biggj skrev:Samuelkazen gör en logisk kullerbytta när han påstår, eller liberalerna påstår, att ett samhällskontrakt har existerat.
Återigen: Ingen har påstått att ett samhällskontrakt har existerat! Vad får du det ifrån? Visa mig var jag skrivit något sådant!
biggj skrev:Men nu har det aldrig inträffat, därav är det inget axiom längre, det är bara en tes, möjligen en självbedräglig förhoppning.
Det har aldrig någonsin varit ett axiom! Hur skulle ett "samhällskontrakt" kunna vara ett axiom? Det visar återigen att du saknar förståelse för begreppet ”axiom”. Huruvida ett samhällskontrakt verkligen existerar/har existerat dessutom ingen som helst betydelse för om det BÖR existera. Ett BÖR kan inte direkt härledas direkt ur ett ÄR om du inte är konservativ och hävdar att allt som är också är måttstocken för det som bör vara.
biggj skrev:Bigj påstår att det inte har existerat, och inte heller har kunnat existera - därför att det inte har inträffat! Man kan inte bygga en teori med att hävda att något kunde ha inträffat! Då blir det önsketänkande, eller snömos! :D
Ingen har hävdat det heller. Jag har bara sagt att statens legitimitet ökar ju fler som godkänner staten. Om alla medborgare skriver på ett samhällskontrakt så skulle staten vara 100 % moraliskt legitim (dvs legitim ur alla medborgares perspektiv, inte bara ur majoritetens perspektiv). Sedan har jag sagt att det är svårt att motivera det moraliskt goda i att tvinga en medborgare som lever isolerad för sig själv och inte tar del av staten att underkasta sig statens vilja. Om alla medborgare godkänner den demokratiska ordningen så kan däremot en minoriteten acceptera att den röstas ner i vissa frågor.
biggj skrev:Tallkottar? Tja, om man är tillräckligt hungrig, men i stort sett knappast möjligt! vet inte, men jag tror man dör om man äter för många kottar! Så härspricker även denna tes, eller om det skall ses som ett axiom? :)
Kom igen, sluta driv med det hela. Svara seriöst istället!
biggj skrev:Bigj hävdar att i dessa fall blir A mycket väl B, och inte ejns en självmotsägelse - eftersom kottar visserligen kan malas ned, finfördelas och strös i små doserngar. Då blir ju A faktiskt A, men samtidigt B! Eftersom nedmalda kottar är något annat ihopblandat med andra gosaker som sås, lök, frikadeller och gärna någon god sallad till! Så lätt var det - plötsligt upphävde vi axiomet hos Ayn Rand också, nämligen "identitetsaxiomet", som nu torpederades till en lägre nivå och blev en tes - en subjektiv sådan! Samtidigt som vi med god vigör upplöste vi den s.k. självmotsägelsen!
I mitt exempel fanns bara A (B var bara ett ännu ett exakt lika dant analogt exempel för att vara övertydlig). Ditt resonemang löser inte upp din självmotsägelse där du påstår att A är A samtidigt som du påstår att A inte är A. Ta en titt på det hela igen.
biggj skrev:Sedan kommer denna:
"Denna gång vill majoriteten inte bara ta 20 % av nisses egenodlade potatisar (som han haft med sig själv i fickan) de vill även att Nisse ska hjälpa dem att plantera egna potatisland och tvingar honom att arbeta 40 % av sin vakna tid med att visa dem hur de ska odla potatis... Har majoriteten rätt att göra det? JA/NEJ."
Vet inte riktigt om Nisse även hade med sig potaterna i ficken även vid ditt förra exempel? Om han hade det så är det ok, men hade han inte det, så har du ju plötsligt ändrat förutsättningarna! det bör man inte göra, men jag skall besvara den nya grejen ändå!
