Vad är essensen i "överklass"

[Pilatus]

Essensen av allt slags överklass kan väl vara att överskatta sin betydelse, sitt värde.

Överklassmänniskor behöver inte vara märkvärdiga. Det är svårt att vara objektiv och kanske påverkas vårt omdöme av vår föreställning om överklassiga personer som Carl Bildt? Andra har bara sin goda självkänsla, att de är trygga i sig själva.

[Algotezza]

Essensen av allt slags överklass kan väl vara att överskatta sin betydelse, sitt värde.

Överklassmänniskor behöver inte vara märkvärdiga. Det är svårt att vara objektiv och kanske påverkas vårt omdöme av vår föreställning om överklassiga personer som Carl Bildt? Andra har bara sin goda självkänsla, att de är trygga i sig själva.

Det finns med andra ord ingen essens. Vilken essens man än kan tänkas peka på, finns det invändningar. En korkad fråga kanske eller så är vi som försöker svara korkade.

[Pilatus]

Överklassmänniskor behöver inte vara märkvärdiga. Det är svårt att vara objektiv och kanske påverkas vårt omdöme av vår föreställning om överklassiga personer som Carl Bildt? Andra har bara sin goda självkänsla, att de är trygga i sig själva.

Det finns med andra ord ingen essens. Vilken essens man än kan tänkas peka på, finns det invändningar. En korkad fråga kanske eller så är vi som försöker svara korkade.

Det gamla klassamhället är uppluckrat. Det fanns säkert en tid då den gamla privilegierade överklassen (främst adeln) och kapitalägare såg sig som ett bättre slags folk som Gud och kungen gett vissa förmåner som det var deras plikt att förvalta väl.

Därmed inte sagt att levnadsvillkoren är så mycket enklare numera.

[Anders]

När ni säger så, Algot och Pilatus, så syns det tydligt att ni inte umgåtts med överklassen eller så tillhör ni den. Det är fortfarande en monstruös skillnad på vilka möjligheter en som har framgångsrik farfar eller morfar ser, relativt en som inte har det.

Den som har det kommer att välja utbildning och yrke efter intresse och leva ett intressant liv, medan den som inte har det kommer att välja efter överlevnad och i princip vara sliten hela sitt liv. Även om den senare är född i hyfsade ekonomiska förutsättningar, bättre än den förra.

Det spelar ingen roll om föräldrarna till den som har rikfarfar kommer aldrig så mycket på sned. Barnbarnen kommer ändå att landa mjukt. CJ de Geer, Wolodarski, Guillou...

Så nej, Algot, de är inte märkvärdiga alls, bara inte hämmade, på ett sätt som de inte förstår. Och nej, frågan är inte korkad, den är fundamental. Läser f.n. mycket Rawls och Nozick just nu och just detta med det riktiga att få skörda frukter av att ha fötts fördelaktigt går som en röd tråd genom resonemangen.

[Algotezza]

När ni säger så, Algot och Pilatus, så syns det tydligt att ni inte umgåtts med överklassen eller så tillhör ni den. Det är fortfarande en monstruös skillnad på vilka möjligheter en som har framgångsrik farfar eller morfar ser, relativt en som inte har det.

Den som har det kommer att välja utbildning och yrke efter intresse och leva ett intressant liv, medan den som inte har det kommer att välja efter överlevnad och i princip vara sliten hela sitt liv. Även om den senare är född i hyfsade ekonomiska förutsättningar, bättre än den förra.

Det spelar ingen roll om föräldrarna till den som har rikfarfar kommer aldrig så mycket på sned. Barnbarnen kommer ändå att landa mjukt. CJ de Geer, Wolodarski, Guillou...

Så nej, Algot, de är inte märkvärdiga alls, bara inte hämmade, på ett sätt som de inte förstår. Och nej, frågan är inte korkad, den är fundamental. Läser f.n. mycket Rawls och Nozick just nu och just detta med det riktiga att få skörda frukter av att ha fötts fördelaktigt går som en röd tråd genom resonemangen.

Nej, jag tillhör inte någon överklass, umgås ej heller med människor därifrån. Jag har dock valt utbildning efter intresse och lever ett intressant liv.Vara verksam som bl.a. filosofilärare är intressant. Min farfar var bonde och min morfar byggmästare. Ingen av dem var förmögen. Ingen storbonde, ingen storbyggmästare. Jag har fyra bröder och min far var folkskollärare. Mor hemmafru tills lillbrorsan kom i tonåren. Då började hon som städare, blev postbiträde, sist utbildade hon sig till vårdare, jobbade på äldreboende. Vi fick vända på slantarna när jag växte upp, ärva äldre syskons kläder. Men jag upplevde aldrig att min barndom var fattig.

