Svenskt Rättsväsen

[J R Auk]

Häller med Kyano på varje punkt här.
Auk pratar en slags goja som inte ens uppfyller hälften av Kyreus 7 punkter. Har sett detta i flera inslag av honom.

Och du är inte sen att stämma in, dyngmästaren själv. Substanslöst flytande i en vinkel som antagits vara god för sansyn, men ack vad man kan bedra sig ibland.

[J R Auk]

Drogverksamheten skapar det ytterliggare kriminella genom att det är kriminellt. Om du bara visste framställningskostnaderna för droger så skulle du se att framställning och försäljning av dylikt inte skulle kunna generera brott. Panta burkar är vad man skulle behöva göra för sin fix då.

Det gäller isf alkohol också. 1 liter 96% för 10 kr gör man vinst på, exkl skatt. Den gamla parollen att pengarna till missbruket ligger överst i byrålådan, har förvisso sin poäng, men det är inte utgiften allena som genererar utanförskapet och kriminaliteten. Precis som att alkohol skapar kriminalitet i form av misshandel, rattfylla osv utan att det är kriminellt skulle legaliserade droger också skapa kriminalitet.

Ok så du menar alltså att det att drogerna blir legala gör att det skapas en kriminalitet? Varför blir dom tidigare lagliga olagliga knarkarna helt plötsligt brottsliga? Snurrigt när man kollar från den här sidan!

Det är en ren myt att droger ger psykotiska monster. Psykotiska människor kan bli monster av droger dock. Majoriteten blir mer mjuka, empatiska och liknande av droger, flertalet av dom iallafall.

Bissart generellt uttalande. Det är som att säga att majoriteten får inte allergiska reaktioner mot mat, därför är ingen mat allergiframkallande och allergier är en ren myt. Precis som med medicin finns det naturligtvis en variation av effekten mellan brukarna, men att dra slutsatsen att effekten skulle spreta hur som helst, eller att alla mediciner är utan negativa biverkningar är såklart falsk. Det finns en mängd droger som tex. stimulerar aggresivitet och förminskar förmåga att känna empati. Rohypnol i höga doser är ett exempel.

[/quote]

Och varför tar folk rohypnol i höga doser? Du tror att vi kan gömma bort problemen som droger aktualiserar genom att ta bort aktualiseringen. Vafan e det för någon stil. Ruttet!

Din retorik är rutten. Är det så svårt att se vad jag skrivit? Är det så svårt att tolka så simpla ord? Klart vi kan diskutera skit hela dagen om det är vad du vill. Men fråga dig varför du klev in och engagerade dig.

Btw du har personligen tagit del av denna effekt eller? Du verkar säker i ditt uttalande.

Det är inte att dom tar drogen, utan att dom gör det i samband med något som vi anser kräver full sinnnesnärvaro. Samma som med alkohol, vi fördömer inte den helt och hållet för att det inte är bra att dricka och köra.

Varför ska vi fördomma någon som kör full eller påverkad? Alla kommer inte orsaka något negativt i och med detta. Vi borde isf bara fördömma de som kör på någon/något. Fördömmande, dvs lagar, är även riskaversiva och eftersom droganvänande i sig är en riskfylld aktivitet, i egenskap av beroendeframkallandet, fördöms det. Det är alltså svårt att kontrollera vid vilka tillfällen man nyttjar substansen, även om det i princip inte skulle anbelanga någon annan om det endast skedde i hemmets lugna vrå. Alkohol skulle också fördömmas om det inte var så kulturellt förankrat.

[/quote]

Jag håller med. Varför fördöma någon som dricker och kör. Varför förmynda? Det är ändå ingen som kontrollerar nivån på kunskaper hos gamla bilförare. Läkevårdens varningstrianglar varnar nog för tomma ögon många gånger. Så varför hyckla.

Vi är ansvariga för vårat handlande. Det att vi minskar någon statistisk chans är bullshit. Det är ett förbudsivrande hos fattiga själar. Så skrämda av ynkligheten av sin existens att dom greppar det lilla dom har med frenetisk villfarelse.