Vart har Nisse erhållit sina potatisar? Det måste du besvara först! Har han stulit dem eller vad? Man kan inte plötsligt skapa en situation utan historia, det sker bara hos subjektiva vokalister, inte hor forskare likt bigj, som följer verkligheten! När detta är avklarat, så besvarar vi själva frågan! Tills dess anser jag att de övrige nio inte har rätt att tvinga Nisse att jobba, men väl utkräva skatt om en majoritet anser detta! :lol:
Jag skrev i det ursprungliga exemplet att Nisse haft med sig sin första potatis själv i fickan. Jag har inte ändrat på förutsättnignarna, det är du som läst slarvigt. Exemplet kan utökas med vidare information om du finner det nödvändigt: Nisse har erhålligt sin ursprungliga potatis från en potatisplanta han grävde upp ute i skogen brevid sin hemby innan han åkte iväg med skeppet. Denna potatisplanta härstammar i sin tur från en vild potatissort. Kan du svara bätttre nu?
biggj skrev:Ayn Rands axiom är inga axiom, de är bara teser skapade av en fascistoid människa som hatade kommunism och vänster eftersom hon flydde från det nyss kommunistiskt styrda Ryssland år 1925. Punkt.
Rands axiom är axiom: "Självklar sats eller sak; grundläggande obevisad sats i tankesystem." Huruvida de är giltiga axiom är sedan en annan fråga. Det kan vi ha olika åsikter om beroende på hur grunläggande och självklart vi anser att axiomet är i förhållande till andra tänkbara axiom. Eftersom axiom är en/flera obevisade begrepp man utgår ifrån så kan vi endast avfärda axiom genom att konsekvent utgå från dem och se om det uppkommer några ologiska självmotsägelser.
biggj skrev:Och nej, en stat som både är demokratisk, och lever efter de mänskliga rättigheterna, kan aldrig tvinga fram mord på minoriteter. Det kan däremot Ayn Rands samhäålle.
Om Ayn Rands filosofi följs konsekvent kan aldrig mord på minoriteter ske. Om du vidhåller detta, visa vilken del av filosofin som leder fram till denna slutsats. Det som däremot kan ske är att en minoritet svälter ihjäl pga att andra giriga egoister inte delar med sig.
biggj skrev:Negativa och positiva friheter
Frihet kan även vara avsaknad av ofrihet, till exempel frånvaro av våld eller hot om våld. Det betyder att om individen inte är tvingad av någon annan individ, eller grupp av individer, att handla på ett visst sätt, så är hon helt fri. Denna syn ger teoretisk möjlighet till fullständig frihet för alla. Detta medför en mycket stor filosofisk förenkling som gör den populär i många kretsar, framförallt bland liberala utopister, då det inte finns konflikter mellan människors frihetliga agerande. Den lockar även till sig totalitära liberala teoretiker, såsom Ayn Rand.
Kritiker av denna syn menar att den negativa friheten bygger på en förenklad bild av verkligheten då förespråkarna inte tar hänsyn till andra faktorer än direkta former av tvång. Till exempel så betraktar förespråkarna för en negativ frihetssyn en svältande människa, eller någon som lider av ett missbruk, som helt fri så länge som inte någon annan person tvingar honom eller henne till något. Ett resonemang som europeiska företagare och handlare gärna tog till sig under den koloniala tiden. Man kunde sälja sprit till ursprungsinvånarna, att de sedan blev alkoholister var inte handlarens eller den säljande företagarens sak.
Jag håller helt med om att det liberala frihetsbegreppet är otillräckligt. Liberal frihet innebar endas frihet från faktiskt våld och tvång. Liberal frihet skyddar inte mot dominans, mot subtilt tvång och mot att människor tvingas godkänna vidriga arbetsförhållanden för att få mat på bordet. Liberal frihet (frihet från faktiskt tvång) är dock själva grunden. Det är en mycket viktig frihet, men den behöver kompletteras.
biggj skrev:Den positiva frihetsynen innebär frihet till något, att man är fri när man har möjlighet att genomföra det man önskar. Denna syn medför att frihet förekommer i grader, man kan vara mer eller mindre fri. Den innebär också att en persons frihet kan inskränka en annans, vilket i sin tur betyder att det blir omöjligt att föreställa sig ett samhälle där alla är fullständigt fria. Den som är rik kan på olika sätt blockera för den som är fattig att uppnå samma frihetsgrad. Förespråkare för en positiv frihetsdefinition anser ofta att denna definition stämmer bättre med det moraliskt goda som i dagligt tal menas med frihet. Kritiker menar att den är en dålig definition eftersom folk med orimliga önskemål då ändå förblir ofria.