Du målar upp en bild som inte stämmer på mig i alla fall och frågan är hur allmängiltig den är. Den text andas bitterhet men jag växte inte upp i en bitter miljö där man avundades dem som hade mer pengar än vi eller kallades överklass. Det sket vi fullständigt i, hela familjen. Och det gör även min nuvarande familj.

Jag var politiskt engagerad i proggrörelsen på 70-talet och med i VPK 79 - 89, så det är inte så att jag varit ointresserad av politik.

Och du, tillhör du överklassen eller umgås du med den?

[Algotezza]

Om vi bara lever ett liv är fullständig rättvisa en omöjlighet. Inte bara när det gäller pengar och det materiella goda. Utan framför allt när det gäller förmågor, kognitiva, emotionella, kreativa. Och vad gäller hälsan.

På min skola går inte bara normala ungdomar som ska utbilda sig till ett yrke, utan vi har även gymnasiesärskolan här. Vissa elever i tonåren står utvecklingsmässigt till och med på spädbarnsnivå. Detta är en betydligt djupare orättvisa som genetiken/biologin står för jämfört med att födas med knappa materiella resurser.

Lever vi bara ett liv är livet orättvist. Men det hindrar ju inte att vi bör strävare efter en mer jämn fördelning av det materiella goda. Det kan vi göra något åt. Relativt sett. Att vi föds med olika talanger och begåvning kan vi inte göra något åt. Men vi kan också försöka se till att alla har möjligheter att odla sina talanger och intressen.

[Anders]

När ni säger så, Algot och Pilatus, så syns det tydligt att ni inte umgåtts med överklassen eller så tillhör ni den. Det är fortfarande en monstruös skillnad på vilka möjligheter en som har framgångsrik farfar eller morfar ser, relativt en som inte har det.

Den som har det kommer att välja utbildning och yrke efter intresse och leva ett intressant liv, medan den som inte har det kommer att välja efter överlevnad och i princip vara sliten hela sitt liv. Även om den senare är född i hyfsade ekonomiska förutsättningar, bättre än den förra.

Det spelar ingen roll om föräldrarna till den som har rikfarfar kommer aldrig så mycket på sned. Barnbarnen kommer ändå att landa mjukt. CJ de Geer, Wolodarski, Guillou...

Så nej, Algot, de är inte märkvärdiga alls, bara inte hämmade, på ett sätt som de inte förstår. Och nej, frågan är inte korkad, den är fundamental. Läser f.n. mycket Rawls och Nozick just nu och just detta med det riktiga att få skörda frukter av att ha fötts fördelaktigt går som en röd tråd genom resonemangen.

Nej, jag tillhör inte någon överklass, umgås ej heller med människor därifrån. Jag har dock valt utbildning efter intresse och lever ett intressant liv.Vara verksam som bl.a. filosofilärare är intressant. Min farfar var bonde och min morfar byggmästare. Ingen av dem var förmögen. Ingen storbonde, ingen storbyggmästare. Jag har fyra bröder och min far var folkskollärare. Mor hemmafru tills lillbrorsan kom i tonåren. Då började hon som städare, blev postbiträde, sist utbildade hon sig till vårdare, jobbade på äldreboende. Vi fick vända på slantarna när jag växte upp, ärva äldre syskons kläder. Men jag upplevde aldrig att min barndom var fattig.

Du målar upp en bild som inte stämmer på mig i alla fall och frågan är hur allmängiltig den är. Den text andas bitterhet men jag växte inte upp i en bitter miljö där man avundades dem som hade mer pengar än vi eller kallades överklass. Det sket vi fullständigt i, hela familjen. Och det gör även min nuvarande familj.

Jag var politiskt engagerad i proggrörelsen på 70-talet och med i VPK 79 - 89, så det är inte så att jag varit ointresserad av politik.

Och du, tillhör du överklassen eller umgås du med den?

Jag själv är första generation i släkten som går universitet, jag och brorsan. Farsan gjorde nån liten klassresa, annars är hela min släkt, forskad tillbaka till tre kronors brand småfolk. Bönder, alkisar, smeder, slaktare, stenhuggare. Inklusive morsan som var mattant. Så nej, överklass är jag inte...

