Det goda samhället...
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Ingen som visste om att vikingarna - långt innan några landsomfattande lagar hade stiftats - såg sig som skyldiga att bjuda ut sitt hem och allt som till det hörde för alla som råkat förirra sig till deras trakter? Gästvänligare folk får man nog leta efter i historieböckerna, och samtidigt vill man alltjämt framställa dem som krigiska vildar. Usch vad fel man kan ha! (Detta sticker förstås också romantiska nationalister i ögonen, men det får de lära sig leva med tyvärr.)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Hejsan!
Här en av de nyliberala "historiker" som också traskar ute i ämnets tassemarker! Läs och njut......
Azar Gat – krigsförbrytare och krigshistoriker
Azar Gat heter en av de nya stjärnorna på den nyliberala himlen. Han är född i Israel, och officer i dess armé. Hans uppväxt präglades av ett väl definierat hat mot palestinierna, vilket fick honom att begå krigsförbrytelser i den armé han som ockupationssoldat tjänade. Denne rabiate rasist har även studerat i historia, särskilt krigshistoria. Hans extrema hat mot palestinier, och senare även mot humanister och meningsmotståndare, har förlett denne nyliberale propagandist att även skriva om det han känner till bäst – hatet mot sina medmänniskor. Han påstår, i likhet med andra i den våg av nyliberala historierevisionister, att människan var krigisk från början eftersom det är hennes naturliga tillstånd. Några belägg har han, liksom de övriga historierevisionisterna, inte. Ironiskt nog framkommer inte detta alls så tydligt i hans mest kända alster, ”War in Human Civilization” – snarare är det tvärtom!
Azar Gat hade sysselsatt sig med sit projekt "War in Human Civilization" under flera års tid, syftet var att leda i bevis att människor är krigiska till sin natur. Men det gick trögt, Gat tvingades snart erkänna att det för en miljon år sedan fanns föga av strider bland de jägare-samlare som är vår egen arts förfäder och förmödrar. Därför att det då inte fanns någon äganderätt, och således inget att tvista om. Gat misstänker att våldet lockades fram när egendomen blev av vikt för människorna. Men då är han långt framme i tiden, vid jordbrukssamhällets ankomst för cirka 10 000-12 000 år sedan. Gat hade samma problem som alla nyliberala teoretiker vilka i propagandistisk stil letade efter bevis för den krigiska och våldsamma människan – det fanns inga som helst spår i fyndmaterialet efter denna krigiskhet. Man saknade helt enkelt fynd som visade denna krigiska sida. Däremot pekade alla fynd från den paleologiska stenåldern att kriget och organiserat våld inte alls kunde bevisas ha existerat. Här är han faktiskt i samklang med de seriösa historikerna. Trots de arkeologiska fynden av stenyxor, spjut och pilar, är det omöjligt att veta om de var till för jakt på djur eller för att bekämpa andra människor, menade Gat. Andra teorier påtalar att våldet mellan människor till stor del är rituellt och att morden begås av starka medlemmar – och att svaga eller unga då offras. Något Gat också tvingades acceptera som fakta. Naturligtvis förekom det våld också under den paleolitiska stenåldern, men det var ett våld som var spontant och knappast organiserat och planerat. Att människor, och förmänniskor blivit arga kan nog knappast förnekas, men de var inte krigiska i vår mening. De löste sina konflikter på mer rationella sätt; man bytte grupp, man slöt fred eller man lät saken bero tills den var glömd.
Gat menar att våld bland s.k. primitiva folk knappast kan vara naturligt, däremot är det skapat under stress. Detta påstår även andra forskare med seriös inriktning. Att studera naturfolkens våldsbenägenheter ter sig också problematiskt, särskilt om man söker dra allt för långtgående slutsatser, menar Gat. Gat fortsätter med att konstatera att stamkonflikter ofta snedvrids när västerlänningar skall tolka dem, på ett etnocentriskt sätt. Vissa forskare hävdar också att påverkan från det västerländska samhället har inspirerat till ökat våld mellan olika samhällen, och i stamkonflikter. Inte heller detta kan Gat avfärda. När våld utbryter är det oftast frågan om kamp om resurser, men även om att skaffa sig kvinnor och tillförsäkra sig makt, något som visas av studier gjorda i Stilla Havets ö-värld under 1800-1900-talen, menar Gat. I praktiken godtar Gat den seriösa synen på det tidiga våldet – men hans zionistiska rasism och tilltro till nyliberalism tvingar honom att lämna förnuftets väg för propagandistens breda bana...
