Syftet med att leva tillsammans i ett samhälle

[Forgiatura]

jag grubblar på vad syftet med att leva tillsammans med andra människor i ett samhälle egentligen kan tänkas vara. Detta tycker jag måste vara en utgångspunkt för HUR vi borde organisera oss. Jag hittar förvånansvärt få diskussioner om detta i cyberrymden (och jag är inte skolad i filosofi/samhällsvetenskap eller liknande).

Jag är ute efter lite olika förslag och synsätt på detta; inte bara vad ni själva tycker eller tror er veta att syftet är, utan vad ni vet om andras syn på ämnet.

Jag själv kan komma på följande:

1. Att individerna i samhället ska "ha det så bra som möjligt"; alltså att vi organiserar oss för att det genom arbetsdelning ska leda till att individerna får ett bättre liv än vad de skulle ha ensamma. Hit får man väl även räkna tankar om att en elit skapar en världsordning där ett fåtal individer "har det så bra som möjligt" på andras bekostnad. Man kan kanske kalla det ett hedonistiskt synsätt?

2. Artens överlevnad; att skapa förutsättningar för att våra gener ska spridas vidare. Om vi alla hade levt ensamma (eller i mindre grupper) skulle enligt detta synsätt sannolikheten att vi dör ut öka. En evolutionär syn?

3. Religiösa idéer om att samhället är ett högre väsens skapade ordning som innebär ett test eller endast utgör en arena för de som lever i samhället. Detta bör i så fall ställas i kontrast till de första två punkterna. En religiös syn?

Jag utgår ifrån synsättet att det finns en objektiv verklighet och således försvinner synsätt som gör gällande att samhället vi upplever att vi existerar i endast är något som vi skapar inom oss (osv.).

[reflex]

Människan är ett naturligt grupplevande djur, därför kan vi inte frångå detta utan att minska våra möjligheter att få ett bra liv.
Genom att samarbeta på en "större" nivå än den lilla gruppen där alla känner varandra, så kan vi uppnå mycket som annars skulle vara omöjligt.
Som jag ser det borde gruppens/samhällets syfte vara att ge största möjliga "lycka" till alla dess "deltagare".
Som lycka kan vi för enkelhets skull räkna sådant som vi mår bra av.
Dessutom måste det gruppen/samhället uppnår vara bestående och inte lågsiktigt ohållbart.

[Forgiatura]

Reflex, jag tolkar dig som att ditt synsätt skulle kunna läggas under kategori 1.

Kan du tänka dig något synsätt som inte kan kategoriseras in under de tre punkter jag tog upp?

[klorofyll]

Jag tror att syftet är synergi. http://sv.wikipedia.org/wiki/Synergi

En tråd om dess motsats: http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... ffekt-8977

Vad jag tror är den grundläggande orsaken till att vi behöver varandra är att det är nödvändigt med olika åsikter, en åsikt kan ses som en utkikspunkt eller ett speciellt fokus.

[reflex]

Reflex, jag tolkar dig som att ditt synsätt skulle kunna läggas under kategori 1.

Kan du tänka dig något synsätt som inte kan kategoriseras in under de tre punkter jag tog upp?

Som jag ser det så är samhället till för mäniskorna och inte tvärt om. Det är också det enda synsätt jag kan tänka mig.
Att eftersträva största möjliga BNP eller andra mått på materiellt välstånd ser jag som underordnat.

[Forgiatura]

Jag tror att syftet är synergi. http://sv.wikipedia.org/wiki/Synergi

Det är ju en bra tanke som tar syftet på en lite annan nivå. Jag antar att oavsett om man tror att individers välbefinnande eller artens överlevnad är mål att eftersträva, så kan samhällets funktion sägas vara att låta oss tillsammans vara bättre än alla var för sig. Jag antar att min fråga rör varför vi behöver denna synergi; vad är det vi försöker uppnå?

[Zokrates]

Det övergripande syftet med samhällen idag så som jag tolkar det är att kunna hierarkiskt kontrollera individerna så att de lättare kan styras mot målet att tjäna pengar på individernas styrda arbetsinsatser så att merparten av det producerade kapitalet samlas hos den styrande toppen. Det efterföljande syftet är en bifunktion av att människor lever tillsammans, de skall producera nya individer som kan utnyttjas eftersom människor har en benägenhet att både åldras och dö.

