Varför förstörde u.s. amerikanerna beviset för att Bin...

[Justin Case]

Även om sannolikheten för att nyheten är sann är t.ex. 95%, kan det likväl vara bäst att vara så misstänksam mot den som om man hade ansett den vara med t.ex. 95% sannolikhet falsk. Det är inte bara en nyhets sannolikhet för att vara sann/falsk som är relevant, än mer relevant kan vara vad kombinationerna av sannolikhetsbedömningarna och sanningen kan leda till. Om världen t.ex. tror att nyheten är sann, men den i verkligheten är falsk, kan följderna av den kombinationen tänkas bli tusen gånger värre än om världen tror att nyheten är falsk men den i verkligheten är sann.

Det verkar som att vi människor har en tendens att avrunda sådant som 95% upp till 100%, och sådant som 5% ned till 0%. Det förenklar vår tillvaro, och ger i de flesta fall inga negativa konsekvenser, utan sparar tankemöda och tid. Nackdelen med att vi tenderar fungera så (om jag har rätt i att vi tenderar fungera så) är att det ibland uppkommer situationer där det är väldigt viktigt att vi kommer ihåg att vi avrundat, och från vad till vad (ungefär) - alternativt att vi inte avrundar. Om man t.ex. just fått information från tillverkaren av ens cykel att det finns en 5% risk att bromsarna på ens cykel inte fungerar i minusgrader, kan det vara viktigt att komma ihåg att det var ca 5% och inte 0% eller däromkring, som man tidigare trott. Om det finns risk att man glömmer detta innan man får tillfälle att kolla bromsarna i minusgrader, är det bättre att (förmodligen felaktigt) lägga på minnet att "bromsarna nog inte fungerar i minusgrader" (d.v.s. att anta att sannolikheten är större än 50% för att de inte fungerar i minusgrader (så att det verkligen är säkert att man kommer att komma ihåg att kolla bromsarna)) än att lägga de 5% på minnet och därmed riskera att senare undermedvetet avrunda de 5% ned till ca 0% och därmed riskera att försumma/glömma att kolla bromsarna inför cykling i minusgrader. På liknande sätt tänker jag mig att det kan vara i fallet med USA-ma.

[David H]

Även om sannolikheten för att nyheten är sann är t.ex. 95%, kan det likväl vara bäst att vara så misstänksam mot den som om man hade ansett den vara med t.ex. 95% sannolikhet falsk. Det är inte bara en nyhets sannolikhet för att vara sann/falsk som är relevant, än mer relevant kan vara vad kombinationerna av sannolikhetsbedömningarna och sanningen kan leda till. Om världen t.ex. tror att nyheten är sann, men den i verkligheten är falsk, kan följderna av den kombinationen tänkas bli tusen gånger värre än om världen tror att nyheten är falsk men den i verkligheten är sann.

Sannolikheten är antingen 0% eller 100%. Men eftersom vi inte vet får vi estimera, göra en chansning. Vad som är bra eller dåligt att tro på vill jag själv inte blanda in i det här sammanhanget.

Det verkar som att vi människor har en tendens att avrunda sådant som 95% upp till 100%, och sådant som 5% ned till 0%. Det förenklar vår tillvaro, och ger i de flesta fall inga negativa konsekvenser, utan sparar tankemöda och tid. Nackdelen med att vi tenderar fungera så (om jag har rätt i att vi tenderar fungera så) är att det ibland uppkommer situationer där det är väldigt viktigt att vi kommer ihåg att vi avrundat, och från vad till vad (ungefär) - alternativt att vi inte avrundar. Om man t.ex. just fått information från tillverkaren av ens cykel att det finns en 5% risk att bromsarna på ens cykel inte fungerar i minusgrader, kan det vara viktigt att komma ihåg att det var ca 5% och inte 0% eller däromkring, som man tidigare trott. Om det finns risk att man glömmer detta innan man får tillfälle att kolla bromsarna i minusgrader, är det bättre att (förmodligen felaktigt) lägga på minnet att "bromsarna nog inte fungerar i minusgrader" (d.v.s. att anta att sannolikheten är större än 50% för att de inte fungerar i minusgrader (så att det verkligen är säkert att man kommer att komma ihåg att kolla bromsarna)) än att lägga de 5% på minnet och därmed riskera att senare undermedvetet avrunda de 5% ned till ca 0% och därmed riskera att försumma/glömma att kolla bromsarna inför cykling i minusgrader. På liknande sätt tänker jag mig att det kan vara i fallet med USA-ma.

