Kameror och piller?

[J R Auk]

Och vidare så är det inte den behandling med psykofarmakan i avseende att lindra symptom som kritiseras, det är psykofarmakans roll som "rättfärdigare" av "behandlad" eller "tillsett" problem.
Det är alltså inte vad vi gör, när vi behandlar med psykofarmaka, utan det är vad vi inte gör, försöker bota orsaken till symptomen, som ofta ligger i psykosociala omständigheter.

Om vad du menar är att psykvård borde vara lättåtkomligare, så håller jag helt med dig. Visst bör patienter som behöver mer behandling än bara psykofarmaka, få denna, såsmåningom. Att man får psykofarmaka först och "riktig" vård senare, är väl dock en vettig prioriteringsordning, om resurserna nu är begränsade. Vilket de tyvärr är eftersom sjukvården är ransonerad pga socialismens monopol.

Stress och otygghet inför sin försörjning (vilket paradoxalt nog verkar vara en ökande företeelse allt medan välståndet ökar) synes för mig vara den avgörande orsaken till att det breda flertalet av behandlade får psykofarmakan. Det är orsaker som måste ses till, och inte något man kan negligera under föresatsen att pillerna skall kirra biffen.

Jag tror du tänker fel här. Varför ska man känna otrygghet inför sin försörjning? Det finns inget som säger hur bra en människa ska ha det. Kan man inte lika gärna vara glad att man inte tvingas svälta, som de gör i Nordkorea? Vad tjänar det nånsin till att ha ångest över att ens situation inte är bättre än vad den är? Den som tänker så borde prova psykofarmaka, och då kanske få insikten att problemet egentligen inte är att man tjänar lika mycket som den man jämför sig med, utan att problemet snarare befinner sig i sitt eget huvud - att man har fått för sig att man ska ha det bättre än man har det!
Alltså: Ibland är det inte verkligheten som är "fel", utan ens egna grubblerier, och förmåga att anpassa sig till verkligheten! Vad tjänar det till att säga att verkligheten är "fel", att verkligheten borde bli "perfekt"? Hur skulle verkligheten kunna bli perfekt? Då vore den ju inte verkligheten!

Tänker fel? Nu får du väl ge dig. Läser du ens vad jag skriver? Jag skrev att jag tror att många känner sig osäkra inför sin försörjning och att det är en stor bidragande orsak till att ångest, och depression, är så vanligt. Främst tror jag detta har att göra med stressen som skapas.

Men som du ser så kan du säga att jag tror fel, eller redogöra för varför det skulle vara fel att resonera som att dagens depressionsproblem har en orsak och att den orsaken är stress och osäkerhet.

Jag säger alltså inte att man skall känna otrygghet, utan att jag tror att många känner det.

Vart tog pragmatismen och utilitarismen vägen Makterna? Om problemen är där skall vi väl lösa dem? Om personer har ångest över sin försörjning så är det väl ett problem som måste avhjäpas och inte bemötas med en uppmaning att vara glad och gilla läget. Problemet med försörjning ser inte jag som ett psykologiskt problem inför våra jämförelser, utan det är ett rent individuellt problem som uppstår då folk ser sina pengar minska i värde allt med tidens gång. Folk ser idag sina pensioner ätas upp av avgifter och inflation. Jag möter otroligt många som helt enkelt inte har full tilltro till pensionssystemet och därigenom inte kan känna sig säkra på att ha en trygg ekonomi när de lever sin ålders höst.

[Makterna]

Nu var det inte frågan om hur du motiverar övervakning, Makterna, utan om ett argument emot övervakning, och som syftade till att påvisa en konsekvens av övervakning. Om du menar att denna verkan inte finns när det gäller övervakning så skulle du rimligtvis heller inte ha några problem med att uppge ditt namn och ditt ansikte här, givet att du, som du sa, hade "rent mjöl i påsen".

Resonemanget om det rena mjölet gäller sålänge det är en liberal stat eller stora seriösa företag som övervakar. Att jag ser det som oproblematiskt att de övervakar mig, medför såklart inte att jag också ser det som oproblematiskt att lämna ut personuppgifter till alla och envar. Din liknelse haltar alltså.