MVH
bigj
Här en av de nyliberala "historiker" som också traskar ute i ämnets tassemarker! Läs och njut......
Azar Gat – krigsförbrytare och krigshistoriker
Azar Gat heter en av de nya stjärnorna på den nyliberala himlen. Han är född i Israel, och officer i dess armé. Hans uppväxt präglades av ett väl definierat hat mot palestinierna, vilket fick honom att begå krigsförbrytelser i den armé han som ockupationssoldat tjänade. Denne rabiate rasist har även studerat i historia, särskilt krigshistoria. Hans extrema hat mot palestinier, och senare även mot humanister och meningsmotståndare, har förlett denne nyliberale propagandist att även skriva om det han känner till bäst – hatet mot sina medmänniskor. Han påstår, i likhet med andra i den våg av nyliberala historierevisionister, att människan var krigisk från början eftersom det är hennes naturliga tillstånd. Några belägg har han, liksom de övriga historierevisionisterna, inte. Ironiskt nog framkommer inte detta alls så tydligt i hans mest kända alster, ”War in Human Civilization” – snarare är det tvärtom!
Azar Gat hade sysselsatt sig med sit projekt "War in Human Civilization" under flera års tid, syftet var att leda i bevis att människor är krigiska till sin natur. Men det gick trögt, Gat tvingades snart erkänna att det för en miljon år sedan fanns föga av strider bland de jägare-samlare som är vår egen arts förfäder och förmödrar. Därför att det då inte fanns någon äganderätt, och således inget att tvista om. Gat misstänker att våldet lockades fram när egendomen blev av vikt för människorna. Men då är han långt framme i tiden, vid jordbrukssamhällets ankomst för cirka 10 000-12 000 år sedan. Gat hade samma problem som alla nyliberala teoretiker vilka i propagandistisk stil letade efter bevis för den krigiska och våldsamma människan – det fanns inga som helst spår i fyndmaterialet efter denna krigiskhet. Man saknade helt enkelt fynd som visade denna krigiska sida. Däremot pekade alla fynd från den paleologiska stenåldern att kriget och organiserat våld inte alls kunde bevisas ha existerat. Här är han faktiskt i samklang med de seriösa historikerna. Trots de arkeologiska fynden av stenyxor, spjut och pilar, är det omöjligt att veta om de var till för jakt på djur eller för att bekämpa andra människor, menade Gat. Andra teorier påtalar att våldet mellan människor till stor del är rituellt och att morden begås av starka medlemmar – och att svaga eller unga då offras. Något Gat också tvingades acceptera som fakta. Naturligtvis förekom det våld också under den paleolitiska stenåldern, men det var ett våld som var spontant och knappast organiserat och planerat. Att människor, och förmänniskor blivit arga kan nog knappast förnekas, men de var inte krigiska i vår mening. De löste sina konflikter på mer rationella sätt; man bytte grupp, man slöt fred eller man lät saken bero tills den var glömd.
Gat menar att våld bland s.k. primitiva folk knappast kan vara naturligt, däremot är det skapat under stress. Detta påstår även andra forskare med seriös inriktning. Att studera naturfolkens våldsbenägenheter ter sig också problematiskt, särskilt om man söker dra allt för långtgående slutsatser, menar Gat. Gat fortsätter med att konstatera att stamkonflikter ofta snedvrids när västerlänningar skall tolka dem, på ett etnocentriskt sätt. Vissa forskare hävdar också att påverkan från det västerländska samhället har inspirerat till ökat våld mellan olika samhällen, och i stamkonflikter. Inte heller detta kan Gat avfärda. När våld utbryter är det oftast frågan om kamp om resurser, men även om att skaffa sig kvinnor och tillförsäkra sig makt, något som visas av studier gjorda i Stilla Havets ö-värld under 1800-1900-talen, menar Gat. I praktiken godtar Gat den seriösa synen på det tidiga våldet – men hans zionistiska rasism och tilltro till nyliberalism tvingar honom att lämna förnuftets väg för propagandistens breda bana...