Det är inte ett dugg svårt att kontrollera användningen av droger. Det svåra är att kontrollera sin vilja. Varför valde du att vilja här i denna diskussion?

Vad vill du ha sagt?

[suchanother]

Hehe, Auk höjer rösten. Denna jöns som har ett fejkat norskt namn och kryper under falskt namn.

[J R Auk]

Hehe, Auk höjer rösten. Denna jöns som har ett fejkat norskt namn och kryper under falskt namn.

Norskt? Det var som fasen, visste jag inte.

[Kyano]

Ok så du menar alltså att det att drogerna blir legala gör att det skapas en kriminalitet? Varför blir dom tidigare lagliga olagliga knarkarna helt plötsligt brottsliga? Snurrigt när man kollar från den här sidan!

Från vilken sida då?

Och varför tar folk rohypnol i höga doser? Du tror att vi kan gömma bort problemen som droger aktualiserar genom att ta bort aktualiseringen. Vafan e det för någon stil. Ruttet!

Ta bort auktualiseringen?

Din retorik är rutten. Är det så svårt att se vad jag skrivit? Är det så svårt att tolka så simpla ord? Klart vi kan diskutera skit hela dagen om det är vad du vill. Men fråga dig varför du klev in och engagerade dig.

Sakligt och bra.

Jag håller med. Varför fördöma någon som dricker och kör. Varför förmynda? Det är ändå ingen som kontrollerar nivån på kunskaper hos gamla bilförare. Läkevårdens varningstrianglar varnar nog för tomma ögon många gånger. Så varför hyckla.

Så om vi har två problem, gör ett tredje ingen skillnad?

Vi är ansvariga för vårat handlande. Det att vi minskar någon statistisk chans är bullshit. Det är ett förbudsivrande hos fattiga själar. Så skrämda av ynkligheten av sin existens att dom greppar det lilla dom har med frenetisk villfarelse.

Riskaversion är alltså inget att grunda lagar på, om jag tolkar dig rätt? Det angränsar ju nästan till ämnet så vi kanske ska dra lite i den toten. Vad tycker du om hastighetsbegränsningar? Kan det rent av vara så, för att anknyta till början, att fler skulle bli offer för andras vårdslöshet i trafiken om alla fick köra hur fort de ville?

[eken]

Varför fördöma någon som dricker och kör. Varför förmynda? Det är ändå ingen som kontrollerar nivån på kunskaper hos gamla bilförare. Läkevårdens varningstrianglar varnar nog för tomma ögon många gånger. Så varför hyckla.

Vi är ansvariga för vårat handlande. Det att vi minskar någon statistisk chans är bullshit. Det är ett förbudsivrande hos fattiga själar.

Eller själar som gärna vill leva ett tag till och som också önskar att andra som vill leva sina liv så bra som möjligt får göra det - utan att behöva bli påkörda av en nerdrogad alkoholist eller knarkare.

Du skriver: "Vi är ansvariga för våra handlingar". Ansvarig inför vem? Guds ansikte? Inför Lagen? Inför domstol? Gentemot våra medmänniskor? Inför sanningen?

Jag förstår inte riktigt vad du menar när du säger att vi är ansvariga för våra handlingar. Jag antar att du menar att vi har en fri vilja i så motto att vi kan handla annorlunda än vad vi faktiskt gör (?), men också att vi har ett (objektivt?) moraliskt ansvar för det vi gör/inte gör.

Du får gärna utveckla detta. Och tro det eller ej, men frågan har nog fortfarande allt att skaffa med rättsväsendet och brott och straff. Min tanke är att det hela står och faller med dessa frågeställningar...

Mvh
Anders

[J R Auk]

Helt enkelt så menar jag att vi ansvarar för den värld vi lever i, och vi ansvarar för våra handlingars effekter i den världen.

Droger får bära skulden för psykologiska snedsteg. Evolutionära sådana kanske till och med.

Varför är livet i sig helgat så, medan livet för livet i sig inte håller något värde.

Att förmynda över människor gör motsatt det vi borde göra enligt mig. Vi skapar en större klyfta mellan den personliga bedömningen och handlingsmönster vi skriver in oss i. Det goda skall göras för det godas skull. Inte för någon abstrakt plikt.