Tänk om du har en tärning med 20 sidor, och går runt och frågar människor, vad tror du sannolikheten är att jag slår en etta? Tror du de flesta då skulle svara 0%, att det är helt omöjligt?
Nej knappast, var och en skulle se möjligheten att du kan slå en etta. Den med lite sinne för matte skulle säga att sannolikheten är 5%.

Tärningskastning är ett bra exempel för sannolikhetsbedömning för där finns få andra störfaktorer.

Andra sammanhang i livet är det dock sällan att vi gör mer precisa sannolikhetsestimationer. Det är inget som kommer naturligt. Istället väljer vi att ha inställning, inta attityder. Attityder kan innefatta "jag vet", "jag vet inte", "kanske", "jag tror", oftare är de baserade på en känsla/sinnestillstånd snarare än strukturerad förnuftskalkyl.
"Jag tror" kan t ex betyda : "jag finner det sannolikt att..." eller "jag förlitar mig på att..." eller "jag gör antagandet att...". Det samma uttrycket "jag vet", kan betyda: "jag antar" eller "jag förlitar mig på" och behöver inte vara baserat på sannolikhetskalkyl och kan därför inte översättas till sannolikhetsantagande.

Fallet med tärningen är mer avskalat. Där finner man inte samma anledning att inta speciella intressen och attityder. Där finner vi det mer relevant att koppla in vårt förnuft.

Inte ens i vetenskapliga studier brukar man försöka precisera primär sannolikhetsprocent. Man gör däremot en sannolikhetsbedömning hur trovärdigt det är att ens hypotes är tillförlitlig, genom utreda standardavvikelse, konfidensintervsall etc.

[David H]

Hm, för att fortsätta.

Jag tycker det här är ganska intressant.

Ser du skillnad mellan att bedöma sannolikhet att tärningen kommer slå visst tal, jämfört med sannolikheten att bin Laden dödades maj månad 2011?

Vad tror du själv Justin, vad skulle du bedöma sannolikheten till att bin Laden dödades i början av den här månaden (som nyheterna rapporterat)? Kan du ge procenttal och kort motivering varför?

I fallet med tärningen är bedömningen tämligen enkel. Faktorerna som spelar in är begränsade och lätta att sammanfatta, och det finns ingen egentlig anledning att inte ge ett verkligt ärligt svar.

Med fallet bin Laden är det annorlunda, vad ska du egentligen basera din bedömning på? Det kan spinna iväg åt olika håll. Och är du ärlig med dig själv tror jag du inser att det är ganska mycket lös spekulation. Dessutom då frågan ska besvaras kanske du inte är helt ärlig, eftersom det finns andra faktorer som motiverar dig att ge ett visst svar. Oärlighet gentemot andra, eller oärlighet gentemot dig själv. Du kanske inte gör det utifrån sanningsintresse utan istället utifrån en lyckomaximeringskalkyl?

[matahari]

Tänk om du har en tärning med 20 sidor, och går runt och frågar människor, vad tror du sannolikheten är att jag slår en etta? Tror du de flesta då skulle svara 0%, att det är helt omöjligt?
Nej knappast, var och en skulle se möjligheten att du kan slå en etta. Den med lite sinne för matte skulle säga att sannolikheten är 5%.

Tärningskastning är ett bra exempel för sannolikhetsbedömning för där finns få andra störfaktorer.

Andra sammanhang i livet är det dock sällan att vi gör mer precisa sannolikhetsestimationer. Det är inget som kommer naturligt. Istället väljer vi att ha inställning, inta attityder. Attityder kan innefatta "jag vet", "jag vet inte", "kanske", "jag tror", oftare är de baserade på en känsla/sinnestillstånd snarare än strukturerad förnuftskalkyl.
"Jag tror" kan t ex betyda : "jag finner det sannolikt att..." eller "jag förlitar mig på att..." eller "jag gör antagandet att...". Det samma uttrycket "jag vet", kan betyda: "jag antar" eller "jag förlitar mig på" och behöver inte vara baserat på sannolikhetskalkyl och kan därför inte översättas till sannolikhetsantagande.

