Bankskatt

[Avantgardet]

Det där med pengarnas "relativa värde" är en borgerlig "moralfilosofisk" sofism. Nog fan är pengar nog så absoluta om din överlevnad hänger på dem. Relativa är de bara när du har dem i en grad som överstiger denna absoluta gräns.

Haha vilket jävla bullshit. Än mer när ditt liv hänger på pengarna är de relativa.

Vad gör en slipad affärsman? Får han nys om detta att överlevnaden hänger på pengarna så tar han alla, och lämnar inte en spottstyver kvar, när du skall köpa brödet för en dag och tänkt spara för en annan.

Ditt exempel missar ju helt poängen. Affärsmannen har väl så han klarar sig? I en värld där du måste ha pengar för att överleva (för att få mat i magen) så är pengarnas värde inte relativt. Det är antingen-eller som gäller där. Det är en sofism att hävda att det är relativt i det läget. Handlar inte om vad en värdesätter, utan om att handlarn tar pengar för brödet.

Nejdu det är du som missar poängen. Du talar om att pengarnas värde är absolut, men det är bara för att du vill tillskriva pengarna en absolut förmåga att tillgodose behoven. Det är behovens värden som är absoluta, inte pengars, du spelar bara med i idén om det absoluta värdet.

Säg att någon är utfattig äger pengar till ett mål mat, har ingen mat, och inte heller någon affär. Då är pengarnas relativa värde noll och ingenting. Utan maten dör han och utan affären kan han inte handla. Värdelösa pengar med andra ord.

Kanske missar jag din poäng, men du missar också min. När Marx talar om varufetichismen så säger han inte att pengarna är ett objekt som vi felaktigt uppfattar som magiska, alltså att det är en missuppfattning av subjektet, utan att pengarnas magiska karaktär ligger inbäddad i själva den sociala praktiken som vi i vårt dagliga liv uppfattar helt korrekt. Därför är det inte tillräckligt att "veta" att pengar inte är något magiskt, för pengarna själva fortsätter som om de inte själva begrep att de inte var något magiskt.

Naturligtvis går det tänka sig situationer där en individ är isolerad helt från den sociala verkligheten, men vad är värdet av ett sånt exempel. Jag säger ju inte att pengar (på en miniminivå enbart) har ett absolut värde i alla universum, utan jag säger att det är så i en viss värld, nämligen vår egen. Och visst kan man röra sig mindre för att förbruka mindre energi, men en viss miniminivå av näringsintag är nödvändigt för att upprätthålla livet, och denna miniminivå har ett pris. Oavsett om du stjäl eller snattar ihop det, eller om du köper det, så har det ett fast pris som bestäms av vilka butiker du har i din omgivning (och som du kan ta dig till) och vilka priser de har (samt hur ekonomin i övrigt ser ut). Detta är objektiva materiella faktum.

Ditt exempel förutsätter att personen inte kan ta sig till någon enda butik, men jag har svårt att se var nånstans i den kapitalistiska världen det finns såna människor. Och även om vi förutsätter en sån så sitter det en prislapp på de saker han tar i sin omgivning (och som han inte äger), vilket innebär en form av kredit och där igen så bekräftas det att pengarnas värde på denna miniminivå är absolut. Pengar är inte nåt vi värderar bara sådär, på samma sätt som språket inte är det, det är fakticiteter som strukturerar vår värld och distribuerar möjligheter för oss.

[J R Auk]

Mitt exempel är ju extremt just för att visa på i vilken mening jag talar om relativt värde.

Jag ville alltså inte lyfta fram den relativa skattningen hos subjektet utan ville peka på att även om en arbetare tjänar mer så kommer denne inte relativt bli rikare, nej snarare har vi ju sett fattigdomen breder ut sig i takt med att mer pengar ges.

Sen har jag inget problem att erkänna din poäng, det var bara den opposition som du ställde den i, som att du ville förta poängen av det jag sökte ge uttryck för. Då var jag ju tvungen att "sätta hårt mot hårt", eller tvungen och tvungen var jag väl inte, men du ser dilemmat.

[J R Auk]

Kan ju tillägga att jag anser att vi kan bryta alla sociala mönster, det finns inget definitivt hos dem, de är beroende av hur vi praktiserar våra liv, vad vi ger värden.

Så även om det de facto föreligger något magiskt hos pengar så betyder det inte att vi kan bryta förtrollningen.

Det gäller bara att upprätta sig själv i ett sammanhang utan detta.

[Avantgardet]

Bara för att du slutar handla med pengar så bryts ingen social verklighet för det. Du måste ingripa, inte fly.

[Justin Case]

Så även om det de facto föreligger något magiskt hos pengar så betyder det inte att vi kan bryta förtrollningen.

Vi skulle i och för sig teoretiskt kunna - alla människor i hela världen, eller de flesta människor i världen, samtidigt - sluta behandla pengar som värda mer än pappret de är tryckta på. Då skulle klyftorna mellan rika och fattiga flyttas på ett omtumlande sätt: de som, vid den tidpunkt då ett sådant beslut tas, råkar ha mer av annan värdefull egendom än pengar (oavsett hur lite pengar de har) blir de nya rika, och de som råkar ha mindre av annan egendom än pengar (oavsett mycket pengar de har) blir de nya fattiga.

