Stöd Israel!

[Logos]

Min rädsla, och min erfarenhet, är den att man fort som fan, och utan att man alls märker det (emedan det alltjämt rör sig om rättfärdiganden, och just därför finns det bara en position som kan rättfärdigas - botten av botten, endast där är sikten klar, och filosofen måste bli praktiker fullt ut; snacka om att skjuta sig själv i foten, men fan du vet väl hur jag är vid det här laget, kompromisslös så det sjunger om det) börjar föra en livsstil där man osynliggör just de förtryckarstrukturer som är nödvändiga för att upprätthålla den livsföringen (den man själv upprätthåller, och detta för att alls kunna motiver den, om så bara inför en själv för att uppamma orken och viljan att leva på det sättet).

Ja, jag vet inte. Jag har aldrig upplevt botten för egen hand, jag har bara sett den genom andras upplevelser. Jag har för mig att Lenin, då han mötte Emma Goldman, sa att det aldrig kunde bli en revolution i ett land där revolutionärerna bodde på hotell och åt grapefrukt varje morgon (eller något i den stilen). Och visst ligger det något i det, men vad ska en do? Begära fullständig försakelse av varje person som vill förändra något? Fan, man kan ju inte ens göra som Rebellerna längre, som då de hade definierat den svenska arbetarklassen som köpta av kapitalet började förbereda för kinesernas invasion.

Jag kan bara tala för mig själv, men det verktyg jag känner att jag är beredd att ta till är den intellektuella debatten, inte i form av en dogmatisk agitation men snarare i form av ett stötande och blötande av frågor som annars inte tas upp. Men visst, själva forumet för och formatet på den teoretiska diskussionen gör ju att det blir en teoretisk diskussion, ett andligt medlidande (och här blir ju Nietzsches poäng  i frågan intressant) och inte en praktisk handling. Ett sätt att lämpa över problemet på andra och att nöja sig med känslan av att "jag kan i alla fall inte göra något". Så jag förstår din rädsla för att förlora din upplevda genuitet i förhållande till frågan. Frågan är ju vad frågan ens är. Vad ska man förändra och hur?

And it seems as if the left has until now vacillated between these three positions:from the anarchist radical Left dominated by the "Narcissism of a lost cause", which feels good when far from power where it can remain unsatisfied and maintain its distance towards the existing social order, over the traditional social-democratic obsessional ethic of compulsive satisfying the Others (voters) demands "let us forget about great Goals, let us concentrate on what people really want and endeavour to provide it within the limits of the possible" - to the Stalinist pervert position of an instrument serving as the enjoyment of the big Other of History".

This, then, is the point where the Left must not "give way": it must preserve the traces of all historical traumas, dreams and catastrophes within the ruling ideology of the "End of History" would prefer to obliterate - it must become itself their living monument, so that as long as the Left is here, these traumas will remain marked. Such an attitude, far from confining the Left within a nostalgic infatuation with the past, is the only possibility for attaining a distance on the present, a distance which will enable us to discern signs of the New

Alltså, den intellektuella debatten är vad den är. Den kan inte i sig lyfta några berg eller för den delen ens småsten, men den bör vara tillgänglig för alla. Har den intellektuella någon uppgift så är det att lyfta fram frågor som annars göms bort, presentera dem i en relevant kontext och förmedla dem. Inte bara tala till de invigda utan till de berörda, eller framförallt prata med dem. Hitta nya plattformer etc. Nu känns det som om jag mässar, men jag tror faktiskt att debatt 8riktig, öppen debatt, inte det vi har idag) i sig är positiv och nödvändig för att komma någonstans.

Förövrigt kan det nämnas i sammanhanget att den tidiga svenska arbetarrörelsen alltid var måna om att deras agitatorer skulle vara nyktra, vältaliga och propra i klädseln, just för den naturliga auktoritet det gav och för att kunna undvika högerns tal om "slashasar". Autenciteten, i den mån den kan finnas, blir i det offentliga rummet en skapad image, oavsett vad man själv tycker om saken. Matrixen är helt enkelt jäkligt svår att ta sig ur.

[Avantgardet]