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Definition krigisk?
Utesluter definitionen möjligheter att applicera den på fortida samhällen så var de ej krigiska.
Eller så här, krigiska folk är de som tja vad ska vi dra till med, ex. använder automatvapen i strid. Utan automatvapen ingen krigiskhet. Automatvapen fanns inte innan sena 1800-talet därmed har männískan inte varit krigisk innan dess.
Ty små steg vi tar så går det fram åt liten bit.
Utesluter definitionen möjligheter att applicera den på fortida samhällen så var de ej krigiska.
Eller så här, krigiska folk är de som tja vad ska vi dra till med, ex. använder automatvapen i strid. Utan automatvapen ingen krigiskhet. Automatvapen fanns inte innan sena 1800-talet därmed har männískan inte varit krigisk innan dess.
Ty små steg vi tar så går det fram åt liten bit.
Ang fortida människors våldsbenägenhet. Det är ju bara att gära så här:
Hypotes: det dödades fler människor under tidsperioden x än under nutid.
X valfritt, men säg för 20 000 år sedan eller mer.
Nutid säg en 10 årsperid bakåt i tiden från och med nu.
Uppskattningvis hur många slås ihjäl i nutiden(krig, "traditionellt" våld i hemmet, osv osv allt som resulterar i att en mänkniska dödas) , ta tillgänglig stat./ fakta och kom överens om ett rimligt tal. (kommer man inte överens så kommer man ingen vart). Obs Kruxet här, "slås ihjäl" hur ska man göra med svält och andra umbäranden. Stötesten.
Ta alla benrester som funnits från 20 000 år tillbaka undersök dem. Hur många tyder på våld, uppskatta hur mycket dödligt våld det rör sig om. (kommer man inte överens där så tar det slut där)
Kan en människa slås ihjäl utan att det syns på benrester.Fråga de som kan detta. Väg in det.(kommer man inte överens där så tar det slut där). Detta kan vara en knepig punkt givetvis, men man kan ju i alla fall testa.
Räkna på och vips voila så kan man göra en uppskattning om det % dödliga våldet.
Hypotes: det dödades fler människor under tidsperioden x än under nutid.
X valfritt, men säg för 20 000 år sedan eller mer.
Nutid säg en 10 årsperid bakåt i tiden från och med nu.
Uppskattningvis hur många slås ihjäl i nutiden(krig, "traditionellt" våld i hemmet, osv osv allt som resulterar i att en mänkniska dödas) , ta tillgänglig stat./ fakta och kom överens om ett rimligt tal. (kommer man inte överens så kommer man ingen vart). Obs Kruxet här, "slås ihjäl" hur ska man göra med svält och andra umbäranden. Stötesten.
Ta alla benrester som funnits från 20 000 år tillbaka undersök dem. Hur många tyder på våld, uppskatta hur mycket dödligt våld det rör sig om. (kommer man inte överens där så tar det slut där)
Kan en människa slås ihjäl utan att det syns på benrester.Fråga de som kan detta. Väg in det.(kommer man inte överens där så tar det slut där). Detta kan vara en knepig punkt givetvis, men man kan ju i alla fall testa.
Räkna på och vips voila så kan man göra en uppskattning om det % dödliga våldet.
Hejsan!
Vi kör en av de nyliberala historierevisionisterna till, har kanske redan fört fram en del av hans tokerier, men vi tar rubbet! Läs och njut.....
Steven Pinker, ännu en av dessa mediefixerade och uppmärksamhetsivrande psykologer och professorer vid Harvarduniversitetet i USA, har författat en egensinnig skrift – ”Ett oskrivet blad – och andra myter om människans natur” (2006).
