Viljan till makt - över känslorna

[Algotezza]

I dagens medievärld, inom politiken och mänskor emellan, sker en maktkamp... Inte så mycket om pengar eller ren politisk makt, som jag ser det, utan om känslorna - om att styra folks känslor. Den som styr känslorna, styr också tänkande, vilja och beteende...

[förstår mig själv]

I dagens medievärld, inom politiken och mänskor emellan, sker en maktkamp... Inte så mycket om pengar eller ren politisk makt, som jag ser det, utan om känslorna - om att styra folks känslor. Den som styr känslorna, styr också tänkande, vilja och beteende...

Ja känslorna är det enda som betyder något, även om de flesta inte är medvetna om det. Pengar tex, föreställningen om vad man kan göra för dem ger goda känslor. När man använder sina pengar ligger värdet i de goda känslor som uppstår/eliminering av dåliga känslor.
Om man lär sig värdera det som sker i livet på detta sätt kommer man upptäcka massa samband mellan vad vi gör och vad vi känner.
Då kan man tex pröva de bibliska teorierna (gör gott, få gott tillbaka. Gör ont, få ont tillbaka. Och oändligt med annat, det som tidigare föreföll vara trolleri blir verkligt och man kan njuta av naturlagarnas skönhet.
Sättet att få "kontroll" över känslorna och därmed kunna "styra" andra är att utveckla sitt förnuft. Förnuftet är en funktion av (IQ), vilket är konstant(nästan, beror av arv, går att träna upp till viss del) och av indata från sinnena(variabel).

[Pilatus]

Ja känslorna är det enda som betyder något, även om de flesta inte är medvetna om det.

De flesta är självklart medvetna om hur de upplever sina känslor. Rädsla, ilska, avsmak, skam och glädje. Känslorna är psykiska reaktioner på något som hänt. Så känslor föregås av att vi gör något som vi upplever som ångestframkallande eller glädjande, eller vad det nu kan vara. Om du t ex skulle komma på att känslor inte är fullt i nivå med vad du föreställer dig, skulle du antagligen tycka att det var glädjande. Kognitiva förmågor kanske i så fall skulle kunna värderas något litet högre. Du brukar ju ständigt referera till Albert Einstein, jag tror han skulle blivit glad om du sagt att intellektuell förmåga, fantasi och känslor är alla lika viktiga i en människas liv. Att ständigt upprepa vikten av känslor ger inte mycket, det framstår som tjatigt och det verkar inte heller som du kan referera till någon forskning som kan belägga att känslorna är det enda som betyder något.

[Algotezza]

Ja känslorna är det enda som betyder något, även om de flesta inte är medvetna om det.

De flesta är självklart medvetna om hur de upplever sina känslor. Rädsla, ilska, avsmak, skam och glädje. Känslorna är psykiska reaktioner på något som hänt. Så känslor föregås av att vi gör något som vi upplever som ångestframkallande eller glädjande, eller vad det nu kan vara. Om du t ex skulle komma på att känslor inte är fullt i nivå med vad du föreställer dig, skulle du antagligen tycka att det var glädjande. Kognitiva förmågor kanske i så fall skulle kunna värderas något litet högre. Du brukar ju ständigt referera till Albert Einstein, jag tror han skulle blivit glad om du sagt att intellektuell förmåga, fantasi och känslor är alla lika viktiga i en människas liv. Att ständigt upprepa vikten av känslor ger inte mycket, det framstår som tjatigt och det verkar inte heller som du kan referera till någon forskning som kan belägga att känslorna är det enda som betyder något.

Ja, kognitiva förmågor kan moderera känslorna och göra att man inte blir slav under dem. På moralens område måste man använda både förnuft, erfarenhet och känsla - det räcker inte med endera. På samma sätt när man värderar något öht, inom konst, kultur, politik, filosofi etc.

Man mår bäst när kognition och emotion är i balans, när man varken är slav under förnuft eller känslor utan kan balansera dem mot och låta dem komplettera varandra.

[Algotezza]

I dagens medievärld, inom politiken och mänskor emellan, sker en maktkamp... Inte så mycket om pengar eller ren politisk makt, som jag ser det, utan om känslorna - om att styra folks känslor. Den som styr känslorna, styr också tänkande, vilja och beteende...

Ja känslorna är det enda som betyder något, även om de flesta inte är medvetna om det. Pengar tex, föreställningen om vad man kan göra för dem ger goda känslor. När man använder sina pengar ligger värdet i de goda känslor som uppstår/eliminering av dåliga känslor.
Om man lär sig värdera det som sker i livet på detta sätt kommer man upptäcka massa samband mellan vad vi gör och vad vi känner.
Då kan man tex pröva de bibliska teorierna (gör gott, få gott tillbaka. Gör ont, få ont tillbaka. Och oändligt med annat, det som tidigare föreföll vara trolleri blir verkligt och man kan njuta av naturlagarnas skönhet.
Sättet att få "kontroll" över känslorna och därmed kunna "styra" andra är att utveckla sitt förnuft. Förnuftet är en funktion av (IQ), vilket är konstant(nästan, beror av arv, går att träna upp till viss del) och av indata från sinnena(variabel).

