Hejsan!
Vi toppar med en mer seriös inblick i ämnet. Vi kollar in hur författaren metodiskt bygger upp sina antaganen på de bevis som existerar. Sedan kan var och en draga sina slutsatser.
Före syndafloden – bevisen för en ”gyllene tidsålder” - Steve Taylor
(Fritt översatt)
En hel "vetenskap" har vuxit upp kring mänsklighetens tidiga historia. Detta är en relativt ny disciplin av evolutionär psykologi, som försöker förklara alla de negativa sidorna av den mänskliga naturen som "anpassningar" som tidigt människor utvecklas, eftersom de hade en viss överlevnadsstrategi. Evolutionära psykologer förklarar närmast sjukliga beteenden såsom själviskhet och aggressivitet i termer av anpassningar. Livet var en sådan kamp som bara de mest själviska och aggressiva människorna överlevde och att deras gener sedan fördes vidare. De personer med ”milda och fredlig gener” som fanns har dött ut, de förlorade i kampen om överlevnaden. Evolutionära psykologer ser rasism och krig som naturliga företeelser. Det var oundvikligt att olika mänskliga grupper var fientligt inställda till varandra, eftersom en gång i tiden alla levde på gränsen till svält och tvingades slåss om de begränsade resurserna. Varje tendens att visa sympati för andra grupper skulle ha minskat den egna gruppens överlevnadschanser. Men lyckligtvis behöver vi inte tro på detta nonsens. Det finns numera en stor andel arkeologiska och antropologiska bevis som tyder på denna negativistiska syn på mänsklighetens historia är helt falskt. Livet för de förhistoriska människorna var mycket mindre dyster än vi kanske tror.
Var stenålderslivet en kamp för att överleva? Mycket tyder på att livet för de förhistoriska människorna var mycket enklare än för de senare jordbrukande folken som kom efter dem. Fram till omkring 8000 f Kr, levde alla människor som jägare-samlare. De överlevde genom jakt på vilda djur, eller as, (mannens jobb) och sökandet efter vilda växter, nötter, frukt och grönsaker (kvinnans jobb). När antropologerna i början av 1900-talet började undersöka hur samtida jägare-samlare använde sin tid, förvånades de över att dessa folk bara använde 12 till 20 timmar per vecka till att söka efter mat - mellan en tredjedel och hälften av den genomsnittliga moderna arbetsveckan! På grund av detta har antropologen Marshall Sahlins kallat jägaresamlarnas samhällen för ”De ursprungliga välfärdssamhällena.” Han noterade i sin berömda bok från 1974, att jägare-samlare i sin jakt på föda var så framgångsrika att människorna inte verkade veta vad de ska göra med all fritid.
Hur konstigt det än kan låta - kosten som åts av jägare-samlare var bättre än vad många moderna människor stoppar i sig. Bortsett från den lilla mängd kött stenåldersmänniskorna åt, 10-20 % av kosten, var deras diet praktiskt taget identiskt med kosten en modern vegan idag äter - inga mejeriprodukter och ett brett utbud av frukt, grönsaker, rötter och nötter, allt förtärt utan tillagning, som näringsexperterna berättar för oss är det mest hälsosamma sättet att äta. Detta förklarar delvis varför skelett av forntida jägare-samlare är förvånansvärt stora och robusta, och visar få tecken på degenerativa sjukdomar eller tandröta. Som antropologen Richard Rudgley skriver: ”- Vi vet vad de åt, och villkoren för deras liv visar sig genom att deras skelett på det hela taget i ganska bra form.”
De jägare-samlare som en gång levde i dagens Grekland och Turkiet hade en genomsnittlig längd ungefär som dagens människor i samma områden. Men efter införandet av jordbrukssamhället började människornas längd minska, från cirka 1.70-1.80 m till omkring 150-165 m under antiken. På samma sätt började livslängden förkortas ju närmare man kom antiken. En arkeologisk undersökning av ett område i nedre Illinois Valley i centrala USA, visar att när människorna började odla majs i stor skala, och bytte till en fastboende livsstil, ökade spädbarnsdödligheten, de vuxnas längd började minska efter några generationer, och en kraftig ökning av sjukdomar relaterade till undernäring drabbade befolkningarna.