Fast våra ideal, i den mån vi har några, är väl annorlunda idag? Det har ju i sig att göra med de stigande klasserna, och deras tillägnande av det som de övre skikten tidigare haft exklusiv tillgång till. Jag tror tvärtom att situationen idag, i sig, öppnar vägen för att med stolthet hävda sin position som det white-trash man är. Och här är ju Zizek inne lite på samma sak, den roll han utagerar är ju allt annat än nykter och proper. Nog fan lyssnar man på honom. Och jag tror det finns något annat, som löper djupare än all djävla social (rättare: borgerlig) konvention, och det är det som är genuint. Som du är lite inne på, men jag är inte fullt lika säker på att det nödvändigtvis måste bli en "skapad image", det genuina är ju spontant, det upprepar sig ju inte, och motstår därför, principiellt, åtminstone på ett plan en enkel kategorisering. Sen kommer förvisso etiketter alltid skapas som förmår täcka in det, kanske en sinnessjukdom (då kan man också avfärda det utan vidare), kanske nåt folkligt ideologiskt typ "jantelagen", men jag är inte lika misströstande som dig här. Den impoviserade musiken går inte tillrättalägga så enkelt. Självklart blir det inga kommersiella framgångar (även om det förstås låg "rätt i tiden" också för det en gång i tiden). Men jag tror att ett enda genuint samtal, som sätter belysning på rätt grejer (vilket aldrig går att säga exakt vad så här på rak arm, eller ens i förväg, kanske inte ens i efterhand), sätter bra mycket djupare spår än ett urlakat "tal" från partitoppen, eller från Hammersmith Odeon, eller vad fan man nu kan hitta på. Och det är inte så noga med det ontologiskt finstilta i fråga om autenticitet här, det man ska ta fasta på är det otyglade och det obetvingliga. I den mån saker och ting är det, så tror jag de kan erbjuda en negation av de relationer till omvärlden som inträtt med varufetichismen.

Kolla in föreläsningen "What does it mean to be a revolutionary today" från juli i år med Zizek. Alldeles på slutet kommer något från honom, som är helt nytt för mig i fråga om honom. Han drar, i vanlig ordning, ett snuskigt skämt (en mongolriddare, på femtonhundratalet, våldtar en rysk bondkvinna medan hennes karl tvingas inte bara se på utan hålla i kulorna på mongolen medan denne våldtar hans hustru, för att han inte ska få smuts på pungen, de är väl på nån skitig eller lerig landsväg, där det lunkar kossor fram och tillbaka, vad vet jag; mongolen gör sitt, och drar, och karln flygger upp i luften och studsar av lycka, medan kvinnan stirrar förvånat på honom och frågar "vad fan är du så glad för, jag blev ju nyss våldtagen?", varpå karln svarar "men jag fick honom! Jag såg till så det kom en massa smuts på hans pung!"). Poängen är förstås inte att få smuts på mongolens ballar, utan att skära av dem. Och det har väl varit vänstern som sådan. Istället för att göra något helhjärtad så har man låtit de sina bli våldtagna medan man stolt klappat sig själv på axeln för att ha lyckats få lite smuts på "maktens ballar". Därefter gör Zizek oss uppmärksamma på att, ja, vi kan sitta och tycka det, att de varit ena djävla svikare på det hela taget, till och med skrattat när andra lidit, stolt över sin försumbara och rent av störtlöjliga insats. Men, säger Zizek, vi skrattade alldeles nyss själva... Här kommer "twisten" som är ny för mig vad gäller Zizek, och gör mig bra mycket mer sympatiskt inställd till honom (han har varit inne och nuddat på det tidigare, men det är första gången han formulerar det så tydligt), att det är inte fel grej att göra, att skratta åt eländet. Det är mer av att delta i lidandet än att låsa våldtäktsoffret i en offerroll, ur vilken den aldrig tillåts komma ur. Som skulle den tjäna oss något syfte, att vi kan liksom tycka synd om den (återigen nietzsche-kopplingen). Nej, skrattar åt helvetet är vad lidande människor själva gör. Och ta bluesen. Den är klagande, och med all rätt, och du har allt det där i den och hela den svarta diasporan, som ett exempel bland många, men det är också där du har sann, rå, och hjärtlig humor. Det är känna med de förtryckta. Inte att tvinga dem att spela enligt några sociala (borgerliga) konventioner, som bara är där för att passa borgerskapets självbild.

Och sen tror jag, uppriktigt, att världssituationen idag pockar på en kommunistisk lösning, det är den enda logiska slutsatsen av de tendenser vi ser överallt. Jag menar, ta bara internet som exempel, där florerar en massa open-source-program, och i egentlig mening små lokala kommunistiska lösningar, som rationella lösningar på konkreta problem. Så det bubblar upp såna grejer, samtidigt som klimatkriser och finanskriser, och piratkriser, och allt möjligt pockar på s.k. "globala" lösningar. Här återstår förstås en hel del, men det blir bara alltmer uppenbart att det liberaldemokratiska systemet mer eller mindre spelat ut sin roll, vad som komma skall (först) återstår att se. Men jag hyser stora förväntningar på framtiden i den meningen. Och här är givetvis den intellektuella diskussionen jätteviktig, men jag tror inte vänstern ska bli bekväm (vilket jag i mångt och mycket tänkt vara en något självförintande position av Zizek att inta), och liksom tro att det intellektuella samtalet i sig är vägen framåt, att man kan fortsätta leva precis samma tillvaro som tidigare, som "intellektuell", och att problemen är strikt teoretiska. Det är inte bara en ytlig, kosmetisk, "världspolitisk" förändring som skall komma till, utan en förändring av vår hela världsuppfattning, av vår produktionsordning, av vår teknologi i vid bemärkelse (heideggersk nästan), av vår relation till naturen, till den omgivande miljön, till våra medmänniskor, våra kamrater.

