Hört på radion...kraschen närmar sig...

[Kallekula]

Menar du vad det gäller kärnkraften eller en radikal omfördelning av våra resurser?

[Avantgardet]

Det senare.

[Kallekula]

Men du är ju inne på konflikteorier AV.

Om du ser det så: Nord vs Syd. Det rika, nord borgarna mot det fattiga arbetarna syd. Varför skulle borgarna (hela Sverige, USA etc) självmant ge med sig?

Vi delar ju inte frivilligt med oss nu, så vad är det för magiskt som ska hända i och med att resurserna krymper?

[Jbig]

Hejsan!

Världens folkmajoritet har aldrig under historien upplevt en sådan extrem fatigdom som idag! Aldrig förr har det funnits så många fattiga.
Ändå försöker organisationer som Världsbanken, IMF och näringslivets betalda megafoner, exempelvis Hans Rosling, och inte minst dennes nätkonstruktion "Gapminder", och Johan Norberg, Timbros egen röst i tredje världen-frågor, utmåla en glättig bild av verkligheten!

Varför kan man fråga sig? Jo, för att det ju till stor är uppgiftsgivarna till Världsbanken och IMF som skapat denna fattigdom, och som med våld tvingar människor att leva under detta ok! Därför ligger det i deras intresse att måla en så ljus bild som möjligt av verkligheten!
Vi skall konfrontera denna glättiga bild av tredje världen och komma med ett annorlunda perspektiv som kanske inte är lika glättigt!

Ljuger Världsbanken medvetet om fattigdomen i världen?

Slutligen kan man fråga sig hur Världsbanken räknar? Om en dollar från år 1985 är värd cirka två-tre dollar år 2008, hur kan då omkring 1200 miljoner utfattiga människor, vilka levde på en dollar om dagen år 1985, ha minskat till 800-900 miljoner utfattiga år 2007? Borde inte också dessa följa dollarns värdeutveckling? Vilket innebär att dollarns värde ständigt minskar! I så fall skulle ju de 1200-1300 miljonerna som år 1985 enligt Världsbanken angivits som utfattiga år 2007 egentligen vara fler? En-dollargränsen år 1985 torde ju då vara två dollar år 2007 - minst! Och därmed kommer vi till helt andra siffror om världens fattigdom. De flesta som studerar fattigdomsproblemet är ense om en sak – år 2007 tvingas minst 3 miljarder människor leva på mindre än två dollar om dagen. Därmed kan vi avföra Världsbankens siffror som helt missvisande. Fattigdomen har inte minskat sedan 1985 – tvärtom har den ökat mer än tredubbelt. Troligen lever omkring 4 miljarder människor i extrem fattigdom åren 2007-2008, och antalet ökar hela tiden, särskilt efter årsskiftet 2007/2008.

En del tycks tro att Världsbanken justerat sina siffror, om det vore sant – varför har man då kvar en-dollarsmåttet? För att luras kanske? Ett annat problem är huruvida detta dollarmått egentligen är relevant. Skall man gå efter vad som räknas som fattigdom i de rikare länderna, då torde gränsen för extrem fattigdom ligga någonstans kring 10-15 US dollar per dag! Då skulle fem sjättedelar av mänskligheten betecknas såsom utfattig!

Världsbanken har tagit 15 länder, främst stater söder om Sahara i Afrika som utgångspunkt för sin en-dollargräns för fattigdom. Problemen med dollarns minskade värde har gjort att man tvingats till nya fattigdomsnivåer utgående från just dollarn. Det gjorde man i början av 2000-talet-talet då nya stater letades upp, och man vaskade bland de absolut fattigaste befolkningarna. Dessa stater hade då en fattigdomsgräns som gick kring 0,33 dollar per dag, det skulle räcka till en två tallrikar gröt per dag i ett av länderna. Man gick inte efter andra stater, såsom Uruguay vars fattigdomsgräns gick knappt ovan 9 dollar per dag! Orsaken till detta är att alltför många då kunde räknas till de fattiga i världen, närmare bestämt skulle fyra av fem människor då räknas till de utfattigas skara. Vilket skulle visa på Världsbankens och IMF:s dubbelspel och fattigdomsskapande åtgärder i form av privatiseringarna som började påtvingas världens fattiga stater under 1980-talets andra halva.

MVH
bigj

[Avantgardet]

Men du är ju inne på konflikteorier AV.

Om du ser det så: Nord vs Syd. Det rika, nord borgarna mot det fattiga arbetarna syd. Varför skulle borgarna (hela Sverige, USA etc) självmant ge med sig?

Vi delar ju inte frivilligt med oss nu, så vad är det för magiskt som ska hända i och med att resurserna krymper?

Det magiska som kommer ske är att röster kommer bryta genom den propagande som dominerar det offentliga rummet, och när vi äntligen hör dem så blir vi också varse hur det ligger till i verkligheten. Lägg örat mot gatstenen så får du själv se...