Pinker är ursprungligen från Kanada, och var länge en av de vinddrivna figurer som hade rabiata idéer inom psykologins värld. Pinker svävade med i den nyliberala våg som under 1980-talet började söka skriva om historien och skapa en slags alternativ historia byggd på nyliberala principer. Pinker, liksom andra som ansåg sig vara ”missförstådda” av ”samhället”, insåg möjligheterna och anpassade sig till denna ”nya historiska inriktning” som då tedde sig ha framtiden för sig. Pinker är egentligen ingen historiker, därav hans små kunskaper i ämnet. Hans chans kom när president George W Bush hade makten. Bush behövde duktiga propagandörer för en nyliberal linje inom samhällets alla områden, och därmed hjälptes Pinker fram i ljuset åren 2002-2003.
Pinker sammanfattar en mängd mer eller mindre fantastiska teorier såsom ”forskning” bland annat rörde han sig inom ämnena neurovetenskap, evolutionspsykologi och genetik. Och här var han är ganska entydig: Det finns mycket som talar för att människors våldsbenägenhet är en del av vår natur, våra gener, snarare än någon social inlärning, menade han! Och att det minnsan inte alls råder några tvivel om att en del individer till sin natur är mer våldsbenägna än andra (vem förnekar förresten det?). Han tar männen som exempel. De är intelligentare i matematik än kvinnor, och är därför i stort intelligentare än kvinnorna. Han menade på att det egentligen är naturligt att slå sin fru! Även om detta uttalande nu tystats ned.(sic!)
Pinker ställer upp tre lagar som individerna verkar inom – ur en historisk utgångspunkt stämmer de dåligt med verkligheten. I sin skrift påstår Pinker att människor inte föds lika – sådana tankar är farliga, menar Pinker. För det leder till förföljelser av ”framgångsrika” människor, menar Pinker vidare. Om alla människor föds med samma begåvning, så måste det innebära att framgångsrika individer är mer själviska och giriga, menar Pinker. Omedvetet kan han ju faktiskt ha slagit huvudet på spiken här. Framgångsrika individer på det ekonomiska planet är ju inte sällan just själviska och giriga. :wink:
Pinker menar vidare att människans sentida sociala utveckling är kopplad till en expansion av empati, snarare än ett resultat av sociala och politiska reformer, och därmed går han emot all seriös historisk forskning. Pinker håller med Peter Singer, när denne förklarar att det är empatin som har utvecklats hos människorna. Pinker beskriver det som en expanderande cirkel av empati som från början bara inkluderade den närmaste familjen. I takt med att världen har blivit allt mindre har denna cirkel av praktiska skäl blivit allt större, och inkluderar nu människor av andra raser likväl. Vilket torde gå emot Pinkers egna ursprungskällor då dessa ju påstod att människan redan från början är mer eller mindre färdigskapad.
Pinker menar att människan vid födseln inte alls är något oskrivet blad, som kan fyllas med det ena goda eller det andra onda. Vi är redan genetiskt programmerade med en mängd drifter och karaktärsdrag. Könsskillnaderna, inte bara de kroppsliga, är påfallande slår han fast. Däremot är skillnaderna mellan olika raser minimala, vilket han tvingas dra till med, för annars hade han legat för när fascismens budskap, och hans kolleger avrådde honom att ta detta steg!
Män som grupp är exempelvis mer ”benägna på tillfällig och kravlös sex, är bättre på att tänka tredimensionellt och tolka konstruktionsritningar”, menar han på. (Tja, vem förnekar det första antagandet?) Kvinnor å andra sidan har bättre ”djupseende”, hittar snabbare figurer, eller lösningar, som passar ihop och är snällare mot sina vänner, påpekar Pinker!(Minsann)
Och när mister Pinker kommer in på våldet är det ingen tvekan om att männens biologiska arv gör dem mer benägna att ta till våld. Naturligtvis betyder inte biologin allt, men en hel del, menar Pinker. Våld och individuell politik såsom kapitalism hänger ihop menar Pinker, medan demokrati och feminism leder till att samhällen försvagas och blir livsodugliga, menar denne stofil.
Pinker menar att mycket av det barnet lär sig i verkligheten är medfött, eller i vart fall instinktivt. Att föräldrarnas fostran inte har så stor betydelse, eller i vilket samhälle man växer up i. Det mesta kommer från gener och arv, menar Pinker. Pinker skriver att allt mänskligt beteende är medfött, han anger detta som sin första lag i en kursiv stil (sid 373).