Inse att det är helt godtyckligt vad som vi ska skydda oss från och med. Det är sorgligt med dom föreställningar om nekandens företräde framför jakanden. Den klagande parten har i sin klagan alltid principiellt rätt framför den som klagas på. Inskränkning av andras frihet är en del av vår frihet.

Skitsnack säger jag. Och något som skapar alla problem vi ser runt om i samhället. Hela tiden uteslutanden och demoniseranden, allt i namnet av skydd för liv och hälsa. Vilket liv och vilken hälsa. Vem bestämmer hur, var och när. Och för vilka? Borde det inte vara en intern angelägenhet.

Oavsett hur vi utformar samhället så är vi alltid personligt ansvariga för vårat välmående.

Det är vi som skall flytta oss för faran, inte faran som i någon ridderlig idealiserad dröm skall dräpas likt en drake.

[J R Auk]

Ok så du menar alltså att det att drogerna blir legala gör att det skapas en kriminalitet? Varför blir dom tidigare lagliga olagliga knarkarna helt plötsligt brottsliga? Snurrigt när man kollar från den här sidan!

Från vilken sida då?

Och varför tar folk rohypnol i höga doser? Du tror att vi kan gömma bort problemen som droger aktualiserar genom att ta bort aktualiseringen. Vafan e det för någon stil. Ruttet!

Ta bort auktualiseringen?

Din retorik är rutten. Är det så svårt att se vad jag skrivit? Är det så svårt att tolka så simpla ord? Klart vi kan diskutera skit hela dagen om det är vad du vill. Men fråga dig varför du klev in och engagerade dig.

Sakligt och bra.

Jag håller med. Varför fördöma någon som dricker och kör. Varför förmynda? Det är ändå ingen som kontrollerar nivån på kunskaper hos gamla bilförare. Läkevårdens varningstrianglar varnar nog för tomma ögon många gånger. Så varför hyckla.

Så om vi har två problem, gör ett tredje ingen skillnad?

Vi är ansvariga för vårat handlande. Det att vi minskar någon statistisk chans är bullshit. Det är ett förbudsivrande hos fattiga själar. Så skrämda av ynkligheten av sin existens att dom greppar det lilla dom har med frenetisk villfarelse.

Riskaversion är alltså inget att grunda lagar på, om jag tolkar dig rätt? Det angränsar ju nästan till ämnet så vi kanske ska dra lite i den toten. Vad tycker du om hastighetsbegränsningar? Kan det rent av vara så, för att anknyta till början, att fler skulle bli offer för andras vårdslöshet i trafiken om alla fick köra hur fort de ville?

Problemet med droger ligger i psyket hos den som brukar den, att droger kan aktualisera en störning eller ett tillkortakommande gör inte att det skapar detta.

Nej riskaversion är inte något vi skall bygga lagar på. Vi är inte maskiner i ett kalkylerat diagram. Vi skall bygga lagar på moral, på konsekvent och av sig självt uppburna resonemang. Det saknas faktiskt inte så mycket på den fronten, om man bara vill vara välvillig i tolkningen av dom gamla verken. Och frångår att söka köpa sig en väg ut ur den betungande "moral sense" som vi alla ofrånkomligt bär. (undantag kan säkert uppvisas)

Vart skall vi stanna i vår förbudsiver?
Allt kan leda till din död givet rätt omständigheter. Så det är bara futilt att tro att vi kan bygga bort problemet.

Plus vad var det du ville egentligen?

[eken]

Vi skall bygga lagar på moral, på konsekvent och av sig självt uppburna resonemang.

Vi ska bygga lagar på cirkelresonemang?

Vad är det som säger att lagar som t ex fortkörningslag, mordbrand, rattfyllerilag m.fl. inte bygger på "moral" trots att de är utformade utifrån ett riskperspektiv? Att de kanske inte bygger på din moral är ju en sak, men det utesluter ju inte att även principer som bygger på kriminalisering av risktagandet kan rättfärdigas moraliskt - t ex på en utilitaristisk grund.

Mvh
Anders

[Zokrates]

Vi skall bygga lagar på moral, på konsekvent och av sig självt uppburna resonemang.