[Makterna]

JR, såhär menade jag:
Såsom jag förstod dig, så menade du att om en människa mår dåligt över att samhället är dåligt, eller om staten sätter upp övervakningskameror för att samhället är dåligt, så är det bättre att göra samhället bra, än att "lappa och laga" genom lyckopiller och övervakningskameror.
Var det rätt, ungefär?
Då svarar jag såhär:
Visst, du har såklart rätt i att det är bättre att laga ett problem långsiktigt än att "lappa och laga". Dock finns det en risk att dra detta resonemanget alltför långt. Det man tror är "fel på samhället" som är möjliga att laga, kanske inte alls är intricita fel i samhället, utan snarare en individs missnöje med samhället. Dvs inte ett "fel" i Y, utan snarare X's inkompatibilitet med Y. Om X är inkompatibelt med Y, vad är det då som säger att det är just Y som ska ändras? Kanske säger Y att det inte är realistiskt att förvänta sig att Y ska bli perfekt. Isåfall kanske både X och Y ska förändras. Eller kanske bara X!

Kanske finns det, åtminstone nån enda sällsynt gång, en patient nånstans som är missnöjd med samhället, för han vill att alla hus ska vara rosa, och som blir hjälpt av lyckopiller. Då är väl det bra! Vad är det som säger att man ska måla alla hus rosa bara för att en person vill det? En annan person kanske vill att alla hus ska målas gröna, hur löser man det?

[Avantgardet]

Nu var det inte frågan om hur du motiverar övervakning, Makterna, utan om ett argument emot övervakning, och som syftade till att påvisa en konsekvens av övervakning. Om du menar att denna verkan inte finns när det gäller övervakning så skulle du rimligtvis heller inte ha några problem med att uppge ditt namn och ditt ansikte här, givet att du, som du sa, hade "rent mjöl i påsen".

Resonemanget om det rena mjölet gäller sålänge det är en liberal stat eller stora seriösa företag som övervakar. Att jag ser det som oproblematiskt att de övervakar mig, medför såklart inte att jag också ser det som oproblematiskt att lämna ut personuppgifter till alla och envar. Din liknelse haltar alltså.

Fortfarande förstår du inte poängen, låt mig upprepa: det har ingenting med din motivering att göra, vad du anser vara problematiskt eller inte, utan har blott och bart att göra med en verkan av övervakning! Ska det vara så svårt? Om jag skall lotsa dig fram här, då du tycks behöva det, så knyter detta an till vad Skogsälvan sa om att vi inte förmår vara oss själva i ett övervakat samhälle, på samma sätt som du inte kan avnjuta samma frihet om du måste skylta med ditt eget namn och ansikte på ett sånt här forum. Risker är vad vi får ta för att kunna ha våra friheter.

[Avantgardet]

JR, såhär menade jag:
Såsom jag förstod dig, så menade du att om en människa mår dåligt över att samhället är dåligt, eller om staten sätter upp övervakningskameror för att samhället är dåligt, så är det bättre att göra samhället bra, än att "lappa och laga" genom lyckopiller och övervakningskameror.
Var det rätt, ungefär?
Då svarar jag såhär:
Visst, du har såklart rätt i att det är bättre att laga ett problem långsiktigt än att "lappa och laga". Dock finns det en risk att dra detta resonemanget alltför långt. Det man tror är "fel på samhället" som är möjliga att laga, kanske inte alls är intricita fel i samhället, utan snarare en individs missnöje med samhället. Dvs inte ett "fel" i Y, utan snarare X's inkompatibilitet med Y. Om X är inkompatibelt med Y, vad är det då som säger att det är just Y som ska ändras? Kanske säger Y att det inte är realistiskt att förvänta sig att Y ska bli perfekt. Isåfall kanske både X och Y ska förändras. Eller kanske bara X!

Kanske finns det, åtminstone nån enda sällsynt gång, en patient nånstans som är missnöjd med samhället, för han vill att alla hus ska vara rosa, och som blir hjälpt av lyckopiller. Då är väl det bra! Vad är det som säger att man ska måla alla hus rosa bara för att en person vill det? En annan person kanske vill att alla hus ska målas gröna, hur löser man det?

Vem har vi skapat samhället för om inte för människan?  :roll:

[Makterna]

Nu var det inte frågan om hur du motiverar övervakning, Makterna, utan om ett argument emot övervakning, och som syftade till att påvisa en konsekvens av övervakning. Om du menar att denna verkan inte finns när det gäller övervakning så skulle du rimligtvis heller inte ha några problem med att uppge ditt namn och ditt ansikte här, givet att du, som du sa, hade "rent mjöl i påsen".