På det hela taget är de utdragna konsekvenserna av negativ och positiv frihet omöjliga att efterleva. Det enda som kan leda till något slags reell utveckling ur dessa dilemman är att para demokratin med de mänskliga rättigheterna som FN föreskriver. :D
Du menar alltså att konsekvenserna av att använda sig av positiva eller negativa rättigheter är orealistiska och omöjliga att hantera och därför bör vi överge dessa begrepp och para demokratin med de männksliga rättigheterna istället? Men hur ska detta gå till? De männskliga rättigheterna är ju just en uppsättning med negativa och positiva rättigheter! Och då återkommer precis samma problem en gång till… hur ska vi förhålla oss till de positiva/negativa männksliga rättigheterna?
Begreppet positiv frihet innebär precis som du skriver att folk kan ha helt orimliga önskemål och betraktas som ofria bara för att de inte får sina fantasiera tilgodosedda omedelbart av omgivningen. Positiv frihet gör övriga individer till slavar för den enskilde. Positiv frihet innebär att omgivningen har en skyldighet att tillfredställa individens önskningar. Detta kan leda till en mängd olösliga intressekonflikter. När en viss individs positiva frihet ökar, minskar en annan individs positiva frihet. För att kunna upprätthålla begreppet positiv frihet måste utilitaristiska metoder användas. Frihet måste kränkas för att uppnå någon annans större frihet. Detta upplöser själva rättighetsbegreppet i sig då rättigheter per definition är moraliskt okränkbara. Begreppet ”positiv moralisk rättighet” tar oundvikligen kål på sig självt genom alla logiska själmotsägelser och konflikter som uppkommer när begreppet försöker tillämpas.
Så är inte fallet med begreppet negativ rättighet. Negativ frihet kan förekomma och tillämpas helt utan några självmotsägelser. Begreppet negativ frihet kan bara angripas från en utilitaristisk grund. Man kan hävda att ett samhälle som bygger på negativa rättigheter som gör den enskilde immun mot kollektivets godtyckliga impulser kommer leda till mindre av de önskvärda konsekvenser man vill se än t.ex ett samhälle där kolletivets makt är absolut.
biggj skrev:Men på vilket sätt är en människa ett självändamål, enär människan som art tillhör den grupp däggdjur som mestadels lever sitt liv tillsammans med andra?
Om du kollat in min text så ser du att detta är den första punkt där jag menar att Rand delvis har fel. Vårt eget liv i sig är inte det yttersta värdet som ligger till grund för alla andra värden, det är våra geners spridning som är det yttersa värdet på en ultimat nivå. På en proximat nivå yttrar sig detta som en mängd olika känslor, värden och uppfattningar om vad som är rätt och fel. Rand har rätt i att orsaken till att vi hjälper andra är ”självisk” i den meningen att dn yttersta orsaken är spridningen av våra gener, men fel i att motivet är själviskt på ett existentiellt plan; vi kan hjälpa andra av atruistiska känslor utan egoistiska motiv på en proximat nivå.
Modifierar vi Rands begrepp på detta sätt så kommer människans sociala förmågor med i beräkningarna.
biggj skrev:Och vad menar Ayn Rand egentligen med detta självändamål? Är det att låta kapitalismen och egoismen styra? I så fall har Ayn Rand fel i sitt grundaxiom – ett sådant samhälle har aldrig existerat under den mänskliga artens historia, och knappast hos förmänniskorna heller!
Rands syfte med att introducera vissa begrepp har ingen betydelse för oss när vi utvärderar begreppens sanningsinnehåll. Bara för att Rand gillar kapitalismen så kan du inte automatiskt säga att hon har fel i allt.
biggj skrev:Ayn Rand menar med sin objektivism att det finns objektiva värden och kunskaper, och inte alls härstammar från subjektiva antaganden. Det gäller i vissa fall, men inte i andra fall. Ett plus ett är alltid två, alltså är det frågan om ett objektivt värde. Men att människan är ett självändamål under sitt liv, är ett subjektivt påstående – eftersom det inte går att bevisa att hon är ett självändamål. För att påstå något sådant har man först tänkt ut en subjektiv tankegång om just människan. Hur Ayn Rand kunde tänka ut något sådant är lätt att se om man följer hennes liv och livshistoria.
Denna tanke är inte alls särskilt underlig. Den är ganska logisk och klar. Även Rands ärkehatobjekt Kant var anhängare av denna princip om människan som ett självändamål. Givet den fakta man hade tillgång till på den tiden var denna princip mycket självklar. Det är först nu på senare tid forskningen börjat enas kring att människan inte alls är 100 % egoist i grunden. Vi kan vetenskapligt visa att människans eget liv är inte det yttersta värdet då en sådan strategi inte är evolutionärt hållbar.
