Nja men den tanken fick jag.
Den amerikanska avundsjukan då?
Dvs är detta generellt eller kulturellt betingat?
Det nya målet 100% skatt
Moderator: Moderatorgruppen
-
Bobby Hogan
- Inlägg: 232
- Blev medlem: 29 dec 2006 02:28
Kallekula skrev:Nja men den tanken fick jag.
Den amerikanska avundsjukan då?
Dvs är detta generellt eller kulturellt betingat?
Finns ingen riktig samhällelig amerikansk avundsjuka i den bemärkelsen. Där blir du beundrad om du gjort något bra med ditt liv, folk ser upp till dig och tänker att "kan han så kan jag". Jantelagen existerar inte.
Däremot kan det materialistiska tänkandet gå till överdrift, även kallat i folkmun i USA "keeping up with the Jones´s". Där det blir en tävlan i vem som är mest framgångsrik, vem som har mest saker när man dör, i princip.
Jag gillar den gyllene medelvägen, ett ekonomiskt oberoende och sedan lite lagom materialistiskt för att tillfredsställa min barndoms högsta drömmar. Mer behöver jag inte, man kan bara göra så mycket åt gången och jag är hellre lycklig över det jag har istället för att ständigt söka efter vad jag inte har.
In an average living room there are 1,242 objects Chuck Norris could use to kill you, including the room itself.
I Andorra betaler man ikke skatt!
xD
Men... Det landet er jo på størrelse med fødelsesbyen min!
Hehe!
Og den er liten!!!
Jeg betaler 31% skatt av de 9 000 som staten gir meg i måneden.
Så... Ikke særlig mye penger igjen da nei!
Kanskje jeg skal flytte til Sverige!
Da hadde jeg hvertfall hatt råd til å leie egen leilighet!
I Norge har jeg så vidt råd til en hybel i utkanten av byen!
Og det da med delt kjøkken og bad!
- Men heldigvis bor jeg sammen med kjæresten min, som betaler hele husleia i en liten leilighet
Skatt er noe drit!
Skatten er for høy!
De eneste som tjener på skatten er de som allerede er rike!
De rike blir rikere og de fattige blir fattigere!
xD
Men... Det landet er jo på størrelse med fødelsesbyen min!
Hehe!
Og den er liten!!!
Jeg betaler 31% skatt av de 9 000 som staten gir meg i måneden.
Så... Ikke særlig mye penger igjen da nei!
Kanskje jeg skal flytte til Sverige!
Da hadde jeg hvertfall hatt råd til å leie egen leilighet!
I Norge har jeg så vidt råd til en hybel i utkanten av byen!
Og det da med delt kjøkken og bad!
- Men heldigvis bor jeg sammen med kjæresten min, som betaler hele husleia i en liten leilighet
Skatt er noe drit!
Skatten er for høy!
De eneste som tjener på skatten er de som allerede er rike!
De rike blir rikere og de fattige blir fattigere!
Why? How? What???
Re: Det nya målet 100% skatt
Kallekula skrev:Det talas, på denna sida av forumet, i princip alltid om höjda skatter och mer jämlik fördelning (kanske inte så konstigt 95% av de som skriver står till vänster).
Men vart går gränsen? Vad har vi för skattetryck totalt idag? 70%?
Varför inte öka till 80% eller ta steget fullt ut till 100% skatt och se till att alla får exakt lika mycket av allting? Är det målet...visionen av drömsamhället? Lite nyfiken på hur ni ser detta. Om man inte förespråkar 100% skatt varför inte i så fall? Och vidare varför i så fall 70% skattetryck? Varför inte 60 eller 50%?
Astrid Lindgren betalade mer än 100% i skatt på 70-talet, så därför skrev hon Sagan om Pomperipossa.
A
Algotezza aka Algotezza
Ja just det den måste vi ta upp. Kan våra unga vänsterkämpar ta del av:
http://web.telia.com/~u87636339/Sagan%2 ... mperipossa
Stair fixade sagotanten med :)
Astrid för nobelpriset, lite sent men WTF.
http://web.telia.com/~u87636339/Sagan%2 ... mperipossa
Stair fixade sagotanten med :)
Astrid för nobelpriset, lite sent men WTF.
funkyzeit,
Tack för ditt konstruktiva inlägg! Ursäkta att jag dröjde så med svar, jag hoppas vara mer tillgänglig framöver.
Håller helt med dig om att fördomsfullhet och svartmålning av varandras åsikter inte leder till någon givande diskussion. Vi är psykologiskt känsliga för kritik, så varför inte lägga energi på att skapa ett konstruktivt samtalsklimat istället för att blint attackera varandra och gå miste om alla chanser till en givande diskussion i en gröt av onödiga konflikter?
