Anders skrev:I sammanhanget måste jag säga att de som var unga på 90- och 00-talen var förvånansvärt coola. Stack inte ut nåt särskilt åt vare sig år höger eller vänster och inte över huvud taget. 90-talet var, förutom en del våndor efter murens fall, en väldigt skön tid för västvärlden och den motsvarande i öst.. Man kan förstå att Fukuyama pratade om end of history. Muren föll, internet var nytt, presidentval var mellan dugliga demokrater och republikaner, det var vattenfestivaler, kickoffer på jobbet och en ännu hyggligt fungerande skola och sjukvård. Visst, globaliseringen började mullra, men… synd att tiotalet skulle urarta så totalt, framför allt här i sverige. Kan nån hitta nåt som är bättre nu i Sverige än 2010? Förutom mobilerna och bredbandet?
Inte undra på att ungdomskulturerna är nervösare.
90-talet var en återgång till det mer introverta efter ett extremt utåtriktat 80-tal. Jag tror att många som var unga runt 1970 som började känna igen sig och det var också nästa generation, sextiotalisternas barn, som satte tonen. Det som tydligt skiljer nittiotalets inåtblickande från det sena sextiotalets är de förstnämndas desillution, där sextiotalisterna utmanade det sociala drog sig nittiotalisterna tillbaka till det intima.