Men observera, bara för att vi sagt att den enskilda individens eget liv inte är dess yttersta värde till 100 % så har vi inte sagt att individen enbart kan betraktas som ett medel för andra.
biggj skrev:Objektivister och andra ur denna totalitära liberalism anser att den grundläggande rättigheten för en mänsklig varelse är rätten till liv. Med detta menar man att alla har rätt till ett liv, och rätt att agera till förmån för sitt eget liv. Men man har ingen rätt att ens liv är skyddat, eller att ens ha en garanterad överlevnad – om det sker genom ofrivilliga ansträngningar från andra mänskliga varelser. Detta leder vidare till rätten till egendom, vilken alltid är antagen att representera produkten av individens egna ansträngningar. Men stämmer detta i det verkliga livet? Knappast, eftersom ingen egentligen har kunnat skapa en förmögenhet genbom eget arbete – det har alltid krävts andra, som på olika sätt har utnyttjats för att skaffa fram denna för mögenhet. Men kan man ha ett samhälle som garanterar alla rätten till liv där ingen är garanterad detta liv utan att det på något sätt påverkar andra på ett, i teorin, negativt sätt? Knappast, säger logiken!
Orsaken till att man inte har någon moralisk positiv rätt till överlevnad genom andras försorg är att människan själv är den som ytterst ansvarar för att upprätthålla sitt eget liv. Ingen annan har det grunläggande ansvaret för att upprätthålla en organisms liv än organismen själv. En människa kan inte kräva rätten att ställa ett vilkorslöst krav på andra människor i sin omgivning att dessa ska upprätthålla hennes liv om inte dessa människor själva vill det.
Att nuvarande samhällsordning är orättvis då den bygger på en mäng bedrägerier, röverier osv. är ganska uppenbart. Är man konsekvent utifrån Rands teori så stämmer det antagligen att de flesta förmögenheter runt om i världen tillkommit genom denna typ av illegitima metoder. Att ta hjälp av andra är dock inte ”illegitima metoder”. Som du hållt med om tidigare så kan man aldrig påstå att jag gör något fel när jag frågar om min granne vill vattna mitt land för en viss summa pengar. Att grannen går med på att vattna för en viss summa och att jag sedan får ut ett mervärde genom att grannen gick med på att arbeta för mindre pengar än det jag tjänar på att anställa honom kan inte sägas vara fel på något sätt. På grund av grannens frivilliga gåva till mig iform av underbetald arbetstid kan jag bygga mig en liten moraliskt fläckfri förmögenhet.
Ja, man kan ha ett samhälle där alla garanteras den negativa rätten till liv samtidigt som folk svälter ihjäl och därmed inte garanteras den positiva rätten till liv. Ja säger logiken! (men få gillar ett samhälle där de liberala rättigheterna inte kompletteras med annat…)
biggj skrev:Ayn Rand har tre sk axiom, existens, identitet och medvetande som en slags objektiva sanningar.
Dessa håller jag med om. Men vid djupare analys (som i t.ex min uppsatts) så ser man att Rands etik inte följer ur Rands epistemologi då Rand gör felaktiga faktaantaganden om verkligheten om människans natur.
biggj skrev:Därefter börjar Rands snömos, existensen är även identiteten.
Vad menar du? Har aldrig sett Rand påstå något annat än att existensen är vad den är och inget annat, dvs att den följer identitetslagen.
biggj skrev: Ett påstående hos objektivisterna är att inget kan existera före, och utanför, identiteten! Ayn Rand menar här att något kan vara objektivt, oavsett vad vi som individ förstår det. Bara för att vi inte tror att jorden är rund, så är den det i alla fall. Det är i och för sig självklara saker, men hon går vidare och hamnar i en återvändsgränd. Existensen utgår ifrån själva existensen, menar Rand. Men nu är hon utanför logiken, eftersom hon då beträder den subjektiva vägen. Olika människor uppfattar saker olika, beroende på kunskapsnivå och erfarenheter. En stenåldersmänniska kunde mycket väl anse att solen går upp på morgonen och ner på kvällen. Det gick att jaga och smyga sig på byten på natten, eftersom det var mörkt. Detta var en reell kunskap för stenåldersmänniskan. Dagens människa vet att det är jorden som snurrar runt sin egen axel som gör att det blir dag och natt. Men detta innebär inte att stenåldersmänniskan var dummare, bara att hon ännu inte hade de redskap som hon kunde läras förstå att det är som vi idag vet. Dessa kunskaper kan man inte förvärva sig individuellt, det är en kollektiv kunskap som flyter över många många generationer. Den enskilde skulle aldrig kunna få fram hela den kunskap som vi idag bygger mycket av vårt kunnande på, det är en kollektiv process. Därmed motsäger detta Ayn Rands axiom om att varje människa är ett självändamål, och att det kollektiva alltid är fel. Bara genom kollektiva framsteg rör vi oss framåt, om än med många och stora bakslag – som alla beror på egoistiska beslut.