De flesta vill ju faktiskt bara väl, och det finns så många kloka tankar och sanningar som inte nödvändigtvis måste utesluta varandra, om vi bara kan förstå och tolka dem på rätt sätt. Jag tror att om vi samarbetar och tar till oss visdom från varandra så kan vi snabbare finna en bättre lösning än vi någonsin skulle kunna göra på egen hand.
För att återgå till ämnet:
Jag håller med dig om att det är riskabelt att diskutera visioner utan att förankra dem i verkligheten, det gäller egentligen det mesta.
Jag är av åsikten att diskussioner måste föras på olika nivåer. Vi måste t.ex. diskutera nationella förändringar likaväl som globala, och måste se till praktiska genomföranden likaväl som långsiktiga mål. Detta är något jag saknat mycket i svensk partipolitik, när partier pratar förbi varandra för att de bemöter varandras argument på olika nivåer, fast de egentligen båda har en poäng.
Jag tycker alla dessa nivåer på diskussionerna behövs. Jag anser det nödvändigt att bestämma långsiktiga mål så att praktiska genomföranden har något att sträva mot, samtidigt som vi måste inse att målet inte är den praktiska lösningen. Kanske är ett praktiskt genomförande som verkar paradoxalt den bästa lösningen för att uppnå en viss vision, och naturligtvis behöver praktiska genomföranden ta hänsyn till hur världen ser ut idag och troligen ha lång tid på sig för att uppnå det långsiktiga.
Vi måste också fundera på vad vi skulle vilja förändra globalt, men sedan utgå från det nationella eftersom det är där vi har makten. I nationella beslut måste vi förhålla oss till omvärlden, medan globala förändringar blir en form av långsiktiga mål.
Långsiktigt behöver vi fundera på: Vad vill vi åstadkomma genom kapitalismen? Hur kan vi göra den bättre? Vilka fler allmänmänskliga behov är värda att införas som globala system?
Kortsiktigt måste vi ta reda på vilka mål som är realistiska att sätta i verket just nu. Om de inte är det, hur kan vi på bästa sätt sträva mot dessa mål på längre sikt? Hur kan vi förmedla till omvärlden våra önskemål på globala förändringar utan att blint genomföra dessa lokalt utan hänsyn till konsekvenserna?
Jag ser det inte riktigt så svart-vitt utan skulle gärna se ett mellanting. Vill poängtera att jag nu pratar om globala förändringar, och inte utifrån dagens Sverige i förhållande till omvärlden (går in på det längre ner).
Givetvis bör det gå att bli rikare än andra om man anstränger sig mer än andra, men jag tror inte på att låta det skena iväg. Det är bra att personer kan bli rikare som en sporre att driva utvecklingen framåt (även fast vi idag ser fler och fler alternativa utvecklingsformer såsom open source-projekt och ideellt arbete à la Wikipedia, troligtvis som ett resultat av ökad fritid), men jag tycker det ska bli avsevärt svårare att bli rikare ju rikare man blir. Jag tror fortfarande vi kan behålla samma utvecklingsfart även fast vi tar en stor summa pengar från rika (vilket inte påverkar deras personliga levnadsstandard avsevärt) och använder den för att höja standarden för de som har det svårast (vilket kan innebära en stor skillnad för dessa individers livskvalitet).
Jag ser en poäng i att ge folk en ekonomisk grundtrygghet för att undvika att placera dem i livshotande och pressade situationer. Det är inte under sådan press som folk blir kreativa och driver utvecklingen framåt, tvärtom är det då människor blir sjuka, arbetar sämre och begår brott. På ett liknande sätt är det fördelaktigt med en gemensam polis för att folk ska slippa känna oro över att bli utsatta för våld.
Sedan kan man fundera över vad man egentligen menar med "utveckling", det som många hävdar att fri kapitalism leder till. Är just "utveckling" det enda allmänmänskliga behovet värt att kämpa för på en global nivå? Utveckling är ett svårplacerat behov, och brukar i evolutionär biologi endast ses som ett verktyg för överlevnad och fortplantning. Givetvis kan rätt sorts utveckling leda till större chans för överlevnad på sikt, men det betyder inte att maximal utveckling alltid ska prioriteras före mer direkta livsbejakande insatser. Det går också att fundera kring vad som mer exakt leder till en fördelaktig utveckling, och där kan jag personligen se stora problem med dagens reklamindustri som riktar konsumenternas intresse mot produkterna snarare än tvärtom, vilket betyder att utvecklingen inte alls säkert går i linje med konsumenternas egentliga behov och önskemål.
