Vad är essensen i "överklass"

[Anders]

Det finns allt grejer på den här sidan som går att koppla till avsaknad av underklassens fokus på den egna överlevnaden.

Har du detta fokus, menar du?

Både har och inte har. Visst har jag sympati för olika företeelser i samhället som är orättvisa, människor i nöd osv. Men jag har kvar kontakten med att mina förfäder levde under sådana omständigheter själva. Mina tidiga år var inte i armod, men under knappa ekonomiska omständigheter innan den gamla familjen fick det bättre. Bodde i etta, somrarna tillbringades i 1 rum och kök 6 personer, 3 generationer.
Hur gör det sitt avtryck? Man ser inte omvärlden med tjusiga glasögon. Man kan ömma för sin omvärld människor som har det svårt, men fokuset är på den egna situationen. Man ser till att man klarar sig ekonomiskt i första hand, man fokuserar på politiska frågor i närområdet, man sticker inte under stol med att man röstar på det som gynnar en själv. Man tänker på tid som en resurs. Man ser till att man klarar sig och tar inte det som något självklart, även om den ekonomiska situationen för närvarande är bra.

Solidaritet var något man behövde för att klara sig, inte för att stilla något samvete.

[Algotezza]

Det finns allt grejer på den här sidan som går att koppla till avsaknad av underklassens fokus på den egna överlevnaden.

Har du detta fokus, menar du?

Både har och inte har. Visst har jag sympati för olika företeelser i samhället som är orättvisa, människor i nöd osv. Men jag har kvar kontakten med att mina förfäder levde under sådana omständigheter själva. Mina tidiga år var inte i armod, men under knappa ekonomiska omständigheter innan den gamla familjen fick det bättre. Bodde i etta, somrarna tillbringades i 1 rum och kök 6 personer, 3 generationer.
Hur gör det sitt avtryck? Man ser inte omvärlden med tjusiga glasögon. Man kan ömma för sin omvärld människor som har det svårt, men fokuset är på den egna situationen. Man ser till att man klarar sig ekonomiskt i första hand, man fokuserar på politiska frågor i närområdet, man sticker inte under stol med att man röstar på det som gynnar en själv. Man tänker på tid som en resurs. Man ser till att man klarar sig och tar inte det som något självklart, även om den ekonomiska situationen för närvarande är bra.

Solidaritet var något man behövde för att klara sig, inte för att stilla något samvete.

Det du beskriver kan väl delvis vara mångas upplevelse av eller attityd till livet, inte bara en viss klass. Eller?

[klorofyll]

Det finns allt grejer på den här sidan som går att koppla till avsaknad av underklassens fokus på den egna överlevnaden.

Har du detta fokus, menar du?

Både har och inte har. Visst har jag sympati för olika företeelser i samhället som är orättvisa, människor i nöd osv. Men jag har kvar kontakten med att mina förfäder levde under sådana omständigheter själva. Mina tidiga år var inte i armod, men under knappa ekonomiska omständigheter innan den gamla familjen fick det bättre. Bodde i etta, somrarna tillbringades i 1 rum och kök 6 personer, 3 generationer.
Hur gör det sitt avtryck? Man ser inte omvärlden med tjusiga glasögon. Man kan ömma för sin omvärld människor som har det svårt, men fokuset är på den egna situationen. Man ser till att man klarar sig ekonomiskt i första hand, man fokuserar på politiska frågor i närområdet, man sticker inte under stol med att man röstar på det som gynnar en själv. Man tänker på tid som en resurs. Man ser till att man klarar sig och tar inte det som något självklart, även om den ekonomiska situationen för närvarande är bra.

Solidaritet var något man behövde för att klara sig, inte för att stilla något samvete.

Under- och överklass är bara olika perspektiv på verkligheten och enligt mig finns ingen konflikt mellan dessa perspektiv.

[Anders]

Under- och överklass är bara olika perspektiv på verkligheten och enligt mig finns ingen konflikt mellan dessa perspektiv.

Överklassen plockar russinen som de andra förser dem med? Nog finns det konflikt, alltid. Det här perspektivet på livet som en lekstuga som överklassen har skapar sannerligen konflikt.

För att travestera en gammal finansminister, om man justerar upp det en klass : Tråkigheten fördras lättare om den delas av alla!
Eller - om det roliga finns for the grabs med ett schysst race.