Fallet med tärningen är mer avskalat. Där finner man inte samma anledning att inta speciella intressen och attityder. Där finner vi det mer relevant att koppla in vårt förnuft.

Inte ens i vetenskapliga studier brukar man försöka precisera primär sannolikhetsprocent. Man gör däremot en sannolikhetsbedömning hur trovärdigt det är att ens hypotes är tillförlitlig, genom utreda standardavvikelse, konfidensintervsall etc.

Sannolikt = olikt sanningen.

På pocenten! Går lika bra med Selleri i Three Mile island!

[Lasarus]

Man har något att dölja.

[Ungkarl]

Sådana frisläppta bilder skulle göra honom till mer av en martyr. Många muslimer skulle känna sig "sårade" av att se en helig krigare dödas.

Varför man begravde honom "till sjös"? Min gissning:

För om man begraver honom på land så kommer folk gå dit och sörja och det skulle skapa mer underdogkänsla hos den muslimska världen.

[Justin Case]

Sådana frisläppta bilder skulle göra honom till mer av en martyr. Många muslimer skulle känna sig "sårade" av att se en helig krigare dödas.

Varför man begravde honom "till sjös"? Min gissning:

För om man begraver honom på land så kommer folk gå dit och sörja och det skulle skapa mer underdogkänsla hos den muslimska världen.

Om man ska begrava någon på land är det bra att ha någon att begrava, annars kan det avslöjas att det inte finns något lik där man påstår att man begravt det. Om man istället säger att man begravt någon till sjöss kan ingen kontrollera om det någonsin funnits något lik eller inte. Hur mycket dykare än försöker hitta liket utan att lyckas, kan man alltid säga att de nog inte letat tillräckligt noga. Kanske är det bara därför man påstår att man begravde honom till sjöss istället för på land? Alltså helt enkelt för att det aldrig fanns någon att begrava, och för att man ville att ingen skulle få reda på det?

[Andreas]

http://www.dn.se/nyheter/varlden/bin-ladin-skulle-aldrig-tas-levande

Enligt The New Yorker bar ingen av soldaterna någon hjälmkamera; de enda bilderna som skickades tillbaka från attacken kom från en obemannad drönare som flög fram ovanflör bin Ladins villa. Det som hände på marken har soldaterna återberättat så gott de kan komma ihåg. ”Det var 20–25 minuter som vi faktiskt inte visste exakt vad som hände”, sa den dåvarande CIA-chefen Leon Panetta i ett teveprogram senare.

Efter att ha passerat den döde Khalid spränger soldaterna ytterligare en ståldörr som leder vidare till villans tredje våning. Vid trappans slut tittar den ene soldaten åt höger och genom sina nattglasögon ser han en lång, gänglig man med långt skägg som tittar fram bakom en sovrumsdörr tre meter längre bort. Soldaten skjuter omedelbart men missar.

Tillsammans med en kollega rycker han upp dörren och rusar in i sovrummet där två kvinnor har ställt sig framför den man som de nu förstår är Usama bin Ladin. En av dem, bin Ladins femte fru, Amal al-Fatah, skriker på arabiska och den soldat som först kommer in i rummet skjuter henne i benet innan han rusar fram och griper tag i kvinnorna och med en björnkram vräker dem åt sidan. Hans misstankar att de bär självmordsvästar visar sig obefogade.

Strax efteråt kommer ytterligare en soldat in i rummet och riktar sitt lasersikte mot bin Ladins bröst. Bin Ladin, som är obeväpnad, blir stående helt stilla. ”Det fanns aldrig några planer på att ta honom som fånge – det var inget som vi beslutade där. Ingen ville ha fångar”, säger en av soldaterna till The New Yorker.

Så här kanske det var ungefär? Frågan är hur mycket ungefär, men verkar inte osannolikt, soldater så som de kör i krig, de var väl lite rädda om egna livhanken kan tänka också och sköt snabbt därför.

[Justin Case]

Var det måhända mest för att slippa fritagningsoperationer från islamisters sida som man valde att döda karln på plats?