klorofyll skrev:Och vad har du kommit fram till när det gäller sanning?
Jag hoppades förstås att du skulle fråga.
Men det är inte helt lätt att förklara med några korta rader.
En fråga: Har du någon grundutbildning i logik?
Jag utgår just nu från att det inte ligger till så...
En viss panik hade spridit sig bland logiker och matematiker
runt år 1900 ... Man hade upptäckt matematiska paradoxer.
Det i en tid då filosofi och vetenskap tycktes ha vunnit kampen mot
vidskepelse och övertro... Det var lite förargligt (minst sagt)
att motståndarsidan kunde kontra med svaret: Ska ni säga som
tror på paradoxala vetenskaper... ha ha!
Den mest kända av dessa paradoxer kallas Russells Paradox:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Russells_paradox Paradoxen kan populärt beskrivas på följande sätt: En barberare i en by rakar alla män som inte rakar sig själva. Rakar barberaren sig själv? (Här klarar man sig dock genom att det följer att det inte existerar en dylik barberare).
Det följde en mycket produktiv period för Matematisk Logik.
Och för all del även vad man skulle kalla "vanlig logik".
Det utarbetades nya paradoxfria system:
Zermelos mängdlära och första ordningens predikatlogik.
Som jag tänker hålla utanför tills vidare
Men alla dessa byggde på en och samma princip:
Man lät inte påståenden påstå något om sig själva!
Är inte det en allvarlig brist?
Tänk om du inte fick påstå (tänka) någonting om dig själv??
Exempelvis:
Jag tänker... det som inte finns kan inte tänka ... alltså finns jag!
På sjuttitalet studerade jag filosofi vid stockholms universitet
och fick situationen klar för mig:
Man hade utvecklat system för att UNDVIKA paradoxer,
och alla var NÖJDA med situationen!
Utom jag... Jag såg paradoxer som en sjukdom som man hade utvecklat en medicin emot,
det var bara det att medicinen inte botade sjukdomen! Den höll bara symptomen borta...man var tvungen att ta sin dagliga dos medicin (använda de nya systemen) för att hålla sig frisk.
Det är ingen ide att gå in på detaljerna men när jag gick igenom situationen kunde jag se att det måste finnas en lösning på paradoxerna och jag försökte få lärarna att se vad jag såg... Det gick inte!
Jag tröttnade då på miljön och bytte livsbana: Jag hade hittat min livsuppgift!
Jag skaffade mig jobb och familj och hoppades att jag på nätterna (i sömnen)
eller på lediga stunder skulle hitta det logiska fel som måste finnas där någonstans...
Nu snabbspolar vi och når fram till år 2000 ... efter en hjärtattack med åtföljande bypass-operation insåg jag att jag hade låtit grubblandet på Lögnarparadoxen avta lite grann med tiden...
Jag började känna att det gällde NU ELLER ALDRIG ... och då tog det mig två månader att hitta vad jag letat efter under nästan trettio år! Nu gällde det att visa världen vad jag hittat...
Publicera lösningen i en vetenskaplig tidskrift? NIX! Inte utan en akademisk examen!
Dagens Nyheter då... dom har lite bråttom ... inte sjutton sätter dom sig in i vad en knäppskalle från ingenstans dillar om. Men INTERNET då? Jag upptäckte att det precis som på universitetet inte gick nåt vidare att prata om saker folk inte redan kände till! Där debatten löper i väl uppbanade spår för och emot!
Mycket besviken tog jag mig hit till detta forum för att behandla mina mentala sår... Jag tror jag försökte få gänget här inne att förstå hur det låg till med paradoxer men som vanligt gick det inte så bra. Jag fick plötsligt en god kontakt med Gulliga Lynx och genomgick en lite psykoanalytisk period ... den kan man titta på i galleriet: Dancing with the King of Stones.
Hittar du några rader om paradoxer så hoppa över dem; idag KAN jag förklara bättre... Jag har en massa rutin bakom mig nu ... det finns faktiskt idag en handfull personer som något så när förstår var felet ligger i lögnarparadoxen.
Ett allvarligt problem är dock att
ännu har ingen klarat att på egen hand lösa en paradox!
Själv har jag löst tre stycken för att övertyga mig om att metoden fungerar!
Sen har jag faktiskt tröttnat... Jag kände mig lite tom inombords.
Vad ska jag tänka på under nätterna nu då? Relativitetsteorin?
Och massor av personer som förstår att jag åstadkommit nåt inom logikens filosofi : Oklart vad!
Så mitt första mål är uppnått: Skulle jag dö i morgon är chansen stor att min upptäckt inte går förlorad.
Medlemmarna i mitt eget forum på facebook (The Foundation of Logic) skulle nog lägga på ett kol då...
Jahapp! Då har jag gett bakgrunden, då kan vi börja

Jag valde alltså ut den paradox som var äldst bland en rad paradoxer som jag kunde se hade ungefär samma "kroppsbyggnad" och räknade med att om jag kunde lösa den så skulle jag förstå hur de andra skulle lösas
https://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6gnaren_(paradox)
Wiki skrev: Lögnaren har ett otal formuleringar som löper över ett eller flera påståenden. I sina enklaste formuleringar, ex. "Denna sats är falsk" eller "Jag ljuger nu" uttrycker påståendena referens till sig själv – självreferens. Påståendena "Nästa påstående är sant" och "Föregående påstående var falskt" kan vara sanna var för sig men inte i kombination. De hänvisar till varandra och uttrycker cirkelreferens.
En variant är Epimenides paradox: Epimenides som själv kom från Kreta sade "Kretensare ljuger alltid". Detta är dock egentligen bara en paradox så länge Epimenides talar sanning när han uttalar påståendet. Om han däremot ljuger när han påstår att alla kretensare alltid ljuger, innebär det inte nödvändigtvis att han alltid ljuger. Det kan till exempel vara så att han bara ljuger ibland, och meningen "(alla) kretensare ljuger alltid" är en av dessa lögner. Det är från Epimenides ursprungliga formulering som paradoxen fått sitt namn "lögnaren".
Du hittar Lögnarparadoxen i bibeln: Brevet till Titus , Kap 1 vers 12 och 13.
Börja nu gärna med att sätta dig in i problematiken
Uppgift 1
Hur ligger det till med följande påstående?
// Du håller inte med om det påstående du just nu läst.//
Är påståendet verkligen sant vare sig du håller med eller inte?!