Jahapp... det funkade visst ändå. Well. God natt i alla fall.

[Logos]

Ja jag vet inte, jag läser Upplysningens dialektik just nu, så det är väl svårt att förhålla sig positiv i sådana här frågor. Men Zizek piggade upp, som vanligt  :)

Och visst finns det en vacker och mörk humor i bluesen, ett sätt att relatera till men inte nödvändigtvis acceptera livet här och nu. Jag tycker att jag hittar något liknande i den irländska folkrocken (när den inte översållas av kvävande nationalistisk retorik). Och naturligtvis även i svensk vistradition, såsom hos Cornelis...

Och här är givetvis den intellektuella diskussionen jätteviktig, men jag tror inte vänstern ska bli bekväm (vilket jag i mångt och mycket tänkt vara en något självförintande position av Zizek att inta), och liksom tro att det intellektuella samtalet i sig är vägen framåt, att man kan fortsätta leva precis samma tillvaro som tidigare, som "intellektuell", och att problemen är strikt teoretiska.

Nej precis, något mer måste till. Debatten måste ut från de invigdas krets och in i resten av samhället. Det gäller att tala med folk och inte till dem (vilket ju vänstern traditionellt har gjort). Och kanske är internet svaret, frågan är bara hur man ska bryta igenom populärkulturens mur och dess alltigenom dominerande plats i det offentliga rummet? Kanske gäller det att hitta sätt att använda sig av den på (Likt Zizek, igen). Vad tror du?

[Avantgardet]

Du måste ha i åtanke att marxismens teori och praktik inte alltid dragit jämnt, inte ens i en och samma person. Men oavsett det, vi har en helt annan situation idag i världen! Finns inga skäl att misströsta.

Vad gäller det här med lokalitet så är ni Stockholmare lite känsliga tycker jag det verkar som, och därför särskilt roliga att reta. Tycker inte det är nåt fel med att känna stolthet över sitt ursprung, och allt det som gör en unik, i synnerhet om det ligger mycket kamp bakom. "Kvävande nationalistisk retorik", varför då? Är det okej bara om vi alla berättar samma berättelser, metropolismyten? Här tror jag att jag har Zizeks medhåll faktiskt. Det är inte nationalismen som är boven, det är kapitalismen! Det är inte någon stolthet över sitt "hem" här i världen, eller att man gör sig lustig på bekostnad av grannen, i själva verket har nog mången "bra" relation mellan grannländerna här startat med nån plump historia om den andre. Identitetspolitiken skyler över det där faktumet lite grand. Det är inte det att vi är olika, eller bär vårt huvud högt, eller ens narrar och driver med den andre som är fel, utan den underliggande ekonomiska situationen som kan förmå såna relationer, och sån retorik, att förvandlas från nåt halvt vänskapligt och inte alls dumt, till rena folkmord. Det finns alltid ekonomiska incitament till krig.

Man ska absolut inte spela det spelet, och göra Israel-Palestina-konflikten till en konflikt mellan etniciteter, eller kulturer, utan det är en imperialistisk makt som belägrar en annan. Punkt. Tyvärr så är det ju det spelet som spelas i skolorna allt som oftast, och man ska nog inte heller inbilla sig att man minskar eventuella slitningar mellan etniciteter (som alltid i grund och botten handlar om sociala och ekonomiska villkor och rättigheter) genom att bara omtugga den myten gång på gång på gång, snarare håller man den vid liv därigenom, och formar den diskurs som tar sig så förvirrade uttryck som sverigedemokrater och liknande. Faktiskt. Det finns inga "invandrarproblem" i förorterna, det finns sociala och ekonomiska problem. Jag tror mycket av identitetspolitiken bara tjänar att täcka över det hela. Det finns heller inga orättvisor som står mellan män och kvinnor (som att det fanns två såna homogena sidor till en konflikt som innefattade oss allihop), utan det finns sociala och ekonomiska orättvisor. Men att dessa drabbar kvinnor i större utsträckning än män, det är sant.

