Är rättshaverister överrepresenterade inom myndigheter?

[Kallekula]

Nej alltså jag slapp inte fogden. Beloppet var inte stort. Utan de snodde hela summan eftersom jag i och med min affärstransaktion hade pengarna tillgängligt på kontot. Efter det fick jag verkligen leva på existensminimum ett tag dock.


Aha tja vem vet du kanske var den första som ifrågasatte fogdens beslut. Alla andra betalar in fogligt. Trodde detta var en kul historia så blev det ett antiklimax. Dvs du betalade in fogligt (betala in fogligt, fogden lek med den)

Det är principen jag är ute efter. Det att alla jag talar med från fogden säger att -Ja det var verkligen fel!

Som de flesta gör inför fogden och fogden bara gäspar och sätter på autopilot inför den fortsatta gången med inmätning, utmätning av lön etc. Detta är ju vardagsmat för dem.


Men samtidigt så är överklagan något som tar ett par år, i snitt, och hjälp med att överklaga bistod de inte med. Biblioteket och lagboken blev jag hänvisad till....

Rutin hos fogden. Inget de behöver lägga större energi på. Tro mig jag vet jag har sett detta. Dessutom ger det arbetstillfällen åt somliga så det är en perpetum mobile.

ps nu har jag inte läst hela historien men det är klart att fogden skiter i tillgångar som är låsta och som inte kan komma dem tillgodo när de kräver pengar (då ser de till att fixa detta själva..exekutiv aktion bekant?) . Fan hur skulle det sett ut. Alla jävlar säger att ja jag har båt, bil stereo etc men det är ingen som vill köpa dem nu. Jaha säger då fogden då skiter vi i detta och du slipper betala. Betala när du kan och känner för det. Det skulle vara något det.


...det är inte för inte det finns fördelar med vissa företagsformer...ds

[Justin Case]

Nej alltså jag slapp inte fogden. Beloppet var inte stort. Utan de snodde hela summan eftersom jag i och med min affärstransaktion hade pengarna tillgängligt på kontot. Efter det fick jag verkligen leva på existensminimum ett tag dock.

Existensminimum i vilken betydelse? Den i Sverige vanliga, eller den ordagranna?

(Man kan existera på ett par kronor om dagen, massor av människor gör det på sina håll i världen, men jag skulle tro att du menar lite mer än så?)

Men det är det där sjuka. Faktiskt ända gången jag varit i kontakt med socialen, just för att behovet blev så pockande med kort notis, och jag riskerade en fet merkostnad av frakter fram och tillbaks kunde jag inte uppbringa lösen för det av mig redan sålda godset. Men svaret blev bara att jag har företag. Vilket hade ett minus i tillgångar och enbart haft utgifter. Men ändå skulle jag avveckla innan jag ens fick ansöka om stöd, och hon jag talade sa till mig att det nog inte skulle bli något. Och när jag fråga vem som tog beslutet och hon svarade att hon gjorde det såg jag ingen poäng i att säga upp firman med de, om än små, investeringar jag gjort där i.

Socialförvaltningen har väl inte tid att sätta sig in i varje sökandes företag. Och genom att de inte har tid med det, kan de inte utesluta möjligheten att det i den sökandes företag finns dolda resurser som den sökande skulle kunna utnyttja. Tänk på vilket omfattande bidragsfusk som bleve möjligt om en massa företagare kunde gömma undan företagets pengar i komplicerade fonder och sedan få socialbidrag med hänvisning till att firman går dåligt? Om socialförvaltningen ska börja sätta sig in i folks företag, behövs ytterligare handläggare på socialförvaltningen, och det innebär skattehöjningar för att avlöna dessa. Det torde väl finnas en övre gräns för hur höga skatter skattebetalarna står ut med innan de flyttar utomlands och slutar betala skatt till Sverige; kanske går den någonstans där?

Det är tråkigt att de inte kunde göra undantag för dig, Auk, jag tycker att de borde ha kunnat det, du som så uppenbart är en sådan hedersknyffel! Men du får inte ta det personligt. Och tänk positivt: i Sverige kan du åtminstone få socialbidrag om du har det knackigt och om du lägger ned din firma. I många andra länder kan du inte få något från det allmänna som ens liknar svenska socialbidrag även om du lägger ned din firma och har det hur knackigt som helst. Sverige är kanske inte det första landet man ska klaga på, så som det är nu.