Resonemanget om det rena mjölet gäller sålänge det är en liberal stat eller stora seriösa företag som övervakar. Att jag ser det som oproblematiskt att de övervakar mig, medför såklart inte att jag också ser det som oproblematiskt att lämna ut personuppgifter till alla och envar. Din liknelse haltar alltså.

Fortfarande förstår du inte poängen, låt mig upprepa: det har ingenting med din motivering att göra, vad du anser vara problematiskt eller inte, utan har blott och bart att göra med en verkan av övervakning! Ska det vara så svårt? Om jag skall lotsa dig fram här, då du tycks behöva det, så knyter detta an till vad Skogsälvan sa om att vi inte förmår vara oss själva i ett övervakat samhälle, på samma sätt som du inte kan avnjuta samma frihet om du måste skylta med ditt eget namn och ansikte på ett sånt här forum. Risker är vad vi får ta för att kunna ha våra friheter.

Jag förstår inte varför du menar att man skulle känna sig ofri genom att vara identifierbar? Det enda problemet att identifiera sig är väl att man blir nojig för att få eventuella stalkers efter sig. Nåt annat problem ser jag inte. Men om nu folk känner så, så varför klär de sig inte i burka då? Då kan ju varken kameror, väktare eller andra människor identifiera dem. Det måste ju isåfall vara mycket bättre än att bara få lite färre kameror.

[Makterna]

JR, såhär menade jag:
Såsom jag förstod dig, så menade du att om en människa mår dåligt över att samhället är dåligt, eller om staten sätter upp övervakningskameror för att samhället är dåligt, så är det bättre att göra samhället bra, än att "lappa och laga" genom lyckopiller och övervakningskameror.
Var det rätt, ungefär?
Då svarar jag såhär:
Visst, du har såklart rätt i att det är bättre att laga ett problem långsiktigt än att "lappa och laga". Dock finns det en risk att dra detta resonemanget alltför långt. Det man tror är "fel på samhället" som är möjliga att laga, kanske inte alls är intricita fel i samhället, utan snarare en individs missnöje med samhället. Dvs inte ett "fel" i Y, utan snarare X's inkompatibilitet med Y. Om X är inkompatibelt med Y, vad är det då som säger att det är just Y som ska ändras? Kanske säger Y att det inte är realistiskt att förvänta sig att Y ska bli perfekt. Isåfall kanske både X och Y ska förändras. Eller kanske bara X!

Kanske finns det, åtminstone nån enda sällsynt gång, en patient nånstans som är missnöjd med samhället, för han vill att alla hus ska vara rosa, och som blir hjälpt av lyckopiller. Då är väl det bra! Vad är det som säger att man ska måla alla hus rosa bara för att en person vill det? En annan person kanske vill att alla hus ska målas gröna, hur löser man det?

Vem har vi skapat samhället för om inte för människan?  :roll:

Jag förstår inte vad du menar. Men jag kan passa på att påpeka att jag med "samhället" inte syftar bara på staten, utan på hela den offentliga sociala tillvaron. Den är inte skapad i nåt speciellt syfte, och har ingen offentlig ledare. Det är väl därför idén med en stat fötts, så att denna stat kan förbättra de eventuella problem som finns i samhället, i den mån det nu är möjligt. Alla problem kan såklart inte lösas. Folk kommer t.ex. alltid att dö, vara ledsna ibland, och vara missnöjda över att de inte har det bättre än vad de har det. Såna problem löses med positivt tänkande. Istället för att tänka "buhu, synd att jag inte har mer än vad jag har!" så kan man tänka "jippi, vad bra att jag har såpass mycket som jag ändå har!".

[Avantgardet]

Jag förstår inte varför du menar att man skulle känna sig ofri genom att vara identifierbar? Det enda problemet att identifiera sig är väl att man blir nojig för att få eventuella stalkers efter sig. Nåt annat problem ser jag inte. Men om nu folk känner så, så varför klär de sig inte i burka då? Då kan ju varken kameror, väktare eller andra människor identifiera dem. Det måste ju isåfall vara mycket bättre än att bara få lite färre kameror.

