Om miljöpartiet

[David H]

Taoismen är säkert bra, men den är okänd i politiska sammanhang i Sverige.

Jag flyttade mitt svar på detta till tråd om taoismen. Men har ju också en del plats här. Miljöpartiet har aldrig haft någon uttalat taoistisk ideologi vad jag vet, men jag tycker att mp:s äldre partiprogram är skrivna i en mer taoistisk anda än mp:s nuvarande partiprogram.

[David H]

Brunkolsförsäljningen, javisst. Men det ser jag mest som en detalj i det stora hela.

Nej, det är en principfråga. Vad är viktigast för Fridolin, att få en upphöjd plats som minister - eller att handla i linje sin ideologi.

Angående brunkolet då. Det jag läste om den frågan, att det handlar om nedläggning eller försäljning. Nedläggning mest miljövänligt eftersom då är det ingen som kommer använda brunkolet, försäljning däremot då kan det bli andra som kan använda brunkolet (men bättre för egna ekonomin).

Såvitt jag förstått är det främst två partier som är kritiska till försäljning, vänstern och miljöpartiet (eller har jag fel - hur är det med centern..?). För vänstern är det lätt att säga nej, men med miljöpartiet är det däremot svårare eftersom de sitter i regering med sossarna och blir tvungna att kompromissa ibland. Är man emot brunkolsförsäljningen, så borde det väl snarast vara bäst att supporta v eller mp då.

Om du själv är emot försäljningen borde du väl inte i första hand kritisera mp? Om brunkolsförsäljningen blir av så borde väl mp ha mindre skuld i detta än exempelvis sossarna och moderaterna?

[David H]

När jag läste om proteströrelsen på 70-talet fick jag intrycket av att det politiska engagemanget var större än idag. Till exempel det feministiska Grupp 8, där var man tvungen att gå en obligatorisk studiecirkel för att få medlemskap. Det kunde ju va ett "svetsa samman" medlemmar. Vet inte om det används inom politiska organisationer nu. När jag gick på medlemsmöte med mp, fick jag ingen information alls med mig.

[David H]

När jag läste om proteströrelsen på 70-talet fick jag intrycket av att det politiska engagemanget var större än idag. Till exempel det feministiska Grupp 8, där var man tvungen att gå en obligatorisk studiecirkel för att få medlemskap. Det kunde ju va ett "svetsa samman" medlemmar. Vet inte om det används inom politiska organisationer nu. När jag gick på medlemsmöte med mp, fick jag ingen information alls med mig.

Var ju större rättvisetänkt då. Idag roffar alla politiker åt sej å det grövraste.
Tyvärr ses ingen ljusning då alla köttskallar alltid röstar samma. Det är liksom kört.

Nej då, men det är komplicerat. Ett intressant namn inom politisk teori är Pierre Bourdieu. Han är modernare än exempelvis Marx. Själv har jag dock svårt för det praktiskt politiska...jag svävar gärna bort i det abstrakta istället.

Början av 70-talet fanns det också en del av vänsterrörelsen som var ganska rå och våldsförhärligande. Det var de som trodde revolutionen var på väg inom snar tid, och då skulle poliser och andra ordningsmän krossas. Jag är tveksam till att det skulle lett till något gott.

[Pilatus]

Början av 70-talet fanns det också en del av vänsterrörelsen som var ganska rå och våldsförhärligande.

Jovars, Frank Baude och den sidan av vänstern förde en kampbetonad retorik. I vanlig ordning så riktade man sitt hat mot troskister, förmenta och verkliga. Sekten finns kvar som Kommunistiska Partiet. Mycket knutna nävar och Klass mot klass. Man lever i det förgågna!

Det fanns dock fler organisationer och det fördes och förs en helt annan typ av samtal utanför anhängarna till Stalins politik. Jag tänker på en mer frihetlig vänster, en vänster med mänskligt ansikte som Leszek Kolakowski skrev om i Människan utan alternativ. Om någon är intresserad av vad som diskuteras så kan jag rekommendera Häften för kritiska studier. Senaste numret handlar om Agamben, Deleuze, Foucault och Hardt/Negri & cons.

