Ett sätt att lösa överbefolkningsproblemet

[David H]

Att genom fysiskt tvång eller fysiskt våld avsiktligt inskränka på andra människors frihet ser jag som en känslig fråga.
Att använda våld mot den som använder våld, må vara förståeligt. Men någon annan som själv tar avstånd från våld, innan man beslutar om att utöva/beordra våld mot denna, finns det anledning att tänka efter noga vad man egentligen håller på med.

[Justin Case]

Att genom fysiskt tvång eller fysiskt våld avsiktligt inskränka på andra människors frihet ser jag som en känslig fråga.

Jag har intrycket att orden "våld" och "tvång" i sig utgör problem i sammanhanget. De orden uppfattas oftast som syftande på - liksom per natur - värre handlingar än sådana handlingar som man snarare skulle beskriva som "vårdslöshet". Denna uppfattning har fram till nyligen varit befogad. Det har, genom mänsklighetens hela historia hittills, oftast varit farligare att någon utsätter en för våld och/eller tvång (avsiktligt riktat mot en som individ och med omedelbart negativ verkan på ens kortsiktiga autonomi) än att någon förstör miljön långtifrån en, d.v.s. att någon agerar enbart vårdslöst och på ett sätt som på sin höjd kan leda till långsiktigt negativa konsekvenser för en. Det som på stenåldern kom närmast att leva på ett "miljöförstörande" sätt var väl att släppa sig. Och det var det knappast någon som dog av att man gjorde. Inte ens många generationer senare. Långt värre var då att bli nedbrottad och frihetsberövad. Det brukade ofta sluta med en bråd död. Än idag upplevs "våld" och "tvång" som (per natur) värre än saker än "vårdslös resursanvändning" och "klimatförstörande livsstil". Men hierarkin i de här ordens konnotationer är inte nödvändigtvis adekvat längre. Det är inte nödvändigtvis bra att vi fortfarande (kategoriskt och utan reflektion) får rysligare associationer av orden "våld" och "tvång" än av ord som "vårdslös resursanvändning" och "klimatförstörande livsstil". Vissa typer av vårdslöshet kan nu år 2011 vara värre än vad väldigt mycket våld och tvång vore, utan att vår uppfattning, om hur orden "våld", "tvång", "vårdslös resursanvändning" och "klimatförstörande livsstil" ska rangordnas i allvarlighetsgrad, har hängt med i händelseutvecklingen. Vårt kollektiva klimatförstörande och resursslöseri är nu på väg att bli ett större hot mot vår existens än vad det våld mot människor och de frihetsberövanden av människor, som mitt förslag tyvärr kanske skulle göra nödvändigt, vore. Då duger det inte att klamra sig fast vid värderingar som evolverat fram under stenålderns levnadsförhållanden och som än idag får oss att uppleva det obehag vi upplever av att tänka på "våld" och "tvång". De värderingarna är anpassade till ett liv på stenåldern. Jag tror att de är i hög grad inadekvata idag.

Att använda våld mot den som använder våld, må vara förståeligt. Men någon annan som själv tar avstånd från våld, innan man beslutar om att utöva/beordra våld mot denna, finns det anledning att tänka efter noga vad man egentligen håller på med.

Våld är berättigat inte enbart mot någon som själv utövar direkt våld (i betydelsen illvilligt och uppsåtligt gentemot någon eller några specifika utvalda individer), utan även i vissa typer av andra sammanhang.

Anta hypotetiskt att en person i en stad med 100.000 invånare just blivit smittad med en bakterie som är ganska smittsam luftburet och som leder till en ofrånkomlig död inom några dygn för alla som blir smittade av den. Bakterien togs fram med genteknik i hemlig militär forskning under strikt kontroll, men en person utanför bakterieodlingarna har alltså råkat bli smittad. Den här personen råkar nu dessvärre ha en stark övertygelse om att inga bakterier är farliga för någon människa, och att det istället är helt andra saker vi dör av när det verkar som att det är bakterier som dödar oss. (Denna övertygelse förekommer faktiskt bland en del människor idag, i vissa kretsar.) Vi har alltså att göra med en person som är livsfarlig att vara i närheten av, men som vill helt och hållet väl, han har bara goda intentioner. Fullt medveten om att han anses vara "smittad" av en dödlig bakterie, rör han sig bland folk likadant som han annars skulle ha gjort, eftersom han inte tror att bakterier är farliga och eftersom han vägrar inrätta sitt liv efter andra människors i hans ögon vidskepliga föreställningar. När folk skriker åt honom att ta det säkra före det osäkra och stå stilla tills vidare, svarar han att t.ex. homosexuella skulle ha moralisk rätt att röra sig bland folk även om allmänheten och "vetenskapsmännen" i samhället felaktigt trodde att homosexualitet var smittsamt och dödligt, och att detta är i princip samma typ av situation. Inga övertalningsförsök verkar bita. Det finns ingen möjlighet att omedelbart få stopp på honom med någon smärtfri metod som t.ex. sömngas (inget sådant finns tillgängligt i närheten). En polis hotar skjuta honom med vanlig pistol i benet, men han svarar att han struntar i det hotet eftersom han inte tänker ge upp sin rätt att röra sig fritt i samhället. Polisen skulle nu kunna skadskjuta honom i benet. Därefter kan man evakuera platsen på övriga människor. När specialutbildad personal kommit till platsen, vilket kan dröja, kan man lösa problemet mer permanent, kanske rentav utan att behöva göra den smittade personens liv ännu kortare än vad bakterien gör det. Kanske lyckas man under de få dygn man har på sig rentav hitta ett botemedel mot bakterien (även om sannolikheten för det är mycket liten). Men det är en senare fråga. Nu gäller det för polisen att bestämma om personen i fråga ska skadskjutas. Alla alternativa sätt att hindra personen i fråga från att förflytta sig skulle innebära mycket större risk för att smittan hinner spridas mer, och döda fler, än vad skadskjutning skulle innebära. Bör polisen skadskjuta honom?