Du missar poängen, faktum är att om vi vid varje tillfälle är övervakade, eller identifierade, så inskränker det på vår person, på vårt personliga svängrum s.a.s. Testa! Presentera dig här vid namn och se om du inte ändrar ditt sätt att tala till andra på detta ställe? Vi vill inte kunna ställas till svars för allting, och även om det rör sig om "överträdelser" i någon mening så menar vi det vara försumbara grejer som vi är villiga att tillåta för att kunna erhålla friheten det innebär att vara anonym och osedd. Håller du inte med? Det handlar inte om att kontinuerligt vara medveten om var varje kamera sitter, eller nåt i den stilen, det handlar om en inskränkning av handlingsutrymmet genom ett subtilt tvång till anpassning, och det är detsamma som ger oss denna vantrivsel i kulturen. Kafka har illustrerat detta bra.

Jag förstår inte vad du menar. Men jag kan passa på att påpeka att jag med "samhället" inte syftar bara på staten, utan på hela den offentliga sociala tillvaron. Den är inte skapad i nåt speciellt syfte, och har ingen offentlig ledare. Det är väl därför idén med en stat fötts, så att denna stat kan förbättra de eventuella problem som finns i samhället, i den mån det nu är möjligt. Alla problem kan såklart inte lösas. Folk kommer t.ex. alltid att dö, vara ledsna ibland, och vara missnöjda över att de inte har det bättre än vad de har det. Såna problem löses med positivt tänkande. Istället för att tänka "buhu, synd att jag inte har mer än vad jag har!" så kan man tänka "jippi, vad bra att jag har såpass mycket som jag ändå har!".

Poängen var här att samhället skall tjäna människan, inte människan samhället - det är grunden till samhällskontraktet! Om vi konstruerat ett samhälle åt oss själva som vi bevisligen vantrivs i (därav den ständigt ökande förskrivningen av antidepressiva m.m.), så saknar samhället ett raison d'être. Att konstruera sitt eget fängelse, och sen jobba på att stärka burens konstruktion, och därpå mena att problemet löses genom att tänka positivt, den som hävdar att detta är rätt väg menar jag vara endera skelögd (utan förmåga att skilja vår från höst) eller gravt förvirrad.

[Makterna]

Snacka för dig själv. Själv fungerar jag iallafall inte så, som sagt. Kan väl lika gärna vara tvärtom, att man känner sig "friare" om man får öppna sig inför en kamera eller publik. Typ som när en kändis får sitta i en TV-soffa och "prata ut".

Jag förstår inte vad du menar. Men jag kan passa på att påpeka att jag med "samhället" inte syftar bara på staten, utan på hela den offentliga sociala tillvaron. Den är inte skapad i nåt speciellt syfte, och har ingen offentlig ledare. Det är väl därför idén med en stat fötts, så att denna stat kan förbättra de eventuella problem som finns i samhället, i den mån det nu är möjligt. Alla problem kan såklart inte lösas. Folk kommer t.ex. alltid att dö, vara ledsna ibland, och vara missnöjda över att de inte har det bättre än vad de har det. Såna problem löses med positivt tänkande. Istället för att tänka "buhu, synd att jag inte har mer än vad jag har!" så kan man tänka "jippi, vad bra att jag har såpass mycket som jag ändå har!".

Poängen var här att samhället skall tjäna människan, inte människan samhället - det är grunden till samhällskontraktet!

Om du menar staten, så håller jag med.
Men om du menar "samhället" så förstår jag inte hur du menar.

Om vi konstruerat ett samhälle åt oss själva som vi bevisligen vantrivs i (därav den ständigt ökande förskrivningen av antidepressiva m.m.), så saknar samhället ett raison d'être.

Men alla vantrivs ju inte. Däremot kommer det såklart alltid finnas grupper som vantrivs, oavsett hur samhället än ser ut. Sen så är väl alla som äter antidepressiva inte deppiga som följd av sin inkompatibilitet med samhället. Det kan t.ex. vara biologiska orsaker.

Att konstruera sitt eget fängelse, och sen jobba på att stärka burens konstruktion, och därpå mena att problemet löses genom att tänka positivt, den som hävdar att detta är rätt väg menar jag vara endera skelögd (utan förmåga att skilja vår från höst) eller gravt förvirrad.

Vad är det för "fängelse" du menar? Att man inte får sno och punda, eller vad är problemet? Samtidigt klagas det på att läkare skriver ut medel som är betydligt mindre potenta och i betydligt mildare doser än vad knarkarna skjuter i sig.