Rand påstår inte att det ”kollektiva alltid är fel” utan menar att människor utgör ett mycket viktigt värde för varandra i och med att de kan lagra och förmedla kunskap till varanda, hjälpa varandra och tilsammans uppnå sina mål. Men allting utgår hela tiden från individen – inte från någon mystiskt odefinierbart väsen kallat ”kolletivet”.
Rand skulle helt hålla med dig i din kunksapssyn ovan. Stenåldersmänniskan drog korrekta slutsatser på basis av den objektiva fakta som fanns att observera. Ingenting konstigt med det. Stenåldersmänniskanns begrepp om solen var objektiva då de bildats på basis av faktiska iaktagelser i verkliga livet precis som våra begrepp och slutsatser som bildas på basis av miljontals fler iaktagelser och fakta. Det var sant att solen gick upp även på stenåldern precis som att det är sant även idag. Idag vet vi dock beydligt mer en så som att jorden snurrar kring sin egen axel. Men vi vet inte allt. Precis som att stenåldersmänniskan inte kunde veta varför solen gick upp varje morgon då han saknde observationer och kunskap för att förklara detta så vet inte vi vad t.ex. varför kvantfluktuationer finns. Det betyder dock inte att denna kunskap är subjektiv eller att det inte finns ett svar.
Ur detta resonemang (som är helt i linje med ayn Rand) påstår du sedan att detta motsäger Rands axiom om att ”människan är ett självändamål” visserligen har du rätt i att människans liv inte kan betraktas som ett rent självändamål, men din slutsats följer överhuvudtaget inte ur något du skrivit tidigare. Kan du förtydliga logiken i din text lite?
biggj skrev:Vad vi också har kommit fram till är att Ayn Rand hade fel i sin tes/axiom om att objektiviteten är alltings moder, subjektiviteten är lika mycket alltings moder. Idag behöver vi inte känna till stenåldersmänniskornas kunskaper om att det var bättre att jaga på nätterna, eftersom vi har skiftat fokus. Men de hade inte fel då, deras kunskap var subjektiv, men även objektiv samtidigt. Precis som vår kunskap idag är både objektiv och subjektiv samtidigt. Precis som flertalet filosofer anser, dock ej Ayn Rand och hennes objektivister – för desse är existensen alltid objektiv, alltså är den orörlig, ickeformbar och stillastående, som en vattensamling med stillastående vatten. Till slut blir vattnet skämt...ungefär som Ayn Rands teori om den självändamålsenliga människan. Den har varken något historiskt belägg, eller ens något objektivt belägg, det är snömos rakt av.
Att kunskap kan användas för subjektiva syften motsäger inte att kunskapen i sig är objektiv. Att vi idag inte har nytta av stenåldernmänniskanns begrepp och kunskaper motsäger inte det faktum att stenåldermänniskanns kunskaper var objektiva.
Någonting kan inte vara kunskapsteoretiskt objektivt och subjektivt samtidigt. Antingen är det objektivt – det existerar och reagerar/agerar i enlighet med sin natur – eller också är det subjektivt. Om kunksap är subjektiv utgår man inte fårn verklighetens primat, utan ifrån medvetandets primat. Medvetendet har företrädelserätt och definierar verkligheten. Inbillar jag mig att ett spagettimonster flyger framför mig så finns spagettimonstret enligt denna kunskaopssyn.