Svaret är väl sannolikt ja, eller hur? Av samma sorts skäl som gör oss åtminstone någorlunda öppna för att svara ja i den situationen, bör vi vara öppna för att svara ja i liknande situationer, även när det är fråga om att utsätta fler än en människa för tvång eller våld. Finns det någon principiell skillnad mellan skadskjutning i det ovan beskrivna fallet och att, för att öka mänsklighetens långsiktiga överlevnadschanser och därmed rädda en massa liv, utöva motsvarande grad av våld och/eller tvång mot de delar av den minoritet av mänskligheten som, efter ett majoritetsbeslut i mänskligheten att sätta min kryoniseringsplan i verket, och som vid lottningen om vilka som ska kryoniseras fått veta att de ska kryoniseras, både vägrar låta sig kryoniseras och vägrar sluta förstöra atmosfären och planeten och utarma planeten på värdefulla resurser? Jag ser gradskillnader, men ingen principiell skillnad. Gradskillnaderna diskuterar jag gärna. Lägg gärna fram argument för varför det skulle vara fel att för si och så många övriga människors överlevnads skull utöva ovan beskrivna grad av tvång och våld mot si och så många oskyldiga människor, men inte att för si och så många människors överlevnads skull utöva ovan beskrivna grad av tvång och våld mot si och så många. (Såvida du inte anser att ovan beskrivna grad av våld och tvång aldrig får användas, mot någon enda oskyldig människa, oavsett hur många människors liv som kan räddas med det. Om du anser så, säg i så fall det, och motivera det.)

[David H]

Att genom fysiskt tvång eller fysiskt våld avsiktligt inskränka på andra människors frihet ser jag som en känslig fråga.

Jag har intrycket att orden "våld" och "tvång" i sig utgör problem i sammanhanget. De orden uppfattas oftast som syftande på - liksom per natur - värre handlingar än sådana handlingar som man snarare skulle beskriva som "vårdslöshet". Denna uppfattning har fram till nyligen varit befogad. Det har, genom mänsklighetens hela historia hittills, oftast varit farligare att någon utsätter en för våld och/eller tvång (avsiktligt riktat mot en som individ och med omedelbart negativ verkan på ens kortsiktiga autonomi) än att någon förstör miljön långtifrån en, d.v.s. att någon agerar enbart vårdslöst och på ett sätt som på sin höjd kan leda till långsiktigt negativa konsekvenser för en. Det som på stenåldern kom närmast att leva på ett "miljöförstörande" sätt var väl att släppa sig. Och det var det knappast någon som dog av att man gjorde. Inte ens många generationer senare. Långt värre var då att bli nedbrottad och frihetsberövad. Det brukade ofta sluta med en bråd död. Än idag upplevs "våld" och "tvång" som (per natur) värre än saker än "vårdslös resursanvändning" och "klimatförstörande livsstil". Men hierarkin i de här ordens konnotationer är inte nödvändigtvis adekvat längre. Det är inte nödvändigtvis bra att vi fortfarande (kategoriskt och utan reflektion) får rysligare associationer av orden "våld" och "tvång" än av ord som "vårdslös resursanvändning" och "klimatförstörande livsstil". Vissa typer av vårdslöshet kan nu år 2011 vara värre än vad väldigt mycket våld och tvång vore, utan att vår uppfattning, om hur orden "våld", "tvång", "vårdslös resursanvändning" och "klimatförstörande livsstil" ska rangordnas i allvarlighetsgrad, har hängt med i händelseutvecklingen. Vårt kollektiva klimatförstörande och resursslöseri är nu på väg att bli ett större hot mot vår existens än vad det våld mot människor och de frihetsberövanden av människor, som mitt förslag tyvärr kanske skulle göra nödvändigt, vore. Då duger det inte att klamra sig fast vid värderingar som evolverat fram under stenålderns levnadsförhållanden och som än idag får oss att uppleva det obehag vi upplever av att tänka på "våld" och "tvång". De värderingarna är anpassade till ett liv på stenåldern. Jag tror att de är i hög grad inadekvata idag.

"Vårdslös resursanvändning" och "klimatförstörande livsstil" är sådant man skulle kunna lagstifta emot. Jag är inte negativt inställd till detta, utan absolut öppen för alternativ.