Det var de som trodde revolutionen var på väg inom snar tid, och då skulle poliser och andra ordningsmän krossas. Jag är tveksam till att det skulle lett till något gott.

Det var ytterst få inom 70-tals-vänstern som talade om en "våldsam revolution" som en realitet. Inte ens Frank Baude trodde att en sådan utveckling var möjlig i det korta perspektivet. Hur skulle en sådan revolution kunna genomföras i Sverige?

Säpo avlyssnade telefoner, fotograferade och gjorde listor. Inom IB fantiserade man om det demokratiska samhällets dödgrävare. Det var den vanliga paranoian. De som har tillgång till vapen finns inom det militära och polisen. Det finns numera en viss insikt om varifrån verkliga hot kommer. Politiska mord har utförts av högerextrema, sensast i England, labourpolitikern Jo Cox.

[Pilatus]

Jag har tappat all tro på demokrati.

I så fall är det illa. Demokrati är en sammanvägning av folks politiska vilja. Där finns en slumrande kraft som politiker inte gärna utmanar. Revolter har förekommit i många länder, även i modern tid.

Spaniens Francisco Franco, Greklands Georgios Papadopoulos, Großdeutsches Reich ... är lika litet att ha som de stalininfluerade diktaturer som härjat i Europa. Det leder bara till tråkigheter.

Demokrati för inte alltid med sig att besluten är de bästa som kan tänkas, så långt har du rätt. Men det är de beslut som är möjliga att vinna majoritet kring. Något annat system i full skala som visat sig vara överlägset demokrati känner jag inte till. Gör du ThinkThat?

[David H]

Början av 70-talet fanns det också en del av vänsterrörelsen som var ganska rå och våldsförhärligande.

Jovars, Frank Baude och den sidan av vänstern förde en kampbetonad retorik. I vanlig ordning så riktade man sitt hat mot troskister, förmenta och verkliga. Sekten finns kvar som Kommunistiska Partiet. Mycket knutna nävar och Klass mot klass. Man lever i det förgågna!

Det fanns dock fler organisationer och det fördes och förs en helt annan typ av samtal utanför anhängarna till Stalins politik. Jag tänker på en mer frihetlig vänster, en vänster med mänskligt ansikte som Leszek Kolakowski skrev om i Människan utan alternativ. Om någon är intresserad av vad som diskuteras så kan jag rekommendera Häften för kritiska studier. Senaste numret handlar om Agamben, Deleuze, Foucault och Hardt/Negri & cons.

Hm, ett par bekanta namn där. Foucault har jag blivit "tvungen" att läsa i flera kurser. Tycker inte det han skriver är strunt, men upplever å andra sidan inte att jag lärt mig mycket av värde från honom.

Apropå 70-talets politiska rörelser fanns ju också "Gröna vågen", som påståtts lagt en grund för miljöpartiets uppstart.

Det var de som trodde revolutionen var på väg inom snar tid, och då skulle poliser och andra ordningsmän krossas. Jag är tveksam till att det skulle lett till något gott.

Det var ytterst få inom 70-tals-vänstern som talade om en "våldsam revolution" som en realitet. Inte ens Frank Baude trodde att en sådan utveckling var möjlig i det korta perspektivet. Hur skulle en sådan revolution kunna genomföras i Sverige?

Säpo avlyssnade telefoner, fotograferade och gjorde listor. Inom IB fantiserade man om det demokratiska samhällets dödgrävare. Det var den vanliga paranoian. De som har tillgång till vapen finns inom det militära och polisen. Det finns numera en viss insikt om varifrån verkliga hot kommer. Politiska mord har utförts av högerextrema, sensast i England, labourpolitikern Jo Cox.