[J R Auk]

JR, såhär menade jag:
Såsom jag förstod dig, så menade du att om en människa mår dåligt över att samhället är dåligt, eller om staten sätter upp övervakningskameror för att samhället är dåligt, så är det bättre att göra samhället bra, än att "lappa och laga" genom lyckopiller och övervakningskameror.
Var det rätt, ungefär?
Då svarar jag såhär:
Visst, du har såklart rätt i att det är bättre att laga ett problem långsiktigt än att "lappa och laga". Dock finns det en risk att dra detta resonemanget alltför långt. Det man tror är "fel på samhället" som är möjliga att laga, kanske inte alls är intricita fel i samhället, utan snarare en individs missnöje med samhället. Dvs inte ett "fel" i Y, utan snarare X's inkompatibilitet med Y. Om X är inkompatibelt med Y, vad är det då som säger att det är just Y som ska ändras? Kanske säger Y att det inte är realistiskt att förvänta sig att Y ska bli perfekt. Isåfall kanske både X och Y ska förändras. Eller kanske bara X!

Kanske finns det, åtminstone nån enda sällsynt gång, en patient nånstans som är missnöjd med samhället, för han vill att alla hus ska vara rosa, och som blir hjälpt av lyckopiller. Då är väl det bra! Vad är det som säger att man ska måla alla hus rosa bara för att en person vill det? En annan person kanske vill att alla hus ska målas gröna, hur löser man det?

Det stämmer det du uttolkar i början av det du skriver ovan. Men om det var så att jag sa att det var fel på samhället i det att samhället behövde förändras så skulle jag väl säga det?
Som det är nu så säger jag att individer har problem och att de behöver lösas. Sen säger jag att attityden inför den lösningen, metoden som vi skall välja, är en kulturell social attityd som kommer från individer.

Så min att göra lista ser ut som följer.
Så steg nr 1: Förändra kulturen så att, i enlighet med din invändning, individen är den som skall "behandlas" i avseende skapa ett visst beteende, som är rätt. Detta till skillnad från att miljön, samhället, skall förändras med kameror eller annan teknik.
Steg nr 2:
Sparka ut all profithunger från människors problem, vare sig de är sociala eller individuella.
Steg nr 3:
Stöd individen att i frihetens tecken skapa för sig själv en hållbar situation utan psykologiska förhinder för lycka.

Klart att det finns som du säger, ett fåtal som är missnöjda helt på egen hand, och som inte hjälps av hur samhället, dess lagar och regler, formas. Men betänk hur situationen ser ut idag. Var fjärde vuxen äter psykofarmaka. Det borde väl tyda på ett problem för var fjärde vuxen? Alla dem kan väl inte vara individuella fall som du talar om?

[J R Auk]

Såna problem löses med positivt tänkande. Istället för att tänka "buhu, synd att jag inte har mer än vad jag har!" så kan man tänka "jippi, vad bra att jag har såpass mycket som jag ändå har!".

Ok och är det "positiva tänkandet" bäst stimulerat på kemisk väg eller social väg? Skall vi för att skapa "positivt tänkande" satsa på materiella substanser eller subjektiva?

Jag tycker liksom det låter som att du menar på att man skall ha någon form av samtalsterapi här.


För övrigt, vill påminna dig Makterna igen om att jag inte säger att "piller" är dåliga. Jag säger att utsträckningen som vi använder dem för att avhjälpa problem är dåliga. Det här är ganska viktigt, annars strandar diskussionen. Jag tror jag har nämnt det 3 ggr tidigare. Kan vi inte därför lämna frågan om "piller" har någon effekt där hän då ingen verkar tvivla på att så är fallet?

[magicadehex]

Jag förstår inte varför du menar att man skulle känna sig ofri genom att vara identifierbar?

Makterna: Jag förstår inte varför det ska vara sten-koll på alla samhällsmedborgare?
Jag tycker det är nog så förskräckligt med folkräkning!

[Makterna]

Så min att göra lista ser ut som följer.
Så steg nr 1: Förändra kulturen så att, i enlighet med din invändning, individen är den som skall "behandlas" i avseende skapa ett visst beteende, som är rätt. Detta till skillnad från att miljön, samhället, skall förändras med kameror eller annan teknik.

Men vad betyder detta rent konkret? Det du skriver klingar vackert men jag ser ingen betydelse i dina ord.

Steg nr 2:
Sparka ut all profithunger från människors problem, vare sig de är sociala eller individuella.