Men ganska snart skulle man upptäcka att det blev mycket besvärligare att leva utan pengar som bytesmedel. Så snart skulle man för rationalitets skull införa någon sorts pengar igen. Och så skulle "problemet" vara tillbaka. Pengar, och stora klyftor i pengainnehav, kommer nog därför att finnas kvar så länge de flesta människor bryr sig mer om sig själva och sina närmaste än om resten av mänskligheten.

[J R Auk]

Det är ganska lätt. Jag lever för mer pengar än jag tjänar, sen kan ni försöka förklara hur det går till.

[Justin Case]

Det är ganska lätt. Jag lever för mer pengar än jag tjänar, sen kan ni försöka förklara hur det går till.

Det går väl att tänka sig många olika förklaringar: 1) du har vunnit på lotteri eller har någon annan sorts förmögenhet så att du inte behöver arbeta, 2) du går på bidrag, 3) du begår stölder, 4) du förfalskar pengar, 5) folk skänker dig pengar för att de tycker synd om dig, etc.

[J R Auk]

Tja nu stämmer väl alla de där till viss del. Men min poäng är en annan.

Jag tar del i ett socialt sammanhang, det sammanhanget gör att jag som inte tjänar så mycket pengar kommer att leva för mer pengar än jag tjänar genom det sociala sammanhanget. Det existerar ju så att säga inte någon strikt byteshandel, även om jag säkert inte skulle njuta dessa fördelar hade jag inte något som inte värderas i pengar att tillföra.

Det är den ena delen.

Sen finns det även det här perspektivet av att man genom en god kultur, tex matlagning, skapar sig en situation som inte svarar mot pengarnas värde i kostnad. Det är därför förlegat i min mening att enbart tala om pengar. Det är svarare vilka resurser som finns tillgängliga samt vilket frihet vi har att röra oss med. Och den här friheten skall ställas i relation till den psykodynamiska situation vi intar mot samhället med dess inflytande på vårt behov av status, symboler och liknande.

Många idag lever i en skitkultur för att de inte tror om sig något annat. De är simpla konsumenter, äter skräpmat som massproduceras under familjenamn, läs färdigförpackad mat, vilket ger en torftig situation.

Det att spriten inte får bryggas själv, gräset inte odlas självt och andra begränsningar gör att många saker som valts och kommit att förknippas med social samvaro under "festliga" förhållanden kostar pengar, istället för att drälla i överflöd i vårt samhälle.

Det är alltså än en gång missvisande att tala om pengar i min mening. Låt de som vill bedriva handel göra så, där behövs de här socialt konstruerade symbolerna som skall förenkla bytet men för oss i vår vardag behövs de inte. Vi behöver konkreta resurser och friheten att producera själva. Det gäller inte bara rusmedel, utan hänsyn måste tas, om samhället nu skall begränsa vår frihet, till att samvaron i begränsning omöjliggör sådant som vore tillgängligt utan begränsning.

Tex, om man vill inbegripa sig i en verksamhet av skulpterande så behövs det ofta en ugn med temperaturer som inte lämpar sig i en lägenhet. Vore samhället fritt skulle vi lätt kunna stapla lite stenar, gärna tegel, för att bygga en ugn och elda lite. Det är inte så effektivt men en möjlighet som kommer oss alla till del med ett minimum av teknik (som i erfarenhet inte materiell teknik). Om vi nu inte har de friheterna så är det sådana inrättningar som måste göras kommunala för att tillgodose det som tagits från oss, rätten att producera.

Det samma kan sägas gälla andra uttrycksmedel. Att göra färg är relativt enkelt, beroende förstås på vilken typ av färg det gäller.

Men det lämpar sig inte i en privat/kollektiv inrättning som lägenhet och vi har inte fri tillgång till ytor och material som naturen ger för att vi skall kunna göra det. Vi har hamnat i ett beroende på grund av den gemensamma hänsyn som samhället principiellt antas bygga på.

Den hänsynen är inte något problem, men den måste kompensera det som vi förlorar i hänsynstagandet (eller effektiviseringen för den som gillar det språkbruket).

Ett rikt samhälle bygger på antalet producenter, vi har tagit vårt samhälle till att vi allt mer enbart tillåts vara konsumenter, för att tillfredställa den ständigt närvarande hierarkin som upprättas genom pengarna, genom ekonomin, och som måste återupprättas genom den enes beroendeförhållande mot den andre.

[matahari]

Beskatta aktiebörsen för bövelen!

[matahari]

Bara så du vet så tänker jag inte jobba. Jag ska ha min medborgarlön på ett eller annat sätt, för den enda verksamhet jag kan rättfärdiga är kritikerns.

Och din dagliga dos av vita linor då? Vem ska stå för den notan?