[Kallekula]

Tror nog alla vet om att det finns de som svälter, lider av diktaturskap osv. Det är inte bristen på kunskap som saknas. Utan motviljan att dela med sig. Om man vi ser på resurserna som ett nollsummespel samt applicerar lite Marx över det hela så kommer alltå de fattiga i Afrika och annonstädes resa sig mot det rika väst. Om inte det rika väst skyddar sina intressen. Eller hur tolkar du det?

[Avantgardet]

Tror nog alla vet om att det finns de som svälter, lider av diktaturskap osv. Det är inte bristen på kunskap som saknas. Utan motviljan att dela med sig. Om man vi ser på resurserna som ett nollsummespel samt applicerar lite Marx över det hela så kommer alltå de fattiga i Afrika och annonstädes resa sig mot det rika väst. Om inte det rika väst skyddar sina intressen. Eller hur tolkar du det?

Du missförstår mig, det handlar inte om kunskap i den bemärkelsen, utan det handlar om levandegjord kunskap. Det handlar om faktiska relationer mellan människor. När det kommer allt fler ekonomiska flyktingar till väst så står vi inför valet att antingen försörja dem, eller så få en massa fattigdomsproblematik på vår egen bakgård, eller rent av i grannhuset, eller samma trappuppgång. Det kommer helt enkelt synas och höras mer, eller bättre upp: det kommer att göra sig hört. I ett sånt läge blir motsättningarna betydligt mer framträdande, så till vida vi inte börjar dela med oss (något vi då inte längre kan ignorera, det är inte längre något vi bara tar del av på TV), och jag är optimist här och väljer att tro gott om människan.

[Kallekula]

Om det går så långt så visst kan man hoppas det, eller så stänger vi bara gränserna.

[suchanother]

Ursäkta Avantgardet men jag är inte så reservationslös och tror gott om människan oavsett, som allmän regel är den aningslös.

Med människor kommer deras kultur i släptåget. Nu menar jag inte med kultur olika sedvänjor, som är nog så bedårande, utan en politiskekonomisk gangsterism. När vi släpper in folk t ex från balkanländer så följer med släptåget en gangsterkultur: Detta är nu en sanning som är statistiskt säkerställd och inga nötter som G W Person som i massmedia, allt för att ställa in sej hos makthavaren och framstå som stor humanist, kan rubba på. Istället för att ta itu med problemet, svårt att göra det när det inte ens erkänns, göms huvudet under sanden likt en struts. Samhället har gått dithän att endast ekonomin styr sen får allt annat anpassa sej därefter. Billig arbetskraft med medföljande problem, vem bryr sej? Skit samma, det är alltid den dumme svensken som via skattsedeln betalar i slutändan. Huvudsaken verkar vara att profitörerna får sitt, sen på vilket sätt spelar mindre roll, där kan t o m mormor säljas till högstbjudande.

Här funkar inte demokratin riktigt. Mest p g a alla passiva nötter som gör vad de blir tillsagda. Detta är s k demokratins stora problem. Engels sa om den borgerliga demokratin "snygg kompromiss". Frågan är om vi vill ha egentlig demokrati? Jag tycker inte det men andra gubbar än de vi har måste sitta vid rodret.

Such, den store rorsmannen.

[Avantgardet]

Själv har jag inget problem med gangsters, oavsett var de kommer ifrån. Kan hantera såna människor också, de utgör inget problem för mig, men däremot utgör de ett problem för profitörerna. Här blir skillnaden i inkomst tydlig mellan du och jag Such, och i ett marxistiskt perspektiv varför du inte förmår avtäcka verkligheten på just denna punkt i samma utsträckning som jag. Istället tar du till med nåt slags borgerlig idealistisk förklaring - "gangsterkultur". Som att inte också den skulle vara ett resultat av de materiella betingelserna!

[Kallekula]

Ja du ser Av när även den som pläderar solidaritet och avskaffande av klasskillnader backar, hur tror du då den övriga befolkningen kommer att reagera?

[Avantgardet]

Ja du ser Av när även den som pläderar solidaritet och avskaffande av klasskillnader backar, hur tror du då den övriga befolkningen kommer att reagera?

När måstet kommer med i bilden så kommer det inte vara nåt bekymmer. Nu är det fortfarande per distans.

[Jbig]

Hejsan!

Mer av den sörja som Världsbanken och dess megafoner försöker slå i människorna i främst västvärlden....