I den andra lagen skriver han att familjens inflytande är mindre än genernas. Föräldrarna kan bara påverka sina barn grovt sett, genom val av bostadsort och livsstil menar Pinker. Det spelar ingen större roll hur man uppfostrar sina barn eller lever med dem och vilka ”livsbudskap” man överlämnar till dem. En defaitism som leder till att inget man gör spelar någon roll – människan är passiv. Totalitära budskap har ofta en tendens att söka skapa passiva människor, utan eget tänkande.
Moderna vetenskapsmän inom detta område är mer försiktiga, och påstår att den sociala daningen av en människa mestadels beror på vilket samhälle han/hon växer upp i – biologin betyder en hel del, men vad gäller mäns maktvilja över kvinnor är den närmast helt och hållet socialt dirigerad, och bara till mindre del biologiskt ärvd.
Steven Pinker gillar inte heller dogmen om ”den ädle vilden”, det vill säga att människan i sitt urtillstånd var en relativt fredlig varelse. Antropologiska rapporter om nutida ursprungsbefolkningar som lever en våldsbefriad tillvaro har visat sig vara falska, hävdar han. Tvärtom är dödligt våld mycket vanligt i ”vissa” urbefolkningar. Men några belägg har han inte, eftersom dessa lyser med sin frånvaro. Sådana belägg finns inte. Men visst går det att hitta överdödlighet i ”vissa” urbefolkningar, men de utgör knappast ens två procent av dem som då existerade. Livet var förvisso ingen dans på rosor på stenåldern heller, livet var kortare, farorna fler och ibland kunde våldet ta över, även om det skedde ytterst sällan – bortsett då jordbrukets värld som började ersätta jägar/samlartillvaron.
Då, om någonsin, började en våldsspiral utan dess like. Men då hade människorna redan blivit ganska så många, kanske uppemot 10 miljoner själar (5000-4000 f Kr). År 10 000 f Kr var de förmodligen inte fler än på sin höjd 1-2 miljoner individer – i hela världen. Men en del ruskigheter hade redan börjat tidigare, dödandet av den förstfödde hos vissa, ofta en son – eftersom det var ett större offer än en flicka! Stundom var det flickebarnen som offrades, åtminstone ser det så ut. Orsaken torde vara att antalet barn begränsades om antalet kvinnor begränsades. En slags stenålderns barnbegränsning kanske man kan säga. Men dessa företeelser inträffar i brytningstider, när klimatet blir svårt att uthärda, eller angrepp av farliga djur tilltar, eller att missväxter leder till samhällelig stress bland de ännu små grupperna av människor. Och inte minst när folk blir mer bofasta. Sådana växlande tider var vanliga på hela norra halvklotet från det att isarna började smälta någon gång 13 000-16 000 f Kr till det att klimatet blev extremt torrt i stora delar av den subtropiska världen från 5000-talet f Kr och framöver. Även om vi samtidigt bör hålla i minnet att en stor del av denna tid, mellan istiden och jordbrukets införande i stor skala, också var en tid av överflöd på mat vilket gjorde konkurrensen om den minimal. Man skulle kunna säga att det organiserade våldet blev vanligare från c:a 9000-10 000 f Kr, då man började kombinera jakt, samlande och fiske med jordbruk och inte minst boskapsskötsel. Revirstriderna blev mer och mer tilltagande när man blev bofast, för nu kände man sina marker väl, och visste vart de började och slutade. Men klart är att Pinker faktiskt har en poäng, cromagnon-människorna kan faktiskt ha varit en smula mer drivna, framåtblickande och bättre utrustad ur talförmågans synvinkel än dem de till slut konkurrerade ut – neanderthalarna (om vi håller oss i Europa). De dök upp 90 000-50 000 f Kr i Europa.
