra, försöka bevisa att folk är hycklare, till slut vågar ingen säga någonting alls och det intellektuella utbytet människor emellan stannar helt enkelt av.

Så vad är strategiskt bättre, att utgå ifrån att vi är jämlika fast att det inte är sant för att sedan bli efterkloka. Eller att förstå i förväg att vi inte är jämlika för att vi ska kunna planera ett samhälle som passar för oss på det sätt vi är och på så vis försöka vara förkloka?

Angående vänsterns solidaritetsbegrepp, på vems bekostnad är det vi blir solidariska? Att vara solidarisk med hela mänskligheten innebär ju också en viss kostnad. Så vem är det som ska betala för all denna solidaritet? Vem är det som i slutändan blir tvingad att betala och ändå inte få något tillbaka? Genom solidaritetstanken så menar vänstern att hela världen ska vara och leva som en enda stor familj. Vad betyder det för begreppet familj om man inte längre menar mamma pappa barn släkt? Existerar det verkligen något som kan kallas för mänskligheten eller ens att mänskligheten skulle vara en enda familj? Så när någon Kadaffi eller någon Lenin bestämmer sig för att göra några miljoner människor till jordförbättringsmedel då handlar det om ett familjegräl?

Låt oss försöka behålla rimliga proportioner och töjbarheter på de ord vi använder oss av för att beskriva verkligheten. När jag studerar världen så ser jag ingen mänsklighet, jag ser många familjer av människor och djur och allt möjligt liv som gör det dom gör, de har sina barn och sina familjer och sina släktträffar och vänner och middagar. Att säga att vi alla är en enda stor familj när vi ser hur barn massakreras och svälter till döds i andra länder så är det en skymf mot begreppet och mot oss och mot dom. Så vi säger alltså att dom är medlemmar i vår familj, men eftersom dom bor där dom bor så är det helt enkelt bara "tragiskt". Men då vi alla är "en enda stor familj" så kan vi inte göra något för alla dör ju hela tiden överallt och man kan ju inte rädda alla, så det enda man kan göra är att sitta med dåligt samvete över att "ens familj" dukar under.

Men har man verkligen något dåligt samvete för att helt okända människor dör runtomkring i världen? Är det ett samvetets hyckleri kanske eller rent skryt? Om man vill visa hur god man är genom att skryta om hur mycket pengar man skänker till olika ändamål så kan man förvisso också skryta om hur dåligt man mår av att se hur andra människor lider.

Om inte annat så har vänstern lyckats med att skapa en mängd svårlösta paradoxer. Genom att tala om solidaritet så har de gjort mycket för att förstöra familjelivet för människor, genom att tala om jämlikhet så har de gjort åtskillig skada i hur vi behandlar våra äldre och våra barn och hur vi behandlar varandra och oss själva.

[Ungkarl]

Socialismen/modernismen/"kommunismen". Vänstertänket. Tendensen till nihilism.

Den var kanske bra under en period för att "rycka upp" nivån på vår civilisation. Den tog bort de flesta av de värsta orättvisorna.

Men om civilisationen verkligen ska bli hållbar så måste våra filosofer nog kunna hypotisera om förändringar i systemet.

För problemet med socialismen/modernismen är att den, grovt förenklat, ifrågasätter att det finns en mening med livet och att den är alldeles för emotionellt utarmande.

Socialismen/modernismen handlar mycket om att införa restriktioner på allt som kan vara riskabelt. Problemet med det är att man oftast måste ta en del risker, inklusive risken att göra andra illa, för att man själv ska må bra eller för att göra något "långsiktigt gott". Och om det är uteslutet att åtminstone temporärt "underordna" andra personer för att uppnå sina mål så blir ens handlingsutrymme till slut så litet att man inte kan leva ordentligt.

Individen, först och främst de som legat på topp i ett mer "naturligt tillstånd" men senare kanske de flesta individer, blir i socialismen/modernismen allt för ofta så att säga "inkuberade" och överflödade med meningslös information. Ett hemskt sätt att behandla individer med andra ord. Först blir de synligt nedsatta rent emotionellt, vilket i sin tur gör dem mindre objektivt (i den känslokalla meningen) funktionella.

Olika typer av risker minimeras men vi riskerar att förlora oss själva (metaforiskt talat) i ett hav av meningslös information. Och att formulera någon slags mening med livet förutom att framkalla mer meningslös information blir till slut så svårt inom socialismen/modernismen att vi riskerar att bli onödigt olyckliga.

Situationen spelar rakt in i "dumhögerns" händer eftersom de har enkla svar på i princip allt. Samma svar som konservativa hade för hundra år sedan ungefär.