Sen finns det en hel uppsjö med problem mellan extremerna (krig-fred). Som tar sig såna uttryck, och spelar på såna saker som etnicitet och kön, helt klart. Men de borgerliga konventionernas specifika utformning lämnar ju en hel del utrymme för godtycke också. Jag tycker förvisso inte ett slagsmål mellan några är nåt större problem, om ens ett problem alls (om alla deltagare vill slåss så ser jag alls inget problem i det). Men även om det sker mellan rasister och invandrare så är det inget etnicitetsproblem eller nån kulturkrock, i själva verket så är det ju ett ypperligt exempel på att de tillhör samma kultur och delar samma tradition (nåt slags gängslagsmål). Jag tror identitetspolitiken snarare än tar oss framåt, tar oss bakåt, det är överbyggnad (etnicitet i det moderna samhället är ungefär som pizza, finns en djävla massa ytliga skillnader men det är pizzor alltihop likförbannat). Men det om det görs politik av det, och inte om det bara är kallprat mellan en svensk och en norrman, båda på husvagnssemester, över en pilsner, eller what not). Lite om det, bara för att återknyta till tråden.

Jag tror inte det handlar om att "bryta igenom populärkulturens mur och dess dominerande plats", även om Zizek lite gått på den linjen, spelat det kapitalistiska spelet för att komma fram på den intellektuella scenen, som du beskyllde honom för "effektsökeri" en gång, tror inte alls det är helt fel i fråga om honom. Men jag skulle säga att det är ett misstag att alls gå med på att spela på populärkulturens villkor. Då gör man ju bara sig själv till kommersialiserad, det vill säga en kapitalistisk produkt, och man sugs upp utav precis det som man vill sätta sig upp emot (som ett alternativ). Så jag tror inte man nödvändigtvis behöver tänka i termer av att nå så stor kvantitativ spridning på det man vill ha sagt som möjligt, så stor (social)liberaldemokratisk populistisk spridning osv. Det är ju bara att upprepa formen på nytt. Innehållet må vara annorlunda, men formen upprepas. Jag menar, du som läser just "Upplysningens Dialektik", är det så stor skillnad på en svensk, en grekisk, en brittisk, en indisk (eller sätt in valfri nationalitet) schlager? Vill man verkligen göra schlagers om det är (bl.a.) musiken man vill ändra?

[Logos]

Identitetspolitiken skyler över det där faktumet lite grand. Det är inte det att vi är olika, eller bär vårt huvud högt, eller ens narrar och driver med den andre som är fel, utan den underliggande ekonomiska situationen som kan förmå såna relationer, och sån retorik, att förvandlas från nåt halvt vänskapligt och inte alls dumt, till rena folkmord. Det finns alltid ekonomiska incitament till krig.

Jävligt bra poäng. Jag ska tänka över det hela lite, återkommer.

[Logos]

Och jo, du har nog rätt i det mesta. Ibland är det skönt att bli nedplockad på marken när man är ute och cyklar i sitt teoretiserande. Jag är uppvuxen i en vänstermiljö där den politiska åskådningen i mångt och mycket har varit ett val av livsstil (även om den har bottnat i en djup sympati) med ett fokus på detaljavvikelser i livförig  och där det alltid har varit underförstått att det man kämpar för egentligen aldrig kommer att uppfyllas. Och det arvet är svårt att frigöra sig från.

Det du skisserar upp här är ju även min önskan, en värld där människan tillåts definiera sig själv och där konkurrensen inte är det ideologiskt primära. Egentligen ligger ju självdefinitionen och  viljan till makt över verklighetens beskaffenhet som kampmetod nära det som barn gör för att försvara sig mot en övermakt (föräldern). Ställd inför kravet att borsta tänderna kan fyraåringen försvara sig med att han inte behöver göra detta då pappan är en bajskorv, alternativt att han själv är en haj och att fadern är en fisk, och hajar äter ju fiskar...

Och sen har du väl rätt, en schlager är ju i sig något som ska tillfredsställa andra, inte nödvändigtvis dig själv (men om du nu, med Zizeks ord, strävar efter att masochistiskt underkasta dig världens önskningar, så varför inte?).

[Avantgardet]

Jag tycker själv jag har en poäng där. Men jag anstränger mig ju lite granna nu också för att just söka tänka en förändring av totaliteten av de samhälleliga relationerna och inte bara nåt slags kirurgisk reform (vilken skulle bibehålla samma liberaldemokratiska form).

Man kan ju undra var barnet snappat upp den absurda logik som det gör bruk av när det ska försvara sig. Nånstans måste det ju ha sitt upphov. Eller kanske lånar barnet från ett annat område den logik som det tillgriper i den här situationen också. Kanske rör det sig om att det bara lånar formen för något, alltså till exempel "försvarets attityd" eller den apologetiska mimiken/gestiken, sådan den sett den tas i bruk hos sin omgivning, men utan det innehåll som vanligtvis ledsagar den?

Jag tror nog jag fattar din poäng, med liknelsen (dissidentens hållning och barnets trots). Till och med det absurda måste väl i någon mening sägas ingå som ett moment, då dissidenten också går i kamp med det "sunda förnuftet" som allt för ofta är ett svepskäl för borgerliga moralismer. "Upplysningens dialektik" är ju ett lysande exempel på det, och det är allt annat än en tandlös haj den där Adorno.