Till slut motsäger han sig själv när han påpekar följande: samhällen över tid kan förändras, menar Pinker, och tar oss skandinaver som exempel. Vi stammar från blodtörstiga vikingar men är idag några av världens fredligaste nationer. Enligt seriösa historiker var inte vikingarna mer ”blodtörstiga” än andra folk. Men deras samhällsformation lämpade sig under några århundraden för just röveri. De som drog ut på viking var oftast inte fler än högst 10 procent av befolkningen. Man kan då fråga sig om biologin är ute ur bilden eller vad det är som har hänt? Vi människor skulle ju vara genetiskt programmerade med en mängd drifter och karaktärsdrag – vart har de då tagit vägen? Har de försvunnit? Varför i så fall? Har vi evolverat kanske? Eller fortsätter ”vikingarna”-ättlingarna i lönndom att slå sina frugor månntro? På dessa frågor har Pinker inga svar - och han vet mycket väl att besvarar han frågorna, då är han körd.
MVH
bigj
Vi kör en av de nyliberala historierevisionisterna till, har kanske redan fört fram en del av hans tokerier, men vi tar rubbet! Läs och njut.....
Steven Pinker, ännu en av dessa mediefixerade och uppmärksamhetsivrande psykologer och professorer vid Harvarduniversitetet i USA, har författat en egensinnig skrift – ”Ett oskrivet blad – och andra myter om människans natur” (2006).
Pinker är ursprungligen från Kanada, och var länge en av de vinddrivna figurer som hade rabiata idéer inom psykologins värld. Pinker svävade med i den nyliberala våg som under 1980-talet började söka skriva om historien och skapa en slags alternativ historia byggd på nyliberala principer. Pinker, liksom andra som ansåg sig vara ”missförstådda” av ”samhället”, insåg möjligheterna och anpassade sig till denna ”nya historiska inriktning” som då tedde sig ha framtiden för sig. Pinker är egentligen ingen historiker, därav hans små kunskaper i ämnet. Hans chans kom när president George W Bush hade makten. Bush behövde duktiga propagandörer för en nyliberal linje inom samhällets alla områden, och därmed hjälptes Pinker fram i ljuset åren 2002-2003.
Pinker sammanfattar en mängd mer eller mindre fantastiska teorier såsom ”forskning” bland annat rörde han sig inom ämnena neurovetenskap, evolutionspsykologi och genetik. Och här var han är ganska entydig: Det finns mycket som talar för att människors våldsbenägenhet är en del av vår natur, våra gener, snarare än någon social inlärning, menade han! Och att det minnsan inte alls råder några tvivel om att en del individer till sin natur är mer våldsbenägna än andra (vem förnekar förresten det?). Han tar männen som exempel. De är intelligentare i matematik än kvinnor, och är därför i stort intelligentare än kvinnorna. Han menade på att det egentligen är naturligt att slå sin fru! Även om detta uttalande nu tystats ned.(sic!)
Pinker ställer upp tre lagar som individerna verkar inom – ur en historisk utgångspunkt stämmer de dåligt med verkligheten. I sin skrift påstår Pinker att människor inte föds lika – sådana tankar är farliga, menar Pinker. För det leder till förföljelser av ”framgångsrika” människor, menar Pinker vidare. Om alla människor föds med samma begåvning, så måste det innebära att framgångsrika individer är mer själviska och giriga, menar Pinker. Omedvetet kan han ju faktiskt ha slagit huvudet på spiken här. Framgångsrika individer på det ekonomiska planet är ju inte sällan just själviska och giriga. :wink:
Pinker menar vidare att människans sentida sociala utveckling är kopplad till en expansion av empati, snarare än ett resultat av sociala och politiska reformer, och därmed går han emot all seriös historisk forskning. Pinker håller med Peter Singer, när denne förklarar att det är empatin som har utvecklats hos människorna. Pinker beskriver det som en expanderande cirkel av empati som från början bara inkluderade den närmaste familjen. I takt med att världen har blivit allt mindre har denna cirkel av praktiska skäl blivit allt större, och inkluderar nu människor av andra raser likväl. Vilket torde gå emot Pinkers egna ursprungskällor då dessa ju påstod att människan redan från början är mer eller mindre färdigskapad.