Så vad tror ni? Är det rationellt att börja fundera på hur en grund till alternativa system kan börja läggas? Tror ni att det går?

[Marko]

Det här med politik och religioner eller ideologier så tror jag inte att man kan göra så mycket åt.
Det gäller att ta egen ställning och stå för det man tycker, så kanske andra hakar på och man får en opinion.
Samhället och allt större har en inbyggd tröghet och försvar mot förändringar. Så det tar tid.
Hela tiden formas politiken och socialismen ser väl inte ut lika idag som den såg ut på 40 talet.
samma sak med höger politiken.

Jag röstar inte och jag angagerar mig inte i politiken i mer än att jag har en uppfattning som kanske andra tycker är ok.
Börjar en att prata och säga vad dom tycker, kan ju andra haka på. Där tror jag en äkta politik existerar, i våra uppfattningar.
Valsedeln är bara ett jäkla påhitt som jag bojkottar som system i den form den nu existerar.

bojkotta vänstern eller högerns tankesätt känns mer som propaganda för en viss ideologi och är inte helt ovärderad.
i mina ögon är det samma problematik i vad vi än väljer.

[Justin Case]

Hej Justin Case!
Om man nu resonerar på detta viset är förmågan att se på utveckling starkt begränsad till och sammanflätad med ständig ekonomisk ökad tillväxt. Ingen annan form av utveckling kan tänkas.

Gå till dig själv: du vill förmodligen fortsätta växa, dag efter dag, år efter år, inte i antal kilon kanske, men i utvecklingsgrad, mognad, förståelse, kunskap, sådana saker. På samma sätt behöver samhällen växa. Man kallar det tillväxt. Att samhällen får det bättre och bättre. Kan göra mer och mer. Blir mer och mer förmögna att manipulera sin omgivning (forma om materia efter sina önskemål etc). Jag ser inget ont i det. Och jag ser inte varför denna önskvärda tillväxt skulle behöva ta slut särskilt snart heller, med tanke på hur mycket materia det finns i universum.

När du resonerar om närande och tärande behöver du lyfta diskussionen över det ekonomiska system vi har idag. Du behöver också lyfta det över politiska ideologiers ståndpunkter idag eftersom dessa också styrs av ekonomiska intressen, mer eller mindre.
Jag menar att vi lever i en värld där konkurrens är något vi fått för oss är livsviktigt och detta kan bara upprätthållas om människor blir rikligt belönade eller bestraffade om man inte håller måttet. Vad är det för fel på samarbete?

Det är inget fel på samarbete, men försök själv att få folk att samarbeta utan att de får någon fördel av det. Det är för det mesta hopplöst. Varför väljer folk att samarbeta om och endast om de får betalt för det? Jo, därför att de riskerar bli utkonkurrerade av andra (om så bara t.ex. bakterier) annars, i tävlingen om resurser, överlevnadschanser, livsutrymme eller vad man vill kalla det. Det är alltså i grunden konkurrensinstinkten som får folk att samarbeta; genom att samarbeta kan man klara sig bättre än sådana som inte samarbetar. Du lever idag tack vare att dina förfäder samarbetade bättre än vad dina förfäders nu utdöda konkurrenter gjorde. Konkurrens tar sig många uttryck, bland annat samarbete. Men i grunden är det ändå konkurrens.

Med andra ord, menar du att teknik utveckling inte kan förekomma om det inte finns belöning i form av ekonomi?

Nej, teknikutveckling i någon mån skulle säkert förekomma även om ingen avlönades för den, men den skulle vara mycket långsammare än den är idag. Redan idag är det ju möjligt, för den som vill, att på sin fritid helt ideellt jobba med teknikutveckling för samhällets bästa, men hur många arbetstimmar läggs ned på det, sett över hela mänskligheten, och jämför det med hur många arbetstimmar som mänskligheten lägger ned på avlönad teknikutveckling. Du överskattar människors idealism grovt.

Menar du att alla smarta tankar som uppstått för att senare utföras i handling inte hade förekommit om det inte hade funnits en belöning i form av ekonomi?

Jag vet inte hur jag ska tolka din fråga. Menar du "hade inte alla - utan på sin höjd en del - smarta tankar förekommit..." eller menar du "hade inte en enda av de smarta tankarna förekommit... (osv)"?

Om du menar det förstnämnda, är mitt svar "ja, endast en del av dem". Om du menar det sistnämnda, är mitt svar "jo, en del av dem".

Samt vem avgör vad som är en smart handling, för vem? och i vilken kontext?