I dessa sammanhang talar man om PPP, som står för Purchasing Power Parity. Och här är det helt klart frågan om rejält ”justerade” siffror.
PPP är en variant på BNP där man tar hänsyn till prisnivåer i olika länder. Bara det är ju en källa till både dispyter för att inte tala om tolkningsdispyter. Man räknar alltså ut priser på varor i en viss varukorg (liknande det svenska konsumentprisindexet, KPI) och får då siffror som bättre demonstrerar skillnader länderna emellan.
Varukorgen bestäms av ICP, The International Comparison Project, som är en del av FN:s ”Statistic division” och innehåller allt ifrån matvaror till möbler, kläder, bilar, cyklar eller tågbiljettspriser.
Generellt gör PPP att BNP för fattigare länder ökar eftersom att det är billigare att leva i sådana länder, jämfört med till exempel Sverige. Vietnam hade till exempel år 2003 en BNP/capita på 483 Amerikanska dollar (USD), och en BNP/capita i PPP (även kallad köpkraftskorrigerad BNP) på 2240 USD. Med andra ord så skulle en varukorg som kostar till exempel 483 USD i Vietnam, kosta 2240 USD i USA, eftersom USA är indexnationen.

Ett minst sagt tvivelaktigt mått på hur man bör beräkna fattigdom. Eftersom mycket av det som ingår i korgen knappast är varor de fattiga lägger pengar på, eller någonsin kan lägga pengar på. I stället bör man mäta det som går att mäta och gäller för alla – livsmedel, vattentillgång, hygienartiklar, husrum och kläder. PPP tar heller ingen hänsyn till de ofta starkt varierande växelkurserna gentemot USD i tredje världen, något som gör reella beräkningar totalt omöjliga i egentlig mening. Dessutom kan man i många länder få mer varor genom att betala med USD än med landets egen valuta, vilket också leder till en del problem med att jämföra priset i olika valutor av den ICP-korg som PPP-siffrorna använder sig av som ett slags mått. Då kan man inte använda PPP-måttet over huvud taget – och därför är det egentligen en konstruktion för att dölja verkligheten.
Problematiken vad gäller PPP-dollarns användande, när det skall tillämpas och när denna justerade dollar inte skall användas, är i praktiken oöverstiglig. Den enda rätta vägen att jämföra olika staters nivåer är att helt enkelt följa växelkurserna – och då inser man snabbt att världens fördelning av inkomster blivit långt mer ojämlikhet sedan 1980-talet än någonsin tidigare. Något som ekonomiprofessorn Robert Hunter Wade i Storbritannien redan påpekade år 2001, och som ekonomerna Pogge och Reddy år 2003 visade i sin avhandling om Världsbankens sätt att räkna. Även forskarna i u-landsekonomi, Ann Pettifor och Lester Brown, påpekade denna problematik år 2003. I Sverige har främst Thomas Polfeldt, docent och professor i statistik, och Gun Alm Stenflo, demograf vid SCB, diskuterat dessa frågor, inte minst i deras nätartikel ”Kan statistik minska fattigdom?”, från 2005.

Intressant är även att beräkna den amerikanska dollarns värde idag jämfört med 1985, det år Världsbanken satt som start för sin endollarsgräns för extrem fattigdom. En dollar från år 1985 var värd 3,28 dollar år 2007, räknat som del av GDP. Eller 2,59 dollar GDP, medräknat inflationen.

(GDP. This is the "average" output of the economy per person measured in a base year prices. This ratio is often used as a measure of standard of living in comparisons over time of one country, or between different countries when measured in the same currency. The measure is expressed in currency units per person, for example, U.S. dollars per person. Gross Domestic Product, or as abbreviated, GDP, is a measure of the total market value of all final goods and services produced in a country during a year).

Den reella fattigdomsgränsen som Världsbanken haft sedan 1985, borde därför justeras upp till 2,59 eller 3,28 US dollar. Men då hamnar mellan 3 och 4,5 miljarder människor under gränsen för extrem fattigdom. Då är vi troligen rätt ute vad gäller de fattigas antal i världen, åtminstone för 2007.

Dessutom ej att förglömma, de priser som existerade för basvaror åren 1985, eller 1993, är idag högre, i många fall mycket högre. Priset för exempelvis ett kilo bröd, eller ris, eller griskött, eller nötkött, eller kyckling eller andra basvaror har ökat rejält. Det som år 1985 kostade en US dollar kostar idag på de flesta håll mellan tre och tio US dollar för samma vara och samma vikt/rymdmått. Alltså har den reella urholkningen av penningvärdet inneburit att prisutvecklingen varit ogynnsam för världens folkmajoritet. Också detta har påverkat den ökande fattigdomen. Mest dramatisk har denna fattigdomsökning varit från början av år 2007 till sommaren 2008, då matpriserna i världen ökat med cirka 25-40 % i genomsnitt under samma tidsperiod. Samma sak gäller för vissa råvaror; olja och energi, stål och andra metaller, papper, vissa textilier, läder, skinn och liknande vilka på olika sätt ingår i de basvaror som de flesta av oss idag behöver för att leva ett människovärdigt liv. Också dessa varor har blivit rejält dyrare mellan januari 2007 och juni 2008. Mest har dessa höjningar slagit mot världens 4 miljarder utfattiga massor.

MVH
bigj