Jo, detta är absolut ett problem, och ett tydligt exempel på varför vi inte direkt kan genomföra många av mina idéer i dagens Sverige. Samtidigt är jag övertygad att om vi hittade gemensamma mål att sträva efter så skulle vi också finna realistiska vägar dit.
Just nu kanske vi måste finna en lokal balans på beskattningen av den ekonomiska eliten så dessa inte flyr landet, samtidigt som vi internationellt borde jobba tydligare för en hårdare beskattning. Undan för undan kan vi förhoppningsvis öka skatten tills vi till slut når dit vi vill. Kanske ska vi lägga ner de abstrakta diskussionerna av a-kassan och istället fundera över hur ett grundläggande existensminimum och diverse hjälpbidrag skulle kunna se ut. En diskussion som först bör föras på ett mer djupgående plan så att överenskommelser inledningsvis nås där.
Idag finns många populära frågor kring politiska och ekonomiska strukturer som vi skulle behöva bryta ner till grunden, och diskutera deras mest grundläggande funktion och vad de egentligen handlar om. Sedan kan vi sakta börja bygga upp diskussionen igen genom en mycket mer specifik och effektiv debatt. Vi kommer då se en helt annan kvalitet på politiska och ekonomiska diskussioner och argument, med mer fokus på logik och vetenskap snarare än spontana känslor och rutinmässiga svar.
Tack för ditt konstruktiva inlägg! Ursäkta att jag dröjde så med svar, jag hoppas vara mer tillgänglig framöver.
Håller helt med dig om att fördomsfullhet och svartmålning av varandras åsikter inte leder till någon givande diskussion. Vi är psykologiskt känsliga för kritik, så varför inte lägga energi på att skapa ett konstruktivt samtalsklimat istället för att blint attackera varandra och gå miste om alla chanser till en givande diskussion i en gröt av onödiga konflikter?
De flesta vill ju faktiskt bara väl, och det finns så många kloka tankar och sanningar som inte nödvändigtvis måste utesluta varandra, om vi bara kan förstå och tolka dem på rätt sätt. Jag tror att om vi samarbetar och tar till oss visdom från varandra så kan vi snabbare finna en bättre lösning än vi någonsin skulle kunna göra på egen hand.
För att återgå till ämnet:
funkyzeit skrev:... och det är väl här som problemet uppkommer. För så länge som man resonerar i en helt abstrakt, ideologisk sfär med tankeexperiment så är allt frid och fröjd. Jag kan till och med tycka att kommunismen är en bra idé på papperet (!).
När verklighetens variabler gör sig gällande så är det inte så enkelt. Den simplaste invändningen mot din tråd är att Sverige inte är en isolerad, självförsörjande geopolitisk enklav (á la Rudolf Kjellén & co.). Vi är gravt exportberoende (till och med jämfört med andra länger), och hela världens marknader sys ihop mer och mer. Kan väl inte ha undgått någon? :)
Jag håller med dig om att det är riskabelt att diskutera visioner utan att förankra dem i verkligheten, det gäller egentligen det mesta.
Jag är av åsikten att diskussioner måste föras på olika nivåer. Vi måste t.ex. diskutera nationella förändringar likaväl som globala, och måste se till praktiska genomföranden likaväl som långsiktiga mål. Detta är något jag saknat mycket i svensk partipolitik, när partier pratar förbi varandra för att de bemöter varandras argument på olika nivåer, fast de egentligen båda har en poäng.
Jag tycker alla dessa nivåer på diskussionerna behövs. Jag anser det nödvändigt att bestämma långsiktiga mål så att praktiska genomföranden har något att sträva mot, samtidigt som vi måste inse att målet inte är den praktiska lösningen. Kanske är ett praktiskt genomförande som verkar paradoxalt den bästa lösningen för att uppnå en viss vision, och naturligtvis behöver praktiska genomföranden ta hänsyn till hur världen ser ut idag och troligen ha lång tid på sig för att uppnå det långsiktiga.
Vi måste också fundera på vad vi skulle vilja förändra globalt, men sedan utgå från det nationella eftersom det är där vi har makten. I nationella beslut måste vi förhålla oss till omvärlden, medan globala förändringar blir en form av långsiktiga mål.
Långsiktigt behöver vi fundera på: Vad vill vi åstadkomma genom kapitalismen? Hur kan vi göra den bättre? Vilka fler allmänmänskliga behov är värda att införas som globala system?
Kortsiktigt måste vi ta reda på vilka mål som är realistiska att sätta i verket just nu. Om de inte är det, hur kan vi på bästa sätt sträva mot dessa mål på längre sikt? Hur kan vi förmedla till omvärlden våra önskemål på globala förändringar utan att blint genomföra dessa lokalt utan hänsyn till konsekvenserna?
funkyzeit skrev:Å andra sidan: alla kanske inte har det lika bra. Men även de som är i botten av pyramiden får det bättre än vad de hade haft det annars!
