Ekonomisk demokrati - den goda vägen...

[biggj]

Hejsan!

Vi är glada över det stora intresse våra skrivningar giver, inte minst i de sverigedemokratiska leden!  :)

Deltagandedemokrati – en variant av ekonomisk demokrati

Den amerikanske vänstermannen Michael Albert har ett förslag på en demokratisk utveckling - deltagarekonomi.
- Kapitalismen är dynamisk, och utan den hade vi kanske fastnat i medeltiden. Men det betyder inte att den är rättvis. Jag vill ha ett ekonomiskt system som är dynamiskt och rättvist, säger Michael Albert. Han pratar om deltagarekonomi eller participatory economics (förkortat Parecon) som det heter på engelska. Michael Albert är en tongivande gestalt inom den amerikanska vänstern, som en av den välrenommerade tidskriften ”Z Magazines” grundare, som politisk visionär, som bokförläggare, som författare och som aktivist. Olika idéer om alternativ till den västerländska kapitalismen och den sovjetiska planekonomin diskuterades flitigt inom den amerikanska frihetliga vänstern under 1960-1970-talen. Därifrån hämtade Michael Albert många av de teorier som han tillsammans med den radikala ekonomen Robin Hahnel sammanställde i boken ”Looking Forward” (1991), en första skiss av ett nytt ekonomiskt system de kallade Parecon, eller deltagarekonomi. Sedan dess har Albert skrivit en rad böcker och artiklar i ämnet, både på egen hand och tillsammans med andra, allt eftersom de deltagarekonomiska teorierna diskuterats och utvecklats.

Både kapitalismens konkurrensdrivna marknader och kommunismens centralistiska planekonomi har visat sig fullt kapabla att industrialisera och effektivisera produktionen av varor. Men de bygger samtidigt på principer som befäster orättvisa skillnader i samhället, inom kapitalismen mellan de som har och de som inte har, inom den kommunistiska planekonomin mellan de som bestämmer och de som lyder. Dessutom tenderar kapitalismen att utsätta planetens mångfald av livsbetingelser på spel som kan leda till katastrofer i framtiden. Idén med deltagarekonomi är i stället att skapa ett klasslöst, demokratiskt och rättvist samhälle.
– Deltagarekonomi är egentligen inte särskilt komplicerat eller svårbegripligt. Men det är ett helt nytt sätt att se på ekonomi, och därför har många svårt att förstå vad det handlar om. I regel har arbetare lättare att förstå och sympatisera med idéerna, men jag kan förklara deltagarekonomi för en läkare i flera timmar, och han skulle ändå inte förstå vad jag pratar om. Han kan varken förstå eller acceptera att han åtnjuter en ställning i klassamhället som är orättvis, säger Michael Albert.

I en deltagarekonomi ägs produktionsmedlen gemensamt och arbetet organiseras av arbetarna själva. All produktion, konsumtion och administration regleras genom ett vittförgrenat system av olika råd och federationer. Alla medborgare har möjlighet att påverka de beslut som de påverkas av. Därför styrs produktionen och konsumtionen inte av skapade eller uppkomna behov, utan bestäms i samråd mellan tillverkare och köpare. Det ger producenterna och konsumenterna möjlighet att ta hänsyn till konsekvenserna av produktionen, exempelvis luftföroreningar från ett stålverk, och i ljuset av dessa tillsammans sätta pris på de varor som till slut lämnar fabriken i fråga. Att avskaffa klassamhället är en annan av huvudpunkterna i det deltagarekonomiska programmet. Lösningen är det Michael Albert kallar ”arbetskomplex”, dvs autonoma arbetsplatser med roterande arbetsscheman. Ingen ska behöva slita med själlösa eller farliga jobb hela dagarna; så varje arbetare ges möjlighet att variera sina arbetsuppgifter. Till exempel - måndagen nere på fabriksgolvet, tisdagen i en planeringsgrupp, tillbaka till fabriksgolvet på onsdag och resten av veckan i arbetsgrupper som planerar eventuella produktionsökningar, eller kanske i lunchrestaurangen bredvid fabriken. Detta syftar även till att få bort alienationen i det ofta monotona fabriksarbetet eller överlag arbete inom tillverkningsindustrin.
– Arbetskomplexen är nog det enda som är nytt och unikt för deltagarekonomi. I övrigt bygger den på gamla idéer som funnits länge men aldrig kombinerats i ett sammanhängande system förut, säger Michael Albert.

Löner och annan ersättning sätts inte efter arbetarens utbildning eller förmåga. För att skapa så lika förutsättningar som möjligt för alla utgår i stället en gemensam grundlön som den enskilde arbetaren kan dryga ut genom att arbeta fler timmar, eller minska den genom att arbeta färre timmar. Det går därmed inte att försöka skaffa sig fördelar på bekostnad av andra, vare sig det handlar om makt, pengar eller status. Det innebär också att den som vigt tio år av sitt liv åt att utbilda sig till kirurg inte kan räkna med en högre lön än exempelvis en sjuksköterska eller en snickare. Det är ändå inte enbart framtida drömlöner som lockar folk till att utbilda sig, enligt Albert!
– När jag föreläser på universitet brukar jag testa läkarstudenter. Jag ber dem bortse från utbildningskostnaderna och sedan välja mellan att läsa till läkare eller jobba som gruvarbetare. Naturligtvis väljer alla läkaryrket. Därefter utgår jag från snittlönen för en läkare i USA, men föreslår gradvis en allt lägre och lägre lön för att hitta smärtgränsen, den punkt där studenterna inte längre ser någon mening i att lägga så många år på utbildningen. Ofta hamnar vi på en nivå som ligger strax under vad en gruvarbetare tjänar. Alla väljer ändå läkaryrket. Det är så man får rätt folk till rätt syssla, hög lön drar oftast till sig fel sorts folk till fel syssla.

Det är huvudsakligen i vänsterkretsar som Michael Albert rönt uppmärksamhet, för det finns i princip inget intresse för deltagarekonomi bland professionella ekonomer.
– De flesta bara låtsas som att det inte finns. Det är några som har klagat på att det inte finns någon ackumulation i deltagarekonomi, och därför vill ingen jobba. Men poängen är att folk kommer att ha starkare incitament att jobba i en deltagarekonomi där man får betalt efter den ansträngning man gjort, inte efter hur mycket ackumulerat kapital man har, säger Michael Albert. Deltagarekonomi har också kritiserats från vänsterhåll, av socialister som vurmar för centraliserad planhushållning, anarkister som misstror alla former av institutioner och socialdemokrater som kan tänka sig marknadsekonomiska lösningar på sociala problem. Och det beror enligt Albert inte så mycket på brister i deltagarekonomin som på det enkla faktum att de flesta har svårt att begripa ett nytt ekonomiskt system.
– Hittills har de mest intressanta invändningarna kommit från anarkister, kanske mest för att deltagarekonomi skulle fungera i ett anarkistiskt samhälle, även om en del misstror sammanslutningar typ arbetarfederationer och andra misstror lönesystemet.

Det finns en rad företag och arbetsplatser över hela världen som organiserar sig efter deltagarekonomiska principer, men det finns såvitt Michael Albert vet inga storskaliga projekt på gång. Däremot lyfter han fram den politiska och ekonomiska utvecklingen i Venezuela som en möjlig grogrund för deltagarekonomiska experiment.

– När Venezuela handlar med exempelvis Peru och Bolivia så utgår de inte ifrån marknadsmässiga priser. De bestämmer i stället priserna tillsammans med sin handelspartner, och i regel till ett pris som är förmånligare för grannländerna, eftersom Venezuela är så rikt, berättar han. Hur utvecklingen i Venezuela kommer att fortlöpa är svårt att förutspå, men han ser många intressanta idéer diskuteras. Många bär tydliga likheter med deltagarekonomiska principer, exempelvis deltagande budgetar, där medborgarna kan påverka budgetarbetet, oftast på kommunnivå.
Källan till texten ovan är byggd på en artikel i tidningen ”Arbetaren” 30 maj 2007.

MVH
bigj

[Viseman]

Elitokratisk ekonomi

Elitokratisk ekonomi föredrag jag då. Men det finns vissa likheter. Inom korporativism påpekar man hur viktigt det är att alla tillverkning gynnar hela samhällets behov. Att hela samhället är en stor enhet, en stor organism. Konkurans på marknaden är inte lika viktig som att man utvecklar det företag som är bäst i sin bransh och ser till att företaget tänker på hela samhället, inte bara på sig själva. Det ska finnas en meritokratisk modell i samhället. Alla ska få sina positioner efter sina meriter. Det går till så att folkmassan bör ge sitt förtroende till de som vet bäst inom deras olika branscher. Där bestämmer de vad som krävs för meriter för att bli sköta ekonomin på ett företag, för att tillverka det som företaget tillverkar, för att bli en bra taxi-förare eller vad det nu är man vill bli. Sedan ska folk kunna hoppa fritt hursomhelst mellan olika jobb, bara de har meriterna för det så man ser att de kan de jobben. Alla medborgare i samhället kan se vad alla har för meriter och vilka kriterierna är för att bli en godkänd bagare som exempel. Om alla kräver så låg lön som möjligt och arbetar flitigt, så blir det en massa roliga saker som alla efter diverse behov kan tillfredsställa sig med. Fullständig explotion på marknaden! Även sådant som marknaden har svårt att uppskatta finns tillängligt genom att man satsar på folks passioner i livet. Eliten förbjuder också saker som är farliga för folket och helt onödiga. Som farliga kemikalier man sätter till i produkter och sprider sig överallt, när de kan tillverkas på naturligt sätt.

[biggj]

Hejsan!

Njae, käre Jörken/viseman, åter är du ute och cyklar vilse i pannkakan. Din ekonomiska elitokrati tenderar att vara precis lika ogenomtänkt och korkad som din idé om den politiska elitokratin. Ta bara detta som ett exempel:

"Det går till så att folkmassan bör ge sitt förtroende till de som vet bäst inom deras olika branscher. Där bestämmer de vad som krävs för meriter för att bli sköta ekonomin på ett företag, för att tillverka det som företaget tillverkar, för att bli en bra taxi-förare eller vad det nu är man vill bli."

Jaha, så man skall ge sitt förtroende till dem som vet bäst? Hur skall det gå till då? Genom omröstningar på torget kanske? Hur många omröstningar då? Det finns ju en uppsjö av yrken, och årets dagar räcker ju ej till att rösta om alla desse yrken. Hur länge skall sedan ett sådant beslut gälla? Ett år? Fyra år? För alltid? Har man egentligen tid med annat än omröstningar i detta system? Tänk om någon blir hungrig under tiden......? Ho ho ho ho.....komiskt så det förslår.....

Sedan kommer minsann denne tokighet och glättar till det hele lite till:

"Om alla kräver så låg lön som möjligt och arbetar flitigt, så blir det en massa roliga saker som alla efter diverse behov kan tillfredsställa sig med."

Okey, gäller det experterna också? Hur får man förresten alla att arbeta flitigt för en så låg lön som möjligt? Strider inte det lite mot den mänskliga naturen?

Denna insikt går ej heller av för hackor:

"Eliten förbjuder också saker som är farliga för folket och helt onödiga. Som farliga kemikalier man sätter till i produkter och sprider sig överallt, när de kan tillverkas på naturligt sätt."

Jaha du, men om nu eliten för för sig att de nog kan trixa lite och ändå låter tillföra lite "farliga saker" i en del produkter så att de erhåller en lite större dosör penningar då? Vem kontrollerar eliten? Folket kanske? Men det går väl inte, för de har ju ingen rösträtt, eller så väger deras röster lättare än elitens röster, det ansåg ju våran elitokratiske hjälte i en tidigare inlaga! Ho ho ho ho ho.....rena snurren....men så blir det när man låter sverigedemokrater och annan klientilism tänka fritt och efter egen hjärncell.......ho ho ho ho ho.......

MVH
bigj

[Benjie]

Point.

Eller det är väl just det jag sa eg. Klassiskt. Skillnaden mellan AV dig och tex biggen. Ganska så sunt att tro att man inte kan både ha kakan och äta upp den.

Va!?
Du menar att vi är överens?

Det var roligt, men är säkerligen ett missförstånd.

Läs innebörden av min kommentar igen så  hittar Du
kanske hem till ännu en mening  för att försvara ett
borgerligt samhälle.

Ty för egen del kan jag inte rekommendera ngn annan
väg ut ur samhällseländet än en verklig revolution.

Benjie

[teoretikern]

Deltagandedemokrati – en variant av ekonomisk demokrati

Den amerikanske vänstermannen Michael Albert har ett förslag på en demokratisk utveckling - deltagarekonomi.

Har läst Parecon, jag höll på att spy av klicheerna. Hittade den begagnad, men jag slängde den efter jag läst den. Ett enda kackalurum av inbillade problem, flum, totalt ologisk prissättning, etc. Ingenting nytt under solen.  :P

[Kallekula]

Ty för egen del kan jag inte rekommendera ngn annan
väg ut ur samhällseländet än en verklig revolution.

Jo jag vet att du anser det. Har du sett filmen Che? Den var bra, men om vi skulle överföra det till svenska förhållanden. Är det inte lite väl besvärligt att springa omkring i skogarna och bygga upp en rebellrörelse för att störta de borgerliga när man istället kan rösta bort dem i nästa val?

Sen förstår jag att du tycker om den pojkboksromantiska sidan av det hele, men som sagt val är ju så mycket enklare och smidigare.

[biggj]

Hejsan!

Vi går vidare i vår intressanta, och av många, uppskattade analyserande skissering av den ekonomiska demokratin, alltså det system som kommer att ersätta den nuvarande kapitalismen!  :)

Fungerar ekonomisk demokrati? Javisst, vi har facit…

Fungerar då dessa skisseringar i den empiriska verkligheten? Går det att i praktiken införa ekonomisk demokrati? Kan man dessutom behålla marknadsekonomin? Går detta rent av att kombinera med en slags ”planekonomi”?
Idel frågor, men kan man verkligen tilltro arbetarna en sådan kunskap som den ekonomiska demokratin kräver? Och fungerar en utökad ekonomisk demokrati samtidigt som det även existerar en demokratisk, och en av statsmakterna delvis planerad ekonomisk utveckling? Vad tror nyliberalerna? Vad tror de som ser en ökad demokrati såsom ett hot? Och inte minst – har något liknande över huvud taget gjorts tidigare? På den sista frågan kan man svara både ja och nej, beroende på vad man lägger i ord och begrepp såsom ekonomisk demokrati, arbetarstyre, lönsamhet, konkurrens och marknadsekonomi, för att ta några centrala begrepp.

Ja, det har visat sig att den ekonomiska demokratin och det demokratiskt styrda företaget faktiskt funkar, över förväntan till och med! Det har visat sig att arbetarstyrda företag är mer lönsamma än vanliga privata företag, och de är säkrare att arbeta där än på privata företag, eftersom man alltid tvingas leva med en stor osäkerhet när man arbetar under de förhållanden som råder på dessa företag. Genom exempel från både Europa och Amerika ser vi att den ekonomiska demokratin, tillämpad som arbetarstyrda företag eller arbetardrivna företag ser vi att idéerna inte alls är omöjliga, tvärtom är de fullt möjliga. Och med de många ekonomiska kriserna som kapitalismen och nyliberalismen har resulterat i sedan början av 1980-talet, är det av allt större vikt att denna ekonomiska inriktning påbörjas så snart möjligt.

Den kooperativa och löntagarägda företagsformen i näringslivet…en återknytning

Därmed kommer vi in på en översikt av det här framskisserade systemet med arbetardrivna, och även arbetarstyrda, företag. Det finns flera olika modeller av ekonomisk demokrati, från närmast ren företagsamhet och en kapitalistisk marknad, till en planekonomi där marknaden är hårt reglerad och de privata företagen är få eller inte alls existerande. Där emellan finns det en uppsjö av varianter, varav denna som här skisseras bara är en i mängden. De företag som här kallas för arbetarstyrda och/eller är arbetarägda, skall genom lagstiftning erhålla lättnader i form av lägre skatter, och som motprestation tvingas de stanna kvar i sina hemkommuner, dels avstå från att ta sig in på börsen. I övrigt skall samma regler som styr den övriga arbetslagstiftningen gälla även för dessa företag. Syftet är att hålla kvar verksamhet på orten och därmed både skapa och behålla arbetstillfällen i hemkommunen. Samtidigt förhindras man att växa genom att det blir olagligt för dessa företag att tränga sig in på aktiemarknaden. Ett annat syfte är att säkra viss produktion i varje kommun.

De anställda skall vara delägare i företaget, inga andra delägare tillåts. Meningen är att alla anställda/delägare har lika stort inflytande genom att alla har en röst i alla frågor som berör företaget. Däremot skall ett sådant företag kunna ombildas till ett privat företag och ta steget fullt ut på aktiemarknaden och den fria marknaden om delägarna så önskar. I så fall skall en avgift erläggas statsmakten och den hemkommun som företaget befinner sig i. Hur stor denna avgift skall vara, blir föremål för diskussioner mellan de politiska partierna. Dessutom skall de förmånliga skattevillkoren försvinna vid en privatisering.

Konkret skall dessa företag i sin start erhålla ett av politikerna preciserat startbidrag och startlån när man startar upp företaget. Medlen i sig kan/skall komma från en ordinär bank, en riskkapitalfond eller från kommunen, eller från en grannkommun vid extrema fall då kommunala samarbeten är ett alternativ. En grannkommun som fysiskt gränsar till kommunen i fråga. Pengarna skall sedan successivt betalas tillbaks igen enligt de låneregler som då gäller. Dessutom, vid lån av offentliga medel, skall allt betalas tillbaks till det offentliga vid en eventuell privatisering av företaget. Skatten skall som sagt vara lägre än för privata företag. Denna fråga blir även föremål för en politisk diskussion mellan partierna. För att ge ett exempel kan den direkta skatten (alltså icke de sociala avgifterna för de anställda/ägarna, de skall betalas in i vanlig ordning precis som för alla andra företag och arbetsgivare) för sådana företag ligga omkring 50 procent lägre än för de renodlat privata och offentliga företagen/institutionerna. Utöver detta kan man belasta de privata företagen med särskilda skatter som vi kan kalla för ”fifflarpenning” eller något liknande – syftandes på det omfattande fiffel som existerar i de privata företagen. Sociala avgifter för de anställda skall utgå som för övriga företag. Sista avgörandet skall dock ligga hos de politiska partierna. Några möjligheter att bilda dotterföretag eller sidoverksamhet med oklart ägande skall endast tillåtas i den kommun där man är verksam.

När det gäller de offentliga arbetsplatserna och verksamheterna skall de ovan gällande lagarna också tillämpas där. Enda skillnaden är att de anställda inte kan rösta bort politiker eller politiskt tillsatta tjänstemän (annat än vid de nationella valen). I stort sett skall nuvarande lagar som reglerar och styr offentlig verksamhet även fortsättningsvis gälla. Dock bör man snarast avskaffa den s.k. ”beställar/utförandemodellen” som infördes år 1992 – eftersom den är odemokratisk och hindrar medborgarinflytandet i kommunerna. Som tidigare nämnts måste även juridiken förändras så att konsumentkraven får ökad tyngd gentemot säljare och producenter. Lagar och regler skall väga över till konsumenternas fördel och tolkningsföreträdet skall klart ligga hos denna breda grupp och tolkas ur dessas utgångspunkter. Straffen för falsk marknadsföring, medvetet fuskande med produkter och tjänster som bjuds ut på marknaden liksom kartellbildningar skall vara kännbara för såväl säljare som tillverkare. Bevisbördan bör ändras så att den helt och hållet ligger hos säljaren/producenten. Kan man ej bevisa sin oskuld blir det böter eller domstolsförhandlingar som skrivs så att de ger kännbara ekonomiska avbräck för de fuskande ägarna och/eller företagsledarna.

Man kan nu fråga sig om allt det ovan skisserade kommer att fungera i verkligheten? Svaret
blir det klassiska - man kan aldrig sia om framtiden! Men med lite god vilja från flertalet inblandade blir det säkerligen inga större problem - även om gnällspikar och frustrerade nyliberaler säkerligen kommer att kritisera såväl idéerna och som deras framtida genomförande. Men varför inte, det är ju enbart av godo att de politiska motståndarna synar utvecklingen - bättre garanter för en balanserad och vettig utformning av politiken finns knappast! Dessutom får vi med denna utveckling fram nya politiker med både en inre styrka likväl som en inre glöd för det de tror på - karriäristerna tenderar att avslöjas och drivas bort från köttgrytorna. Samma sak sker säkert också inom näringslivet - de giriga och egoistiska fifflarna ersätts med tiden av människor som verkligen har intresse av att driva företagen på ett långsiktigt, humant och effektivt sätt.

Noterbart är att vi fortfarande har kvar marknadsekonomin, konkurrensen mellan företagen och hela den struktur som vi har vant oss vid. Den enda skillnaden är att hela systemet reformeras och demokratiserats. Vilket är en seger för alla, om man tänker efter en smula!
Inom arbetsmarknadspolitiken går det faktiskt att, som vi redan skisserat, ta två vägar till ett vettigare samhälle – antingen förstärka arbetsgivarnas makt och införa ett smidigt och konjunkturberoende system, utan att för den skull beröva de anställda deras ekonomiska trygghet, och införa medborgarlön. Eller ta en väg där alla mer eller mindre delar på ansvaret, vilket kräver en fördjupad demokrati som här ovan redan har diskuterats.

MVH
bigj

[Kallekula]

Men det du skissar på finns ju redan biggen. Det står alla fritt att starta företag och driva dem enligt dina principer, eller om man är anställd lägga fram dina förslag inför ägarna och sedan omorganisera. Dvs bara säga till ägarna: nu styr vi och vi tar hand om produktion och vinst. Ägarna säger ok sedan kör man på. Så vad är det som är nytt?...vad kan det vara


Sen att du slår ett slag för eget företagande är ju bara bra.


...av ren nyfikenhet. Du säger:

Ja, det har visat sig att den ekonomiska demokratin och det demokratiskt styrda företaget faktiskt funkar, över förväntan till och med! Det har visat sig att arbetarstyrda företag är mer lönsamma än vanliga privata företag

....fakta, statistik och länkar angående detta. Annars är det som vanligt enbart fablernas värld.

[biggj]

Hejsan!

Vi fortsätter vår odysséliknande redovisning av vår syn på den ekonomiska demokratin. En företagsform som bådar gott inför framtiden, i dessa företag är man mån om sina arbetare, och de är oftast långt mer lönsamma är de privata företagen. Det är alltså frågan om stabila företag som har framtiden för sig, både som företeelse och som enskilda arbetsplatser.  :wink:

Ett multinationellt företagskomplex som grundar sig i en kooperativ driftsform

David Schweickart, professor i psykologi i Chicago, har skissat på en solidarisk och mer demokratisk värld bortom kapitalismen, i boken ”After Capitalism” (2002). Han kallar systemet i sitt skisserade framtidssamhälle för en ”ekonomisk demokrati”. I dag är människor i demokratier bemyndigade med att rösta fram regeringar, medan samma väljare är omyndighetsförklarade i tillsättandet av företagsledningarna, menade Schweickart. Istället är det aktieägarna som med ekonomiska muskler kan köpa sig makten över produktionsmedlen. Detta vill Schweickart ändra på, han menar att arbetarna i arbetarråd ska kunna rösta fram företagsledningar i storföretag medan småföretag ska styras direktdemokratiskt. Att stora arbetarägda företag kan fungera i praktiken är MCC, Mondragon Corporación Cooperativa, ett företagskooperativ i Baskien, Spanien, ett framgångsrikt exempel på. Den kooperativa fasen av företaget skapades år 1956, under Franco-diktaturen. Ledd av några studeranden och en präst lyckades man överleva diktaturen, och när Spanien blev en demokrati började företaget växa, och idag producerar man allt från jordbruksprodukter till industrirobotar. Företaget har numera två forskningscentra, ett antal utbildningscentra, en bank och många dotterbolag som styrs och verkar i samma anda som moderbolaget. Sammanlagt var över 90 000 medarbetare aktiva i företagskomplexet MCC år 2008. Trots den ekonomiska krisen som följde hösten 2008, vilken även drabbade MCC, har företaget i stort klarat sig bra. Under 2000-talets första 8 år anställdes närmare 20 000 nya medarbetare, under en tid då de privata bolagen avskedade arbetare och tjänstemän.....

Schweickart vill att arbetarägda företag konkurrerar på en marknad där konsumenter och företag optimerar produktionen med hjälp av utbud och efterfrågan, ungefär som idag. Han föreslår att ett demokratiskt valt råd delar ut skattepengar till företag som har behov av investeringskapital. Det kan alltså finnas skillnader i en kapitalistisk marknad och en demokratiskt styrd marknad. Marknad och kapitalism är alltså inte alltid synonymer. Men vill man behålla även den privata företagsformen, så är skillnaderna i princip fåtaliga. Enda skillnaden är att staten gynnar de demokratiskt drivna företagen och inte som idag, de privata företagen.
David Schweickart argumenterar för att staten ska ge ekonomiskt och tekniskt stöd åt företag som ombildas till att vara arbetarägda. Vidare föreslår han att staten ska hjälpa till att köpa upp företag när det är finansiellt möjligt för att sedan ge kontrollen till arbetarna. Detta är oftast möjligt när företag är i finansiella kriser och aktierna billiga. Risken är dock stor att pengar ändå går förlorade, samtidigt är konkurser av skada för samhället, varför det allmännas stöd ändå bör vara stort för sådana åtgärder. Åtgärder som dock inte alltid går att genomföra, företagskonkurser och nedläggningar kommer även i fortsättningen att förekomma oavsett ekonomiskt system så länge det finns en marknad.

MVH
bigj

[Kallekula]

Jo du säger att de är mer lönsamma. Men inget som backar upp det. Nåväl fablernas värld ånyo.

Men om vi leker med tanken att de anställda blir ägare (det som i praktiken blir konsekvensen) så är alla delägare där de arbetar. Jag antar att företag x med fler anställda inte får lägga ned konkurrent y med färre anställda med hänvisning till demokratiprincipen. Jag utgår också ifrån att företagen fortsättningvis kommer att ha privata ägare (dvs de fd anställda) som bestämmer, dvs de blir inte statliga och staten/kommunen tar vinst osv (mer än skatt....vad tänke du att den ska ligga på?).

På vilka premisser kommer företagen ta in nya delägare? Kommer de också får en demokratisk röst? Kommer de nuvarande ägarna, dvs de fd anställda få anställa nya utan att dessa ska få bestämma över vinst (tex i egen ficka) och produktion? Om så ej är fallet så kommer de också bli delägare? Vad kommer det innebära, ska de köpa in sig. Hum spånar lite. Själv skulle jag se till att innan omdaningen kommer ta anställning på ett riktigt framgångsrikt företag med mycket i kassan och sedan se till att, i demokratisk ordning med övriga (och de lär ju inte bli ett problem), pludra företaget på tillgångar. Hum hum. Spånar lite nu, ser fördelarna.

Men du ska nog inte vara för orolig för sådana yttringar biggen. I praktiken har alla lönsamma företag långt innan konfiskeringslagar sätts in lagt ned eller flyttat. Och detta har jag alltid funderat på när när det gäller kommunistiska ideer. Om det nu är så att man kommer börja från 0 varför inte genomföra det nu? Starta koopertiv, företag där man är delägare redan nu. Det finns ju massvis med gamla kommunister som har samma tankar som du biggen, så det är väl bara att köra igång? Du är ju dessutom arbetslös nu, så vad hindrar dig? Startkapital går att få tag i redan idag. Eller är det vänsterns akilleshäl som gör sig gällande igen. Dvs verkligehten när det kommer till kritan så bidde det liksom inte mer än en bebistumme. Finns det några riktiga företagare med ideer inom vänstern, eller pratar mest men kan/törs eg. inte så mycket?

Som sagt varför kör du inte iång ett företag biggen? Eller är det som vanligt inom extremvänstern de mytomspunna andra som ska göra det (starta företag, omfördelas ang resurser osv).

[biggj]

Hejsan!

Alla frågor om drift och styrning, ägande och anställningar är redan redovisade i vår text. Det gäller således att läsa igenom, annars går det som för många sverigedemokrater i skolorna - de kommer hopplöst efter och efter nio, eller tolv, års skolgång är de lika okunniga som när de påbörjade skolan vid sjuårsåldern!  :arrow:  :lol:

MVH
bigj

[teoretikern]

Jo du säger att de är mer lönsamma. Men inget som backar upp det. Nåväl fablernas värld ånyo.

Det finns en ledtråd, den finner man här:

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=6346

Skrattar förresten gott åt Michael Alberts Parecon, för Biggens alternativ ska ju vara en slags blandning av marknad och plan. Som om det inte vore något nytt? Nu var det ett tag sedan jag läste Parecon. Han började i alla fall hyfsat för att vara vänster, han menade att man som vänster inte enbart kan vistas i drömmarnas värld, och han citerade Keynes ord, att vänstern gärna kritiserar kapitalismen, men när det är dags att presentera ett alternativ står man villrådig. Det lät ju bra. Men någon Alec Nove är han då verkligen inte, efter ca 50 sidor in i boken börjar det som inte är något nytt alls under solen, och så börjar en presentation av vad som är en enda mikroekonomisk oreda. T ex, hur ska prissättning ske? Ja, Biggen hur ska prissättning ske i Parecon, varför avslöjar du inte det alternativet som till och med ärliga sossar skulle finna iögonfallande? Halvsanningar är väl inte något bra?

[Kallekula]

Men söta biggen nu är du där och snakar om topsen igen. Det intressanta är att de anställda ska får bestämma över vinst och produktion. Dvs de blir i praktiken ägare. Allt annat vad du kallar det för är blihandlarsemantik. Har du inte ställt dig frågan varför inga i Sverige köper ideer som du för fram (det finns många extrempartier som pläderar dem). Det är ju inga nya ideer du för fram som bekant.

Att du ägnar dig spaltmil åt att sedan i detalj berätta hur omröstningar ska gå till, vem som ska köpa fikabröd på fredag etc är ju som sagt bara topsen.

aha du biggen missade att svara på denna:

Om det nu är så att man kommer börja från 0 varför inte genomföra det nu? Starta koopertiv, företag där man är delägare redan nu. Det finns ju massvis med gamla kommunister som har samma tankar som du biggen, så det är väl bara att köra igång? Du är ju dessutom arbetslös nu, så vad hindrar dig? Startkapital går att få tag i redan idag.

[Kallekula]

Jo du säger att de är mer lönsamma. Men inget som backar upp det. Nåväl fablernas värld ånyo.

[color=black]Det finns en ledtråd, den finner man här:

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=6346

De kan ju vara det och det vore väl bara bra för biggens sak om han framför det. Bara att ta fram statestik, fakta etc sedan jämför man.

Bäst är väl att tillägga att de exempel biggen för fram finns inom länder där man inte tillämpar hans principer, så det finns egentligen inget som talar för biggens sak i sig. Men det vore intressant att se det som stöder hans tes.

[Benjie]

Ty för egen del kan jag inte rekommendera ngn annan
väg ut ur samhällseländet än en verklig revolution.

Jo jag vet att du anser det. Har du sett filmen Che? Den var bra, men om vi skulle överföra det till svenska förhållanden. Är det inte lite väl besvärligt att springa omkring i skogarna och bygga upp en rebellrörelse för att störta de borgerliga när man istället kan rösta bort dem i nästa val?

Sen förstår jag att du tycker om den pojkboksromantiska sidan av det hele, men som sagt val är ju så mycket enklare och smidigare.

Visst kan Du  ha rätt i detta med val..jag har inget  problem med det.
Jag menar inget annat än att hävda arbetarklassens svenska folkets
rätt till att styra sitt land och slå emot parasitismen av dess mervärde.

Kort o gott.

Benjie