Jägare-samlare var betydligt mindre sårbara för sjukdomar än vad sentida folk är. Faktum är att fram tills framstegen inom den moderna medicinen och hygien under 1800-1900-talen blev det bara sämre och sämre. Många av de sjukdomar som vi idag är mottagliga för, härstammar faktiskt från den tid när människorna började domesticera djuren och började leva nära dem. Djur sände en hel rad sjukdomar till oss som vi aldrig varit utsatta för tidigare. Grisar och ankor klarade influensaliknande sjukdomar, men gav människor förkylningar, kor och hästar gav människor smittkoppor och hundar gav människorna mässlingen. Senare, när mejeriprodukterna blev en del av vår kost, ökades vår exponering mot sjukdomen ännu mer genom att dricka mjölk, som överför minst 30 olika sjukdomar. Mot bakgrund av detta, är det inte förvånande att jordbrukssamhället i sig gjorde människors livslängd kortare.
Övergången från en nomadiserande jägarsamlar tillvaro till ett fast jordbrukssamhälle började i Mellanöstern omkring 8000 f Kr, spred sig sedan till Europa och Asien under de kommande årtusendena, samtidigt som ett slags jordbrukssamhälle utvecklades självständigt på andra platser såsom Amerika och södra Afrika och kanske östra Asien. Många av världens kulturer har myter som refererar till en tidigare tid då livet var mycket enklare, människorna var mindre materialistiskt inriktade och levde i större harmoni med naturen och varandra än vad fallet är idag. I antikens Grekland och Rom var denna avlägsna tid känd som ”den gyllene tiden”, i Kina var det ”de goda dygdernas tid”, i Indien var det Krita Yuga, ”den goda tiden”, medan den judisk-kristna traditionen har historien om ”Edens lustgård”. Dessa myter berättar för oss att, antingen som ett resultat av en lång tid av försämringar, eller ett plötslig och dramatisk ”fall,” något gick väldigt fel. Livet blev mycket svårare och fullt av lidande, och den mänskliga naturen blev förändrad till det sämre. I taoistiska termer, följde de tidigaste människorna ”himmelens väg” och de var en del av den naturliga harmonin i universum, senare blev människor skilda från Tao, och blev själviska och beräknande.
Många av dessa myter gör tydliga hänvisningar till jägaresamlares levnadssätt - till exempel påstod den grekiska historikern Hesiodus att under den ”gyllene tidsåldern” var jorden fruktbar och gav rikligt med frukt, medan den tidiga indiska texten Vaya Purana skriver att de tidiga mänskliga varelserna ”besöktes av berg och hav, och bodde inte i hus”, d.v.s. de levde på ett nomadiserande sätt. Myterna om livet i Edens lustgård tyder på detta. Ursprungligen åt Adam och Eva av frukter från kunskapens träd, tills de tvingades lämna trädgården och därefter tvingades ”arbeta hårt och svettas för att göra marken produktiv.” Det verkar som om, åtminstone delvis, dessa myter är en slags kollektivt ”folkminne” från en tid före jordbruket. Jordbrukssamhällets människor arbetade hårdare och längre, hade kortare livslängd och led av fler hälsoproblem, och måste ha uppfattat den gamla jägare-samlarkulturen som ett slags paradis. De hade förmodligen ibland möjligheter att se jägarsamlargrupper dra omkring i utkanterna av de ”civiliserade” regionerna.
Krig och socialt förtryck
Det finns andra viktiga skäl till varför antikens människor såg tidigare samhällen som en gyllene tid. Det finns en hel del bevis som pekar mot att förhistoriska människor var mycket mindre krigsbenägna än senare tiders folk. Arkeologiska undersökningar i hela världen har knappast hittat några belägg alls för krigföring under hela jägarsamlarskedet av historien – som avslutades, beroende på var man är geografiskt, för cirka 200 år sedan medan de tidigaste övergångarna till jordbrukssamhället påbörjades för 8000-9000 år sedan. Det finns egentligen bara två odiskutabla fall av gruppvåld i samband under alla dessa tiotusentals år.