Däremot är Sveriges framtid - ja, hela mänsklighetens framtid - en helt annan sak. Den ser oroväckande ut, i och med Orwell-trenden, FRA-lag, datalagringsdirektiv, klåfingriga makthavare som vill ha total kontroll över befolkningen, sådana saker. Men rent ekonomiskt är väl Sverige än så länge ett drömland att bo i, för fattig som rik, jämfört med de flesta länder på denna planet.

[J R Auk]

Existensminimum, eller basbeloppet, eller vad det nu heter/kallas, är både jävligt stort och jävligt litet i Sverige.

Det är stort i sin summa, men det måste det vara bara för att basförnödenheter är dyra. Mat och husrum tar allt för stor del av inkomsten för att det skall kunna vara någon större skillnad på en lågavlönad och en socialbidragstagare.

Det är ju det som är så absurt. Det är många gånger mer rationellt att gå på bidrag än att jobba. Om man idag jobbar heltid för 100 kr timmen och bor för en 5-6 tusen i månaden så hamnar man under bidragsgränsen för försörjningsstöd. Och även om jag hoppas att det inte är många som behöver slava för 100 spänn timmen så finns de. Ja, låglöneyrken ligger inte så högt över.

För övrigt så är det bra att det inte gjordes något undantag. Det hade jag inte velat. Jag använde exemplet inte för att äska sympatier utan för att visa på hur absurda situationer som uppstår när man frångår reglerna. Jag menar att de erkänner sig ha gjort fel och påpekar att om man bara överklagar så "löser" det sig nog, gör ingenting för saken när tiden för processen är år och problemet är närvarande. Det hela med socialen slängde jag bara in för att visa på hur jag skulle vara tvungen att göra en "investering" för att ens kunna få bli bedömd. "Investeringen" här syftar då på att jag skulle varit tvungen att lägga ner en firma jag nyss startat, vilket jag hade kostnader för när jag startade den. Det blir då en investering i och med att jag slänger bort de pengarna. Och om jag sedan inte beviljas hjälp står jag ännu fattigare än jag var innan jag vände mig till soc. Smått bisarrt i mina ögon i alla fall.

Jag har en bra position på så sätt, kan alltid låna pengar av någon. Vilket jag gjorde då. Sen sålde jag lite hasch, har jag för mig, för att dryga ut kassan ett tag så det var ingen fara för mig. Det jag led var bara förlusten mot reglerna.

Jag menar gör er inga illusioner, jag försökte utnyttja reglerna för att slippa en dom. Eller på det enda sättet möjligt mig motsätta mig den. Dvs inte betala. Och det hade jag också kunnat göra hade de bara följt sina egna regler. Så hela frågan handlar bara om hur reglerna är godtyckliga i sin tillämpning och hur det relaterar till trådens fråga.

Men det är ganska konstigt med ett system som berömmer sig för att vara "allmänt" och "solidariskt" m.m där det sedan krävs att man kan bära bördan själv, för felen, för att sedan retroaktivt få rätt och återbördas istället för att direkt behandlas inför det som blivit fel. Sverige i ett nötskal med andra ord. Bra enligt myten, men sämre när myten synas.

[Justin Case]

Existensminimum, eller basbeloppet, eller vad det nu heter/kallas, är både jävligt stort och jävligt litet i Sverige.

Det är stort i sin summa, men det måste det vara bara för att basförnödenheter är dyra. Mat och husrum tar allt för stor del av inkomsten för att det skall kunna vara någon större skillnad på en lågavlönad och en socialbidragstagare.

Om du tror att du skulle ha det bättre av att bo i Somalia, Etiopien, Ryssland, Kina, Indien eller något annat land, står det dig väl fritt att ta dig dit. Har du inte råd att flyga eller åka tåg dit, finns apostlahästarna. De är gratis. Visserligen är det jobbigt att gå hela vägen till något av dessa länder, men stora delar av sträckan skulle du säkert kunna lifta, och jag tror inte att det är själva resan som avhåller dig, utan jag tror att du utgår från att Sverige ger dig bättre förutsättningar än något annat land, och att det är därför du stannar i Sverige.

