Kalle skrev:Snart har vi chansen att ta kontroll över våra gener. Inte längre lyder vi under naturens slumpmässiga lagar med mutationer och nedärvning.
Vi lever i en spännande tid. För första gången i denna världs historia (såvitt vi vet) så står en av dess arter på randen av att specifikt kunna ingripa i sin egen genetiska utveckling. Det är oerhört! Om vi sett en exponentiell teknisk utveckling tidigare är det nu dags att förlika sig med tanken på en exponentiellt utvecklande människa. Låt oss inte närma oss denna möjlighet med fruktan och sentimentalitet, men väl med försiktighet, noggrannhet och synnerligen höga krav på riskbedömning.
Åter till det filosofiska angreppssättet:
Kalle skrev:Allt beror på vilken situation man tillämpar synesättet på.
Det köper jag.
Kalle skrev:Vad jag ville få fram var att den enes död är den enes bröd, och att detta samband mer eller mindre alltid gäller.
Det köper jag inte. Det beror, som du skriver direkt ovan, vilken situation man tillämpar synsättet på. "Den enes bröd, den andres död" är ett synsätt. Man frågar sig, vad kommer det av?
Jag tror att precis vilken företeelse som helst kan tolkas positivt eller negativt. Om jag vinner en miljon kronor så är det positivt eftersom jag får mera resurser. Men med resursera kommer ett ansvar att förvalta dem, en hel del psykisk stress och kanske ett och annat tiggarbrev. Jag kanske till och med förlorar en god vän på kuppen. Var kom pengarna ifrån? Medspelarna i lotteriet, naturligtvis. De fick alltså minskade resurser. Men kanske fick de ändå valuta för pengarna? Skrapglädjen, förväntan... man kan säga att de köpte sig en upplevelse och en vinstchans, och att chansen inte föll ut för deras del. Effekterna av deras begränsade resurser kanske bidrog till deras hälsa och välbefinnande i det långa loppet ändå, vem kan veta något sådant?
Så om varje händelse kan tolkas positivt eller negativt, då kan vi inte säga kategoriskt: "Händelsen A var mitt bröd och min nästas död", för då har vi valt att bara se till det positiva med händelsen A när det gäller mig, och bara det negativa när det gäller min nästa.
Man frågar sig om man verkligen kan tolka så brett - är det inte ändå alltid en större fördel att vinna pengar än att förlora? Jag är inte så säker. Jag har också varit med om motsatsen (många gånger) där folk gör en uppoffring (ur deras perspektiv) för min "skull" i tron om att det ska göra mig lycklig, medan jag istället mest får anstränga mig för att inte såra deras känslor - något jag gärna sluppit. Det blir svårt att bena vems bröd och vems död det egentligen var frågan om...
Kalle skrev:Jag är inte på säker på detta, men ge gärna exempel på någon situation i samhället där det inte förhåller sig så ska jag ändra mig.
Jag hoppas exemplet ovan gav dig perspektiv på det hela. Man kan alltså inte säga att det INTE förhåller sig så att den enes bröd är den andres bröd, men man bör vara medveten om att det är ett (ganska godtyckligt) perspektiv att betrakta världen med. Det förhåller sig inte heller på det sättet i någon absolut mening.
Kalle skrev:Ja allt som händer och verkar är ju naturligt. Där håller jag med. Men om spindeln börjar spinna fel då? Den börjar spinna på ett sådant sätt att nätet till slut kommer braka samman. Att ingripa vore kanske onaturligt, men det fina nätet måste ju bestå.
Så här uppfattar jag dina tankegångar Kalle: Det finns ett naturligt urval, som säkerställer artens framgångsrika utveckling. Människan blir här ett specialfall eftersom vi kan påverka våra livsvilkor i så hög utsträckning.
Nu framträder två möjliga perspektiv: Antingen säger vi att evolutionen är satt ur spel och att Darwin hade fel på en punkt - människan. Eller så säger vi att även människan är en slav till den deteminerade evolutionen och all teknik till trots bör vi betrakta människan som en varelse I evolutionen snarare än UR. Vilket synsätt väljer du?
Om du väljer det senare kan man dra slutsatsen att amerikanerna antingen inte har någon större användning för IQ längre, eller att deras avsaknad av IQ omsider leder till deras undergång. Likt mänsklighetens sakta tillbakabildande av hörntänder får framtiden utvisa om evolutionens resurshushållning med amerikanernas IQ var bra eller dålig.
Väljer du istället det första synsättet så strävar du efter att hindra teknikens effekter med mera teknik. Vi behöver inte starka kroppar och fina gener eftersom vi klarar oss bra ändå. Vi behöver inte vara byggda som Herkules, för det finns ingen som helst mening med det idag. Det är bara dumt, så länge det motsatta könet inte finner just det utseendet gynnsamt.
Jag uppfattar det som att du har två värderingar som kommer på kollisionskurs i ditt tänkande: Du har din förkärlek för det gamla och fina, det rena och vackra, starka och finslipade. Tvi vale för det missbildade och handikappade! Inte sant? Men å andra sidan har du också en förkärlek för det tekniskt stora och det vetenskapliga och utvecklingen. Tyvärr är det just av det tekniskt stora och det fantastiska som vi inte behöver rena, vackra och starka längre. Den teknik som du omhuldar har satt den strömlinjeformade evolution som du förespråkar ur spel.
Förstår ni hur lata vi har blivit i I-länderna? Vidden av detta måste till fullo inses för att begripa hur USA kan vara en framgångsrik nation trots/tack vare att de har låg IQ.
Vi är så lata att vi inte ens orkar skala en apelsin. Det får vara - för mycket besvär för den lilla njutningen. Så lata är vi. Det där med att vara fysiskt optimerade för att jaga byten, det lämnade vi för lääänge sen.
Minns du spindeln och hans nät? Om han börjar spinna fel och misslyckas, då må det så vara. Då höll han inte måttet. Och alldeles utan att ingripa har jag redan nått det mål som du verkar sträva efter. Man kan gott säga att jag värderar perfektion ännu högre än vad du gör (även om jag själv inte ser det så) - jag låter nämligen inte ens människans påstådda storhet komma i vägen för Perfektionen. Håller man måttet så gör man, och man får alltid skylla sig själv.
Kalle skrev:God moral, självdisciplin och IQ, egenskaper som idag anses vara delvis socialt skapade, tror jag är helt genetiskt betingat. Nästan åtminstone.
Tyvärr måste jag meddela att vetenskapen går emot den uppfattningen idag. Gener kan dock "fälla" nästan oundvikligen, men inte "fria". Har man vissa olyckliga kombinationer kan sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom/störning vara otroligt hög - så hög att miljöfaktorer nästan inte spelar någon roll. Det är förbluffande att vetenskapen nått i princip så långt, att vi idag med ganska stor lätthet skulle kunna skapa en självlysande människa (som fluoroscerar i grönt vid UV-belysning) men ändå inte kan ändra en människas beteende på gennivå annat än på mycket ospecifika sätt.
Du känner ju större samhörighet med en vit än med övriga folkgrupper. Precis som man på stenåldern ville hjälpa sin egen stam, kan man idag känna behov av att hjälpa sitt folk. Instinkterna lever kvar sen stenåldern.