En del lämningar längs Nilens dalgång visar tecken på ett organiserat våld från omkring 12 000 f.Kr. Fyndplatsen Jebel Sahaba, hade en grav innehållande organ från över 50 personer som uppenbarligen dött en våldsam död. Likaså i sydöstra Australien där det finns vissa tecken på organiserat våld - liksom andra typer av socialt våld såsom deformerade kranier från barn - från flera olika platser från tidsspannet 11 000-7000 f.Kr. Lawrence Keeley framför i sin bok ”War Before Civilisation” flera andra exempel på förhistoriska våld och krig, men alla dessa är tvetydiga, och Keeley´s slutsatser har inte accepterats av andra forskare. Exempelvis ser Keeley skärmärken på människors ben som bevis för kannibalism, där andra forskare är mer benägna att misstänka att skärmärkena är resultat av förhistoriska begravningsritualer där köttet kring benen skurits bort av rituella orsaker. Keeley tolkar ytterst abstrakta och stiliserade teckningar i grottor i Australien som skildringar av strider, trots att de går att tolka på andra sätt. På detta sätt, som antropologen R. Brian Ferguson påpekar, överstiger Keeley´s retorik hans bevisföring när han påstår att krig är lika gammalt som mänskligheten själv.
Bristen på bevis för krigföring under den paleolitiska stenåldern är dock slående (dvs tiden före 10 000 f Kr). Det finns inga tecken på en våldsam död, inga tecken på skador eller förstörelse genom krigföring, och även om många artefakter har hittats, bland annat ett stort antal verktyg och krukor, är det en total avsaknad av vapen. När Ferguson påpekar att ”…det är svårt att förstå hur kriget kunde ha gemensamma tidigare i varje område och att så förbli osynlig. Arkeologer har hittat över 300 grottor med förhistoriska prylar, men inte en enda innehåller skildringar av krig, vapen eller krigare.” Antropologen Richard Gabriel skriver att ”- Homo Sapiens stenålder började för cirka 100 000 år sedan, och inte förrän efter drygt 90 000 år fanns det bevis för att man sysslar med krig eller organiserat gruppvåld. Det finns få uppgifter om att man alls dödade varandra under stenåldern.”
Det tycks också ha funnits en slags jämlikhet mellan könen i förhistorisk tid. Det faktum att kvinnorna stod för större delen av livsmedelsanskaffningen tyder starkt på att de hade samma status som männen, eftersom det är svårt att se hur de kunde ha låg status när de utförde en så viktig ekonomisk roll som att skaffa föda åt gruppen. Den friska, öppna attityd forntida jägare-samlare hade till människokroppen och könet - som visas genom det stora antal sexuella bilder och föremål som arkeologer har funnit - tyder också på detta. Eftersom förtryck av kvinnor tycks vara nära kopplat till en känsla av avståndstagande från den mänskliga kroppen, och därmed negativa attityder till instinkter och kroppsliga processer, tenderar jordbrukssamhället att vara ett steg tillbaks vad gäller ett humant och gott liv.
Samtida ursprungsbefolkningar har också en stor grad av sexuell jämlikhet. Innan den europeiska erövringen och koloniseringen, kunde man spåra härkomst och ägande till moderns, snarare än faderns sida av familjen. Precis som antropologen Tim Ingold konstaterar, lever de flesta jägarsamlarsamhällena av en ”omedelbar avkastning”, det vill säga att människorna lever av att omedelbart förtära de livsmedel eller andra resurser som man samlar in, i stället för att lagra dem för senare användning. I sådana samhällen har männen ingen makt över kvinnorna. Kvinnor brukar välja sin egen äktenskapspartner, man beslutar gemensamt vilket arbete man skall syssla med och man arbetar närhelst man så önskar, och om ett äktenskap bryter samman har alltid kvinnorna vårdnaden över sina barn.
I förhistoriska samhällen fanns inga statusskillnader mellan individerna. Det fanns inga olika klasser eller kaster med personer som hade mer makt och ägodelar än andra. För arkeologerna är detta de mest uppenbara tecknen på social ojämlikhet när man finner skillnader i gravstorlek, gravars placering och de varor som är placerade inuti dem. Senare tiders jordbrukssamhällen har större och mer centrala gravar för viktiga och mäktiga personer, dessa gravar har också fler ägodelar. Män har i allmänhet större och innehållsrikare gravar än kvinnor. Men gravar från antika jägare-samlare är påfallande enhetliga, med små eller inga skillnader i storlek och gravar med förmögenhetsinnehåll existerar inte.