Att existensen är objektiv betyder inte alls att den är stillastående, orörlig och icke formbar. Det är raka motsattsen mot vad Rand skriver. Att existensen är objektiv betyder att den är det den är, den är inte en hög flygande kossor på semester på mars eller ett eldsprutande flygande spagettimonstger. Den växlar inte mellan att vara olika saker beroende på vad vi inbillar oss i vårt medvetande. Existensen (verkligheten) finns helt enkelt till och är inte ett fantasifoster eller en subjektiv godtycklig tankekonstruktion. Det innebär att existensen kan förändras ständigt, men inom ramen för sitt eget system,i enlighet med sina egna lagar. Existensen kan inte förändras hursomhelst (t.ex förvandlas till spagetti). Då skulle existensen inte längre existensen vara sig själv, utan ändras efter något utanför det egna systemet, utanför existensens natur.
Svara på denna fårga: av vilken anledning bör vi inte utgå ifrån att existensen faktiskt existerar?
biggj skrev:Identitetslagen är nästa axiom hos Rand, och kan formuleras på många sätt. Vanligtvis skrivs den ”A är A”. Satsen kan tyckas intetsägande, varför den enklast förklaras med ”att vara är att vara något”. Ibland tar man exemplet ett bord är ett bord, Det kan inte vara något annat, menar objektivisterna. Visst kan ett bord vara något annat, det kan vara en sittplats, det kan vara ett förråd med böcker, det kan vara en penninginvestering, det kan vara mycket. Men det finns även sådant som bara kan vara det det är, rött kan bara vara rött, exempelvis. Men det är här som i fallet med existensen, det beror på våra subjektiva tankegångar och premisser, hur vi behandlar denna ”identitetslag” a la Ayn Rand. Samma sak gör hon själv. Eftersom A även kan vara B, eller…..osv. Eller så kan faktiskt A bara vara A. Det är helt beroende på våra subjektiva värderingar.
Visst kan ett bord ANVÄNDAS till en mängd olika saker men därur följer inte att bord ÄR något annat än det det faktiskt är. Alla de användningsområden du skriver om (ett bord kan användas för att lägga saker på, användas för att sitta på osv.) är saker som ingår i vad som är fysiskt möjligt att göra med ett bord (om ett bord faktiskt är vad det är och inget annat). Om ett bord är vad det är så följer också att det kan användas till olika saker och interagera med omgivningen i enlighet med naturlagarna utan att det för den skull blir något annat. Om ett bord helt plötsligt upphörde att ha någon form av ben och en yta där man kan förvara saker så skulle det inte längre vara ett bord. Då skulle den inte längre kunna användas som t.ex sittplats, bokförråd osv. utan vara något annat.
När Rand säger att begrepp är objektiva menar hon inte att det skulle vara omöjligt att skapa nya begrepp, skapa bord-sängar, olika mellanting osv. Hon förnekar inte heller föremkomsten av tveksamma svårklassifierbara fall. Hon menar att begreppen I SIG SJÄLVA är objektiva i den mening att de faktiskt bygger på verkligt observerade likheter och skillnader. Begreppet ”bord” är ett konventionaliserat begrepp. Vi har enats kring en gemensam betydelse. Själva ljudet ”bord” skulle kunna ersättas av vilka ljud som helst och få vilken betydelse som helst. Men själva essensen av ordet, den abstrakta idé ljudet ”bord” står för, är inte en subjektiv idé i den mening att vad som är ett bord är en ren smakfråga. Det är inte heller en platonsk uridé av något ärkebord uppe i himlen som avgör vad som är ett bord. Utan det är vår konvetion av ett antal måttutlämnanden som utgör själva bordet. Själva begreppet ”bord” är objektivt i den mening att begreppet linjärt motsvarar olika aspekter ur verkligheten (med människans förnuft som proportionalistetskonstant).
Att det sedan kan råda tvistemål om huruvida ett visst föremål är ett bord eller en stol ha ringenting att göra med huruvida begreppet ”bord” är objektivt eller inte. Ett visst föremål kanske har vissa av bordets karrakteristiska egenskaper samtidigt som det även har vissa av stolens karakteristiska egenskaper. Om vi definierar vår allmäna konvention av vad ett bord är som A och ett faktiskt existerande bord som B så stämmer det inte att A = B. Vårt begrepp ”ett bord” är inte samma sak som ett fysiskt bord, det är ett begrepp. En mellanform kan kanske ha nästan samtliga bordskriterier samtidigt som det har nästan samliga stolskriterier. I detta fall kan olika observatörer göra olika bedömningar av föremålet. I detta fall är varken ”stol” eller ”bord” helt tillämpligt, utan vi måste skapa ett nytt begrepp på basis av den observerade objektiva verkligheten t.ex ”stolbord”. Våra gamla begrepp, stol och bord, förlorar inte på något sätt sin objektivitet för det.