Känslor är viktiga men de är inte hela sanningen om människan. Det finns också lusten att förstå. lusten att lösa problem som kan kallas kognitiv lust. Förnuft och känsla behöver inte stå i motsats till varandra, utan de kompletterar varandra och ger en mer fullständig bild tillsammans av världen och en själv än var och en för sig.

[Pilatus]

Ja, kognitiva förmågor kan moderera känslorna och göra att man inte blir slav under dem. På moralens område måste man använda både förnuft, erfarenhet och känsla - det räcker inte med endera. På samma sätt när man värderar något öht, inom konst, kultur, politik, filosofi etc.

Man mår bäst när kognition och emotion är i balans, när man varken är slav under förnuft eller känslor utan kan balansera dem mot och låta dem komplettera varandra.

Det fick mig att fundera på en sak. Då det gäller vårt förstånd kan det i sämsta fall vara så illa beställt med intelligensen (IQ 30) att människor idiotförklaras, de är mentalt retarderade. Men jag har aldrig hört talas om någon människa som är totalt utan förmåga att kunna uppleva sina känslor. Är det möjligt? Hur skall det beskrivas? Att mänskliga kontakter och olika behov sakta försvinner och personen försjunker in i sig själv i något slags katalepsi.

[Algotezza]

Ja, kognitiva förmågor kan moderera känslorna och göra att man inte blir slav under dem. På moralens område måste man använda både förnuft, erfarenhet och känsla - det räcker inte med endera. På samma sätt när man värderar något öht, inom konst, kultur, politik, filosofi etc.

Man mår bäst när kognition och emotion är i balans, när man varken är slav under förnuft eller känslor utan kan balansera dem mot och låta dem komplettera varandra.

Det fick mig att fundera på en sak. Då det gäller vårt förstånd kan det i sämsta fall vara så illa beställt med intelligensen (IQ 30) att människor idiotförklaras, de är mentalt retarderade. Men jag har aldrig hört talas om någon människa som är totalt utan förmåga att kunna uppleva sina känslor. Är det möjligt? Hur skall det beskrivas? Att mänskliga kontakter och olika behov sakta försvinner och personen försjunker in i sig själv i något slags katalepsi.

Indolens - apati är väl fullt möjliga tecken på sjukdomstillstånd...

[förstår mig själv]

Ja, kognitiva förmågor kan moderera känslorna och göra att man inte blir slav under dem. På moralens område måste man använda både förnuft, erfarenhet och känsla - det räcker inte med endera. På samma sätt när man värderar något öht, inom konst, kultur, politik, filosofi etc.

Man mår bäst när kognition och emotion är i balans, när man varken är slav under förnuft eller känslor utan kan balansera dem mot och låta dem komplettera varandra.

Det fick mig att fundera på en sak. Då det gäller vårt förstånd kan det i sämsta fall vara så illa beställt med intelligensen (IQ 30) att människor idiotförklaras, de är mentalt retarderade. Men jag har aldrig hört talas om någon människa som är totalt utan förmåga att kunna uppleva sina känslor. Är det möjligt? Hur skall det beskrivas? Att mänskliga kontakter och olika behov sakta försvinner och personen försjunker in i sig själv i något slags katalepsi.

Indolens - apati är väl fullt möjliga tecken på sjukdomstillstånd...

Vi behöver känslorna för att röra kroppen på sådant sätt att det är förenligt med liv.(äta,kissa,lagom varm, smärta(skydda kropp), rädsla osv).
Känslorna kan vara "skilda" från förnuftet i mer eller mindre utsträckning. När man förstår att utveckla sitt förnuft blir man mer medveten om sina känslor.

[Anders]

Men känslorna har också en mer avgörande funktion : i sökandet efter Välbefinnandet.

Att hitta tillstånd där man är i balans med sig själv. Eller i lagom obalans om man har det långtråkigt. Man söker tillstånd där man mår väl (de som "gör det lilla dåliga nu för det stora bra senare" får tillfredsställelse - det är människor som vill bekräfta sig själva med att vara duktiga). Lyckan är ju som bekant svår att provocera fram, men en slags artificiell tillfredställelse kan uppnås med rätt slags stimuli, sex, våld, sensationer, katastrofer, humor eller vad det nu kan vara. Ibland är tillfredställelsen personlig så att säga, och ibland tillsammans med andra. Och där har man lärt sig att det finns tåtar att rycka i som skapar välbefinnande hos folk, och det säljer.

[förstår mig själv]

Jo det är olika "krafter" som påverkar vad vi gör. Den "goda" kraft som kan uppstå av föreställningen om verkningarna av sitt handlande kan övervinna vissa negativa krafter(olust,lidande) som kan uppstå. Följer man en bra "teori" kan man styras av förnuftet och välja visst lidande. Det gäller dock att man förstår själv vad det är man gör.
Sedan är det så att vi bara har kunskap om det vi erfarit(det som skett/registrerats). Einstein skriver att vi måste registrera/mäta dvs få indata om det som skett för att kunna bilda teorier/förstå naturen. Det vore extremt bra om människan alltid följde sina sinnen/det som sker alltså/mätvärdena och inte avvek. Något annat vore ju inte förenligt med vår existens. Vi har alltså inget "val""ingen fri vilja".