Att använda våld mot den som använder våld, må vara förståeligt. Men någon annan som själv tar avstånd från våld, innan man beslutar om att utöva/beordra våld mot denna, finns det anledning att tänka efter noga vad man egentligen håller på med.

Våld är berättigat inte enbart mot någon som själv utövar direkt våld (i betydelsen illvilligt och uppsåtligt gentemot någon eller några specifika utvalda individer), utan även i vissa typer av andra sammanhang.

Anta hypotetiskt att en person i en stad med 100.000 invånare just blivit smittad med en bakterie som är ganska smittsam luftburet och som leder till en ofrånkomlig död inom några dygn för alla som blir smittade av den. Bakterien togs fram med genteknik i hemlig militär forskning under strikt kontroll, men en person utanför bakterieodlingarna har alltså råkat bli smittad. Den här personen råkar nu dessvärre ha en stark övertygelse om att inga bakterier är farliga för någon människa, och att det istället är helt andra saker vi dör av när det verkar som att det är bakterier som dödar oss. (Denna övertygelse förekommer faktiskt bland en del människor idag, i vissa kretsar.) Vi har alltså att göra med en person som är livsfarlig att vara i närheten av, men som vill helt och hållet väl, han har bara goda intentioner. Fullt medveten om att han anses vara "smittad" av en dödlig bakterie, rör han sig bland folk likadant som han annars skulle ha gjort, eftersom han inte tror att bakterier är farliga och eftersom han vägrar inrätta sitt liv efter andra människors i hans ögon vidskepliga föreställningar. När folk skriker åt honom att ta det säkra före det osäkra och stå stilla tills vidare, svarar han att t.ex. homosexuella skulle ha moralisk rätt att röra sig bland folk även om allmänheten och "vetenskapsmännen" i samhället felaktigt trodde att homosexualitet var smittsamt och dödligt, och att detta är i princip samma typ av situation. Inga övertalningsförsök verkar bita. Det finns ingen möjlighet att omedelbart få stopp på honom med någon smärtfri metod som t.ex. sömngas (inget sådant finns tillgängligt i närheten). En polis hotar skjuta honom med vanlig pistol i benet, men han svarar att han struntar i det hotet eftersom han inte tänker ge upp sin rätt att röra sig fritt i samhället. Polisen skulle nu kunna skadskjuta honom i benet. Därefter kan man evakuera platsen på övriga människor. När specialutbildad personal kommit till platsen, vilket kan dröja, kan man lösa problemet mer permanent, kanske rentav utan att behöva göra den smittade personens liv ännu kortare än vad bakterien gör det. Kanske lyckas man under de få dygn man har på sig rentav hitta ett botemedel mot bakterien (även om sannolikheten för det är mycket liten). Men det är en senare fråga. Nu gäller det för polisen att bestämma om personen i fråga ska skadskjutas. Alla alternativa sätt att hindra personen i fråga från att förflytta sig skulle innebära mycket större risk för att smittan hinner spridas mer, och döda fler, än vad skadskjutning skulle innebära. Bör polisen skadskjuta honom?

Svaret är väl sannolikt ja, eller hur? Av samma sorts skäl som gör oss åtminstone någorlunda öppna för att svara ja i den situationen, bör vi vara öppna för att svara ja i liknande situationer, även när det är fråga om att utsätta fler än en människa för tvång eller våld. Finns det någon principiell skillnad mellan skadskjutning i det ovan beskrivna fallet och att, för att öka mänsklighetens långsiktiga överlevnadschanser och därmed rädda en massa liv, utöva motsvarande grad av våld och/eller tvång mot de delar av den minoritet av mänskligheten som, efter ett majoritetsbeslut i mänskligheten att sätta min kryoniseringsplan i verket, och som vid lottningen om vilka som ska kryoniseras fått veta att de ska kryoniseras, både vägrar låta sig kryoniseras och vägrar sluta förstöra atmosfären och planeten och utarma planeten på värdefulla resurser? Jag ser gradskillnader, men ingen principiell skillnad. Gradskillnaderna diskuterar jag gärna. Lägg gärna fram argument för varför det skulle vara fel att för si och så många övriga människors överlevnads skull utöva ovan beskrivna grad av tvång och våld mot si och så många oskyldiga människor, men inte att för si och så många människors överlevnads skull utöva ovan beskrivna grad av tvång och våld mot si och så många. (Såvida du inte anser att ovan beskrivna grad av våld och tvång aldrig får användas, mot någon enda oskyldig människa, oavsett hur många människors liv som kan räddas med det. Om du anser så, säg i så fall det, och motivera det.)

Det går alltid hitta på extremfall där det finns anledning att frångå en princip. Så jag håller med dig. Men sen ska man inte ha för bråttom att blanda ihop hypotetiska exempel med verkligheten. Att tala om olika allvarlighetsgrader i brott är väl rimligt. Jag anser inte att något är helt uteslutet, men som jag skrev tidigare, "det finns anledning att tänka efter noga vad man egentligen håller på med".