[Anders]

Både har och inte har. Visst har jag sympati för olika företeelser i samhället som är orättvisa, människor i nöd osv. Men jag har kvar kontakten med att mina förfäder levde under sådana omständigheter själva. Mina tidiga år var inte i armod, men under knappa ekonomiska omständigheter innan den gamla familjen fick det bättre. Bodde i etta, somrarna tillbringades i 1 rum och kök 6 personer, 3 generationer.
Hur gör det sitt avtryck? Man ser inte omvärlden med tjusiga glasögon. Man kan ömma för sin omvärld människor som har det svårt, men fokuset är på den egna situationen. Man ser till att man klarar sig ekonomiskt i första hand, man fokuserar på politiska frågor i närområdet, man sticker inte under stol med att man röstar på det som gynnar en själv. Man tänker på tid som en resurs. Man ser till att man klarar sig och tar inte det som något självklart, även om den ekonomiska situationen för närvarande är bra.

Solidaritet var något man behövde för att klara sig, inte för att stilla något samvete.

Det du beskriver kan väl delvis vara mångas upplevelse av eller attityd till livet, inte bara en viss klass. Eller?

Jag påstår då, baserat på de jag stött på, att det inte är klassoberoende. Men visst, det är säkert personligt också. Även om jag hittills inte stött på någon med det som jag definierar som överklassbakgrund som stämmer på min beskrivning. Andra vägen, ja.

[Anders]

Men samtidigt, man måste säga att det blivit utväxling på att vissa har tillåtits slippa åttatillfemmet.

[klorofyll]

Under- och överklass är bara olika perspektiv på verkligheten och enligt mig finns ingen konflikt mellan dessa perspektiv.

Överklassen plockar russinen som de andra förser dem med? Nog finns det konflikt, alltid. Det här perspektivet på livet som en lekstuga som överklassen har skapar sannerligen konflikt.

För att travestera en gammal finansminister, om man justerar upp det en klass : Tråkigheten fördras lättare om den delas av alla!
Eller - om det roliga finns for the grabs med ett schysst race.

Vad menar du med "perspektivet på livet som en lekstuga"? Att överklassen saknar moral? Att överklassen är naiv? Vari består den personliga konflikten? Som jag ser det är det endast den ekonomiska skillnaden som kan vara anledning till konflikt.

[Anders]

Under- och överklass är bara olika perspektiv på verkligheten och enligt mig finns ingen konflikt mellan dessa perspektiv.

Överklassen plockar russinen som de andra förser dem med? Nog finns det konflikt, alltid. Det här perspektivet på livet som en lekstuga som överklassen har skapar sannerligen konflikt.

För att travestera en gammal finansminister, om man justerar upp det en klass : Tråkigheten fördras lättare om den delas av alla!
Eller - om det roliga finns for the grabs med ett schysst race.

Vad menar du med "perspektivet på livet som en lekstuga"? Att överklassen saknar moral? Att överklassen är naiv? Vari består den personliga konflikten? Som jag ser det är det endast den ekonomiska skillnaden som kan vara anledning till konflikt.

Överklassen har ofta det sämre ekonomiskt ställt än folk från arbetar/medelklass. Om du Klorofyll är arbetarklass så märks det att du inte har umgåtts med överklassen.

Märk mitt förra inlägg. Finns det någon som predikade moral så var det sonen till tidiga 1800-talets rikaste dansk. Och Wittgenstein, sonen till Österrikiskt imperium verkar ju ha badat i skuldkänslor. Så det är inte det jag menar. Men de har totalt tappat kontakten med det egna överlevandet. Något som verkar ha gjort de här båda klart vilsna i livet sen. Mina nära som är av överklass fullkomligt späker sig i moral. Men det är lekstuga i alla fall. De deltar inte i produktionen och överlevandet. Och får de jobb de vill ha. Gör det de vill. Och inte för att överleva. Själva det grundläggande är nema problema. Sen kan man ha all världens bekymmer med världen runtikring en.

[Algotezza]

Vad är essensen i underklass och arbetarklass, kan man ju undra också... Och medelklass? Vad är essensen i klasstänkandet?

[Anders]

Vad är essensen i underklass och arbetarklass, kan man ju undra också... Och medelklass? Vad är essensen i klasstänkandet?

Essensen i klasstänkandet har jag svårare att se. kanske en av de konstitutionaliserande ingredienserna i en människas förutsättningar?