Men jag tycker nog du ska släppa pessimismen, den är obefogad. Man får inte inbilla sig att Sovjet, eller de kommuniststater vi haft, var något annat än en form av statskapitalism. Den konkurrerade med kapitalismen, och var millennier från att göra sig kvitt partiet. Det var en kosmetisk skillnad olika kapitalismer emellan. Det här kan förefalla klyschigt, och säkert retar det en massa högermän, men någon kommunism var det helt enkelt aldrig, och hade heller aldrig kunnat var så länge den levde och verkade under de världspolitiska/världsekonomiska betingelser som förelåg då. Det intressanta med sovjetstatens fall i förhållande till väst är att situationen ju alls inte kan sägas ha varit nämnvärt annorlunda här, med den enda skillnaden att den västliga supermakten levde på kredit, medan Sovjet var den öststat som var kreditgarant för alla satelitstater. Om man tar en titt på den amerikanska statsskulden så ser man detta tydligt. Så samtidigt som man stod och firade kommunismens "fall" så levde man på lånad tid. Det är värt notera att den one-world-government som håller på att växa fram har karaktärsdrag från båda dessa statstyper, och att världsekonomin mer och mer antar formen av en planekonomi (av nödvändighet) ju mer omfattande denna världsstat blir. Denna utveckling var ju något som Adorno aldrig fick vara med om, och man måste ha i åtanke att han levde under föreställningen att "det historiska ögonblicket var förbi". Detta i och med att han nånstans betraktade Sovjet som kommunistiskt, och även om han ju inte alls verkar anse dem ha fått det rätt på nåt sätt är han likväl för feg för att kritisera dem - och det är just sånt som är olyckligt, precis som Zizek påpekar (på tal om den socialistiska situationen i Central- och Sydamerika nu), det är just kritiken som behövs för att tänka om totaliteten av samhälleliga relationer, en sann kamrat stryker inte medhårs i alla lägen, utan kritiserar sin kamrat när denne gör fel, och detta var ju, minst sagt, något som saknades Sovjet. Och i väst levde vi ju i överflödssamhället, och den konception av proletariat som Adorno tänkte med var ju den gamla industriarbetaren. Marcuse blev ju också allt mer pessimistisk, han med, med åren. Men satte ett tag sina förhoppningar till olika rörelser, typ studentrörelsen, Svarta Pantrarna och liknande. Men jag anser helt klart att vi skall läsa om "proletariatet" på det sätt som Zizek gör. Proletär är man inte för att man jobbar med kroppsarbete, eller i de närande verksamheterna, utan för att man blir berövad sitt arbete, vilket i förlängningen är ens person. Proletarisering sker på många fler sätt idag än tidigare - Zizeks mest extrema exempel är fångar på Guantanamo, som verkligen är berövade allt, precis allt. Så detta taget tillsammans med det faktum att kommunikationerna har "fört samman" världen eller "krympt" den, gör att vi tvingas läsa om klassgränserna, över nations och kulturgränser på ett sätt som vi inte kunnat göra tidigare. Och tar man hela världens tillstånd med i beräkningarna så finns det inte längre något enda skäl att tvivla på att förändring måste till, annars riskeras ett "inbördeskrig" i den framväxande världsstaten. En djävla utsvävning från tråden det här, men men...

Edit: noterar att jag blivit duktig på att föregripa min egen tanke och springa ifrån finmotoriken i fingrarna. Duktig på att hoppa över ord här och var. Well, kan ju endera sluta slarva och bli en stropp, eller så kan jag pladdra på och hoppas att man lyckas dechiffrera mig ändå.

[Jörgen]

saxat

Thursday, October 1, 2009
Iran War: Scenarios

To my readers: Please copy this article to as many sites and people as possible. It is important that people know just what is at stake in the coming war on Iran. Already the article is making a impact, including in Israel. There it is waking some people up that they are being led into National Suicide by Netanyahu and his war hawks.

SCENARIOS

Now that the Iranian/Six Power talks have concluded with no breakthrough (Netanyahu will never accept the 'final' uranium refining being done in Russia as a breakthrough), we can expect an Israeli attack on Iran at any time. We need to consider what will happen next.

Scenario 1: The Israeli Air Force bombs the major Iranian nuclear sites. The destruction of the fully fueled nuclear reactor causes massive deaths. Iran does nothing. This is the pre-school level thinking scenario and believe it or not, it is the scenario that is most likely covered by the corporate owned mainstream news media. If you believe this scenario it is likely you should also believe in Santa Clause, the Easter Bunny, and the Tooth Fairy.

Scenario 2: The Israeli Air Force bombs the major Iranian nuclear sites. Iran mines the Strait of Hormuz. It takes several weeks to several months to remove the advanced mines using the best mine sweeping technology available. The World's economy, already in a depression, goes into total collapse. The economic depression becomes far worse than the Great Depression of the 1930s. Early grade school level thinking.