Pinker menar att människan vid födseln inte alls är något oskrivet blad, som kan fyllas med det ena goda eller det andra onda. Vi är redan genetiskt programmerade med en mängd drifter och karaktärsdrag. Könsskillnaderna, inte bara de kroppsliga, är påfallande slår han fast. Däremot är skillnaderna mellan olika raser minimala, vilket han tvingas dra till med, för annars hade han legat för när fascismens budskap, och hans kolleger avrådde honom att ta detta steg!
Män som grupp är exempelvis mer ”benägna på tillfällig och kravlös sex, är bättre på att tänka tredimensionellt och tolka konstruktionsritningar”, menar han på. (Tja, vem förnekar det första antagandet?) Kvinnor å andra sidan har bättre ”djupseende”, hittar snabbare figurer, eller lösningar, som passar ihop och är snällare mot sina vänner, påpekar Pinker!(Minsann)
Och när mister Pinker kommer in på våldet är det ingen tvekan om att männens biologiska arv gör dem mer benägna att ta till våld. Naturligtvis betyder inte biologin allt, men en hel del, menar Pinker. Våld och individuell politik såsom kapitalism hänger ihop menar Pinker, medan demokrati och feminism leder till att samhällen försvagas och blir livsodugliga, menar denne stofil.
Pinker menar att mycket av det barnet lär sig i verkligheten är medfött, eller i vart fall instinktivt. Att föräldrarnas fostran inte har så stor betydelse, eller i vilket samhälle man växer up i. Det mesta kommer från gener och arv, menar Pinker. Pinker skriver att allt mänskligt beteende är medfött, han anger detta som sin första lag i en kursiv stil (sid 373).
I den andra lagen skriver han att familjens inflytande är mindre än genernas. Föräldrarna kan bara påverka sina barn grovt sett, genom val av bostadsort och livsstil menar Pinker. Det spelar ingen större roll hur man uppfostrar sina barn eller lever med dem och vilka ”livsbudskap” man överlämnar till dem. En defaitism som leder till att inget man gör spelar någon roll – människan är passiv. Totalitära budskap har ofta en tendens att söka skapa passiva människor, utan eget tänkande.
Moderna vetenskapsmän inom detta område är mer försiktiga, och påstår att den sociala daningen av en människa mestadels beror på vilket samhälle han/hon växer upp i – biologin betyder en hel del, men vad gäller mäns maktvilja över kvinnor är den närmast helt och hållet socialt dirigerad, och bara till mindre del biologiskt ärvd.
Steven Pinker gillar inte heller dogmen om ”den ädle vilden”, det vill säga att människan i sitt urtillstånd var en relativt fredlig varelse. Antropologiska rapporter om nutida ursprungsbefolkningar som lever en våldsbefriad tillvaro har visat sig vara falska, hävdar han. Tvärtom är dödligt våld mycket vanligt i ”vissa” urbefolkningar. Men några belägg har han inte, eftersom dessa lyser med sin frånvaro. Sådana belägg finns inte. Men visst går det att hitta överdödlighet i ”vissa” urbefolkningar, men de utgör knappast ens två procent av dem som då existerade. Livet var förvisso ingen dans på rosor på stenåldern heller, livet var kortare, farorna fler och ibland kunde våldet ta över, även om det skedde ytterst sällan – bortsett då jordbrukets värld som började ersätta jägar/samlartillvaron.