Har också svårare att se en essens i skillnaden mellan medel och arbetarklass. Att någon studerar får inte samma genomslag i en släkt som att någon "lyckas"? Skulle påstå att medelklass inte är släktrelaterat på samma sätt som överklass. Mer person eller familjerelaterat. Men jag skulle påstå att det är studierelaterat. Men lite bökigare.

Hur ser man på en byggnadsarbetare som har matjord i fickorna och startar ett framgångsrikt byggnadsföretag? Fast, i och för sig, hur många är de djuren?

[Algotezza]

Vad är essensen i underklass och arbetarklass, kan man ju undra också... Och medelklass? Vad är essensen i klasstänkandet?

Essensen i klasstänkandet har jag svårare att se. kanske en av de konstitutionaliserande ingredienserna i en människas förutsättningar?

Har också svårare att se en essens i skillnaden mellan medel och arbetarklass. Att någon studerar får inte samma genomslag i en släkt som att någon "lyckas"? Skulle påstå att medelklass inte är släktrelaterat på samma sätt som överklass. Mer person eller familjerelaterat. Men jag skulle påstå att det är studierelaterat. Men lite bökigare.

Hur ser man på en byggnadsarbetare som har matjord i fickorna och startar ett framgångsrikt byggnadsföretag? Fast, i och för sig, hur många är de djuren?

Överklassen är ett kollektiv, övriga människor i samhället individer... Omvända världen...

[klorofyll]

Om du Klorofyll är arbetarklass så märks det att du inte har umgåtts med överklassen.

Hur skall jag kunna svara på det, du har aldrig gett någon definition på vad essensen av överklass är, det har jag gjort. Enligt mig är man som överklass bortskämd. Men jag lägger ingen som helst värdering i ordet bortskämd. Att vara bortskämd är att få det man vill. Det säger ingenting om ifall du blir en trevlig person. Det säger ingenting om ifall du blir framgångsrik i det du företar dig. Det säger ingenting om ifall du lever i en låtsas-värld, många tror att man blir lycklig av att få allt och att man lär känna verkligheten av att inte få allt, jag säger att det viktiga är att du har drömmar, för de skänker dig sanningen.

[Anders]

Om du Klorofyll är arbetarklass så märks det att du inte har umgåtts med överklassen.

Hur skall jag kunna svara på det, du har aldrig gett någon definition på vad essensen av överklass är, det har jag gjort. Enligt mig är man som överklass bortskämd. Men jag lägger ingen som helst värdering i ordet bortskämd. Att vara bortskämd är att få det man vill. Det säger ingenting om ifall du blir en trevlig person. Det säger ingenting om ifall du blir framgångsrik i det du företar dig. Det säger ingenting om ifall du lever i en låtsas-värld, många tror att man blir lycklig av att få allt och att man lär känna verkligheten av att inte få allt, jag säger att det viktiga är att du har drömmar, för de skänker dig sanningen.

Då har vi helt enkelt olika definitioner. Jag känner väldigt många från dessa familjer som jag inte skulle kalla för bortskämda. De kan gå över berg och dal för att få det de vill ha. Vara solidariska med allt mellan himmel och jord och vara hur vuxna som helst. Men ingen går in i den grå lunken. Du slipper inordningen i produktionen. Och att det finns möjligheter är självklart.

[Pilatus]

Jag själv är sprungen arbetarklass men är intellektuellt överklass.

Hur förvaltar du då att du fick en hyggligt strukturerad hjärna och kunde jobba dig till goda skolbetyg? Skapande yrke? Fri yrkesutövare? Intellektuella intressen? Läser facklitteratur & skriver i dagspress och tidskrifter? Eller är det mer glädjen över att vara medlem i Mensa?

[Pilatus]

Vi alla var politiskt vänster, hade avancerade diskussioner om politik/samhälle/filosofi.

Kom att tänka på filmen Angel Heart (1987) och voodoo-prästinnan Epiphany Proudfoot. Jag tror jag fann filmen en smula obehaglig.

Vilken relation har du själv till kulten?


Det var Engels som fick mig att tvivla på den dialektik som många kommunister tagit till sig utan att tveka. I vetenskaplig mening har det lett till katastrofer. T ex Trofim Lysenko. Costa-Gavras film Bekännelsen gjorde ett djupt intryck på mig. Det utvecklades en del intressanta spår med den frihetliga socialismen. Kollektiva lösningar och boenden. Men hur skall vänstern kunna utvecklas bort från sina traditioner i en auktoritär hållning med personkult och frånvaro av individuella (borgerliga) fri- och rättigheter?