biggj skrev:Medvetandet är nästa axiom hos Ayn Rand. Medvetandet är vad som gör det möjligt för oss att uppfatta det som existerar. Det är genom medvetandet vi erhåller sinnesintryck, vilka i sin tur beror på den externa världen, dvs. av det som existerar oberoende av medvetandet självt. I och för sig självklara påståenden, naturligtvis styrs vi som individer att det vi lärt oss, och våra erfarenheter. Rand tar dock ett steg till, och det blir det ödesdigert för hennes medvetande axiom. Här lyfter objektivisterna gärna fram följande exempel. Det är inte en biljardkulas rörelse som skapar dess effekter; det är biljardkulan som gör det på ett särskilt sätt. Om man betvivlar detta behöver man bara byta ut biljardkulan mot ett ägg eller en såpbubbla i samma rörelse, effekterna kommer bli tämligen olika, menar objektivisterna.
Allt har en orsak, brukar man säga mer eller mindre vanemässigt, men är det sant på det rent metafysiska planet? Kausalitetslagen menar att så inte är fallet, menar objektivisterna. Existensen självt kan inte ha en orsak, eftersom det skulle innebära att det existerande har skapats ”utifrån”, dvs. av något icke-existerande. Men här har de uppenbart fel, eftersom biljardkulan stillastående inte skapar några effekter, det gör inte heller ägget. Däremot skapar biljardkulans rörelser effekter. Vad värre är för deras teoribildning, detta motsäger ju det första axiomet – biljardkulan kan visserligen bara vara en biljardkula, men, den kan vid rörelse även vara en skadande och förstörande och absolut en påverkande existens. Alltså kan A både vara A, och B och C…..osv…!
Jag argumenterar här utifrån min helhetsbild av Rands filosofi, inte några andra ”objektivisters” bild. Rand menar inte att ”allt har en orsak”. Att existensen existerar är accepterandet av att existensen varken kan skapas eller förstöras utan att den just existerar. Ur detta följer sedan identitetslagen, att A = A. Ur detta följer motsägelselagen A är icke icke A. Lagen om orsak och verkan är egentligen att allting är vad det är och följer sin egen natur. I fallet existensen leder det till att existensen inte har någon orsak, fallet två kulor som krockar så leder det till att de agerar i enlighet med sin natur, dvs i enlighet med naturlagarna om rörelsemängd osv. I egenskap av att biljardkulan är ett fysiskt föremål tillverkat av materia som befinner sig på en viss plats i rummet och har en viss form, vissa egenskaper osv. så interagerar den med omgivningen på ett visst sätt när den är i rörelse. Hade den varit ett ägg skulle den interagera på ett annorlunda sätt vid rörelse. Rörelsen är ett visst tillstånd biljardkulan kan befinna sig i. Att prata om biljardkulans rörelse skiljt från biljardkulan i sig är meningslöst då rörelse är ett tillstånd hos materian som bygger upp biljardkulan, inte något oberoende som självständigt kan leda till olika effekter oberoende av bildarkulan.
Det grundläggande fel du gör här ” biljardkulan kan visserligen bara vara en biljardkula, men, den kan vid rörelse även vara en skadande och förstörande och absolut en påverkande existens.” är att du gör ett föremål i rörelses effekter till delar av själva föremålet. Att en biljardkula i hög hastighet vid en kollission kan leda till alvarliga skador innebär inte att kulan ÄR B (är en skadande förstörande pryl) utan att kulan vid interaktion med verkligheten kan leda till B (förstörelse). Ett föremåls olika energitillstånd i rummet är inte det som utgör själva föremålet utan tillstånd föremålet kan befinna sig i enlighet med sin natur.
Har du lust att utveckla och förtydliga ditt resonemang kring medvetandet och existensen samt? Du har hittills enbart argumenterat emot identitetslagen (och antagandet om att människans eget liv är ett självänamål). Axiomet om medvetandet och existesens primat har du inte argumenterat emot. Axiomet att existensen existerar – att den varken har skapats eller kan förstöras utan bara ÄR, har du inte heller argumenterat emot.