Jag vet inte hur det skulle kunna ha genomförts, eller om det alls var någorlunda realistiskt. Att dessa tankar fanns bland vissa nämns iaf i Johan Svedjedals bok om proteströrelsen 1965-1975:

"Stig Larsson beskriver i sina memoarer stämningen i KFML(r):s ungdomsorganisation i Umeå, där han då var aktiv. Han fann det sannolikt att det inom fem till tio år skulle kunna inträffa ”en blodig revolution” i Sverige (själv tänkte han då fly till Finland, eftersom hans egen konstsyn förmodligen skulle anses kontrarevolutionär av de nya makthavarna). Kanske ska det understrykas att Larssons minnesbild inte ska ses som något kokett bisarreri, utan tvärtom fångar väl de ideologiska stämningarna i en del kretsar där hjärnorna bräserades av Lenin, Stalin, Mao och Trotskij." -

[Pilatus]

Det var ytterst få inom 70-tals-vänstern som talade om en "våldsam revolution" som en realitet. Inte ens Frank Baude trodde att en sådan utveckling var möjlig i det korta perspektivet. Hur skulle en sådan revolution kunna genomföras i Sverige?

Jag vet inte hur det skulle kunna ha genomförts, eller om det alls var någorlunda realistiskt. Att dessa tankar fanns bland vissa nämns iaf i Johan Svedjedals bok om proteströrelsen 1965-1975:

"Stig Larsson beskriver i sina memoarer stämningen i KFML(r):s ungdomsorganisation i Umeå, där han då var aktiv. Han fann det sannolikt att det inom fem till tio år skulle kunna inträffa ”en blodig revolution” i Sverige (själv tänkte han då fly till Finland, eftersom hans egen konstsyn förmodligen skulle anses kontrarevolutionär av de nya makthavarna). Kanske ska det understrykas att Larssons minnesbild inte ska ses som något kokett bisarreri, utan tvärtom fångar väl de ideologiska stämningarna i en del kretsar där hjärnorna bräserades av Lenin, Stalin, Mao och Trotskij." -

Jo, jo, men läget var ju inte i närheten av en förrevolutionär situation. Jan Myrdal fick stryk av polisen i en demonstration och liknande, strejken i malmfälten har haft stor betydelse, men ingenting riktigt krisartat som kunde initierat en revolution. Verkligen inte. Så vitt jag vet har det inte funnits olagliga vapeninnehav eller planer på revolter.

Det du beskriver om stämningen i Kfml(r)s ungdomsorganisation i Umeå är litet komisk, säkert morskade man upp sig på mötena. Ingen behövde ju bevisa att de menade något, stalinisterna var bara jobbiga och de hade läst en del skrifter som de gärna citerade. Lenin och Mao hade författat sina polemiska skrifter under historiskt fullkomligt olikartade situationer. Ryssland och Kina befann sig i krig, även Tyskland då revolter bröt ut.

I Latinamerika fanns en beväpnad stadsgerilla. I Europa blev det Rote Armee Fraktion som hann ställa till en del. Ambassadockupationen i Stockholm 1975 var obehaglig nog. Jag har inget direkt minne av att svenska medborgare blev direkt involverade i RAF. Inte heller att det fanns kontakter mellan svenska kommunister och RAF. I så fall med enskilda personer.

Men ingen visste vad de skulle ha revolutionen till, lika litet som Lenin visste det. Man skulle upprätta proletariatets diktatur, det låter ju inte alldeles lättsmält för de svenska jobbare som sparade sina pengar på banken för att få ihop till ett villalån. De flesta hade mycket att förlora på att ställa till det.

Själv blev jag av med ett jobb, inte för att jag var omöjlig på min arbetsplats, utan för att jag pratade med några jobbare på en fabrik. Företaget hade nattetid monterat ner maskinerna och flyttat dem till annan ort. Så nu befann sig dessa jobbare utan maskiner och arbete. Företaget polisanmälde min närvaro, men det blev ingen påföljd. Det stod i tidningen, hela förstasidan i lokalpressen och jag blev avskedad från jobbet jag hade. Det var en känslig tid, men knappast revolutionär.

Läs gärna Torbjörn Säfve (1971). Rebellerna i Sverige: dokumentation, kritik, vision

[Pilatus]

Maria Wetterstrand, Isabella Lövin, Gustav Fridolin och Åsa Romson kampanjade för att lägga ned brunkolsverksamheten. Nu säljs hela verksamheten och ingen miljöpartist i ansvarig ställning tar något ansvar för vad de utlovade inför valet.

Har den egna politiken blivit ett skämt för miljöpartister? Varför sitter Gustav Fridolin kvar som minister?