Vi ska bygga lagar på cirkelresonemang?

Vad är det som säger att lagar som t ex fortkörningslag, mordbrand, rattfyllerilag m.fl. inte bygger på "moral" trots att de är utformade utifrån ett riskperspektiv? Att de kanske inte bygger på din moral är ju en sak, men det utesluter ju inte att även principer som bygger på kriminalisering av risktagandet kan rättfärdigas moraliskt - t ex på en utilitaristisk grund.

Mvh
Anders

Efter att ha ögnat igenom skribenternas rader, så anser jag att Auk ligger på min plussida, väl resonerat.
Återstår övriga bidrag som hamnat rejält på minus, dels på grund av ett omfattande oförstånd att begripa vad Auk säger.

Istället tar jag återigen till exempel från min digra livserfarenhet.

En kompis, kille 13 år, blev dödad av ett rattfyllo.
En kompis, kille 8 år blev påkörd och allvarligt skadad av en bilist.

I det första fallet sneddade killen rätt ut över gatan framför en bil som inte hade en chans att stanna. En man körde bilen.

I det andra fallet sprang sjuåringen rakt över en motorväg med dubbla mitträcken.
En kvinna körde bilen.

I det första fallet dog offret omedelbart. I det andra fallet överlevde pojken en 50 meters luftfärd, enbart brutna ben i kroppen.

I båda fallen var bilisten chanslös, det fanns ingen chans att hinna stoppa förutsatt att man inte kört olagligt långsamt, vilket även det är kriminellt.

Mannen dömdes för vållande till annans död och rattfylleribrott.
Kvinnan blev aldrig åtalad.

Om, ponera nu att även kvinnan hade varit berusad, hade inte hon då blivit dömd för vårdslöshet i trafiken och för rattfylla?

Hur jag än vrider och vänder på detta, så finns det alltid situationer där man som förare av ett fordon är chanslös, oavsett om man är påverkad eller ej. Givetsvis kan stora mängder alkohol sänka reaktionstiden, men det kan även hög ålder eller trötthet göra.

Är det förbjudet att köra bil om man är pensionär eller trött?
I vissa fall kanske klart olämpligt, men sker det ingen olycka så klarar de säkert att fortsätta sitt riskbeteende.

Här menar jag att i alla fall där det sker en olycka så skall det göras en opartisk utredning som först och främst klargör vilka möjligheter det fanns för en normal bilist utan hinder, att klara situationen.

Det skulle i så fall kunna innebära att ett rattfyllo som kört ihjäl en person enbart döms för rattfylleri.
På samma sätt som en frisk men trött bilist kan dömas för vårdslöshet i trafiken.

Vi kan inte frångå det individuella personliga ansvaret var och en har att agera efter bästa möjliga förmåga för att förhindra olyckor.
Om det var tillåtet att bruka narkotika, så skulle det ändå vara just straffbart att exempelvis köra bil påverkad då det sänker uppmärksamheten. Det ena utesluter inte det andra, jag har aldrig propagerat för att det personliga ansvaret skall förminskas.

Däremot hävdar jag att de som idag sysslar med olaglig narkotikahandel inte skulle göra sig några vinster om marknaden legaliserades. Vinster som idag går till annan brottslighet, prostitution, trafficking, vapenhandel, människosmuggling, organiserad kriminalitet.

Vi skär ju av en av kriminalitetens största huvudvenener, åderlåter dem helt enkelt genom att avkriminalisera narkotikan. Likaså försvinner statusen och glorifieringen i vissa kretsar genom detta.
Samhället gör stora besparingar inom kriminalvården, betänk att en plats kan kosta mellan 2500-5000 kronor per dag för en intern.

De som ändå begår brott, oavsett om de är nyktra eller drogade, skall ju ändå dömas för dessa brott oavsett vilket.
Dessutom finns det enorma samhällsvinster av att låta samhället sköta narkotikan, ungefär som systembolagets monopolsituation.

Här kan drogavvänjningsexpertis finnas samlat, riskupplysare, hälsovård,
provtagning, smittofria sprutor, rent mjöl i påsen, möjlighet att sätta in akut medicinsk hjälp om någon behöver detta och så vidare.