I en del samhällen har man kommit längre i denna processen, i andra samhällen befinner man sig i startgroparna, ett exempel är att skapa ett gemensamt språk, en gemensam kultur och en gemensam historisk identitetskänsla. Allt måste homogeniseras, omstöpas, tvingas in i ett bestämt mönster där ytterligheter bekämpas som i t.ex Israel där man aktivt jagar och krossar beduinernas hem i öknarna samtidigt som de bygger nya likriktade bosättningar på ockuperad mark.

Ett annat exempel är Ukraina,
" Ett fåtal oligarker, som under Janukovitj tillskansat sig otillbörligt politiskt inflytande, har få intressen av att rubba status quo." http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/pu ... 797032.svd
De befinner sig ungefär samhällsutvecklingsmässigt där Sverige var under 1800 talet då ett fåtal personer här tillskansade sig sin makt som de innehar än idag.

Den breda allmänhetens syfte med att ingå i ett samhälle är alltså starkt begränsad till att skapa ett mervärde hos en liten elit, se till att efterlämna en avkomma som kan indoktrineras via ett skolsystem, samt däremellan hållas upptagen med banala förströelser så att de inte får för sig att i kraft av att ändå utgöra 99% av mänskligheten jaga ifatt eliten och lemlästa dem.

[reflex]

Det övergripande syftet med samhällen idag så som jag tolkar det är att kunna hierarkiskt kontrollera individerna så att de lättare kan styras mot målet att tjäna pengar på individernas styrda arbetsinsatser så att merparten av det producerade kapitalet samlas hos den styrande toppen. Det efterföljande syftet är en bifunktion av att människor lever tillsammans, de skall producera nya individer som kan utnyttjas eftersom människor har en benägenhet att både åldras och dö.

I en del samhällen har man kommit längre i denna processen, i andra samhällen befinner man sig i startgroparna, ett exempel är att skapa ett gemensamt språk, en gemensam kultur och en gemensam historisk identitetskänsla. Allt måste homogeniseras, omstöpas, tvingas in i ett bestämt mönster där ytterligheter bekämpas som i t.ex Israel där man aktivt jagar och krossar beduinernas hem i öknarna samtidigt som de bygger nya likriktade bosättningar på ockuperad mark.

Ett annat exempel är Ukraina,
" Ett fåtal oligarker, som under Janukovitj tillskansat sig otillbörligt politiskt inflytande, har få intressen av att rubba status quo." http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/pu ... 797032.svd
De befinner sig ungefär samhällsutvecklingsmässigt där Sverige var under 1800 talet då ett fåtal personer här tillskansade sig sin makt som de innehar än idag.

Den breda allmänhetens syfte med att ingå i ett samhälle är alltså starkt begränsad till att skapa ett mervärde hos en liten elit, se till att efterlämna en avkomma som kan indoktrineras via ett skolsystem, samt däremellan hållas upptagen med banala förströelser så att de inte får för sig att i kraft av att ändå utgöra 99% av mänskligheten jaga ifatt eliten och lemlästa dem.

Men finns inte den här "elitismen" inbyggd i den mänskliga naturen?. Är det kanske en naturlig följd av människans natur, på samma sätt som att myror bygger myrstackar? Det verkar som att din lösning på problemet är att "hugga huvudet av ormen". Om man tittar historiskt så visar det sig att det strax växer ut ett nytt huvud och sen är vi snart tillbaka på ruta ett igen.
Globaliseringen gör att alla springer åt samma håll och detta gör att det blir svårt att hitta nya sätt att organisera vårt samhälle. Jag skulle helst vilja bryta den utvecklingen så att människans uppfinningsrikedom skulle kunna få större utrymme och att länder och regioner skulle få mer självstyre (i praktiken). Vad som i alla fall är absolut nödvändigt för att inte samhällen automatiskt ska övergå i diktatur är yttrandefrihet, demokrati och ett väl fungerande rättsväsen.