Nästan alla moderna jägare-samlare visar en slående brist på någon av de egenskaper som vi förknippar med social ojämlikhet. När antropologen James Woodburn talar om en slags ”genomgripande jämlikhetssträvan” hos de födosökande och jagande folken, och betonar att ingen annan form av mänskligt liv har lagt ned så stor tonvikt på jämställdhet.
Födosökande folk är också påfallande demokratiska. De flesta samhällen fungerar inte utan en ledare av något slag, men deras makt är vanligtvis mycket begränsad hos samlare-jägare. Ledare kan lätt avsättas om resten av gruppen inte är nöjd med ledarskapet. Människor vill inte vara ledare i sådana samhällen - om någon visar tecken på en önskan om makt och rikedom i dessa samhällen blir de snabbt avsatta som ledare. Och även när en person blir ledare, har han inte rätt att fatta beslut på egen hand. Beslut kan bara fattas i samverkan med andra respekterade medlemmar i gruppen.
Den egoistiska explosionen
Allt detta strider starkt mot de gamla idéerna om att förhistoriska människor var brutala vildar vars enda intresse var att överleva, och vars liv var fulla av grymheter och konflikter, där männen tävlade mot varandra om mat och kvinnor. Krig, socialt förtryck och manlig dominans - och ett liv som var som ”otäckt, djuriskt och kort” - hör till en senare fas av mänsklighetens historia. Uppgifter från konsten, gravfälten och namngivna stridsplatser tyder på att det var frågan om ett ”utbrott” av starka sociala negativiteter under fjärde och femte årtusendet f.Kr, med början i Mellanöstern och Centralasien. Den grundläggande orsaken till denna förändring tycks ha varit en kraftig förändring av den ekologiska miljön. Under perioden 6000-4000 f Kr förändrades forna savanner och bördiga grässlätter som hade varit bördiga i tusentals år plötsligt till öken. Detta hände i hela Mellanöstern och Centralasien, och skapade det enorma bälte av torra eller ökenartade regioner som löper tvärs över från stäpperna i södra Ryssland till de arabiska och iranska öknarna. De då ganska stora grupper av människor som bodde i dessa områden - inklusive de ursprungliga indoeuropéerna och semiterna - var tvungna att flytta och söka nya bördig jordar, vilket leder till stora vågor av invandring. Inte minst till floddalarna som ännu hade tillgång till vatten, eller bergsområdena som också hade vatten. Eller så flyttade man norrut till kyligare regioner, eller i söder, mot ekvatorn och skogarna.
Denna ”miljökatastrof” verkar ha förändrat psyket på dessa folk. Innan hade de varit relativt fredliga och jämlika, nu blev de allt blev aggressiva, hierarkiska och patriarkala till sin natur, åtminstone männen. Under de följande århundradena spred de sig över Europa, Mellanöstern och Asien, utrotade eller fördrev de fredliga Gamla världens folk vars områden de tog över, inklusive de civilisationer som redan fanns i Europa (rekonstruerade av arkeologen Marija Gimbutas). Det hela började omkring 4000 f Kr, och pågick till cirka 500 f Kr. De folk som mer eller mindre erövrade hela Eurasien, lämnade endast kvar ett fåtal ursprungsbefolkningar såsom samerna i Skandinavien, olika stamfolk folk i Sibirien, och ursprungsbefolkningar i skogar och bergsregioner i Indien – vi känner dem idag som indoeuropéerna, våra egna förfäder. I det kontinentala Europa var de enda överlevande icke-indoeuropeiska ursprungsbefolkningarna baskerna i norra Spanien (som otroligt fortfarande överleva idag) och Etruskerna i mellersta Italien, de senare kom snart att utplånas av romarna.
I Steve Taylor´s bok ”The Fall”, försöker han att förklara hur indoeuropéerna skilde sig från de fredliga folk som fanns före dem. Taylor´s teori är att den miljökatastrof som tog sig i uttryck av uttorkning av tidigare bördiga jordar, orsakade samtidigt en ”egoistisk explosion”. De nya folk som uppträdde hade utvecklat en starkare och tydligare identitet, eller individualitet, vilket gjorde dem okänsliga för naturen och gentemot andra människor, och de var mycket mer aggressiva och suktade efter makt och status. De var förmodligen från början små grupper som samlades för att göra räder in mot till hälften bofasta grupper och röva bort både livsmedel och kvinnor. Vi - dagens moderna Euroasiater - är ättlingar av dessa folk, och vi verkar ha ärvt deras starka egoistiska känslor. Eller så inlärs vi i egoism från barndomen. Det är fortfarande stora skillnader mellan euroasiater och inhemska naturfolk såsom de ursprungliga amerikanerna, de australiska aboriginerna och folken i Oceanien. Skillnaden består i att ursprungsbefolkningarna har en mycket mer respektfull inställning till naturen än euroasiaterna, och en mycket mer andlig syn på universum. Våra starka egoistiska vibbar stöter bort oss från andra människor och från naturen, gör oss oförmögna att känna att världen omkring oss lever, och kan så småningom innebära vår egen bortrationalisering som art.