Professionella drogavvänjare kan erbjuda stöd och direkt hjälp till dem som vill ut ur ett missbruk, utan att den som söker hjälp behöver skämmas. Öppenheten är enbart positiv.

Jag tror ändå att det kommer att finnas en viss form av handel vid sidan av, men precis som med smuggling av alkohol, kommer den att vara kriminell.
Är detta så svårt att begripa?

[eken]

Men så upplys oss då Zokrates vad Auk egentligen menar, ingen har förnekat dig den chansen. Den principiella frågan rör om vi alls ska ha lagar gällande riskaversion. Jag ser inte hur lagar som byggs upp på av sig självt uppburna cirkelresonemang kommer att ge oss Den Fulländade Lagen, bättre än någon av Mose stentavlor.

Lagen kommer att aldrig befinna sig i ett slutstadium, den är levande och föränderlig. Vi måste göra ständiga avvägningar.

Svaret på din fråga är för övrigt nej. Kvinnan i ditt exempel ska teoretiskt sett endast dömas för rattfylleri.

Och när vi känner till allt om alkoholens inverkningar, vi känner till vad drogerna gör med människor - vore det då inte högst oansvarigt av lagstiftaren att inte göra allt för att undvika att liv går till spillo bara därför att man inte tar hänsyn till risker?

Eller bör man inte eftersträva att skona livet i Den Zokratiskt Goda rättsstaten?  

Mvh
Anders

[J R Auk]

Du exemplifierar problemet med en statisk tillståndsbedömning utan hänsyn till situationsberoendet bra.

Man kan vidare fråga sig vad som är i samhällets ögon att föredra.
Någon som är vid sina sinnes fulla bruk och har en överdriven tro på sina förmågor vilket leder till en vårdslöshet eller någon som har en inskränkning på sin förmåga med en medvetenhet och hänsyn till sin belägenhet.

Nu vill jag inte säga som så att droger är en del av ett hänsynstagande eller att det samma saknas hos sådana som håller sig "nyktra". Jag vill bara visa på ett tillkortakommande i systemet som sådant. Och hur risken bedöms utifrån ett statistiskt sammanhang som inte är mer del av världen än kentaurer eller dylikt. Det är en konstruktion av våra sinnen utifrån parametrar givna vårat resonemang av världen vi lever i och applicerat på vår bild av världen vi lever i.

Vi kan på grund utav världens, och livets beskaffenhet, det att det givna är utan värde i-sig för oss, sluta oss till det futila i att söka efter det givna i fråga om moral eller etik. Ja i fråga om vad dom normativa slutsatserna av vår kultur som helhet innebär eller bör vara.
Det som vi har att leva efter är oss aldrig givet, annat än att dess delar kan vara oss givna, vi är ofrånkomligt skapandes dom sociala och psykologiska begränsningar som vi lever efter. Därav måste vi bygga, i from av resonemang och argument, dom normativa valar som vi vill dispositionera oss med. Vad skall dom baseras på om inte det egna? Vad skall bära dom om inte dom själva? Därav att ett är inte härleder ett bör.

Det är ofrånkomligt att vi måste känneteckna dygder för vårat leverne, om detta förstås som begreppet för vår förståelse av det partikulära fångat i det universella.

Vi bygger först agenten, subjektet, i form av den personliga moralen. Subjektet höjer sig moraliskt, inte av en anledning utanför höjandet utan för att det i moralen ofrånkomligt ligger ett medvetenhetskrav (om vi inte vill urskriva det förstådda ur det sanna) för att uppfylla moralen.