Däremot tog jag studentlivet på allvar och kom där i kontakt med människor som hade en syn på livet som var som från en annan planet än den lägre medelklass min familj så småningom kom att tillhöra. Vart man kunde resa, vad man kunde göra, hur man såg sitt framtida liv. Och jag har sedan umgåtts väldigt mycket med sådana människor.

Och det är bara sådan otrolig skillnad. Du må vara ett undantag, jag vet fler. Men jag vet ingen som gått andra vägen. Till grå svenne. Till säck och aska, ja - men inte till grå svenne.

Jag är skeptisk till att det här går att göra något åt. Tror att de entitlement och property-bitarna, inklusive rätt att skänka, är något som är den realitet som Nozick beskriver. Man kan inte hindra folk från det. Men man skulle ju önska att det var annorlunda.

Tror inte det finns någonstans där det är så bra som i Sverige, med möjligheter för även icke-överklass att faktiskt få chansen till ett rikare liv än det grå. Åtminstone såg det ut så, fram till sekelskiftet, tror att ni som var kom ut i arbetslivet på 60-talet prickade helt rätt. Socialdemokraterna styrde skutan förträffligt fram tills dess. Nu har kapitalet blivit globalt, och lönearbete blir allt osäkrare. De yrken som ansågs säkra på 1900-talet är inte det längre. Tror att skillnaderna kommer att bli än större. De som ser möjligheterna att starta verksamheter eller att göra nischade grejer kommer att få än bättre möjligheter att nå ut, medan lönarbetarna måste konkurrera med de i världen som tjänar minst. Klasserna kommer att bli än tydligare.

[Anders]

Att vi föds med olika talanger och begåvning kan vi inte göra något åt. Men vi kan också försöka se till att alla har möjligheter att odla sina talanger och intressen.

Men det är just det. Jag tror det bara är överklassens barn som tillåts odla sina talanger. Nästan så att det är definitionen. Och jag är skeptisk till att det går att göra något fundamentalt åt.

[Anders]

Säg gärna att jag har fel, jag önskar att det är så. Men förklara hur.

[reflex]

Säg gärna att jag har fel, jag önskar att det är så. Men förklara hur.

Inte fel kanske, men det går att se saker på olika sätt.
För det första så finns det ingen rättvisa. Var skulle den komma ifrån? Från Gud? Men tänk om det inte finns någon Gud?
"Naturen är inte sentimental", hörde jag någon säga en gång, och det är nog sant. Inte bryr sig naturen om rättvisa. Den är fullt upptagen med att "uppfylla Jorden". Tanken på rättvisa är något som uppstår inne i vårt huvud.(som så mycket annat).
Det finns inte heller någon överklass eller underklass.
Den villfarelsen bor också i vårt medvetande. För att så ska vara fallet måste det finnas tydliga kriterier och en gräns, Och denna gräns kan bara skapas i vårt huvud och dessutom bestämmer varje individs var den går.(såvida vi inte alla kan komma överens om måtten) Historiskt har det faktiskt funnits en tydlig gräns, nämligen den mellan slavar och fria män, men den accepteras normalt inte i våra dagar eftersom slaveriet är avskaffat (åtminstone i teorin).

[Anders]

Säg gärna att jag har fel, jag önskar att det är så. Men förklara hur.

Inte fel kanske, men det går att se saker på olika sätt.
För det första så finns det ingen rättvisa. Var skulle den komma ifrån? Från Gud? Men tänk om det inte finns någon Gud?
"Naturen är inte sentimental", hörde jag någon säga en gång, och det är nog sant. Inte bryr sig naturen om rättvisa. Den är fullt upptagen med att "uppfylla Jorden". Tanken på rättvisa är något som uppstår inne i vårt huvud.(som så mycket annat).
Det finns inte heller någon överklass eller underklass.
Den villfarelsen bor också i vårt medvetande. För att så ska vara fallet måste det finnas tydliga kriterier och en gräns, Och denna gräns kan bara skapas i vårt huvud och dessutom bestämmer varje individs var den går.(såvida vi inte alla kan komma överens om måtten) Historiskt har det faktiskt funnits en tydlig gräns, nämligen den mellan slavar och fria män, men den accepteras normalt inte i våra dagar eftersom slaveriet är avskaffat (åtminstone i teorin).

Du har ju läst Rawls? Och gillat honom?
Känslan för Rättvisa finns, och det är en stark kraft. Både mellan fattiga och folk som inte är det. Och de som är överklass och de som inte är det.

Bara för att en gräns inte kan göras enkelt tydlig så innebär det inte att en företeelse inte finns. Jag hävdar tvärt emot dej att överklassen finns. Eller är det bara ordet som du har svårt för, föreslå då ett annat. Men det förslag jag ger i och med trådstarten är ändå ett förslag på någon slags avgränsning.

Då hela släkter är undantagna från tråkigt lönearbete, det är lite mer än bara alla föds olika eller att Naturen inte är sentimental. En struktur i samhället(samhällsbygget?) som inte för så länge sen var formaliserad, och som fortfarande i högsta grad lever kvar. Att tro att något avgörande förändrats sen 50-talet är en missuppfattning. Dina möjligheter är fortfarande helt andra om du är ifrån en Familj. Det blev bara lite otydligare med dureform, titlarnas borttagande och de strömningar under 60-70-tal där överklassens barn slöt upp bakom 68. Smart drag, kan man kanske säga. Gav en illusion av folklighet. Men inte har de anslutit sig produktionens åttatillfem.

Jag har inga illusioner om att det går att lösa detta med re-distribution. Tyvärr kommer medelmåttingar av familj få mer spännande liv än dugligare från de lägre klasserna, du skulle behöva använda oerhört mycket tvång för att göra det annorlunda. Det enda man kan göra är att försöka gjuta mod i arbetar och medelklass. Att få fler att våga ta steget. Och ett viktigt steg där är att sätta överklassen på kartan, där de hör hemma.

[reflex]

Nej, jag har inte läst Rawls. Jag har inte läst så mycket filosofi över huvud taget. Däremot har jag "smakat" på de flesta tidiga filosofer. Men ofta har jag stannat vid baksidestexten eller tröttnat efter något kapitel. Jag är helt klar över min inställning till rättvisa. Den största "orättvisan" står naturen för: " Bättre rik och frisk än fattig och sjuk."
Rikedom kan rätt förvaltad säkra framtiden för kommande generationer. Det är ju oftast så här: Först är det jag själv, sen är det min familj, sen mina släktingar, mina vänner o.s.v. Hos vissa släkter hjälper man fram varandra, hos andra hälsar man inte ens på sina syskon. Man har en stor hjälp av att tillhöra en "klan" som håller i hop och stöttar varandra. Det säkraste sättet i dag att få ett bra jobb är att ha kontakter. Det är mycket effektivare än meriter och har nog så alltid varit.
För den som är "framåt" går det att ta sig fram av egen kraft. För den som tillhör en "klan" räcker det med att inte göra bort sig. Orättvist? Ja visst, men livet är som sagt inte rättvist.
Rättvisa har alltid varit socialdemokratins "adelsmärke". En stark stat som omfördelar från rik till fattig.
Motpolen är högerkrafterna som vill ha statens inflytande så litet som möjligt. Genom privatiseringar och jobbskatteavdrag vill man demontera välfärdsstaten.

[Antic]

Så fungerar ingenting eftersom vi alla ingår i en symbios där vi alla står eller faller tillsammans, och det är först när vi ser allt som en helhet som vi kan förstå något.

[Pilatus]

Så fungerar ingenting eftersom vi alla ingår i en symbios där vi alla står eller faller tillsammans, och det är först när vi ser allt som en helhet som vi kan förstå något.

Att vi alla står eller faller tillsammans, hur kan det vara möjligt? Någon sådan nära symbios finns inte för människans vidkommande. Och om du ser tillbaks så slogs flertalet stora dinosaurier ut för sådär 65 miljoner år sedan. Arter försvinner hela tiden, både växter och djur.

[Antic]

Det jag menar är att vi inte kan leva i en skyddad verkstad, vi är inte oberoende av varken djuren eller planeten vi bor på och förstör vi planeten som vi gör nu så får vi betala ett högt pris för det allihopa, även de som inte förstörde den.

Tar vi beslut så kan vi inte bara se till oss själva utan får se till helheten hur allt annat också påverkas. Vår samverkan med djuren och planeten sätter upp vad som är rätt eller fel och bryter vi detta blir det kaos. Med andra ord är det inte vi som sätter reglerna.

Med 269 000 ton plast i haven och ett klimatsystem som går på knä, där 80 personer äger mer pengar än halva jordens befolkning kan man bara konstatera att människans egna rätt och fel är totalt åt skogen.

Antingen följer vi universiella regler, eller går under, så enkelt är det. Vi har ingenting att säga till om i det stora hela.