Scenario 3: Same as number 2 above but Iran fires some missiles on Israel, most are shot down by Israeli and American air defense systems, however some hit their targets and several thousand Israeli civilians are injured and a few hundred killed. Middle school level thinking.

Scenario 4: The Israeli Air Force bombs the major Iranian nuclear sites. Iran mines the Strait of Hormuz. Iranian missiles and Syrian missiles and Hezbollah rockets and missiles rain down on Israel. After several days of back and forth missile and air attacks the UN Security Council establishes a truce. Thousands are killed in the attacks on Israel and many more in Syria, Lebanon and Iran (plus the large number killed by the destruction of the fully fueled nuclear power plant in Iran). The World's economy is toast from the cutting of the Strait of Hormuz but eventually a type of peace returns and the economy gets better. Congratulations you have reached high school level thinking. Still not realistic but better.

Scenario 5: The Israeli Air Force bombs the major Iranian nuclear sites using low yield nukes but claims that only conventional weapons were used. Deaths from the destruction of the nuclear sites, including the fully fueled nuclear power plant, run into the millions. Nuclear fallout spreads throughout the Middle East and SW/SE Asia and eventually over the Northern Hemisphere. Iran responds with a full MAD (mutually assured destruction) counter-force attack. Iranian missiles with radiological warheads, chemical warheads, advanced conventional warheads (fuel air explosive warheads with yields in the tactical nuke range), and some conventional warheads. Syrian missiles, equipped with similar warheads, also fly towards Israel. The Hezbollah missile force, which is controlled by Iranian and Syrian officers, cuts loose with everything it has.

This amounts to over 50,000 rockets and guided missiles, everything from large numbers of unguided Katyusha 122 mm artillery rockets with a 19 mile/30 km range and capable of delivering approximately 66 pounds/30 kg of warhead to longer range guided missiles that can and do hit all of Israel. Many of the 50,000+ Katyushas have simple 'dumb' conventional warheads but others, and most of the larger guided missiles, use chemical, or radiological ('dirty bombs'), or FAE warheads and cause massive damage as a all-out effort to fire as many as possible, in as short of time as possible, is made. The Syrians and Iranians fire a range of medium range guided missiles, mostly with advanced conventional/NBC (nuclear radiological/biological/chemical) warheads. The Iranians release the large Advanced Biological Warfare arsenal, that they have spent most of twenty years building up (first using former Soviet biowar scientists to jump-start their entry into the 'poor man's nuke' genetically engineered biowar virus 'game'), into Israel, select Arab nations, the United States, Canada, the United Kingdom, France, Germany, Italy and certain other EU/NATO nations. The 50+ different super-killer viruses are spread using 'sleeper agents' and use the population as vectors to spread the advanced biowar viruses. Total numbers killed in the target nations run into several hundred million.

The Israelis use neutron bombs (atomic bombs with a low blast effect but high short term radiation effect) on a large area of Lebanon and Palestine in an effort to 'kill' the launch sites and personal involved in the launches. The Israelis see most of their civilian population killed or seriously injured. Large areas of Israel are contaminated with long-term radiation by the radiological warheads of its enemies. Israel, using a combination of aircraft released weapons, ground-to-ground guided missiles, and sub lunched cruise missiles showers Iran and Syria with nuclear warheads from smaller yield weapons to high yield Hydrogen bombs. Most Iranian and Syrian cities are totally destroyed with too few people left to bury the dead. Nuclear fallout spreads throughout the world, especially in the Northern Hemisphere. The Advanced Biological Warfare viruses continue to spread throughout the world, although the most stringent quarantine measures are put into place including total lock-downs of most cities and the issuance of RFID chips to buy or sell anything (especially food and medicine) and to pass military checkpoints (total martial law throughout most of the world).

Scenario 6: Same as the above but Illumunati agents and Illumunati controlled governments arrange massive 'terrorist' strikes/bombings in India and Pakistan and China and in the Georgia area. A major sea incident takes place near Georgia with Russian naval forces. India and Pakistan and China engage in a major nuclear war destroying over a billion people's lives and spreading truly massive amounts of nuclear fallout across the land. Russia and China release a barrage of ICBMs and SLBMs at what is left of Israel destroying all life there and in much of the Middle East. America and NATO and Russia and China engage in limited nuclear war when suddenly the return of Jesus Christ puts an end to what would be total destruction for the human race.

http://europebusines.blogspot.com

stöd israel???

[teoretikern]

Scenario 6: Same as the above but Illumunati agents and Illumunati controlled governments arrange massive 'terrorist' strikes/bombings in India and Pakistan and China and in the Georgia area. A major sea incident takes place near Georgia with Russian naval forces. India and Pakistan and China engage in a major nuclear war destroying over a billion people's lives and spreading truly massive amounts of nuclear fallout across the land. Russia and China release a barrage of ICBMs and SLBMs at what is left of Israel destroying all life there and in much of the Middle East. America and NATO and Russia and China engage in limited nuclear war when suddenly the return of Jesus Christ puts an end to what would be total destruction for the human race.