Vad är bäst:
* att en person har tillgång 100 måltider om dagen, medans alla andra har tillgång till 3 måltider om dagen?
* eller att alla (oavsett vem du är) har tillgång till en halv portion vatten och bröd om dagen (socialism)? Då är ju allt rättvist åtminstone??? :wink:
Jag ser det inte riktigt så svart-vitt utan skulle gärna se ett mellanting. Vill poängtera att jag nu pratar om globala förändringar, och inte utifrån dagens Sverige i förhållande till omvärlden (går in på det längre ner).
Givetvis bör det gå att bli rikare än andra om man anstränger sig mer än andra, men jag tror inte på att låta det skena iväg. Det är bra att personer kan bli rikare som en sporre att driva utvecklingen framåt (även fast vi idag ser fler och fler alternativa utvecklingsformer såsom open source-projekt och ideellt arbete à la Wikipedia, troligtvis som ett resultat av ökad fritid), men jag tycker det ska bli avsevärt svårare att bli rikare ju rikare man blir. Jag tror fortfarande vi kan behålla samma utvecklingsfart även fast vi tar en stor summa pengar från rika (vilket inte påverkar deras personliga levnadsstandard avsevärt) och använder den för att höja standarden för de som har det svårast (vilket kan innebära en stor skillnad för dessa individers livskvalitet).
Jag ser en poäng i att ge folk en ekonomisk grundtrygghet för att undvika att placera dem i livshotande och pressade situationer. Det är inte under sådan press som folk blir kreativa och driver utvecklingen framåt, tvärtom är det då människor blir sjuka, arbetar sämre och begår brott. På ett liknande sätt är det fördelaktigt med en gemensam polis för att folk ska slippa känna oro över att bli utsatta för våld.
Sedan kan man fundera över vad man egentligen menar med "utveckling", det som många hävdar att fri kapitalism leder till. Är just "utveckling" det enda allmänmänskliga behovet värt att kämpa för på en global nivå? Utveckling är ett svårplacerat behov, och brukar i evolutionär biologi endast ses som ett verktyg för överlevnad och fortplantning. Givetvis kan rätt sorts utveckling leda till större chans för överlevnad på sikt, men det betyder inte att maximal utveckling alltid ska prioriteras före mer direkta livsbejakande insatser. Det går också att fundera kring vad som mer exakt leder till en fördelaktig utveckling, och där kan jag personligen se stora problem med dagens reklamindustri som riktar konsumenternas intresse mot produkterna snarare än tvärtom, vilket betyder att utvecklingen inte alls säkert går i linje med konsumenternas egentliga behov och önskemål.
funkyzeit skrev:Börjar vi beskatta den ekonomiska eliten hårt (tänker primärt på de stora aktieägarna som sitter på produktionsresurserna så väl som kapitalet som ska beskattas) så tar de pick & pack och drar illa kvickt. Så även om din tanke är beundransvärd på papperet så blir det katastrofalt för Sverige som nation när denna välvilja ska implementeras i praktiken. "Egoismen" och orättvisan är problemet vi får betala för kapitalismen.
Jo, detta är absolut ett problem, och ett tydligt exempel på varför vi inte direkt kan genomföra många av mina idéer i dagens Sverige. Samtidigt är jag övertygad att om vi hittade gemensamma mål att sträva efter så skulle vi också finna realistiska vägar dit.
Just nu kanske vi måste finna en lokal balans på beskattningen av den ekonomiska eliten så dessa inte flyr landet, samtidigt som vi internationellt borde jobba tydligare för en hårdare beskattning. Undan för undan kan vi förhoppningsvis öka skatten tills vi till slut når dit vi vill. Kanske ska vi lägga ner de abstrakta diskussionerna av a-kassan och istället fundera över hur ett grundläggande existensminimum och diverse hjälpbidrag skulle kunna se ut. En diskussion som först bör föras på ett mer djupgående plan så att överenskommelser inledningsvis nås där.
Idag finns många populära frågor kring politiska och ekonomiska strukturer som vi skulle behöva bryta ner till grunden, och diskutera deras mest grundläggande funktion och vad de egentligen handlar om. Sedan kan vi sakta börja bygga upp diskussionen igen genom en mycket mer specifik och effektiv debatt. Vi kommer då se en helt annan kvalitet på politiska och ekonomiska diskussioner och argument, med mer fokus på logik och vetenskap snarare än spontana känslor och rutinmässiga svar.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster