Se där...alla glada och lyckliga efter en stunds eftertanke. Då passar vi välan på att komplicera det hela lite till! :lol:
Alltså dax för nästa inlagering i denna serie om vad som helst bör komma skall!
Vad finns det för svårigheter?
Den förväntade utvecklingen, liksom motdragen från företagarna/motståndarna till utökad demokrati, blir troligen av följande slag:
1/ Företag(privata) som har möjligheter att växa avstår från detta för att ägarna skall kunna behålla makten. Troligen anställer man enbart ”säkra” löntagare eller släktingar. Eller att ägarna sprider ut ägandet till släktingar och andra, något som till en del förtar de anställdas makt. Risken för ägarna är även uppenbar då de tvingas vara eniga vilket inte är lätt heller. Det positiva är ju att denna utveckling tvingar fram fler småföretag. Till gagn för konsumenterna eftersom konkurrensen troligen skärps genom prissänkningar och andra förbättringar.
2/ Företagen lär sig hantera situationen efter några år vilket gynnar samarbetet inom företagen och stärker vi-känslan - exempelvis genom att det arbetas effektivare från arbetstagarnas sida. Ett humanare klimat växer fram och troligen minskar åter löneskillnaderna då alla på företaget anses vara lika viktiga. På sikt något mycket gott - både för individen och samhällskollektivet.
3/ Stora multinationella företag hindras att växa fram - annat än som mycket demokratiska organisationer där de anställda utgör grunden, och garanten för alltför vidlyftiga planer som hotar människors försörjning och välstånd..
4/ Flykt till låglöneländer är en möjlighet som de större företagen kommer att både hota med och delvis också genomföra. Även mindre företag har denna möjlighet att lämna landet. Det hade de förmodligen gjort ändå, det är helt enkelt inget att göra åt - tvärtom kan det vara både nyttigt och gynnsamt för dem som stannar kvar att en del konkurrenter flyttar från marknaden. Det går även bra att öka tullen/importavgifterna för sådana ”utflugna” företag! Genom att ta reda på vilka som äger och driver dessa företag - och på så sätt tvinga dem att öka lönerna i de länder där de verkar!
5/ Valutan kommer troligen att drabbas genom att den minskar i värde gentemot andra länders valutor. Vilket samtidigt har den fördelen att vi kan konkurrera med billigare priser utomlands. Utlandsbaserade och utlandsberoende företag kommer att förlägga mer av sin verksamhet i andra länder för att motverka förlusterna p.g.a. valutaförsämringen. Något som dock inte inträffar vid en övergång till euron.
6/ Det skall bli kostsamt för företagen att avskeda de anställda om det inte finns skäl som brottslighet eller missbruk för att få bort en anställd. I övrigt skall det kosta arbetsgivarna en årslön att avskeda en anställd. Denna skall (helst) vara obeskattad liksom den inte skall ligga till grund för den ersättning som den arbetslöse sedan ansöker om.
Avgångsbidraget skall alltså komma den avskedade till godo utöver den hjälp han eller hon sedan erhåller från arbetslöshetskassan. Liksom att yttrandefriheten skall vara total både inom privata och offentliga företag och arbetsplatser - inga inskränkningar över huvudtaget skall förhindra de anställda liksom ägarna att framföra kritik, sina egna tankar eller tala med olika medier angående problem på arbetsplatsen osv. Detta skall skyddas i lag, inte bara gällande den offentliga sektorn utan även den privata. Allt motstånd mot ett sådant genomförande måste betraktas som inskränkningar i yttrandefriheten - och bekämpas tills den sista motståndsmannen har gett upp.
Motståndarna är de företagare och småpåvar runt om i samhället som innerst inne hyser fascistoida föreställningar och står för det orättvisa samhället utan demokratiskt innehåll. Inte sällan finner man dem som mellanchefer i kommuner och landsting, alltså de högre tjänstemännen. Samt i de lite större företagens tjänstemannahierarkier - och bland de direktörer vars främsta intressen tycks vara att beröva sina företag på medel!
Dock.........
Det kan även finnas en annan variant, att det faktiskt kan vara lättare att avskeda folk, men då skall människor ha rätt att under arbetslösheten uppbära en 75-85 procentigt bidrag. Det lägre talet för högbetalda, det högre för de lågbetalda. Närmast en slags medborgarlön, vilket vi har råd med, det existerar ju delvis redan idag!
Det är nödvändigt med tanke på att ett arbete som för 100 år sedan krävde 5 personers arbetskraft idag endast kräver en persons arbetskraft. Allt fler blir med nödvändighet ”över” i produktionen av varor och tjänster i ett samhälle som drivs mot allt mer effektivitet och resursutnyttjande. Och då kan vi ju inte låta utslagningen pågå – för då, om någonsin, kan vi få en riktigt obehaglig revolution på halsen!
MVH
jbig
Vad skall vi ha istället för kapitalismen?
Moderator: Moderatorgruppen
Kör på vi är nyfikna. Lön, arbetsrätt, arbetstider, investeringar, förmåner osv. De hårda bitarna. Det är alltid intressanta frågor.
I Sverige är det by the way ganska ekonomiskt smärtfritt för arbetsgivaren att avskeda jmf med många andra Europiska länder. Konstigt att inte facket driver detta hårdare, med referens till övriga Europa. Kanske har att göra med a-kassans nivåer i Sverige. Vet faktiskt inte.
I Sverige är det by the way ganska ekonomiskt smärtfritt för arbetsgivaren att avskeda jmf med många andra Europiska länder. Konstigt att inte facket driver detta hårdare, med referens till övriga Europa. Kanske har att göra med a-kassans nivåer i Sverige. Vet faktiskt inte.
Hej igen....
Sebbe undrade vart kosingen till en årslön skall komma ifrån? Från företagen naturligtvis, var annars? Tillväxten äro god, och har så varit i åratal, bara att följa med så ser man det! Eller har du inte märkt att t.ex. höga direktörer fått stora ersättningar? Att företagen går kanonbra! Har du varit bortrest kanske? A-kassan tillkommer naturligtvis!
Då kör vi vidare:
Fler fördelar med den ökande demokratin...
Ännu mer konkret innebär omröstningarna också vilka som skall tillåtas leda och fördela den dagliga verksamheten på företaget. Genom att de underlydande anställda har denna möjlighet att välja bort sina överordnade ökar deras makt. Däremot innebär inte denna makt att de anställda ”lägger sig i” själva marknadsföringen eller företagets marknadsmål mer specifikt. Går det bra finns det ju ingen anledning att byta varken chefer eller inriktning av produktionen. Visserligen har de anställda stora möjligheter att sätta käppar i hjulen för företaget - men i praktiken gör inte människor så. I så fall skulle ju detta vara vanligt redan idag - vilket det inte är!
Skulle problemet ändå dyka upp skall förhandlingar om avsked eller omplaceringar tas mellan de anställda (eller deras representanter) och ägarna. Ägare som i många fall även är de anställda i företaget. Jag utgår ifrån föreställningen att vi bör och kan lita på varandra, därför blir de anställdas makt inget hot mot ägarna - annat än om de missköter sig i de anställdas ögon. Tvärtom innebär en sådan utveckling att de anställda säkerligen känner mycket för sitt företag - och tar i lite extra om så behövs vid kritiska tidpunkter.
Kanske man till och med tar ut mindre lön under vissa omständigheter allt i syfte att behålla jobben och stötta sitt företag. Sådant svetsar samman både ägare och anställda på ett positivt sett. Och är ägarna och de anställda även samma kollektiv, då är banden närmast självklara – och viljan att klara företaget ur en tillfällig svacka. Eller att omstrukturera företaget och rent av tvingas avskeda en del anställda/ägare!
Andra målsättningar för att både öka välfärden i samhället, och delvis skapa arbetstillfällen blir att införa 30-timmarsvecka och göra den till riksnorm för full arbetstid. Vilket dock bör göras i etapper, med början med en 37-35 timmarsvecka. Motprestationen är att alla icke-fysiska arbetare istället erhåller pension först vid lägst 65 år och högst 70 år. De fysiska arbetarna skall ha rätt till pension vid lägst 60 år och ända upp till 70 år. Arbetstiden skall i görligaste mån, och efter samtliga inblandades yttranden, göras så flexibel som möjligt. Vissa skall kunna arbeta på morgnar, andra på kvällar liksom åter andra anställda har andra tider för sitt arbete. I samförstånd med ägarna skall de anställda även kunna arbeta mer vissa tider på året och mindre vid andra - beroende på den marknad som företaget befinner sig på. Övertid och liknande frågor skall regleras ungefär som i dagens Sverige.
I övrigt bör de regler som finns idag gälla för arbetsmarknaden - något som naturligtvis kan förändras med tiden. I stort skall dock dagens trygghetslagstiftning gälla även framöver, något som i längden gynnar produktiviteten i den meningen att arbetstagarna genom att stanna länge på sina arbetsplatser både är positivt inställda till vidareutbildning och blir mycket skickliga inom de områden de arbetar i. Trygghet på jobbet ger alltså i längden ökad produktivitet och effektivitet.
Andra åtgärder som drar åt samma håll är exempelvis att konsumenternas ställning på marknaden stärks gentemot företagen och säljarna. Genom förändrade konsumentvänliga lagar och regler skall fusk och fiffel som drabbar konsumenterna lättare leda till åtal och kännbara straff för dem som säljer tjänster och produkter som inte håller måttet. Tolkningsföreträdet skall förskjutas mer till konsumenternas, från säljare/tillverkarsidan. Då får vi igång en självsanering av vissa branscher och ett minskat lurendrejeri bland säljarna och tillverkarna.
Aktiemarknaden och det finansiella systemet kan fortsätta med ungefär samma regler som finns idag. Genom den utökade arbetslagstiftningen minskar aktieägarnas makt gentemot arbetstagarna vilket i längden är något positivt för alla i samhället. Vilket inte är det samma som att ta bort aktieägandet. Inte minst kommer de på tok för höga förmånerna för direktörer och andra likställda inom näringslivet åter tendera att minska - något som är synnerligen viktigt. Dessa herrar har vanligtvis inte den kompetensen som motiverar de höga förmånerna.
I ett demokratiserat näringsliv försvinner dessa avarter med tiden. I ett globalt perspektiv kan man vidare tänka sig en slags internationell skatt på penningtransaktioner mellan olika länder i syfte att bromsa klippekonomin ytterligare - samtidigt som denna skatt går till en pott för att hjälpa länder och näringar i tredje världen att främja deras förutsättningar att utveckla sina näringar. Något som kommer att beröras ytterligare nedan.
MVH
jbig
Sebbe undrade vart kosingen till en årslön skall komma ifrån? Från företagen naturligtvis, var annars? Tillväxten äro god, och har så varit i åratal, bara att följa med så ser man det! Eller har du inte märkt att t.ex. höga direktörer fått stora ersättningar? Att företagen går kanonbra! Har du varit bortrest kanske? A-kassan tillkommer naturligtvis!
Då kör vi vidare:
Fler fördelar med den ökande demokratin...
Ännu mer konkret innebär omröstningarna också vilka som skall tillåtas leda och fördela den dagliga verksamheten på företaget. Genom att de underlydande anställda har denna möjlighet att välja bort sina överordnade ökar deras makt. Däremot innebär inte denna makt att de anställda ”lägger sig i” själva marknadsföringen eller företagets marknadsmål mer specifikt. Går det bra finns det ju ingen anledning att byta varken chefer eller inriktning av produktionen. Visserligen har de anställda stora möjligheter att sätta käppar i hjulen för företaget - men i praktiken gör inte människor så. I så fall skulle ju detta vara vanligt redan idag - vilket det inte är!
Skulle problemet ändå dyka upp skall förhandlingar om avsked eller omplaceringar tas mellan de anställda (eller deras representanter) och ägarna. Ägare som i många fall även är de anställda i företaget. Jag utgår ifrån föreställningen att vi bör och kan lita på varandra, därför blir de anställdas makt inget hot mot ägarna - annat än om de missköter sig i de anställdas ögon. Tvärtom innebär en sådan utveckling att de anställda säkerligen känner mycket för sitt företag - och tar i lite extra om så behövs vid kritiska tidpunkter.
Kanske man till och med tar ut mindre lön under vissa omständigheter allt i syfte att behålla jobben och stötta sitt företag. Sådant svetsar samman både ägare och anställda på ett positivt sett. Och är ägarna och de anställda även samma kollektiv, då är banden närmast självklara – och viljan att klara företaget ur en tillfällig svacka. Eller att omstrukturera företaget och rent av tvingas avskeda en del anställda/ägare!
Andra målsättningar för att både öka välfärden i samhället, och delvis skapa arbetstillfällen blir att införa 30-timmarsvecka och göra den till riksnorm för full arbetstid. Vilket dock bör göras i etapper, med början med en 37-35 timmarsvecka. Motprestationen är att alla icke-fysiska arbetare istället erhåller pension först vid lägst 65 år och högst 70 år. De fysiska arbetarna skall ha rätt till pension vid lägst 60 år och ända upp till 70 år. Arbetstiden skall i görligaste mån, och efter samtliga inblandades yttranden, göras så flexibel som möjligt. Vissa skall kunna arbeta på morgnar, andra på kvällar liksom åter andra anställda har andra tider för sitt arbete. I samförstånd med ägarna skall de anställda även kunna arbeta mer vissa tider på året och mindre vid andra - beroende på den marknad som företaget befinner sig på. Övertid och liknande frågor skall regleras ungefär som i dagens Sverige.
I övrigt bör de regler som finns idag gälla för arbetsmarknaden - något som naturligtvis kan förändras med tiden. I stort skall dock dagens trygghetslagstiftning gälla även framöver, något som i längden gynnar produktiviteten i den meningen att arbetstagarna genom att stanna länge på sina arbetsplatser både är positivt inställda till vidareutbildning och blir mycket skickliga inom de områden de arbetar i. Trygghet på jobbet ger alltså i längden ökad produktivitet och effektivitet.
Andra åtgärder som drar åt samma håll är exempelvis att konsumenternas ställning på marknaden stärks gentemot företagen och säljarna. Genom förändrade konsumentvänliga lagar och regler skall fusk och fiffel som drabbar konsumenterna lättare leda till åtal och kännbara straff för dem som säljer tjänster och produkter som inte håller måttet. Tolkningsföreträdet skall förskjutas mer till konsumenternas, från säljare/tillverkarsidan. Då får vi igång en självsanering av vissa branscher och ett minskat lurendrejeri bland säljarna och tillverkarna.
Aktiemarknaden och det finansiella systemet kan fortsätta med ungefär samma regler som finns idag. Genom den utökade arbetslagstiftningen minskar aktieägarnas makt gentemot arbetstagarna vilket i längden är något positivt för alla i samhället. Vilket inte är det samma som att ta bort aktieägandet. Inte minst kommer de på tok för höga förmånerna för direktörer och andra likställda inom näringslivet åter tendera att minska - något som är synnerligen viktigt. Dessa herrar har vanligtvis inte den kompetensen som motiverar de höga förmånerna.
I ett demokratiserat näringsliv försvinner dessa avarter med tiden. I ett globalt perspektiv kan man vidare tänka sig en slags internationell skatt på penningtransaktioner mellan olika länder i syfte att bromsa klippekonomin ytterligare - samtidigt som denna skatt går till en pott för att hjälpa länder och näringar i tredje världen att främja deras förutsättningar att utveckla sina näringar. Något som kommer att beröras ytterligare nedan.
MVH
jbig
Från företagen?
Kanske fungerar för företag som IKEA, Ericsson o.s.v men dom flesta företag i sverige är småföretag som nätt och jämt går runt och där pengarna helt enkelt inte finns.
Om det inte finns pengar att betala lön till alla anställda så borde det vara rätt så logiskt att minska på personalen.
Skulle företaget ha råd att betala en årslön till den anställde så skulle man nog inte behöva sparka personen från första början.
Ta ett exempel. låt oss säga at du har en inkomst på 7000kr och en hyra på 10.000kr. Ekonomin går inte ihop så du måste flytta till en mindre lägenhet. Ska du då tvingas betala en hel årshyra i straffavgift till hyresvärden för att du inte har råd att bo kvar?
Du kan inte flytta för du har inte råd med straffavgiften och du kan inte heler bo kvar för du har inte råd med hyran. samma situation skulle det bli för företagen
Men vem vet vi kasnke kan ge alla företag en sedelpress, och höja avgångsvederlaget till 100 årslöner . den ekonomisa verkligheten verkar ju inte ha med saken at göra :D
Kanske fungerar för företag som IKEA, Ericsson o.s.v men dom flesta företag i sverige är småföretag som nätt och jämt går runt och där pengarna helt enkelt inte finns.
Om det inte finns pengar att betala lön till alla anställda så borde det vara rätt så logiskt att minska på personalen.
Skulle företaget ha råd att betala en årslön till den anställde så skulle man nog inte behöva sparka personen från första början.
Ta ett exempel. låt oss säga at du har en inkomst på 7000kr och en hyra på 10.000kr. Ekonomin går inte ihop så du måste flytta till en mindre lägenhet. Ska du då tvingas betala en hel årshyra i straffavgift till hyresvärden för att du inte har råd att bo kvar?
Du kan inte flytta för du har inte råd med straffavgiften och du kan inte heler bo kvar för du har inte råd med hyran. samma situation skulle det bli för företagen
Men vem vet vi kasnke kan ge alla företag en sedelpress, och höja avgångsvederlaget till 100 årslöner . den ekonomisa verkligheten verkar ju inte ha med saken at göra :D
Sebastian
Jbig
Och sorry Jbig än så länge mest samma typ av floskler man kan höra från arbetsgivarehåll, du vände bara på kuttingen och körde samma typ av floskler ur ett arbetareperspektiv.Det är ju det konketa man är intresserad av. Allt annat går ju i papperskorgen. Här är bra tips hur man ska tolka och agera när arbetsgivaren kör sina litanor:
http://www.aftonbladet.se/vss/ekonomi/s ... 32,00.html
Du säger inte mycket (än så länge men det kanske kommer, vissar delar är riktigt bra av vad du säger) . Du säger att "Däremot innebär inte denna makt att de anställda ”lägger sig i” själva marknadsföringen eller företagets marknadsmål mer specifikt"
Att inte lägga sig i marknadsföring, nej men vem bryr sig om marknadsföring på ett företag? Du menar de får inte lägga sig i om företaget ska marknadsföra sina produkter i tex DN eller i Metro? Ja det är ju en stor fråga.
Den stora biten är givetvis hur mycket de anställda ska få ta ut av vad företaget tjänar, mervärdet, om vi nu ska använda den terminologin. En ganska dum term att använda i sammanhanget. Vinst. Har de anställda rätt att bestämma över den? Kan de besluta att de själva får behålla den?
Har de anställda rätt att ändra verksamhetens inrikning, tex nu skippar vi att producera antenner vi kör på leksaksbilar. Har de anställa rätt att besluta om det som ledningen idag beslutar om, framtida investeringsplaner, verksamhetsinrikning, omorganiseringar av verksamheten för att möta konkurens, vad man gör med vinsten osv osv. Du vet, de stora tunga frågorna.
Att i demokratisk ordning LOKALT sluta och ändra anställningsförhållanden och arbetsrättsliga regler, tex arbetstider (kan man eg idag fast följdverkningarna i resten av systemet är ganska stora, det bygger inte på flexibilitet) låter bra. Det är min paroll. Besluten närmare individen. Vad det än gäller. Det säger jag jämt och ständigt. Mer direktdemokrati, mer lokaldemokrati, flytta besluten närmare individen. Dålig respons än så länge. Folk verkar inte gilla de liberala ideerna.
Kan tänka mig att kritik från vänsterhåll skulle låta något så här:
Du säger chef, men vilken chef? Talar vi om arbetsledaren? Du säger bestämma i vissa frågor, men i vilka frågor? Vem har makten? Klart att en kapitalist jublar för sänkt skatt om han som motprestation låter de anställda få avsätta sin arbetsledare i frågor som rör vilket kaffebröd som ska köpas in på fredagar. Det har ingen betydelse för verksamheten. Ger bara en falsk känsla om att vara delaktiga och ha makten. De stora frågorna om vem som har makten om produktionsmedlen skiner med sin frånvaro, vad händer med mervärdet?
Något sådant.
Och sorry Jbig än så länge mest samma typ av floskler man kan höra från arbetsgivarehåll, du vände bara på kuttingen och körde samma typ av floskler ur ett arbetareperspektiv.Det är ju det konketa man är intresserad av. Allt annat går ju i papperskorgen. Här är bra tips hur man ska tolka och agera när arbetsgivaren kör sina litanor:
http://www.aftonbladet.se/vss/ekonomi/s ... 32,00.html
Du säger inte mycket (än så länge men det kanske kommer, vissar delar är riktigt bra av vad du säger) . Du säger att "Däremot innebär inte denna makt att de anställda ”lägger sig i” själva marknadsföringen eller företagets marknadsmål mer specifikt"
Att inte lägga sig i marknadsföring, nej men vem bryr sig om marknadsföring på ett företag? Du menar de får inte lägga sig i om företaget ska marknadsföra sina produkter i tex DN eller i Metro? Ja det är ju en stor fråga.
Den stora biten är givetvis hur mycket de anställda ska få ta ut av vad företaget tjänar, mervärdet, om vi nu ska använda den terminologin. En ganska dum term att använda i sammanhanget. Vinst. Har de anställda rätt att bestämma över den? Kan de besluta att de själva får behålla den?
Har de anställda rätt att ändra verksamhetens inrikning, tex nu skippar vi att producera antenner vi kör på leksaksbilar. Har de anställa rätt att besluta om det som ledningen idag beslutar om, framtida investeringsplaner, verksamhetsinrikning, omorganiseringar av verksamheten för att möta konkurens, vad man gör med vinsten osv osv. Du vet, de stora tunga frågorna.
Att i demokratisk ordning LOKALT sluta och ändra anställningsförhållanden och arbetsrättsliga regler, tex arbetstider (kan man eg idag fast följdverkningarna i resten av systemet är ganska stora, det bygger inte på flexibilitet) låter bra. Det är min paroll. Besluten närmare individen. Vad det än gäller. Det säger jag jämt och ständigt. Mer direktdemokrati, mer lokaldemokrati, flytta besluten närmare individen. Dålig respons än så länge. Folk verkar inte gilla de liberala ideerna.
Kan tänka mig att kritik från vänsterhåll skulle låta något så här:
Du säger chef, men vilken chef? Talar vi om arbetsledaren? Du säger bestämma i vissa frågor, men i vilka frågor? Vem har makten? Klart att en kapitalist jublar för sänkt skatt om han som motprestation låter de anställda få avsätta sin arbetsledare i frågor som rör vilket kaffebröd som ska köpas in på fredagar. Det har ingen betydelse för verksamheten. Ger bara en falsk känsla om att vara delaktiga och ha makten. De stora frågorna om vem som har makten om produktionsmedlen skiner med sin frånvaro, vad händer med mervärdet?
Något sådant.
Jbig.
Jag såg nu vad du skrivit. Verksamheten dess inritning, mål, löner, vinster, investeringar osv bestäms av ledningen, eller?
De anställda ska själva få skapa sin egen LAS, eller?
Sen ska de anställda få rösta (oklart om vad, så brasklapp om det).
Tja varför inte, låter väl bra. Som dagens MBL ungefär förutom skillnaden med lokal arbetsrätt. Helt ok.
Jag såg nu vad du skrivit. Verksamheten dess inritning, mål, löner, vinster, investeringar osv bestäms av ledningen, eller?
De anställda ska själva få skapa sin egen LAS, eller?
Sen ska de anställda få rösta (oklart om vad, så brasklapp om det).
Tja varför inte, låter väl bra. Som dagens MBL ungefär förutom skillnaden med lokal arbetsrätt. Helt ok.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Tycker att vi ska ha 20 timmars arbetsvecka.
Vi börjar kl. 10.00 (eftersom jag själv är morgontrött och måste ha i mej 5 koppar kaffe och stirra i väggen en timme innan kroppsfunktionerna kommer igång)
11.30 lunchrast till 12.30.
13.00 en rejäl kaffepaus.
13.30 börjar vi längta hem, vilket innebär att vi försöker se ut som att vi gör nåt fast det mesta är onödiga kroppsrörelser
14.00 hejdå, ses imorron, samma tid, samma kanal.
Läste om en kurs där man kunde lära sej att sova med öppna ögon. Kräver viss träning. Kan det va nåt eller bara humbug?
Vi börjar kl. 10.00 (eftersom jag själv är morgontrött och måste ha i mej 5 koppar kaffe och stirra i väggen en timme innan kroppsfunktionerna kommer igång)
11.30 lunchrast till 12.30.
13.00 en rejäl kaffepaus.
13.30 börjar vi längta hem, vilket innebär att vi försöker se ut som att vi gör nåt fast det mesta är onödiga kroppsrörelser
14.00 hejdå, ses imorron, samma tid, samma kanal.
Läste om en kurs där man kunde lära sej att sova med öppna ögon. Kräver viss träning. Kan det va nåt eller bara humbug?
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Jbig skrev:Hejsan suchanother...
Utsugning kan väl tolkas lite hur som helst, beroende på vad, var och vem man behandlar. Utsugningen av en svensk arbetare år 2006 är ju knappast jämförbar med utsugningen av en pakistansk slav under samma år! Eller?
Visst får du anse mig vara socialdemokrat om du vill, men jag känner mig icke helt som en sådan, även om jag inte heller går omkring och hatar sossar precis! :wink:
I den samhällsmodell som jag skissar upp anser jag inte att en utsugning av arbetarna egentligen föreligger, om man nu inte menar att det övervärde som företagaren tjänar på jobbarens arbete (mervärdet enligt Marx kanske?) ses som just - utsugning? Men då blir ju alla former av arbetsprestationer föremål för utsugning, även på arbetarägda företag, eftersom även här delar av jobbarens arbetsprestation dras av till företaget för investeringar och skatter och andra avgifter! Eller hur?
Vi får ju försöka utgå från att vi ännu inte har uppnåt paradiset, utan mot alla odds ännu befinner oss i verkligheten, om man säger! Är vi redan i paradiset behöver vi ju inte gaffla utan bara luta oss tillbaks och låta de stekta sparvarna grillade och klara flyga in i munnen......
MVH
jbig
Blir lite paff. På typisk sossemaner vill du tillåta utsugningen till en viss gräns. Varför? Är utsugningen en bidragande orsak till dynamiken eller?
Den renodlade utsugningen är av onda. Marx definierade kapitalisten som just i den rollen han har som kapitalägare, alltså en ren parasit .Dessa är inte att förväxla med innovatörer och andra företagsamma personer. Bill Gates får gärna tjäna pengar då han har gjort nåt nyttigt och jag förunnar alla kreativa personer att göra en hacka på sitt kunnande.
Kärnpunkten i Marx kritik var mervärdet som kapitalägaren gör på den andras bekostnad. Har man en gnutta moral så tycker man nog att detta är skit.
Hej igen...
Vi noterar att en del funderingar har riktats mot vår plan om det bättre systemet!
Vi tager dem en efter en...
Sebbe undrar hur företagen har råd med en extra lön vid avgång? Inga problem, bara att spara ihop en sådan för ägarna, pengar finnes. Alternativet äro att ej avskeda - rävsaxen är således klar från bägge hållen! :lol:
Arbetstiden beror på en massa saker, så vi håller oss till det vi redan skrivit, 40 timmars vecka, och sedan en trappning nedåt till 30 timmar, för den som vill! Vill man kravla sig kvar på 35, eller 40 timmar, är det upp till företaget och en själv!
Kallekula undrar om mervärdet, alltså det som jobbaren skapar utöver sin lön? Det är som idag, överskottet skall till företaget, precis som jag redan förklarat för suchanother igår! Klart de anställda/delägande kan ta ut allt och köra företaget i botten, men jag tror de har lika mycket vilja att behålla sitt företag, sin lön och sin framtid som en företagare i den privata svängen har. Men här som på andra håll finns det ju folk som tänker med knävecken och krascher kommer säkert att hända. Men då måste en majoritet vara med om denna bottenkörning, och där finns ju en spärr mot detta, kan vi förmoda! Därmed var det löst!
Vad gäller planeringen, kan de anställda visst vara med, men vanligtvis är ju ett företag redan inkört i sin "nisch" så det möter välan inga problem! Med tiden kan nya inriktningar göras, men till det har ju alla företag folk som just sysslar mer med sådant, så deras förmåga att övertala de andra om inriktningen är nog god, kan vi förmoda! Därmed är även detta löst! :D
Regler som LAS och annat som idag, med smärre förändringar, som det ju alltid äro frågan om! Inga problem!
Suchanother undrar vad göra med morgontrötta som bara vill jobba 20 timmar i veckan? Visst, men bara mot lön för 20 timmar i veckan!
Därmed var allt löst, för andra gången - ett tips är att ni läser vad soom skrives, så slipper ni fråga! :wink:
Då kör vi vidare.....
Den kooperativa löntagarägda företagsformen – och det offentliga systemet…
Därmed kommer vi in på den andra vägen vad gäller demokratiseringen av arbetsmarknaden och arbetslivet. Den kooperativa och löntagarägda företagsformen. Denna företagsform skall genom lagstiftning erhålla lättnader i form av lägre skatter, och som motprestation tvingas de stanna kvar i sina ursprungskommuner, dels avstå från att ta sig in på börsen. I övrigt skall samma regler som styr den övriga arbetslagstiftningen gälla även för dessa företag. Syftet är att hålla kvar verksamhet på orten och därmed både skapa och behålla arbetstillfällen i hemkommunen. Samtidigt förhindras man att växa genom att det blir olagligt för dessa företag att tränga sig in på aktiemarknaden.
Ett annat syfte är att säkra viss produktion i varje kommun. De anställda skall vara delägare i företaget, inga andra delägare tillåts. Meningen är att alla anställda/delägare har lika stort inflytande genom att alla har en röst i alla frågor som berör företaget. Däremot skall ett sådant företag kunna ombildas till ett privat företag och ta steget fullt ut på aktiemarknaden och den fria marknaden om delägarna så önskar. I så fall skall en avgift erläggas statsmakten och den hemkommun som företaget befinner sig i. Hur stor denna avgift skall vara, blir föremål för diskussioner mellan de politiska partierna. Dessutom skall de förmånliga skattevillkoren försvinna vid en privatisering.
Konkret skall dessa företag i sin start erhålla ett av politikerna preciserat startbidrag och startlån när man startar upp företaget. Från en ordinär bank, en riskkapitalfond eller från kommunen, eller i en grannkommun vid extrema fall. En grannkommun som fysiskt gränsar till kommunen i fråga. Pengarna skall sedan successivt betalas tillbaks igen enligt nuvarande låneregler. Dessutom, vid lån av offentliga medel, skall allt betalas tillbaks till det offentliga vid en eventuell privatisering av företaget. Skatten skall som sagt vara lägre än för privata företag. Denna fråga blir även föremål för en politisk diskussion mellan partierna. Denna fråga blir även föremål för en politisk diskussion mellan partierna. För att ge ett exempel kan den direkta skatten (alltså icke de sociala avgifterna för de anställda, de skall vara kvar) för sådana företag ligga omkring 50 procent lägre än för de renodlat privata företagen. Sociala avgifter för de anställda skall utgå som för övriga företag. Sista avgörandet skall dock ligga hos de politiska partierna. Några möjligheter att bilda dotterföretag eller sidoverksamhet med oklart ägande skall endast tillåtas i den kommun där man är verksam.
När det gäller de offentliga arbetsplatserna och verksamheterna skall de ovan gällande lagarna också tillämpas där. Enda skillnaden är att de anställda inte kan rösta bort politiker eller politiskt tillsatta tjänstemän (annat än vid de nationella valen). I stort sett skall nuvarande lagar som reglerar och styr offentlig verksamhet även fortsättningsvis gälla. Som tidigare nämnts måste även juridiken förändras så att konsumentkraven får ökad tyngd gentemot säljare och producenter. Lagar och regler skall väga över till konsumenternas fördel och tolkningsföreträdet skall klart ligga hos denna breda grupp. Straffen för falsk marknadsföring, medvetet fuskande med produkter och tjänster som bjuds ut på marknaden liksom kartellbildningar skall vara kännbara för såväl säljare som tillverkare. Bevisbördan bör ändras så att den helt och hållet ligger hos säljaren/producenten - omvänd bevisföring således!
Man kan nu fråga sig om allt det ovan skisserade kommer att fungera i verkligheten? Svaret blir det klassiska - man kan aldrig sia om framtiden! Men med lite god vilja från flertalet inblandade blir det säkerligen inga större problem - även om gnällspikar och frustrerade nyliberaler säkerligen kommer att kritisera både idéerna och deras genomförande.
Men varför inte, det är ju enbart av godo att de politiska motståndarna synar utvecklingen - bättre garanter för en balanserad och vettig utformning av politiken finns knappast! Dessutom får vi med denna utveckling fram nya politiker med både en inre styrka likväl som en inre glöd för det de tror på - karriäristerna tenderar att avslöjas och drivas bort från köttgrytorna. Samma sak sker säkert också inom näringslivet - de giriga och egoistiska fifflarna ersätts med tiden av människor som verkligen har intresse av att driva företagen på ett långsiktigt, humant och effektivt sätt.
Noterbart är ju att vi fortfarande har kvar marknadsekonomin, konkurrensen mellan företagen och hela den struktur som vi har vant oss vid. Den enda skillnaden är att hela systemet reformeras och demokratiserats. Vilket är en seger för alla, om man tänker efter en smula!
Ännu en variant...
Inom arbetsmarknadspolitiken går det faktiskt att förstärka arbetsgivarnas makt och införa ett smidigt och konjunkturberoende system, utan att för den skull beröva de anställda deras ekonomiska trygghet. Det hela går ut på att arbetsgivarna får en ökad rätt att avskeda arbetskraften vid nedgångar i konjunkturerna och därmed rädda företagen på en lägre nivå. Till detta skall då kopplas en arbetslöshetsförsäkring som täcker upp lönen till 75-85 procent för de friställda löntagarna. Denna politik går utmärkt att genomföra tillsammans med övriga här föreslagna åtgärder för att underlätta effektiviteten och dessutom stärka demokratiseringen av arbetslivet. Detta system är till sin natur mer defensivt ur arbetstagarnas synpunkt, det gynnar företagarna. Samtidigt blir det troligtvis dyrt vid lågkonjunkturer och billigare vid högkonjunkturerna. Risken är dock att för många vänjer sig vid arbetslösheten så att det också vid högkonjunkturer blir svårt att få ut människor i arbete. Således blir de i detta stycke föreslagna åtgärderna snarare en slags övergångslösning som kan tas till innan ett mer genomtänkt system har skapats.
Vi tager en kollektiv goding som avslutning på detta:
”Strävan att tillfredsställa de egna intressena åstadkommer ingenting samhälleligt gott, men det kan mycket väl tänkas att strävan att uppfylla samhälleliga intressen skulle kunna uträtta en hel del gott för den enskilde.”
Fred Hirsch, amerikansk sociolog och ekonom m.m.
MVH
jbig
Vi noterar att en del funderingar har riktats mot vår plan om det bättre systemet!
Vi tager dem en efter en...
Sebbe undrar hur företagen har råd med en extra lön vid avgång? Inga problem, bara att spara ihop en sådan för ägarna, pengar finnes. Alternativet äro att ej avskeda - rävsaxen är således klar från bägge hållen! :lol:
Arbetstiden beror på en massa saker, så vi håller oss till det vi redan skrivit, 40 timmars vecka, och sedan en trappning nedåt till 30 timmar, för den som vill! Vill man kravla sig kvar på 35, eller 40 timmar, är det upp till företaget och en själv!
Kallekula undrar om mervärdet, alltså det som jobbaren skapar utöver sin lön? Det är som idag, överskottet skall till företaget, precis som jag redan förklarat för suchanother igår! Klart de anställda/delägande kan ta ut allt och köra företaget i botten, men jag tror de har lika mycket vilja att behålla sitt företag, sin lön och sin framtid som en företagare i den privata svängen har. Men här som på andra håll finns det ju folk som tänker med knävecken och krascher kommer säkert att hända. Men då måste en majoritet vara med om denna bottenkörning, och där finns ju en spärr mot detta, kan vi förmoda! Därmed var det löst!
Vad gäller planeringen, kan de anställda visst vara med, men vanligtvis är ju ett företag redan inkört i sin "nisch" så det möter välan inga problem! Med tiden kan nya inriktningar göras, men till det har ju alla företag folk som just sysslar mer med sådant, så deras förmåga att övertala de andra om inriktningen är nog god, kan vi förmoda! Därmed är även detta löst! :D
Regler som LAS och annat som idag, med smärre förändringar, som det ju alltid äro frågan om! Inga problem!
Suchanother undrar vad göra med morgontrötta som bara vill jobba 20 timmar i veckan? Visst, men bara mot lön för 20 timmar i veckan!
Därmed var allt löst, för andra gången - ett tips är att ni läser vad soom skrives, så slipper ni fråga! :wink:
Då kör vi vidare.....
Den kooperativa löntagarägda företagsformen – och det offentliga systemet…
Därmed kommer vi in på den andra vägen vad gäller demokratiseringen av arbetsmarknaden och arbetslivet. Den kooperativa och löntagarägda företagsformen. Denna företagsform skall genom lagstiftning erhålla lättnader i form av lägre skatter, och som motprestation tvingas de stanna kvar i sina ursprungskommuner, dels avstå från att ta sig in på börsen. I övrigt skall samma regler som styr den övriga arbetslagstiftningen gälla även för dessa företag. Syftet är att hålla kvar verksamhet på orten och därmed både skapa och behålla arbetstillfällen i hemkommunen. Samtidigt förhindras man att växa genom att det blir olagligt för dessa företag att tränga sig in på aktiemarknaden.
Ett annat syfte är att säkra viss produktion i varje kommun. De anställda skall vara delägare i företaget, inga andra delägare tillåts. Meningen är att alla anställda/delägare har lika stort inflytande genom att alla har en röst i alla frågor som berör företaget. Däremot skall ett sådant företag kunna ombildas till ett privat företag och ta steget fullt ut på aktiemarknaden och den fria marknaden om delägarna så önskar. I så fall skall en avgift erläggas statsmakten och den hemkommun som företaget befinner sig i. Hur stor denna avgift skall vara, blir föremål för diskussioner mellan de politiska partierna. Dessutom skall de förmånliga skattevillkoren försvinna vid en privatisering.