Är detta för att...
a) du tror att problemen blir effektivare lösta då
eller
b) du tycker det är odelikat att blanda "profithunger" med hjälpverksamhet, och att du är villig att offra patienter som eventuellt hade blivit bättre hjälpta av privat vård, eftersom du tycker moral är viktigare än att folk mår bra?
Detta är ju isåfall exakt samma som det är idag. Det finns iofs privat vård men den tillåts inte tjäna pengar eftersom den inte får pengar via försäkringskassan (om vårdföretaget nu inte känner nåt MC-gäng eller liknande som har en tumme med politiker såklart, eller har fjäskat in sig på annat sätt. Med socialism föds korruption)

Steg nr 3:
Stöd individen att i frihetens tecken skapa för sig själv en hållbar situation utan psykologiska förhinder för lycka.

Och vad menar du med det, rent konkret? Vilka stödåtgärder pratar du om?

Klart att det finns som du säger, ett fåtal som är missnöjda helt på egen hand, och som inte hjälps av hur samhället, dess lagar och regler, formas. Men betänk hur situationen ser ut idag. Var fjärde vuxen äter psykofarmaka. Det borde väl tyda på ett problem för var fjärde vuxen? Alla dem kan väl inte vara individuella fall som du talar om?

Nu tycker jag du resonerar konstigt. Var fjärde vuxen besöker en vårdcentral en gång i halvåret. Skulle detta också innebära att alla har en och samma krämpa?
Det går säkert att hitta statistik över vilka olika psykiska problem som psykofarmaka används mot. Det gemensamma är väl ångest, fobier, sömnstörningar, psykostillstånd, tvångsföreställningar, etc. Men att samtlig ångest skulle typ vara ångest för sänkt A-kassa, att samtliga fobier skulle vara Reinfelt-fobi etc, kan ju omöjligtvis stämma.

[Makterna]

Jag förstår inte varför du menar att man skulle känna sig ofri genom att vara identifierbar?

Makterna: Jag förstår inte varför det ska vara sten-koll på alla samhällsmedborgare?
Jag tycker det är nog så förskräckligt med folkräkning!

Jag har inte sagt att det är av primär vikt att ha stenkoll på alla medborgare. Jag har däremot sagt att (med utgångspunkten att staten fungerar som den ska) det är av primär vikt att motverka brottslighet, och att övervakningskameror är ett effektivt led i detta.
Återigen verkar det som att du tror att de som tycker annorlunda som du, gör det för att de tänker precis som du fast tvärtom. Men är denna tanke rationell? De som förespråkar övervakningskameror, gör de verkligen det för att de gillar att bli filmade på toa, eller gör de det för att de vill minska risken för misshandel och våldtäkt på torget?
De som förespråkar lyckopiller, gör de det för att de tycker det är roligt med minskad sexualdrift och att stoppa i sig allt i pillerform, eller gör de det för att de vill minska folks ångest?
Du tänker väldigt endimensionellt!

[Makterna]

Såna problem löses med positivt tänkande. Istället för att tänka "buhu, synd att jag inte har mer än vad jag har!" så kan man tänka "jippi, vad bra att jag har såpass mycket som jag ändå har!".

Ok och är det "positiva tänkandet" bäst stimulerat på kemisk väg eller social väg? Skall vi för att skapa "positivt tänkande" satsa på materiella substanser eller subjektiva?

Det är resultatet som räknas här, inte huruvida man nådde dit på en "ärbar" väg eller en "onaturlig" väg. Vissa människor med ångestproblem förmår inte tänka positivt, utan sitter fast i katastroftankar, och då behöver de lyckopiller under en övergångsperiod, så att de kan tänka klart och bli behandlingsbara på de andra sätt du pratar om.

För övrigt, vill påminna dig Makterna igen om att jag inte säger att "piller" är dåliga. Jag säger att utsträckningen som vi använder dem för att avhjälpa problem är dåliga.

Varför det då? Ponera att kön är 6 månader för att få "riktig" hjälp, och att behandlingen tar säg 12 månader innan den gett effekt. Varför är det då nåt fel att patienten får lyckopiller så att han mår bra fram tills dess? Mätt i antal självmord borde det röra sig om en hel del per år. Vem är det som får lyckopiller som inte borde ha dem, menar du? Vilka konsekvenser är det som är så hemska med lyckopiller, att du anser att vården bör riskera ett ökat antal självmord hellre?