Så vi ska ta en blogg som handlar om Illuminati på allvar????  :D      :D  Det blir bara värre och värre... Ska du inte börja länka till Radio Islam eller Hamas när du ändå är igång? Eller Juri Lina? Det verkar ju vara helt okej att dammsuga internet efter de mest fantasieggande skrifter, bara de är mot Israel och judarna.

http://www.geocities.com/jyrilina/svenska/omjyri.html


Jag tillåter mig att tillägga ett annat scenario, för det tycks vara fritt för fria spekulationer:

Scenario 7: det visar sig att filmen Matrix har helt korrekt, det vi ser runtomkring oss är en illusion, vi är egentligen nedsövda ligger i behållare och fungerar som batterier åt tänkande maskiner, men vi vaknar och besegrar de onda maskinerna i en ärofylld kamp.



Nej, jag rekommenderar istället Six Days of War av Michael Oren:

http://www.amazon.com/Six-Days-War-Maki ... 653&sr=8-2

Han beskriver upptakten till sexdagarskriget väldigt bra, och han har luskat igenom olika arkiv, bl a beslagtagna arabiska. Egypten hade en detaljerad plan, Gryning,  hur man skulle besegra Israel, och startordern gick faktiskt ut, de egyptiska piloterna satte sig i sina flygplan, men kallades tillbaka för att fem egyptiska officerer hade råkat irra sig in på israeliskt område och man trodde att judarna höll på att omgruppera. Så Egypten höll precis på att krama in avtryckaren.

Efter man erövrat Västbanken hade som jag skrev tidigare den israeliska ledningen med bl a Levi Eshkol, planer att upprätta självstyre för araberna på Västbanken. Michael Oren skriver:

"The linchpin of Eshkol's plan was the Palestinians' willingness to set up a 'protected' and potentially independent regime in the West Bank. But his vision could not be realized. Of the eighty West Bank notables interviewed by Israeli fact-finders that summer, few could agree on the nature of Palestinian self-rule, while Palestinians outside the territories violently opposed the concept. Hussein, fearing the threat the proposed state would pose to his kingdom, worked to undermine Eshkol's efforts, and Nasser rejected any arrangement that failed to restore all the occupied territories, including Jerusalem."

Det var först efter alla israeliska fredserbjudanden nekats man övergick till bosättningar, som ett led i en försvarsplan, Allonplanen. Men det talar aldrig Ordfrontvänstern någonting något alls om, och det är skam att ordet 'intellektuell' gärna associeras med vänster. En av Arafats ministrar, Nabil Amr, tröttnade slutligen efter fredsprocessen nyligen under 2000-talet på den mångåriga palestinska inställningen och erkände öppenhjärtligt (inte i Orens bok utan i Karshs):

"Didn't we jump with joy over the failure of Camp David? Didn't we throw mud at the picture of President Clinton who dared submit a proposal for a Palestinian state with some modifications? Didn't we do this? Were we sincere with ourselves? No, we were not. This is because after two years of bloodshed we now accept what we rejected, perhaps because we have realized that it is impossible to achieve. How many times did we accept, reject, and then accept? Our timing in saying yes has never been good. How many times have we been asked to do something that was within our reach but failed to do so? then, when this something become unfeasible, we begged the world to propose it to us yet again."


Stödja Israel? Helt korrekt!

[Jörgen]

Jo, du, om någon, bör nog studera Radio Islam lite bättre, du verkar ju ha noll koll.

[biggj]

Hejsan!

Några funderingar.........

Likheter mellan den anglosaxiska och judiska fascismen...

Kan två stater som bägge bedriver statsterrorism bekämpa terrorismen trovärdigt?

Hur skall de befria de arabiska massorna från regimer den ene av dem har hållit under armarna i över 50 år?
Hur skall man bekämpa terrorismen när man stödjer stater som är diktaturer enligt alla konstens regler?

Sug på denna karamell som en nazionistisk medlöpare skrev:
"I arabvärlden ansluter sig allt fler muslimer till offensiven mot terrorism. Länder som Saudiarabien, Pakistan, Afghanistan, Marocko, Irak, Kuwait, m fl är nu aktiva partners i koalitionen mot terrorism."

Hur kan ett land (USA) som släppt atombomber över civila i städer och har hundratals miljoner liv på sin nota, vara en trovärdig terrorbekämpare? Dessutom i länder där de samtidigt passar på att stjäla olja?