Jag vet inte vem, däremot vad som avgör det. Vad som avgör vad som är en smart handling är vilken handling som skapar den bästa världen; det är den smartaste (=bästa) handlingen. Och den bästa världen är den värld som sammantaget skulle uppskattas sammantaget mest av de som skulle leva i den.

När du frågar "för vem?", menar du "för vilken handlare" eller "för vem av de som påverkas av handlingen?"

På din fråga "i vilken kontext?" svarar jag: i alla kontexter.

vem är de skickliga? och vem är de mindre skickliga? vem avgör måttet på detta?

Se ovan.

kan det ha med särintressen att göra i den globala ekonomin?

Vilka särintressen syftar du på?

Jag menar bara att all kunskap är viktig och vi förlorar mycket kunskap om vi låter två tredjedelar av världens befolkning självdö.

Om du verkligen anser att "all kunskap är viktig", hur gör du då när du måste offra viss kunskap för att kunna rädda annan kunskap? Du kan inte bevara all kunskap. För att ta ett exempel: varje dag glömmer du, liksom alla människor, det mesta du är med om, till förmån för vad din hjärna uppfattar som det viktigaste att komma ihåg. Du sovrar alltså bland kunskaperna redan i ditt eget liv. Men anta att du av någon outgrundlig anledning vill att vi ska bete oss annorlunda i större sammanhang och inte sovra kunskap när den förekommer utspridd över flera individer. Då skulle du vara tvungen att fästa lika stor vikt vid att rädda varje kvalster i din säng - ty även kvalster har kunskap - från att dö, som du fäster vikt vid att främja ditt eget liv. Då skulle du aldrig kunna tvätta dina sängkläder, till exempel. Det vore ohållbart. Vi måste betrakta viss kunskap som viktigare än annan kunskap, och vara beredda att offra viss kunskap till förmån för annan kunskap.

(förmodligen du o jag)

Tror du alltså att du och jag skulle självdö om två tredjedelar av världens befolkning skulle självdö? Vad grundar du det på?

[Justin Case]

men hur kan du verkligen vara så säker på att mänskligheten inte redan har nått vägs ände inom den teknologiska utvecklingen, de framsteg som kommer kanske inte alls motsvaras av det du fantiserar om?

Jag är inte säker på det, och behöver heller inte vara tillnärmelsevis säker på det. Det räcker om det är minst en procent sannolikt, så är det väl värt att satsa på, eftersom utdelningen om det hela går vägen blir så obeskrivligt många gånger (miljoner räcker inte) mer underbar än vad mänskligheten hittills upplevt sammantaget. Ytterst liten del av människohjärnan ägnas idag åt lycka. Utifrån vad man vet om människohjärnan idag är det rimligt att tro att det är minst en procent sannolikt att man någon gång i framtiden kommer att kunna göra människohjärnor mer än en miljon gånger så lyckliga som de är idag. Bara för att ta människan som exempel (vi kommer att konstruera en massa andra kännande varelser också). Du underskattar intelligensens oerhört explosiva potential som skapande kraft.

[Ripper]

Filosofen Robert Nozick har i sin bok "Anarki, stat och utopi" utförligt och övertygande beskrivit hur den "minimala stat", där den obligatoriska skatten i ett samhälle på sin höjd går till att upprätthålla lag och ordning och inget annat, skulle kunna uppstå ur frivilliga överenskommelser mellan människor, utan att någon individs rättigheter kränks. Har vänstern beskrivit något liknande utifrån sin ideologi?

Det vore intressant att veta hur vänstern skulle vilja styra och forma samhället utifrån en tänkt ursprungssituation, där alla människor visserligen vore så egoistiska som de är nu, men där ingen egendom (eller något annat värdefullt) ännu hade (av någon stat tvångs)fördelats från någon till någon.

Låt oss därför föreställa oss ett scenario där alla de människor, som nu befolkar Sverige, vore helt utan egendom allihop, och helt sonika plötsligt befann sig, helt nakna, helt utan egendom, i Sveriges urskog sådan som den var innan några människor kom hit. Vad skulle ske i ett sådant scenario?

Jag är inte det minsta intresserad av ideologi.

När borgarna knäckte de bibliska myterna som legitimerade den gamla ordningen så var de i samma veva i behov av att utveckla sina egna, för att legitimera den borgerliga ordningen. Locke utvecklade således myten om det sociala kontraktet. Fler följde i hans spår.


Borgarna älskar sagor och robinsonader ("tänk om"-scenarion). Marx menade å andra sidan att proletariatet inte hade något behov av myter utan skulle befria sig med hjälp av vetenskapliga teorier.