Varför avvisar människor envist uppenbara bevis?

[Maat]

Detta är en fråga som kan passa under vilket ämne som helst, men det är mer ett samhällsfenomen än en teknisk fråga för ett specialämne, därför passar det bäst här.

Ett fenomen som ständigt resulterar i heta debatter är frågan om ”Bevis”...

Man diskuterar ständigt vad som är ett bevis, om bevis överhuvudtaget finns och vad som inte är ett bevis – men aldrig tas frågan upp VARFÖR människor konsekvent avvisar bevis som är uppenbara, det går att omedelbart se och inse att något är på ett visst sätt, men det accepteras inte utan man läger ner ett långt och oerhört svårt arbete på att ta fram teknisk bevisning som kan ta månader eller många år, och om man till slut lyckas så vad ser man då?
Jo att den omedelbara första slutsatsen var helt riktig...
Det var ju uppenbart att det inte kunde vara på något annat sätt...

Så varför accepterade man då inte det uppenbara och sparade enormt mycket tid och arbete som visade sig vara helt bortkastat och meningslöst?

Att inte tro det man ser och kan konstatera är en mycket ineffektiv arbetsmetod som fördröjer och ofta helt förhindrar väldigt viktiga arbetsuppgifter, lösande av allvarliga problem och dramatiskt saktar ner samhällsutvecklingen.

Orsaken och svaret på frågan är ju inget mysterium egentligen, det beror på att människor har lärt sig att människor vanligen är dumma, okunniga, inkompetenta och styrda av mängder av dolda skumma motiv, känslor, ideologier och psykiska och mentala begränsningar – därför är det omöjligt att lita på något en människa påstår och därför har man som nödlösning - för att kompensera för de mänskliga felen och bristerna - kommit att utveckla denna enorma fixering vid ”bevis” som man gör allt för att avvisa och vägra tro på om man kan hitta minsta lilla kryphål för att kunna fantisera ihop en orsak till varför beviset ska ogiltigförklaras.

Men vad som däremot är märkligt är att man inte gör någon åtskillnad mellan ett påstående från en människa och ett neutralt tekniskt faktum som ingen människa har rört vid eller påverkat det allra minsta och därmed inte kan vara behäftat med någon falskhet eller missledande information.

Man avvisar även det som människor inte rört vid som något man inte ska tro på om inte någon kan presentera en oerhört vattentät och omfattande bevisning för att det man ser faktiskt existerar.

En förklaring skulle helt enkelt kunna vara att man är så inprogrammerade i ett stelt tänkande att man måste tänka på ett visst sätt, måste arbeta på ett visst sätt oavsett omständigheter vare sig det är motiverat eller inte motiverat.

Man klarar inte att se skillnad på olika uppgifter och ställa om sitt tänkande och sina arbetsmetoder utifrån vilken uppgift man har framför sig utan kör på som en dum ångvält i en porslinsbutik, rakt fram utan minsta intelligent reaktion på att miljön inte är rätt plats för en ångvält.

Den verkliga frågan är inte egentligen varför man vägrar acceptera det uppenbara och arbeta snabbt och effektivt, det är ganska uppenbart varför...

Nej frågan är i stället varför ingen inser att det är så här situationen ser ut, att ingen någonsin tar upp frågan och absolut ingen diskussion förs kring de bakomliggande mänskliga orsakerna till det våldsamt explosiva förhållandet till och det tunga missbruket av ”Bevis” som människor är beroende av.

Det är ju så att det vimlar av främmande besökare från en annan värld som drar omkring med farkoster som strider mot allt vad människor tror är möjligt, det är ingen orimlig gissning att dessa varelser inte slösar tid på att ta fram ”bevis” för något de direkt kan se är på ett visst sätt, därför kan de på några timmar åstadkomma mer än människor klarar på 200 år...

[Anders]

Exemplifiera. Bevis på vad?

[David H]

En motfråga som kan ställas är varför det är motiverat hävda eller kräva "bevis" gällande fenomen som det annars inte råder någon oklarhet kring?

Inom vetenskapliga undersökningar exempelvis gör man signifikansanalyser och räknar på tillförlitlighet. När man konstaterat att något är tillräckligt tillförlitligt så kan man släppa saken, konstatera att det finns evidens, och undersöka något annat istället. Om då någon kommer med invändning som går ut på hävdande eller krav på bevisning, blir man då tvungen att lyfta upp ämnet på nytt som man annars funnit goda skäl att lämna bakom sig. Det är sällan något som leder forskningsprocessen framåt. Ett evidensunderlag kan alltid ifrågasättas, men ifrågasättande som bara handlar om huruvida det finns eller inte finns "bevis", är knappast en typ av ifrågasättande som leder diskussionen framåt - det tar istället diskussionen till en metafysisk nivå där konkret fakta förlorar relevans.