Det är ju det som är så absurt. Det är många gånger mer rationellt att gå på bidrag än att jobba. Om man idag jobbar heltid för 100 kr timmen och bor för en 5-6 tusen i månaden så hamnar man under bidragsgränsen för försörjningsstöd. Och även om jag hoppas att det inte är många som behöver slava för 100 spänn timmen så finns de. Ja, låglöneyrken ligger inte så högt över.

Du skulle lika gärna kunna ställa den hederlige verkligt arbetslöse och/eller arbetsoförmögne socialbidragstagaren mot en fifflare som tjänar 50000 kronor i månaden svart och endast 5000 kronor i månaden vitt. Den sistnämnda kan söka socialbidrag om han vill, men det faktum att han då skulle få socialbidrag innebär inte att systemet är absurt, bara att det är svårt att fånga in alla fuskare. På samma sätt kan man väl betrakta de fuskare du pratar om, de som kan jobba men väljer att gå på socialbidrag ändå bara för att det ger minst lika mycket pengar som om de jobbade. Kan man jobba och har tillgång till jobb så ska man jobba; socialbidraget är bara tänkt för de som inte kan jobba och/eller inte får tag på jobb; jag ser inget fel med det. Detta även om det är sant att en del låginkomsttagare får ungefär lika lite att leva på som socialbidragstagare. Det går ihop med devisen "från var och en efter förmåga, till var och en efter behov". Vad är det för fel på den devisen?

Det hela med socialen slängde jag bara in för att visa på hur jag skulle vara tvungen att göra en "investering" för att ens kunna få bli bedömd. "Investeringen" här syftar då på att jag skulle varit tvungen att lägga ner en firma jag nyss startat, vilket jag hade kostnader för när jag startade den. Det blir då en investering i och med att jag slänger bort de pengarna. Och om jag sedan inte beviljas hjälp står jag ännu fattigare än jag var innan jag vände mig till soc. Smått bisarrt i mina ögon i alla fall.

Hur skulle denna "bisarrhet" - som jag alltså inte anser vara en bisarrhet - kunna undvikas utan att det blev ännu sämre konsekvenser på något annat sätt istället? Måste det allmänna inte på något sätt kunna förhindra alltför omfattande bidragsfusk? Hur ska de kunna göra det, har du tänkt, om man avskaffar den "bisarrhet" du kritiserar? En lösning jag skulle kunna tänka mig vore att låta företagare med mycket liten omsättning kunna få socialbidrag (vid behov) och ändå få behålla sitt företag. Att låta företagare som normalt har mångmiljonomsättning men som tillfälligtvis har mycket liten eller noll vinst kunna få socialbidrag och samtidigt få behålla sitt företag, vore däremot orimligt. Det vore att låta staten finansiera företagares risktagande, något som skulle uppmuntra till ansvarslösa affärsidéer som snabbt skulle göra slut på de allmänna medlen. De risker en företagare tar genom sitt företag ska företagaren själv axla, annars låter man företagare riskera andra pengar, och det är inte juste. Eller tycker du det?

(Ett annat tänkbart (men inte önskvärt) alternativ vore att utsätta alla socialbidragssökande för lögndetektortest, för att på så sätt kunna skilja på hedersknyfflar som dig och bidragsfuskare. Men dels anses väl inte lögndetektorerna vara tillräckligt träffsäkra ännu, och dels - och framför allt - vore det alldeles för integritetskränkande för att vara försvarbart. Åtminstone såvida inte våra makthavare utsätts för lögndetektortest de också.)

Men det är ganska konstigt med ett system som berömmer sig för att vara "allmänt" och "solidariskt" m.m där det sedan krävs att man kan bära bördan själv, för felen, för att sedan retroaktivt få rätt och återbördas istället för att direkt behandlas inför det som blivit fel. Sverige i ett nötskal med andra ord. Bra enligt myten, men sämre när myten synas.

Har du något bättre förslag på hur Sverige ska organiseras, så är många av oss säkert idel öra.