[David H]

Maria Wetterstrand, Isabella Lövin, Gustav Fridolin och Åsa Romson kampanjade för att lägga ned brunkolsverksamheten. Nu säljs hela verksamheten och ingen miljöpartist i ansvarig ställning tar något ansvar för vad de utlovade inför valet.

Har den egna politiken blivit ett skämt för miljöpartister? Varför sitter Gustav Fridolin kvar som minister?

Du pratar om detta brunkol och Gustav Fridolin stup i ett! Dock svarade du inte på mitt inlägg där jag skrev om brunkolet,, där jag tyckte att jag försökte föra en dialog om frågan.

Jag läste nyss MP:s senaste nyhetsbrev där de skrev om brunkolet. Tycker det var aningen förvirrande och dunkelt formulerat. Å ena sidan formulerades det som att det inte fanns nåt val, och andra sidan kunde man välja men... Men i vilket fall är det inget som raserar mitt förtroende för mp. MP är ju ett av få partier som visat en kritisk attityd till denna brunkolsförsäljning. Bättre då att kritisera de andra partierna som inte varit negativa till försäljningen kan jag tycka!

[Pilatus]

Har den egna politiken blivit ett skämt för miljöpartister? Varför sitter Gustav Fridolin kvar som minister?

Jag läste nyss MP:s senaste nyhetsbrev där de skrev om brunkolet. Tycker det var aningen förvirrande och dunkelt formulerat. Å ena sidan formulerades det som att det inte fanns nåt val, och andra sidan kunde man välja men...

Om staten är ägare till Vattenfall som äger brunkolsverksamheten måste de ju kunna stoppa försäljningen till Energeticky a Prümyslovy Holding (EPH) om de verkligen fann det angeläget. Isabella Lövin är kanske för nytillsatt för att verkligen kunna göra skillnad. Men det förefaller som om miljöpartiets bas skulle givit sitt stöd till ett kategoriskt nej. Miljöpartiet (Fridolin) lovade att åtgärda skolan och brunkolet, men man har sedan inte förmåga att göra någonting. Jo att jävlas med folk på landsbygden, höjda punktskatter och kasta bort sex miljarder på utsläppsrätter.

Men i vilket fall är det inget som raserar mitt förtroende för mp. MP är ju ett av få partier som visat en kritisk attityd till denna brunkolsförsäljning. Bättre då att kritisera de andra partierna som inte varit negativa till försäljningen kan jag tycka!

Skillnaden var att de andra partierna inte motsatte sig en försäljning. Därmed svek de inte några utfästa löften. Den som gjorde sig bred och viftade med en bit brunkol var Gustav Fridolin, som nu tycks glida undan!

[David H]

Har den egna politiken blivit ett skämt för miljöpartister? Varför sitter Gustav Fridolin kvar som minister?

Jag läste nyss MP:s senaste nyhetsbrev där de skrev om brunkolet. Tycker det var aningen förvirrande och dunkelt formulerat. Å ena sidan formulerades det som att det inte fanns nåt val, och andra sidan kunde man välja men...

Om staten är ägare till Vattenfall som äger brunkolsverksamheten måste de ju kunna stoppa försäljningen till Energeticky a Prümyslovy Holding (EPH) om de verkligen fann det angeläget.

Jo så tolkade jag det också som när jag försökte läsa mellan raderna. Försäljningen kunde ha stoppats, men det hade inte varit så enkelt och okomplicerat. Vissa var mot att stoppa, vissa var för att stoppa - motsidan vann.

Skillnaden var att de andra partierna inte motsatte sig en försäljning. Därmed svek de inte några utfästa löften. Den som gjorde sig bred och viftade med en bit brunkol var Gustav Fridolin, som nu tycks glida undan!

Okej, jag kan hålla med om att du har en poäng här, om så var fallet. Brustna löften är inget jag gillar. Fridolin kanske inte borde ha lovat en sån sak som han inte kunde styra över. Jag är inte så insatt i detaljerna där. Jag hörde inte när han lovade nånting om det. Någon nyhet är det knappast att politiker säger saker som de sen inte håller (dock bara för att andra gör fel är det ingen ursäkt att själv göra fel)