Att vara medveten är det första steget taget mot en moral. Det är en intellektuell verksamhet att nå en moral eller en etik, och kan därför som sådant inte sägas uppfyllas utan en förståelse och ett medgivande till premisserna för förståelsen. Vi når inte moralen genom plikten tex. Då plikten förutsätter enbart en förståelse för begreppet och ett erkännande av begreppets benämnings auktoritet. Vi når det intellektuella målet i vårat moraliska frågeställande, ontologiskt. Vi söker existensen och som sådant något vi gjort till ett något i-sig. Därav har vi inte annat som sanningskriterium än en slags Popperiansk falsifikation. Kan det motsägas? Vi behöver inte oroa oss för att gå utanför begreppen i detta läge då begreppen enbart kommer jobba med att för oss skapa en begreppslig förståelse av moralens normativa ontologi. Sedan appliceringen och tolkningen av detta skapade, det slags epistemologiska sökandet av moralens ontologi blir en personlig angelägenhet i situationen. Då situationen för en agerande agent alltid kommer rymma mer än det den är. Vi kan inte annat än att söka i relationen mellan det ontologiskt skapade och det partikulära. Vi går från universal till partikulär och kan först där finna våra "sanningar". För att en sanning ska kunna nå det som är bakom vår förståelse av det som är så måste det vara oss givet, och det verkar det ju inte vara. Det håller således inte en relation annat än den av vår bedömning sannolika samfälligheten av oss två kända begrepp och dess faktiska motsvarigheter.

Som jag ser det så innefattar ett samhälleligt förbund två fundamentala saker.

1. Att söka nå insikt i hur man skall bete sig för att ett "bra" infinner sig i samvaron.
2. Att internalisera insikterna i beteendet för att dispositionera sig till en "imering av det som är bra" i samhället, efter bästa förmåga.

Vad dessa i "" fångna begrepp skall stå för är mindre viktigt. Detta då dom hos agenten utgör fundament för relationen till sådana begrepp som utgör förståelsen för normativa slutsatser.

Ett "bra" har alltid en psykologisk förankring hos individen. I takt med att den realiseras till sin fullo potential kommer medvetenheten och moralen växa. Vi håller ju inte ett barn moraliskt ansvariga för sitt beteende för att vi har ett överseende för deras lägre kapacitet för resoneranden. Vi patroniserar och erkänner en heirarkisk relation mellan det vi kallar begreppet moral och det vi kallar medvetenhet och resonemangsförmåga.

Men det är klart allt detta gäller ju bara om vi vill ge en individuell plats, en plats som mål i sig och inte som medel för någon högre nytta, till agenten, och inte bara en kollektivt medverkade för det högre "samhället". Vilket ju idag kan sägas vara fallet. Värdet av massan är mer än dess individuella summor.

Efter att agenten har byggts så bygger vi samvaron oss emellan, och detta är aldrig en individuell angelägenhet. Det är alltid ett kollektivt samförstånd som placerar oss i fullt ansvar inför den samvaro vi lever i.
Jag tycker att det ur detta ganska lätt går att finna en normativ begivenhet för en tillåtande attityd. Det är oss så att säga långt från givet vad vår rent existentiella riktning normativt är. Vi har inget bra verktyg för att hävda vår mening över andras. Vi måste lita till samförståelsen inför begreppen för att slippa auktorisera en makt som i det evolutionära rummet vad det verkar ofrånkomit växer större. Och med tanke på våran egen dualistiskt utvecklande och degenerativa process, erfarenhet mot ålderdom,  borde vi nog fundera på om inte en upplåtelse för frihet och individualitet inför andra är att rationellt föredra inför dess, att samma goda söks för den egna existensen, modus.

Eken jag antar att det jag menar är att moral är en personlig angelägenhet att initiera och utveckla, det morala sammanhanget är inte beroende av institutioner utan tvärt om beroende av agenternas unikum i samvaron.

Utilitarism är en beslutsprocess, men det är ingen moral. Det är en upplåtelse inför nyttan framför moralen, men inget moraliskt system som sådant. Det är för att fly ansvar som en utilitaristisk grund söks nås. Vi försöker hitta variablar som är oss givna och kan maximeras. Det är hela värderingsprocessen som ställer till det för dom.
Därav kritiken mot dess tillämpbarhet.

Inför frågor om moral måste hela tiden agentens förmåga till medvetenhet, och därav också den resonemangsgrund som moralen vilar på, tas i beräkning. Vi kan tex inte kräva av en 2 åring samma saker som av en vuxen. Moralen växer med subjektet, det är inte ett statiskt system. Det är enbart för subjektet i en partikulär situation som moralen realiseras det andra, dom universella situationerna och begreppen, är bara analytiska konstruktioner för att hjälpa vår förmåga, eller snarare i situationens övergående i ett nytt.