Konkret skall dessa företag i sin start erhålla ett av politikerna preciserat startbidrag och startlån när man startar upp företaget. Från en ordinär bank, en riskkapitalfond eller från kommunen, eller i en grannkommun vid extrema fall. En grannkommun som fysiskt gränsar till kommunen i fråga. Pengarna skall sedan successivt betalas tillbaks igen enligt nuvarande låneregler. Dessutom, vid lån av offentliga medel, skall allt betalas tillbaks till det offentliga vid en eventuell privatisering av företaget. Skatten skall som sagt vara lägre än för privata företag. Denna fråga blir även föremål för en politisk diskussion mellan partierna. Denna fråga blir även föremål för en politisk diskussion mellan partierna. För att ge ett exempel kan den direkta skatten (alltså icke de sociala avgifterna för de anställda, de skall vara kvar) för sådana företag ligga omkring 50 procent lägre än för de renodlat privata företagen. Sociala avgifter för de anställda skall utgå som för övriga företag. Sista avgörandet skall dock ligga hos de politiska partierna. Några möjligheter att bilda dotterföretag eller sidoverksamhet med oklart ägande skall endast tillåtas i den kommun där man är verksam.
När det gäller de offentliga arbetsplatserna och verksamheterna skall de ovan gällande lagarna också tillämpas där. Enda skillnaden är att de anställda inte kan rösta bort politiker eller politiskt tillsatta tjänstemän (annat än vid de nationella valen). I stort sett skall nuvarande lagar som reglerar och styr offentlig verksamhet även fortsättningsvis gälla. Som tidigare nämnts måste även juridiken förändras så att konsumentkraven får ökad tyngd gentemot säljare och producenter. Lagar och regler skall väga över till konsumenternas fördel och tolkningsföreträdet skall klart ligga hos denna breda grupp. Straffen för falsk marknadsföring, medvetet fuskande med produkter och tjänster som bjuds ut på marknaden liksom kartellbildningar skall vara kännbara för såväl säljare som tillverkare. Bevisbördan bör ändras så att den helt och hållet ligger hos säljaren/producenten - omvänd bevisföring således!
Man kan nu fråga sig om allt det ovan skisserade kommer att fungera i verkligheten? Svaret blir det klassiska - man kan aldrig sia om framtiden! Men med lite god vilja från flertalet inblandade blir det säkerligen inga större problem - även om gnällspikar och frustrerade nyliberaler säkerligen kommer att kritisera både idéerna och deras genomförande.
Men varför inte, det är ju enbart av godo att de politiska motståndarna synar utvecklingen - bättre garanter för en balanserad och vettig utformning av politiken finns knappast! Dessutom får vi med denna utveckling fram nya politiker med både en inre styrka likväl som en inre glöd för det de tror på - karriäristerna tenderar att avslöjas och drivas bort från köttgrytorna. Samma sak sker säkert också inom näringslivet - de giriga och egoistiska fifflarna ersätts med tiden av människor som verkligen har intresse av att driva företagen på ett långsiktigt, humant och effektivt sätt.
Noterbart är ju att vi fortfarande har kvar marknadsekonomin, konkurrensen mellan företagen och hela den struktur som vi har vant oss vid. Den enda skillnaden är att hela systemet reformeras och demokratiserats. Vilket är en seger för alla, om man tänker efter en smula!
Ännu en variant...
Inom arbetsmarknadspolitiken går det faktiskt att förstärka arbetsgivarnas makt och införa ett smidigt och konjunkturberoende system, utan att för den skull beröva de anställda deras ekonomiska trygghet. Det hela går ut på att arbetsgivarna får en ökad rätt att avskeda arbetskraften vid nedgångar i konjunkturerna och därmed rädda företagen på en lägre nivå. Till detta skall då kopplas en arbetslöshetsförsäkring som täcker upp lönen till 75-85 procent för de friställda löntagarna. Denna politik går utmärkt att genomföra tillsammans med övriga här föreslagna åtgärder för att underlätta effektiviteten och dessutom stärka demokratiseringen av arbetslivet. Detta system är till sin natur mer defensivt ur arbetstagarnas synpunkt, det gynnar företagarna. Samtidigt blir det troligtvis dyrt vid lågkonjunkturer och billigare vid högkonjunkturerna. Risken är dock att för många vänjer sig vid arbetslösheten så att det också vid högkonjunkturer blir svårt att få ut människor i arbete. Således blir de i detta stycke föreslagna åtgärderna snarare en slags övergångslösning som kan tas till innan ett mer genomtänkt system har skapats.
Vi tager en kollektiv goding som avslutning på detta:
”Strävan att tillfredsställa de egna intressena åstadkommer ingenting samhälleligt gott, men det kan mycket väl tänkas att strävan att uppfylla samhälleliga intressen skulle kunna uträtta en hel del gott för den enskilde.”
Fred Hirsch, amerikansk sociolog och ekonom m.m.
MVH
jbig
Hajk...
Kunde inte hålla mig....
Suchanother gillar ej att företagarna nyper mervärdet av de arbetande, samtidigt som han gillar Bill Gates! En fråga - tror herr suchanother att Bill Gates tager ut ett mervärde ur sina jobbare?
Svarar du ja här, så spricker din teori om att Bill är god, svarar du nej, spricker din teori om att Marx har rätt? Vad svarar du? :lol:
MVH
jbig
Kunde inte hålla mig....
Suchanother gillar ej att företagarna nyper mervärdet av de arbetande, samtidigt som han gillar Bill Gates! En fråga - tror herr suchanother att Bill Gates tager ut ett mervärde ur sina jobbare?
Svarar du ja här, så spricker din teori om att Bill är god, svarar du nej, spricker din teori om att Marx har rätt? Vad svarar du? :lol:
MVH
jbig
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster