Jbig skrev:Hejsan!
Njae, herr Justin Case, nu drager du allt iväg för långt in i flumandets dimmor. Det är nog trots allt som så att den mänskliga naturen är så pass flexibel så att den kan fås att både bli superegoist liksom den kan fås att bli mycket mer generös av sig och därmed tona ned det egotrippade för en mer gemenskapsbaserad samhällsutveckling. Allt beror så att säga på vilket samhälle, och vilka ideal som finns, och som socialiserar in individen i just det samhället.
Har det gjorts några experiment som visat att människor som växer upp utan någon som helst social påverkan i riktning mot egoism eller altruism, blir altruister?
Det är inte alls så svårt att få människor att dela med sig, det gör de flesta genom skatterna,
De gör det mestadels av egoism. Det är en stor nackdel att bli prickad hos kronofogden och bli jagad av myndigheterna hela livet. Man får ett enklare och lyckligare liv om man betalar skatt. Om folk trodde att det inte fanns någon chans att bli upptäckt och bestraffad, skulle de flesta garanterat skattefuska.
Samarbete förutsätter egoism. Om ingen hade något att vinna på att samarbeta, skulle inte tillräckligt många samarbeta för att en välfärdsstat skulle kunna upprätthållas. Egoism är en mer grundläggande drivkraft än vad samarbetsvilja är.
och det accepteras - bortsett från undefär 5-10 procent som går på egolinjen och ständigt fuskar och begår brott.
Det är inte bara brott som är egoism.
Det är ju dessutom som så att lika naturligt som det är att "kämpa om resurserna", lika vanligt är det att samarbeta om hur resurserna fördelas rättvist!
Så om dessa båda är lika vanliga, och det ena är mer grundläggande än det andra, d.v.s. egoismen är mer grundläggande än altruismen, måste egoismen ses som den viktigare kraften att ta hänsyn till, och tilltala.
"Kampen om resurserna" bedrevs först och främst av ledarna och deras närstående grupper - inte av folk i gemen.
Antagligen vågar undersåtarna oftast inte riskera reta upp ledarna genom att konkurrera om resurserna med dessa. När folk samarbetar kontrollerar de samtidigt sitt samarbetande i sitt inre genom att då och då fråga sig "vad vinner jag på det här samarbetet"? Samarbete hänger alltså hela tiden på en sådan här skör tråd. Så fort en individ eller en grupp eller ett folk förväntas uppoffra mycket av sin livskvalitet utan att vinna något på det, är risken stor för revolt.
Notera att det alltid varit ledarna som varit emot demokratin, inte befolkningarna,
Människor har genom tiderna bedömt det ligga i deras egoistiska intresse att utse ledare för att förhindra kaos och anarki.
Ju mer demokrati man erbjuder människorna, ju mer rättvist blir samhället
Varje demokrati idag, som inte räknar med att människor i grunden är egoister, är inkompatibel med människans natur idag, och löper därför överhängande risk att falla.
Dock ställer jag mig frågande till varför rättvisa skulle vara så viktigt. Människor lever längre än fjärilar. Bör man därför i rättvisans namn förkorta alla människors livslängd så att rättvisa uppstår mellan fjärilar och människor? Om man inte ska utjämna orättvisorna mellan fjärilar och människor, varför skulle det då vara så viktigt att utjämna orättvisorna mellan människor och människor?
Tror inte teknologin eller "allas totala övervakning av alla" hjälper oss framåt i denna fråga, en sådan lag har just införts, nämligen FRA-spanandet - och den verkar knappast ha motagits med öppna armar av befolkningen! Eller hur? :lol:
FRA-lagen tycks gå ut på att minska folkets möjligheter att övervaka makthavarna, t.ex. genom att den äventyrar meddelarskyddet. Den är alltså inte alls någon "allas övervakning av alla". Det är ett viktigt delskäl att förkasta den. I en allas övervakning av alla skulle alla få läsa varandras mejl och avlyssna varandras telefonsamtal utan begränsningar. Det är inte alls det FRA-lagen skapar.
Lösningen är lätt - mer demokrati så fixar det sig efter hand......
Ja, men som du kanske har märkt är det inte så lätt att skapa demokrati "bara så där". Det behöver bli möjligt för folk att förstå varandra bättre på djupet också, så att människor t.ex. kan skilja på när de är ofrånkomligen i grunden oense och när de bara missförstår varandra och har svårt att sätta sig in i den andres värld och världssyn. Teknologier, som kan hjälpa människor att snabbt reda ut sådana onödiga missförstånd genom att låta folk uppleva varandras inre, skulle kunna vara till stor hjälp.