För nu....

[J R Auk]

Varför bör vi då vara moraliska?

Tja behöver vi någon mer anledning än att det moraliska sinnet. Moral sense, verkar verka utan våran uppmärksamhet. Det är då i vårat intresse, om vi antar att allt som engagerar och påverkar oss ligger i vårat intresse.
Det är så att säga för att se varför olust inför skadan mot någon "oskyldig" infinner sig som vi behöver moralen. För att denna olust infinner sig verkar vara ganska ofrånkomlig. Världen speglar oss. Den är vår intellektuellt sensoriska plåga. Därav hjärteskäret inför döda ting om dom väl nått vårat intresse.

Jag påstår alltså att moralens känsla är en del av våran psykologi, biologi och kultur. Och att många av dess uttryck är för oss fördolda innan vi har synat den. Därav är det i vårat eget intresse för välmående som vi finner motivationen för moralen.

Och är inte denna ursprungsmotivation också ett modus för vår etik, moralens system? Det vill säga är inte det enda som kan göras rimligt som normativt slutmål för etiken är det samma som är motivatiorn för moralen. Välmåendet?

Och är inte välmåendet något som kan nås på olika sätt? Är dom då inte olika effektiva i avseende energin som krävs, tiden det tar, kompatibilitet med andra för vårt välmående initierade företag?

Om så är fallet så står vi inför en pragmatiska och rationell värdegrund som legitimerar dessa begrepps realtion med det vi kallar etiken.

Relativt universellt

[Zokrates]

Jag har säkert nämnt det förr, men det förtjänar att diskuteras, trådens ämne, "Svenskt rättsväsen sämst i världen"!

Så har det då hänt igen, ytterligare en häktad i västsverige tar livet av sig.
Är det verkligen självmord, eller är detta enbart en form av smyg dödshjälp?

Jag lutar åt det senare, jämför med hur det är på fängelser, där man mer eller mindre ser till  att det ges rikliga tillfällen för interner att ge sig på andra intagna. Jag hävdar att detta sker medvetet. Att låta fångarna puckla på varandra är ett sätt att straffa dem ytterligare, utan att de som arbetar där skall riskera att hamna i blåsväder eller själva anklagas för misshandel.
Det är satt i system, precis som det är satt i system att ignorera de som placerats i häktet. Där är de utanför alla de rättigheter som gäller i samhället.

Blir du sjuk, dör du. Vill du ta livet av dig, varsågod. Begär du hjälp, mår du dåligt, tandvärk, you name it, glöm det. Du får lida.
Den totala ignoransen mot de som betraktas som kriminella är ett dubbelt straff. Dels är de frihetsberövade, visst, flertalet har begått handlingar som vi accepterar ger en straffpåföljd, men tortyr, psykisk och fysisk misshandel, hör inte det till medeltiden till?
Nej då. I Sverige, (landet som snart borde utnämnas till världsmästare i konsten att förgripa sig på sina samhällsmedborgare och begå brott mot de mänskliga rättigheterna och dölja detta), hör det till det normala.

Ta bara fallet med 55 åringen som sköt ihjäl en polisman och skottskadade en annan, NÄR DE SKULLE HÄMTA IN HONOM FÖR PSYKISK TVÅNGSVÅRD! HAR BEDÖMTS VARA TILLRÄCKLIGT PSYKISKT FRISK FÖR ATT DÖMAS TILL FÄNGELSE ISTÄLLET FÖR RÄTTSPSYKIATRISK VÅRD!!!

Tänk, då dog ju en polisman i onödan. Han  som skulle hämtas var ju frisk och borde ju då aldrig ha hämtats för vård, alltså skulle polismannen ha levt idag om det inte vore för att någon annan hade sjabblat. ELLER?

Svenskt rättssystem suger skit då allt mer börjar likna en enda stor rättsröta. I Brasilien har de poliser som ingår i dödspatruller, liknande sker runtom i världen. Men här sker allt i det dolda, men om tillräckligt många drabbas, så kommer det att bli som i Chile under diktaturen, allt fler kommer att känna någon som känner någon som drabbats, då kanske, det kan bli en förändring. Då kanske, vi kan ställa de ansvariga till tals och låta de ruttna företrädarna för rättvisan straffas.

Då kanske vi kan stoppa de "dödspatruller" som härjar även i detta land.

Ps
För någon vecka sedan kunde man ta del av en rapport som hävdade att de rättsmedicinska utlåtanden, i en alldeles för hög omfattning hade stora brister, de håller helt enkelt inte måttet. Därmed kan man undra hur många personer som idag fällts på oriktiga grunder, hur många som dömts till en felaktig påföljd m.m, särskilt med tanke på att de svenska domstolarna utgår benhårt från att dessa intyg är säkerställda avseende innehåll och riktighet till 100%.

Rättvisa, pyttsan.

[Zokrates]

Bra utredningar?

"Det här är det fjärde självmordet på häktet i Göteborg i år. Lika många som under hela förra året i Sverige.
– Jag kan inte uttala mig om varför det blir så många i Göteborg. Varje sådan djupt tragisk händelse utreds och bedöms var för sig. Man går igenom rutiner och förstärker eventuella brister i rutiner om det skulle behövas, så den här saken får utredas, säger Jourhavande häkteschef Marianne Winberg."


Publicerad 13 december DN.se

"Våldtäktsdömd kräver miljoner
Han satt felaktigt dömd i 6,5 år för grov våldtäkt på en åttaårig flicka. För det lidandet kräver han minst 6,6 miljoner kronor.
 
DEN I DAG 45-ÅRIGE mannen greps i december 2000 sedan en överläkare konstaterat att den då åttaåriga flickan hade ärrbildningar i underlivet som tydde på att hon haft samlag. Hon var dotter till en bekant.

Mot sitt nekande dömde tingsrätten mannen till sluten psykiatrisk vård för grov våldtäkt och sexuellt ofredande. Domen byggde på flickans berättelse och styrktes av läkarundersökningen.

En diagnos slog fast att han led av pedofili, ett tillstånd som han enligt sin advokat aldrig blev behandlad för under åren av tvångsvård.

I samband med att flickan för två år sedan fick sin menstruation uppstod komplikationer med blödningen. Av en slump undersöktes hon av samma läkare som tidigare vittnat om hennes ärr.

DET VISADE SIG att flickan hade en mycket ovanlig missbildning i underlivet - en avvikelse som gör att hon inte kan genomföra samlag.

Med de nya uppgifterna ansökte åklagaren om resning och en ny rättegång väntade.

Tingsrätten fällde återigen mannen för grov våldtäkt. Domen överklagades till Svea hovrätt som i somras ogillade åtalet och försatte honom på fri fot. Domen har vunnit laga kraft.

Mannen har hos justitiekanslern (JK) begärt 6,6 miljoner kronor i ersättning för lidande. Beloppet kan komma att justeras uppåt till 7,8 miljoner kronor, sade hans advokat Mikael Nilsson till TT på torsdagen:

- SÅ MYCKET BLIR DET enligt ersättningsmodellen för Joy Rahman som fick 1,2 miljoner per år.

Joy Rahman blev 1994 dömd till livstids fängelse för mord. Sedan Högsta domstolen beviljat resning, friade hovrätten honom efter åtta år i fängelse.

I veckan beviljade JK 45-åringen 200.000 kronor i förskottsersättning.
 
Lars Pedersen/TT"

Nej, häng alla direkt, oavsett vilket, är de oskyldiga så tjänar ju deras död som avskräckande exempel, ropar de som kräver rättvisa.
det finns ju de som kräver kastrering av alla som fälls, stackars man om det hade varit så i hans fall. Efteråt kan man ju bara beklaga att fel tydligen inträffar då och då, dessutom påstår ju ALLA ATT DE ÄR OSKYLDIGA!

Ha ha, svenskt rättsväsen i ett nötskal, man friar skyldiga på petitesser och fäller oskyldiga på hörsägen och lösa rykten. Vad skulle vi göra utan dessa journalister som då och då belyser sanningen i efterskott?