Det är helt enkelt dina meriter som avgör om du får jobbet på ett företag eller inte. Inte folket eller några fina kontakter du råkar ha med någon "ägare".
Men min vän, är det inte just detta som meriter idag innebär? Fina kontakter inom en alltmer globaliserad nomenklautur är ju en merit i sig, och på vilket sätt skulle det kunna vara annorlunda i ditt system? Platons väktare i hans (öppet konstaterade teoretiska) idealstat fick ju inte ha egendom av just den anledningen att de inte skulle ha egna intressen, men det har inte du i ditt idealsystem?
Du verkar se samhället som något statiskt, där var och en förs in i sin givna fålla, och därmed missar du dess dynamiska natur och ständiga fluktuerande samspel. Jag förstår att man lätt får en idé i skolan om att man måste bestämma sig för precis vad man ska pyssla med och sedan göra det resten av livet, men den typen av tillvaro är snarare undantag än regel idag.