Då, om någonsin, började en våldsspiral utan dess like. Men då hade människorna redan blivit ganska så många, kanske uppemot 10 miljoner själar (5000-4000 f Kr). År 10 000 f Kr var de förmodligen inte fler än på sin höjd 1-2 miljoner individer – i hela världen. Men en del ruskigheter hade redan börjat tidigare, dödandet av den förstfödde hos vissa, ofta en son – eftersom det var ett större offer än en flicka! Stundom var det flickebarnen som offrades, åtminstone ser det så ut. Orsaken torde vara att antalet barn begränsades om antalet kvinnor begränsades. En slags stenålderns barnbegränsning kanske man kan säga. Men dessa företeelser inträffar i brytningstider, när klimatet blir svårt att uthärda, eller angrepp av farliga djur tilltar, eller att missväxter leder till samhällelig stress bland de ännu små grupperna av människor. Och inte minst när folk blir mer bofasta. Sådana växlande tider var vanliga på hela norra halvklotet från det att isarna började smälta någon gång 13 000-16 000 f Kr till det att klimatet blev extremt torrt i stora delar av den subtropiska världen från 5000-talet f Kr och framöver. Även om vi samtidigt bör hålla i minnet att en stor del av denna tid, mellan istiden och jordbrukets införande i stor skala, också var en tid av överflöd på mat vilket gjorde konkurrensen om den minimal. Man skulle kunna säga att det organiserade våldet blev vanligare från c:a 9000-10 000 f Kr, då man började kombinera jakt, samlande och fiske med jordbruk och inte minst boskapsskötsel. Revirstriderna blev mer och mer tilltagande när man blev bofast, för nu kände man sina marker väl, och visste vart de började och slutade. Men klart är att Pinker faktiskt har en poäng, cromagnon-människorna kan faktiskt ha varit en smula mer drivna, framåtblickande och bättre utrustad ur talförmågans synvinkel än dem de till slut konkurrerade ut – neanderthalarna (om vi håller oss i Europa). De dök upp 90 000-50 000 f Kr i Europa.
Till slut motsäger han sig själv när han påpekar följande: samhällen över tid kan förändras, menar Pinker, och tar oss skandinaver som exempel. Vi stammar från blodtörstiga vikingar men är idag några av världens fredligaste nationer. Enligt seriösa historiker var inte vikingarna mer ”blodtörstiga” än andra folk. Men deras samhällsformation lämpade sig under några århundraden för just röveri. De som drog ut på viking var oftast inte fler än högst 10 procent av befolkningen. Man kan då fråga sig om biologin är ute ur bilden eller vad det är som har hänt? Vi människor skulle ju vara genetiskt programmerade med en mängd drifter och karaktärsdrag – vart har de då tagit vägen? Har de försvunnit? Varför i så fall? Har vi evolverat kanske? Eller fortsätter ”vikingarna”-ättlingarna i lönndom att slå sina frugor månntro? På dessa frågor har Pinker inga svar - och han vet mycket väl att besvarar han frågorna, då är han körd.
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Gamla arv/miljödebatten. Finns inga bevis om det ena eller det andra. Det är bara spekulationer, från båda håll. Så mer behöver man egentligen inte skriva om man inte vill spekulera dvs.
"Pinker menar vidare att människans sentida sociala utveckling är kopplad till en expansion av empati, snarare än ett resultat av sociala och politiska reformer,"
Säger han att utveckling av empati har lett till...? Låter flummigt eller varför inte. Det var ju en kreativt hypotes. Inte vetenskaplig för fem öre men whf.
"Pinker menar vidare att människans sentida sociala utveckling är kopplad till en expansion av empati, snarare än ett resultat av sociala och politiska reformer,"
Säger han att utveckling av empati har lett till...? Låter flummigt eller varför inte. Det var ju en kreativt hypotes. Inte vetenskaplig för fem öre men whf.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kallekula skrev:suchanother skrev:Helt riktigt Avant, vikingar var ett fredligt folk. .
Fel igen. Gör om
Vadå fel? Vikingarna var i allra högsta grad ett fredligt folk. Sen är förstås plundringstågen av annan karaktär, men då ska man ha i åtanke att de kulturer som de anföll (det vill säga de mer "civiliserade" i själva verket var fan så mycket våldsammare typer). Visst hade man den s.k. recirpocitetsmoralen till grund, man gav igen helt enkelt, öga för öga och tand för tand, men det räcker knappast för att påstå dem ha varit nåt slags mordlystna vildar. Däremot har man länge velat utmåla dem som sådana, för att få mer sentida tendenser att verka mer rättfärdiga. Det är dock bullshit. Vikingarna var hövliga, och hade en väl utvecklad moraluppfattning i många avseenden, där vi än i dag står dem i lä.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kallekula skrev:Gamla arv/miljödebatten. Finns inga bevis om det ena eller det andra. Det är bara spekulationer, från båda håll. Så mer behöver man egentligen inte skriva om man inte vill spekulera dvs.
Tvärtom Kalle, det finns bevis för båda delar! Frågan är helt enkelt felställd. Det är inte frågan om arv eller miljö, utan arv och miljö.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster