Kameror och piller?

[Makterna]

Fakta som inte är självupplevda är tro

Det kan väl det självupplevda också vara. Man kan luras av sitt undermedvetna, exempelvis önsketänkande, typ "droger är inte farligt, för det använder jag själv och jag vet att det är bra för mig". Eller så kan man felaktigt tro att det som gällt för en själv, automatiskt gäller för andra, även om så inte är fallet.

Fakta som inte är självupplevda måste inte vara "tro" (i betydelsen trosuppfattning), utan kan väl även vara bedömning. T.ex. bedömningen att sannolikheten att en viss källa är >99% trovärdig, vilket man anser vara tillräckligt från att tills vidare ha detta som utgångspunkt.
Ren hörsägen kan, rätt behandlad, vara förvånansvärt användbar. Det är ju så som detektiver jobbar. Om samma uppgift hörs från säg två av varandra oberoende håll, och den inte kan bortförklaras med mänskliga fördomar eller liknande, kan den vara värd att ha som arbetshypotes tills vidare. All information är värdefull. En person som i sitt liv viftar bort allting han hör med resonemanget "det där kan man inte vara helt säker på" lär sig ingenting. Det vore lika dumt som motsatsen, dvs att blint tro på allting man hör. Vilket SJÄLVKLART också vore väldigt dumt.

[J R Auk]

För övrigt så är det helt sinnessjukt att ange ångest som en problematik och reducera ner det till att handla om vilka typer av medicinering som kan ordineras. Folk har ångest på grund av de strukturer de lever i, den kultur de lever i. Det är inget som skall medicineras bort då ångesten inte i sig är det dåliga utan det som leder till att ångesten upplevs är det dåliga.

Det håller jag verkligen inte med om. Menar du verkligen att all ångest är antingen befogad eller bör skyllas på ett "sjukt samhälle"? Målet är att människan ska må bra, varför fixera sig vid en viss lösning redan från början? Ovetenskapligt. Ta tonårstjejer som exempel, dessa har ofta ångestproblem. Vänstern hävdar att detta (liksom allt annat) beror på de onda kapitalisterna (som är mycket rikare än vänstersympatisörerna själva) och deras reklam, som tjänar pengar på att glorifiera svåruppnåeliga skönhetsideal, och det är detta som får tonårstjejerna att få ångest. Detta stämmer inte, på flera punkter.
1. Tonårstjejer får inte alls ångest bara för att de är för feta, utan känner sig osäkra och otillräckliga i största allmänhet. Detta är en naturlig följd av kommunikationssamhället. Nuförtiden träffar man mer folk, får fler att jämföra sig med, konkurrensen hårdnar. Inte alls som i det gamla bondesamhället, där man kunde vara säker på att få nån eftersom det bara fanns 2 tjejer och 2 killar i byn, enkel matematik liksom, varför anstränga sig och göra sig fin i onödan, man får väl duga som man är.
2. Det moderna kommunikationssamhället förespråkar inte alls ett enda idéal, det smala, utan det finns flera olika idéal och stilar nuförtiden; brat, goth, kicker, skatare, emo, synthare, stekare, modebög, feministflata, punkare, Kent-fjortis och massor av fler... Ja det finns till och med sajter som www.mulligt.nu där tjockisar kan lägga ut bilder på sig själva och uppskattas av tjockisdiggare, och hitta partners.
Oavsett hur mycket man skrockar att "barn ska vara barn" så går det inte att vrida denna utvecklingen tebax, så varför då ens resonera i sådana banor? Sök lösningar, inte problematiseringar.

Din syn är så platt så jag tror vi kommer ha svårt att kommunicera i denna fråga. Det som är problemet strukturellt sätt är att vi inte har relationer som vi växer med. Tv, staten, skolan och liknande skall stå för våra karaktärsbygganden och inte någon som är respekterad personligen.

Fan dagens skola är ju rena rama flugornas herre uppfostringsanstalten. Klart att det blir snett då.

Och kolla på hur folk kommer ut ur skolan, rädda för att tala inför andra, rädda för att sticka ut men i desperat behov av det samma. Det skapar motsättningar och psykiska slitningar som vi inte kan belasta den enskilde för. Vi gör alla bara vad vi kan för att göra världen förståelig.

På samma sätt är det sjukt göra saker för lyckans skull. Det verkar för mig mycket rimligare att lyckan är där för att beteendet, i vid mening, är "bra" för personen.

Vad är "bra" då? Sånt där bondförnuftigt, som att hålla käften och vara snäll och späka sig, fast vara lite charmigt 70-talsrebellisk vid sidan om? Är våra preferenser bara något som indikerar en skapares avsikt med våra liv? Är vi alltså inte våra egna?

Det är alltså något som uppmärksammar oss på att det är gynnsamt för oss att göra det som ger oss lycka, och då inte bara för lyckans skull.

Utan för vilken skull? Varför har skaparen byggt oss så att vi tycker att det är så skönt att knarka, om vi nu ska gå så starkt på vad lyckan säger? Varför är vi byggda för att tycka det är trevligt att lyssna på leende försäljare på stan som vill skänka oss gratis rosor, sälja billigt guld etc, när det visar sig att vi blir lurade av sånt?
Allt som känns bra är inte bra! Men icke desto mindre, är långsiktig lycka målet för mitt liv!

Om jag skall argumentera för det kan jag bara utmana er att försöka återskapa situationer där ni var lyckliga. Det verkar inte gå utan det man tvingas göra är att nyskapa liknande situationer, och det säger något om vad lycka är i min mening.

Klart man kan det. Sätta på nån bra låt, trycka gasen i botten och dra ner till stranden. Enda orsaken varför detta skulle vara omöjligt, är om man inte först definierat begreppet lycka.

Vi behöver inte definiera bra eftersom det är tillhörandes den som känner det som är bra. Sen om det verkligen är bra, till den grad att vi kan hålla med om det, är en annan femma och spelar ingen roll i sammanhanget.

Det är precis för att vi är våra egna som jag menar att lyckan har den funktionen den har. Vore det inte så så skulle vi inte behöva något medium för att förmedla det som här har betecknats som bra.

Lyckan känns för att det som lyckan konnoterar är intrinsikalt positivt. Den intrinsikala lyckan är ett påfund som ni utilitarister bör visa på. Jag har aldrig tagit del av något övertygande argument för att det skall vara så.

[J R Auk]

Makterna du missar det som jag poängterade i mitt första svar. Det att man under en fylla eller drogrus kan skapa idéer, göra resonemang, lockas av något nytt osv.

Jag kan hålla med om att det mesta av folks beteende handlar bara om att de inte har insikt i sitt eget psyke och inte kan hantera det. Men det är också oftast så att beteendet inte sker direkt, utan att det är i motsättningen mellan det som man får gör och inte får göra, vare sig internt eller externt normerat, som det sker något som utmynnar i en handling.

Mina erfarenheter säger att det oftast inte är så att den som slåss vill slåss utan att det är ett substitut för något annat. Lika så med annat beteende. Vill de som våldtar våldta? Nej det handlar mer om makt, och skulle alltså inte behöva ageras på om personen var i en annan situation.

[J R Auk]

Justin:

1. Teknologin växer i en rasande takt.

2. Teknologi som vägxer i en rasande takt kommer med allra största sannolikhet skapa massförstörelsevapen som är relativt lätt tillgängliga.

3. Människor är olika och med antalet människor som existerar så är det sannolikt att någon av dessa önskar resten harm eller illvilja.

4. Vi kan med hjälp av global övervakning skydda oss från de personer som vill oss illa.

5. Värdet av att någon använder ett massförstörelsevapen mot jorden eller mänskligheten är så högt att det övervinner eventuella missriktade investeringar eller andra motargument mot att skapa en global övervakning.

= vi bör skapa en globalt övervakningssamhälle


Är du nöjd med dessa premisser och slutsatsen? Gör de dig rättvisa? Vill ha något annat än dina 40 sidor text att diskutera så att vi kan göra det lite mer hanterligt.

[Makterna]

Lyckan känns för att det som lyckan konnoterar är intrinsikalt positivt.

Om jag förstår dig rätt, menar du därmed att om det känns bra, då är det bra.

Ett exempel för att försöka få dig att se att detta påståendet är absurdt:
Du går genom stan, en tiggare kommer fram, du ger honom hundringen du hade över denna månaden. Tiggaren ser glad ut, och du blir nöjd, känner dig undermedvetet stolt över din givmildhet, och resonerar "det kändes bra, så därför var det nog bra". Sedan går du förbi en knappt märkbar lapp där man kan sätta in pengar på ett plusgiro (90-konto) för att hjälpa svårt nödlidande på andra sidan jorden. Tänk om du satt in pengarna där istället, hade de inte gjort större nytta där? Plötsligt ser du tiggaren i en gränd spela bort hundringen du gav, på tärningsspel.
Alltså, varför måste det alltid vara rätt bara för att det känns rätt? Om det var mer rätt att ge tiggaren hundringen, så var det ju inte själva hjälpen du egentligen eftersträvade, utan att själv få en chans att framstå som givmild i någon annans ögon, vilket ger dig en egoboost.

Ett annat exempel:
Att dra ut en värkande tand hos tandläkaren känns läskigt, kostar, och gör ont. Men det är en lånsiktigt investering som kan lindra framtida värk. Ska man verkligen välja den kortsiktiga lösningen, och fortsätta ha ont i flera år? Alltså: Det som känns obehagligt, kan ändå vara rätt!

Ett tredje exempel:
Du flyttar till ett miljonprogram, och börjar driva restaurang. Några ligistungdomar kommer in och kräver beskyddarpengar. Hur ska man göra, vara feg och betala pengar, eftersom detta känns minskt läskigt, fast sen kommer de in igen och ska ha mer och mer pengar, ända tills du inte får en enda krona kvar över av din restaurangverksamhet? Eller ska man säga ifrån bergfast och bestämt, skaffa larm och vapen, och i smyg vara rädd för eventuella repressalier ett tag, men hoppas på att de inte vågar komma tillbaks och gör allvar av sina hot, vilket är den enda långsiktiga lösningen?

Ett fjärde exempel är knark. Visst, det finns inget underbarare än en narkotikakick, men vem klarar av att fylla på med nya kickar hela tiden ända tills livet är slut? När knarket gått ur kroppen är ju livet desto värre. De flesta som väljer knark som livsstil hamnar bara i ett liv där ångesten väger ännu tyngre än kickarna. Dessutom ger det tillvänjning. En som använt centralstimulerande i några år får inte längre några jungfrukickar, utan fortsätter av ren vana. För att inte tala om alla de kroppsliga och psykiska biverkningarna (manier, tics, tappa tänderna etc), som inte ens den mest inbitne rastafari-prästen eller 70-talsdrogromantikern kan förtränga. Knark är ett bra exempel på att det som känns bra inte alltid är bra. (Det hedonistiska eller oansvariga i knarklivsstilen har jag dock inget emot, tvärtom)

Karaktär är nödvändigt, man kan inte få ett bra liv om man bara flyter med i det som känns spontant.

Den intrinsikala lyckan är ett påfund som ni utilitarister bör visa på. Jag har aldrig tagit del av något övertygande argument för att det skall vara så.

Inget är intrisikalt, så i brist på annat kan man väl lika gärna bejaka det som människan med sitt belöningscentra nu är skapt för att eftersträva, dvs lycka. Visst, if it feels good then do it (om det inte leder till problem på lång sikt). Rök hasch, ät god mat, och knulla en ko den som gillar sånt. Detta behöver inte rationaliseras med att det också är "rätt" - att det är skönt räcker som anledning!
Men att lycka automatiskt skulle visa det som är rätt, kan inte vara annat än en rationalisering. Att knulla en ko är t.ex. ganska moraliskt tveksamt, trots att vissa tycker det är skönt.

[Justin Case]

[quote="J R Auk"]Justin:

> 1. Teknologin växer i en rasande takt.

Nej, tvärtom. Teknologin krymper. Vi kan bygga mindre och mindre robotar. Det är teknologiutvecklingen som sker i accelererande takt.

> 2. Teknologi som vägxer i en rasande takt kommer med allra största
> sannolikhet skapa massförstörelsevapen som är relativt lätt tillgängliga.

Dina omformuleringar av vad jag säger innebär gång på gång risk för missförstånd. Det kan inte nog poängteras att det är fråga om en teknologiutveckling vars hastighet _accelererar_. Det är en väldig skillnad mellan om man förstår att den accelererar och om man missar det. Missar man det, växer den missens farliga effekter med accelererande storlek hela tiden.

"Största sannolikhet" är kanske att ta i. Det är svårt att bedöma. Sannolikheten är stor, men klimatkatastrofer kan sätta stopp för teknologiutvecklingen. Eller kärnvapenvärldskrig, triggade av den panik klimatkatastrofer ger upphov till, kan sätta stopp för teknologiutvecklingen.

> 3. Människor är olika och med antalet människor som existerar så är
> det sannolikt att någon av dessa önskar resten harm eller illvilja.

Ja, inte bara sannolikt utan helt säkert.

> 4. Vi kan med hjälp av global övervakning skydda oss från de personer
> som vill oss illa.

Kanske, kanske inte, men det ökar chansen. Och återigen återger du mitt resonemang på missvisande sätt. Det är inte bara oss vi ska skydda, det är samtliga kommande generationer. Och det är inte för att "personer vill oss illa" bara så där i största allmänhet, det är för att någon eller några kan komma att radera ut alla chanser för oss och jordens alla kommande generationer att existera. Jag vill minska risken för att det händer.

> 5. Värdet av att någon använder ett massförstörelsevapen mot jorden
> eller mänskligheten är så högt att det övervinner eventuella
> missriktade investeringar eller andra motargument mot att skapa en
> global övervakning.

Tyvärr är det nog så illa. (Med värdet menar du det negativa värdet.)

> = vi bör skapa en globalt övervakningssamhälle

Så enkelt kan man inte uttrycka det. Vi bör nog snabba på framväxten av extremövervakning som kan förhindra bioterrorism, nanoterrorism etc. Samtidigt bör vi vara noga med att se till att de som övervakar alltsammans inte blir farliga för oss. David Brins modell, att alla övervakar alla jämlikt, verkar mest realistisk av de goda alternativ jag kan tänka mig. Därför tror jag vi bör satsa på den. Annars kommer lätt Orwellsamhället istället, och det tror jag vore sämre.

> Är du nöjd med dessa premisser och slutsatsen? Gör de dig rättvisa?

Med mina korrigeringar ovan, så, ja, någorlunda.

[J R Auk]

Ok då vill jag bara säga så här.

Det verkar vara precis lika sannolikt att extrem övervakning stoppar som att det skapar problem.

Och om det kommer vara så hemskt enkelt att förstöra livet eller planeten, för många, så verkar det som att man kan argumentera att det då kommer finnas nanorobotar som tar hand om problemet. Varför måste vi oroa oss?

Du anger att teknologins utvecklings ökande takt är ofrånkommlig, men alldeles efter så manar du oss att föda den.

Hur kan det vara så?

Nej Justin du lider bara av megalomani, du tror att du kan förgöra världen, och projicerar det på andra.

Det finns ingen substans i det du skriver. Inte mer än i att jag skriver:

Snart är superroboten 3poCepo här och löser alla våra problem, så frukta intet.

Sök stöd hos kyrkan, eller kolla hur de gjorde, de har använt din taktik i evigheter.

Katastrofer och frälsning går hand i hand. Jag ser inte hur jag skulle kunna övertyga dig, men hymlar inte med att jag aldrig kommer övertygas av dig. Fast framtiden förtäljer vem som får rätt.

Problemet är bara att ju mer du lyckas med ditt mål, att mobilisera oss till att förtrycka varandra, desto mer vatten på kvarn får du, då sådana som jag kommer ta upp kampen för frihet och ett subjektivt gott liv allt hårdare.

[Justin Case]

Ok då vill jag bara säga så här.

Det verkar vara precis lika sannolikt att extrem övervakning stoppar som att det skapar problem.

Att du verkligen skulle anse det, tvivlar jag starkt på. Sannolikheten, för att en given person skulle ha intrycket att två alternativa slutsatser av en given fråga har exakt lika mycket som talar för sig, är statistiskt sett praktiskt taget noll. Det är lika tokigt som när agnostiker säger "det är precis lika sannolikt att Gud finns som att han inte finns". Hallå. Varför skulle det vara precis lika sannolikt? Är det kanske även precis lika sannolikt att temperaturen i Kairo imorgon ska bli åtta minusgrader som att den ska bli åtta plusgrader? Är det precis lika sannolikt att en gravid kvinna ska få femlingar som att hon ska få tvillingar? Vilka två olika händelseförlopp man än jämför med varandra, är det extremt sällan som det ena alternativet råkar ha precis lika mycket som talar för sig som det andra.

Nu kanske du inte menade "precis lika sannolikt" utan "ungefär lika sannolikt" eller kanske rentav "inte alls lika sannolikt". Hur ska man i så fall kunna veta vilket du menar? Det är sådant jag generellt vänder mig mot i ditt sätt att behandla diskussionen: du förenklar premisserna alldeles för mycket, du uttrycker dig väldigt slarvigt, och vad värre är, du verkar konsekvent och målmedvetet alltid välja att förenkla och omformulera mina premisser på ett sådant sätt som du vet får det jag säger att framstå som tokigare än vad det är. Därigenom förstärks effekten av din konsekventa svartmålning av mina åsikter ytterligare för varje förenkling du gör. Sådant leder mycket lätt till förhastade och väldigt felaktiga slutsatser. Du beter dig som en småföretagare som i sin bokföring avrundar varje utgiftspost uppåt till närmaste tusental och varje intäktspost nedåt till närmaste tusental. Slutsumman påverkas enormt mycket av sådant konsekvent partiskt extremförenklande. Det kan kanske vara en fungerande metod för att skattefuska, vad vet jag. Men det är ett dåligt sätt att skapa ett beslutsunderlag för hur mänskligheten bör agera de närmaste årtiondena. Tyvärr gör sig de flesta människor skyldiga till sådant, så du är i gott - nej, bara stort - sällskap.

Och om det kommer vara så hemskt enkelt att förstöra livet eller planeten, för många, så verkar det som att man kan argumentera att det då kommer finnas nanorobotar som tar hand om problemet. Varför måste vi oroa oss?

Visst kan det bli så att nanorobotar kommer att utvecklas som löser problemet även utan att vi bidrar på något sätt, men då det inte är säkert, finns det anledning att öka sannolikheten för det (ytterligare). Varje liten ökning av sannolikheten att mänskligheten överlever är extremt värdefull, eftersom mänsklighetens överlevnad är så oerhört avgörande för framtida enorma tidsrymder av enorm lycka i vår del av universum.

Du anger att teknologins utvecklings ökande takt är ofrånkommlig, men alldeles efter så manar du oss att föda den.

Hur kan det vara så?

Den kan gå ännu fortare på vissa, viktiga områden, om vi föder den än om vi inte gör det. Förstår du verkligen inte det? Förstår du verkligen inte att det är det jag menar? Upplever du verkligen bara att det finns svart och vitt, och inget däremellan? Att man måste vara antingen emot _all_ extrem teknologiutveckling eller för _all_ extrem teknologiutveckling? Att man inte kan styra in teknologiutvecklingen på olika bra spår beroende på vilka appliceringar av den man driver på extra för?

Nej Justin du lider bara av megalomani, du tror att du kan förgöra världen, och projicerar det på andra.

Jag tror inte jag kan förgöra världen, hur skulle jag kunna göra det? Jag har inte i närheten av de resurser som skulle krävas för det, och jag vill ju rädda världen, inte förgöra den. Det där är bara ännu en av dina förhastade slutsatser som kommer från ditt förvanskande förenklande av premisserna.

Problemet är bara att ju mer du lyckas med ditt mål, att mobilisera oss till att förtrycka varandra,

Du har tydligen bestämt dig för att mitt mål skulle vara att förtrycka andra, och använder sedan de glasögonen när du tolkar allt jag skriver. Självklart får du då en felaktig bild av vad jag skriver. Leta fram ett par mer objektiva glasögon.

Mitt mål är att göra göra världen så lycklig som möjligt. Den övervakning, som du uppfattar som förtryck, tror jag _tyvärr_ är nödvändig - jag lovar, jag skulle INTE vilja ha den om omständigheterna inte krävde den - ungefär som när en mor nödgas använda tvång genom att rycka sitt barn från eluttaget för att rädda barnets liv. Hur kan du få det till att jag skulle _vilja_ ha förtryck? David Brins alla-övervakar-alla-samhälle kanske kommer att upplevas som ett allas förtryck av alla till en början, och det är absolut inget jag gläds över, men ganska snart därefter kommer teknologi som gör att vi alla blir ett, och därefter finns det inget förtryck längre.

[Avantgardet]

Men om vi blev lyckliga av övervakning, Justin, så hade väl frågan inte varit det minsta kontroversiell, eller?

[Avantgardet]

Förlåt, inser att min fråga var dum, teknologin kommer ju i framtiden rädda oss från obehaget!  :roll:

[J R Auk]

Att du verkligen skulle anse det, tvivlar jag starkt på. Sannolikheten, för att en given person skulle ha intrycket att två alternativa slutsatser av en given fråga har exakt lika mycket som talar för sig, är statistiskt sett praktiskt taget noll. Det är lika tokigt som när agnostiker säger "det är precis lika sannolikt att Gud finns som att han inte finns". Hallå. Varför skulle det vara precis lika sannolikt? Är det kanske även precis lika sannolikt att temperaturen i Kairo imorgon ska bli åtta minusgrader som att den ska bli åtta plusgrader? Är det precis lika sannolikt att en gravid kvinna ska få femlingar som att hon ska få tvillingar? Vilka två olika händelseförlopp man än jämför med varandra, är det extremt sällan som det ena alternativet råkar ha precis lika mycket som talar för sig som det andra.

Hur var det nu med retoriken du som farit hårt åt mig på den punkten?
Menar du att det är en likartad bedömning som görs huruvida det är sannolikt att det blir -8 eller +8 grader i Kairo imorgon som när vi gör en bedömning om resultatet av en global övervakning?
Vill du göra det någon som helst rättvisa så får du väl åtminstonde säga att det liknar bedömningen av vädret i Kairo om vi ställer datumet vi skall göra förutsägelsen om till 2195-12-14.

Verkar det då så lätt att säga med säkerhet vad sannolikheten för det ena eller andra är?

Plus för att göra förutsägelser så måste man vara kompetent i avseende fakta som omgärdar situationen. Och det verkar du inte vara. Även om du vill påskina att vi alla antar dig som den opartiske rättvise, värderaren, för våra bedömningar.

[J R Auk]

Hela ditt och mitt problem Justin kommer av att vi har olika syn på värden. Du menar på att värden bestäms av vetenskapens resultat. Medan jag menar att värden är något relativt, oftast subjektet. Därför kallar jag dig "värdeidealist".

Vad är övervakning om inte förtryck? Skall vi inte ha ett system som garanterar att vi snabbt kan agera på det som vi övervakar? Har vi inte det så verkar det konstigt att övervakningen skulle hindra något, men det är något du konsekvent utelämnar.

Det hela handlar ju inte om observationen, utan om beredskapen att agera på det som värderas dåligt under observationens lupp.


Kom ihåg andra världskriget.
-De kommer bygga en bomb som är gigantisk, vi måste hinna före.

Och så utvecklade man den och var den första som använde den också. Hotet blev legitimeringen av användandet av det som i hotet implicerade ett fördömande.

Varför skulle det bli annorlunda nu? Vem tjänar på att bygga vapen som förstör jorden, eller mänskligheten? Takes one to know one kanske? Jag kan inte se det som du så uppenbart ser. Och de enda bevisen du kan ha är ditt egna psyke och din egen attityd. Annars är det bara antagelser eller föreställningar.

Det du gör i nästan alla dina diskussioner är att du skriver massor. Du gör invecklade tekniska exempel. Och menar att det garanterar din mening.
Men det snarare döljer din mening. Därav förenklar jag. Det är inte produktivt att diskutera något som har så snäva premisser genom att göra omfånget på ord och text större.

Det är bara att gå till kärnan. Vilket du ofta undviker, som tex när det varierar om det är hela mänskligheten eller en del, eller jorden, som hotas. Hotet preciseras efter behov.


5 myror är fler än 4 elefanter, inte bättre!!!!!!

Vetenskap är antagen tro. De som inte ingår i vetenskapens sammanhang ser kanske inte den sociala konstruktionen som vetenskapen är, men det är genom ifrågasättande som konsensus nås. Och konsensus kring en fråga gör gällande att sanningen som påstående inte relaterar till sanningen som fakta, utan till tron på sanningens faktum.

[J R Auk]

Vill bara tillägga Justin.

Jag vet att du har en god vilja. Att argumenterar för det du tror skulle göra människor lyckliga.

Jag kritiserar inte din vilja, jag kritiserar din tro.

Så när jag säger att du är galen, så är det inte för att du håller den vilja du gör, utan för att jag inte för allt i världen kan förstå hur du har fått den tron du har.

Ville bara förtydliga då jag kanske har haft en taskig ton mot dig.

[Justin Case]

I Dn skrevs en artikel i dagarna där det påtalades att en utredning av kameraövervakningen har visat på att det är en felsatsning som saknar belägg för sin skyddande, eller rättsstärkande verkan.
Detta är inte förvånande för någon som har sysselsats sig med att undersöka i teorin hur ett skydd eller en säkerhet skulle kunna skapas av kameror. Men det hade uppenbarligen nyhetsvärde.

Det har nu kommit en rapport som tyder på att Londons ca 10.000 övervakningskameror på det stora hela är av tveksamt värde när det gäller brottsbekämpning. Statistik visar att andelen lösta brott inte är högre i de stadsdelar där det finns mängder med övervakningskameror än i de stadsdelar där det knappt finns några:

http://www.thisislondon.co.uk/news/arti ... article.do

[Makterna]

Det har nu kommit en rapport som tyder på att Londons ca 10.000 övervakningskameror på det stora hela är av tveksamt värde när det gäller brottsbekämpning. Statistik visar att andelen lösta brott inte är högre i de stadsdelar där det finns mängder med övervakningskameror än i de stadsdelar där det knappt finns några:

http://www.thisislondon.co.uk/news/arti ... article.do

Artikeln är uppenbart vinklad, av formuleringarna att döma. Statistiken kanske är sann, men vinklad. Din slutsats är självklar - om det finns ett lugnt område och ett vilt område (med kriminell kultur, vilket innebär att ingen talar med polisen) så sätter man såklart flest kameror i det vilda området. Efteråt kanske brottsbekämpningen med kamerornas hjälp effektiviserats, så att det f.d. vilda området nu har lika bra uppklarningsprocent som det lugna området. Eller enligt din formulering: "andelen lösta brott är inte högre i de stadsdelar där det finns mängder med övervakningskameror än i de stadsdelar där det knappt finns några".