Hur kan en stat som nazioniststaten Israel, ett fascistiskt och rasistiskt kolonialt fäste i Mellanöstern, bekämpa terrorism när man själva är en av de större statsterroristerna i regionen? Och som dagligen mördar kvinnor och barn samt torterar barn i fängelsehålor? Hur kan detta land som stulit hela sitt nuvarande territorium av ett annat folk vara en trovärdig terrorbekämpare? Med över en miljon palestiniers död på agendan sedan 1947? Med omkring 15, kanske fler, miljoner döda i andra omkringliggande stater på agendan sedan 1948?

Hur kan Pakistan vara med och bekämpa terrorism, en diktatur som tillåter slaveri i landet? Ett slaveri som även drabbar barn och miljoner fattiga! Samtidigt som man har stöttat all form av terrorism i Afghanistan och Kashmir i årtionden?

Hur kan Marocko, en kunglig diktatur som har ockuperat ett annat folks land (Västsahara) vara med och bedriva trovärdig jakt på terrorister? Ett land som spärrar in oliktänkare i årtionden! Ett land vars elit förtrycker sin egen befolkning!

Hur kan Saudi-Arabien vara med? Där har man varken kvinnlig eller manlig rösträtt! Det är ett feodalt samhälle som bygger på att britterna skapade landet under första världskriget, med hjälp av sina allierade, familjen Saud! Det är därför detta land heter Saudiarabien! Här mördar man oliktänkare, här hugger man händer och fötter av småtjuvar, här stenas kvinnor till döds! Kan sådana bekämpa terrorism?

Kan Irak bekämpa terrorism? Denna stat lever ju under ockupation, här finns varken rättsordning eller mänskliga rättigheter! Landet genomsyras ju av terror, både från "bekämparnas" sida, dvs. av legoknektarna, och av terrorister med muslimsk täckmantel! Hur kan denna stat var med och bekämpa terrorismen - mer än att man i så fall bjuder in alla att slåss i landet! Vad anser invånarna om det månntro?

Kuwait, en muslimsk diktatur som helt styrs av marionetter stöttade av väst? Här finns massor av tjänare från Sydasiens fattiga stater. Dessa gör jobbet i hemmen - betalning sker genom våldtäkter som inte är olagliga och man behandlar dem som skit! Skall dessa bortskämda kuwaitier vara med och bekämpa terrorism? Det enda de kan är att plåga kvinnliga tjänarinnor från Sydostasien!

Afghanistan! Skall denna knarkodlande lydstat till USA även bekämpa den terror man självt bekostar just genom knarket? En stat som haft krig i över 25 år! Skall dessa arma människor även fortsättningsvis vara spelplan för terrorbekämpningen? Ett folk som tvingas producera opium åt sina styrande för att kunna överleva. Opiumodlandet har exploderat sedan USA skapade sin marionettregim i landet!

En snygg allians - av statsterrorister, kvinnoplågare, diktatorer, fifflare, direktörer, barnatorterare, marktjuvar, religiösa fanatiker, TV-tittande machos, maffiaklienteler och rasister!

Bevare världen för dessa terroristbekämpare - det enda de skapar är en extrem osäkerhet i världen! Det är också deras mål, för då får de ha sina stöldgods och skumma affärer i fred! Vi andra tvingas betala priset i sprängda bussar, kapade flygplan, enorma flyktingvågor och en raserad ekonomi!

MVH
bigj - för palestinierna och mot nazionisterna...

[teoretikern]

... du verkar ju ha noll koll.

Helt riktigt, jag fattar inte för en enda nanosekund vad Adam Weishaupt har med dagens utveckling i Mellanöstern att göra. Men var vänlig att upplys oss!  :roll:

[Jörgen]

Brottslingens hemlige wet dream är att få agera polis,
eller en parodi av denne snarare, att kunna hunsa vem som helst och tala om för vad som är rätt och fel - till den egne gruppens fördel.

Motståndsmännen mot nazismen beskrevs som terrorister av nazisterna under andra världskriget - inget nytt under solen.

Frasen: "Om man inte lär sig av misstagen så är man dömt att upprepa de", betyder bara att misstagen i etik, logik med mera just kommer att upprepas - den virtuelle brottslingen byter bara land och återuppstår - skepnaden är dock densamme, likaså ordvalet i stort sätt.

Frasen "Aldrig mer" som sionister gärrna viftar med, syftar till att få dig att vilja engagera dig i förutvalda förgångna händelser för att samtidigt strunta i vissa av det nutida, det som egentligen borde vara aktuell för dig.

Teoretikerns inslag var okunstruktivt som nästan borde väntats.
Förstår inte teoretikerna varför han är en förolämpning?

[teoretikern]

Jag hörde ett fyllo med delirium i tunnelbanan yra något om judar, Israel och ondska, så jag antar att jag borde haft honom som källa i mina studier, för han är ju trots allt mot Israel?  8)

[Jörgen]

Jasså var det du det?
Det går alltid bra att referera till källor.

Det finns inga judiska sammansvärjningar. Vem sa det?