Det finns dock vissa tecken på att, som en del i vår kultur, vi sakta överskrider det egoistiska psyke som under så många generationer varit Euroasiernas värsta fiende. Sedan början av 1700-talet eller så, märks en ny anda av empati i främst Europa, vilket med tiden har lett till mindre grym behandling av barn och djur, mindre stränga straff för brottslingar, kvinnorörelsens uppkomst, avskaffandet av slaveriet, de socialistiska rörelsernas frammarsch, en ny respekt för naturen, en mer öppen och sund inställning till sex och så vidare. Och det har inpräntats en ny känsla för det heliga och om möjligheten att vi själva inte är så överlägsna andra kulturer som vi trott, vilket i sin tur har lett till en massiv ökning av intresse för esoteriska/andliga filosofier och metoder som hedendom, shamanism, buddhism, meditation och så vidare. Men det har sannerligen inte heller saknats bakslag - kolonialism, nazism, kapitalistisk girighetsmentalitet hos vissa och ständiga försök från de ekonomiskt starka att stänga ute de fattiga grupperna och försök att förminska demokratin.
Det finns tecken på att vi kan återknyta kontakten med naturen, att återfå våra känslor för allt liv i världen och det mystiska men dolda kosmos. Egenskaperna hos den förhistoriska guldåldern kanske långsamt åter dykt upp? Frågan är bara om det finns tillräckligt med tid kvar för att dessa egenskaper framträder fullt ut, innan vårt destruktiva psyke leder oss till självförstörelse. Tanken att människans historia är en gradvis men kontinuerlig utveckling - från ett tillstånd av barbari, med generationer som långsamt gör tekniska och sociala framsteg, som tillåter oss passera andra kulturer och leder till den västeuropeiska civilisationens höjdpunkt - är en samling rester från den viktorianska eran, en del av samma koloniala mentalitet som såg "primitiva" ursprungsbefolkningar som undermänniskor vilka man med rätta dödade och stal land ifrån. I stället för ett ständigt avancemang, har de senaste 6000-8000 åren av krig, förtryck, misär och lidande snarare varit följden av en smärtsam degenerering från ett tidigare, friskare tillstånd. Vi kan äntligen gå vidare nu - men bara genom att göra en fullskalig cirkel, och återuppväcka den för-antika harmonin. Bara då kan vi gå vidare mot en bättre framtid, menar Steve Taylor.
Bigj är beredd att hålla med Taylor och de forskare han hänvisar till.
Källor:
Stone Age Economics, av Marshall D Sahlins, 1974.
Egalitarian Societies, av J Woodburn, 1982.
Hunters and Gatherers, Del 2: Property, Power and Ideology. T Ingold, D Riches & J Woodburn, (Red.) 1988
The Culture of War: Invention and Early Development. Richard Gabriel. 1990
Barbarians: Secrets of the Stone Age, av Richard Rudgley, 2000.
The Causes and Origins of Primitive Warfare, av R B Ferguson, 2000
The Fall, av Steve Taylor 2005 (Taylor är ingen skolad historiker av facket, men lärare och intresserad lekman)
MVH
bigj - för kunskaper, mot reviderande historismer.....
Vi har sett tidigare dina så kallade insiktsfulla kunskaper om judar och Israel. Hur var det med de där syriska och irakiska stridsvagnarna som inte existerade? Syrien hade franska stridsvagnar, och de hade ganska bra pansar, rörlighet och eldkraft, de hade en liten deffekt, gissa vilken? Du måste känna till det i och med att du kallade dem för "skräp". Här är en erövrad syrisk vagn, en sådan som inte existerade:
Återigen en objektiv fjärrskådning av en bok.
